Två dagar på Syninge i slutet av förra veckan följdes av en lat lördag med höstplantering och röjning på balkongen samt ett kyrkoval på söndagen. Valdagar är speciella. Att stå utanför vallokalen och dela ut valsedlar är faktiskt roligt. Kyrkovalet är ju inte som andra val, stämningen är mer gemytlig och tonen mycket vänligare, åtminstone för det mesta. Det var trevligt att få ta emot uppskattning för en del insatser från företrädare för andra nomineringsgrupper. Det brukar inte hända i andra val.
Vi från ViSK gjorde ungefär samma valresultat som förra gången. Vi behåller våra mandat i såväl stift som kyrkomöte. Det som är extra roligt är att i Norra Möre och Öland fick vi nästan tre gånger så stor andel som i stiftet totalt. Det värmer! Ett stort tack till alla som på olika sätt ställt upp i kyrkovalsarbetet! Det har handlat om att stå på listan som kandidat, att dela ut material, att köra runt med valsedlar till alla vallokaler, att sätta upp posters och inte minst att bidra med glada tillrop och uppmuntrande ord. Tack alla goa kamrater, ingen nämnd, ingen glömd!
Här hemma rullar verksamheten på. Det är ett år till "stora" valet och planerna tar form. Dagarna på Syninge var positiva och bådar gott inför framtiden. Vänsterpartiet har gjort en resa, och den har tagit tid, alldeles för lång tid kan man ju tycka, men nu är vi på banan och det är det viktigaste. Alla goda krafter ska förenas för det stora målet: Att skapa ett bättre och rättvisare Sverige. Det är en stor uppgift, men den är livsviktig. Jag är trött på att se samhällståget rulla iväg åt fel håll gång på gång. Och vi är många som är lika trötta.
Full fart framåt är det som gäller alltså! Vi har mycket bättre förslag än den sittande regeringen som kör så fort den kan men med växeln inställd på backläge. Lägg in ettan istället, satsa på utveckling och kör så det ryker!
Apropå en bättre värld: Igår var det World Peace Day. Vi i Vox Communis (den underbara kören som jag har förmånen att arbeta med varannan vecka) gjorde en spontankonsert på stadsbiblioteket med anledning av detta. Det blev tjugo minuters musikunderhållning som jag hoppas och tror gav biblioteksbesökarna lite utöver det vanliga som de brukar få när de besöker biblan. En dags fred, tänk att man måste ha en speciell dag för det. Det är sorgligt, men idén är god och sätter fingret på det som är så absurt: I vår tid, när vi egentligen har bättre förutsättningar än någonsin att skapa ett gott liv för alla, så krigar vi och slår ihjäl varann. Vi borde på allvar starta krig mot fattigdom, sjukdomar och svält istället. Nåt förnuft borde vi väl ändå kunna visa???
"En värld där allt är harmoni; Vilken värld det ska bli!" Vi är inte där än, men vi vill dit, och varje litet steg är värt att ta för en bättre tillvaro. Det är nyttigt att tänka på, i alla livets situationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar