onsdag, november 04, 2009

Är det kul att vara gnällspik?

Inger Hilmanssons (FP) resonemang blir man sällan riktigt klok på. Idag hade Barometern ett citat från hennes blogg där hon skrev om att etablerade socialistiska partier utan att bekymra sig deltog i en manifestation mot Israels orättfärdiga krigföring i vintras där det fanns folk som använde antisemitiska symboler.

Inger har fel. Vi bekymrade oss oerhört mycket. Jag gick till och med därifrån. Det var mycket mycket obehagligt, och jag var inte ensam om den känslan. Men våra argument, vår avsky över ett orättfärdigt krig där oskyldiga drabbades, hade väl rätt att framföras? Eller tycker inte Inger det? Tycker hon att det är antisemitism att kritisera staten Israel? Det är ju befängt. Det skulle i så fall vara samma sak som att man hatar amerikaner eftersom man kritiserar USAs agerande eller att man hatar ryssar för att Sovjetunionen eller numera Ryssland beter sig felaktigt. Sån är man väl inte, om man nu anstränger sig och tänker till lite. Skulle det vara på det viset skulle man ju aldrig kunna kritisera nån, och då kan inte Inger göra det heller utan att bli anklagad för att vara fientligt inställd till folk.

Sedan ondgör hon sig över Antidiskrimineringsbyråns breda utskick av Islamofobil. Det är en ganska kul grej som väcker tankar. Tanken är att med hjälp av utbildning, bildning, information och öppna diskussioner ska vi kunna undanröja själva grogrunden för islamofobi och rädsla inför nya fenomen. Samtidigt fick man en ask med tuggummi. I Ingers ögon är detta också fel, för det finns ju en massa andra saker som man också borde arbeta bort, t ex antisemtismen. Alltså måste man ha ett utskick för varje "hemskhet". Ja visst har hon rätt. Allt förtryck är fel och ska arbetas bort.

Problemet är bara att med hennes synsätt kan man inte göra nåt alls eftersom man alltid riskerar att glömma nåt annat. På det viset blir alltså även arbetet mot antisemitism felaktigt eftersom det utesluter annan förföljelse mot andra grupper. Tänk t ex på nazisternas terror mot romer, homosexuella, färgade, kommunister och Jehovas vittnen. Dessa människors öden är väl lika viktiga? Självklart är det så, men deras existens gör ju inte för den skull arbetet mot antisemitism felaktigt.

Ibland får man kanske nöja sig med att konstatera att folk vill bedriva ett vettigt arbete för eller mot något och vara tacksam för engagemanget. Man kan välja att delta eller inte, och man kan välja att engagera sig själv mer eller mindre. Man kan till och med ta initiativ själv nån gång då och då istället för att klaga på andra. Man får lära sig att bli att ställa krav på att alla insatser alltid ska vara perfekta och allomfattande och lämna gnällspikeriet ibland. Såna krav kan man helt enkelt inte ställa på andra jämt och ständigt. Jag undrar om man alltid kan ställa såna krav på sig själv, ens om man heter Inger Hilmansson? Risken finns ju att det hela slutar med att ingen gör nåt alls, och dit vill i varje fall inte jag.

Så det så.

Inga kommentarer: