Idag har jag varit i kyrkan och spelat orgel igen. Det känns bra. Sen låter det väl inte alltid som jag skulle vilja att det skulle låta, men nåja, det gick ganska bra. Fötterna hänger med hjälpligt på pedalen, men det finns en hel del att ta igen efter två års uppehåll. Man har dessutom införskaffat en digitalflygel, och den är jag ju inte riktigt vän med, det kan jag erkänna. Det kanske ger sig med tiden, men den låter konstigt i mina öron. Jag är ju van vid att känna klubbslagen och ha kontroll över mekaniken och akustiken, men det är nya tider nu. Man får väl ge den nya tekniken en chans. Ostämd lär den ju inte bli i alla fall.
En ny pastor välkomnades idag. Församlingen har haft tjänsten vakant ett bra tag, så det är välbehövligt. Jag önskar Mikael lycka till. Han har ett viktigt uppdrag, och han behövs. Det är en församling som bär sina speciella utmaningar, det ska man vara medveten om. Ibland blir det mer politik än teologi från talarstolen beroende på vem som står där, och det kräver ett visst mått av omdöme och fingertoppskänsla att hantera. Vi har alla ett ansvar, så visst ska det väl gå bra trots att vi aldrig kommer att bli eniga i alla frågor. Det är väl det som är tjusningen med såväl politiska partier, föreningar som församlingar. Man förenas i det viktigaste, man strävar mot samma mål, men det finns en bredd när det gäller åsikter och värderingar. På det sättet kan man hålla ihop trots att man inte är eniga i allt och det finns också utrymme för alla som vill vara med.
"Se hur dom älskar varandra,
Se hur dom bryr sig om,
Vitt förgrenade men förenade
och med enade hjärtan:
En är för alla , alla för en"
som vi sjöng för många år sedan. Det är det stora, nämligen kärleken, som förenar. Att vi sedan är människor, med allt vad det innebär i form av känslor, brister, skavanker och problem, gör ju att fullkomligheten kan kännas lite avlägsen minst sagt. Det är då gott att veta att fullkomligheten får nån annan stå för. Gud gör det nämligen bäst. Det ska man komma ihåg.
Nu ska jag spela på söndag igen, fast på kvällen och i en annan av stadens kyrkor. Där ska jag kompa två vänner som sjunger. Det blir lite repris på idag för jag kompade dem idag också. Det ska också bli skoj hoppas jag att se den kyrkan från insidan igen. Nu gäller det bara att jag har vett att säga ifrån så att jag inte springer in i väggen och tar på mig för mycket uppdrag. Å andra sidan är det ju roligt att vara efterfrågad. Det är skönt att veta att man kan göra någon nytta. Det behöver speciellt jag känna speciellt nu. :-)
söndag, januari 23, 2011
torsdag, januari 20, 2011
Båtanknytning?
Vi ska ha en båtmässa i Kalmar i maj. Det är ett jätteroligt initiativ! Självklart ska vi som en kuststad värd nämnet, låt vara att skärgården i princip bara består av Öland, profilera oss på den marina sidan. Nu är tydligen prins Carl Philip inbjuden för att inviga eventet.
Tja, jag har väl lite svårt för den monarkistiska yran, det erkänner jag. Jag erkänner lätt att jag inte direkt vurmar för ett så omodernt system. Jag tycker väl att det finns personer med klarare anknytning till båtlivet. Båtdesignern Pelle Pettersson till exempel, med seglingsmedaljer från två OS och till och med ett världsmästerskap. Eller varför inte Fredrik Lööf och Anders Ekström som tävlar i starbåt och finnjolle med två bronsmedaljer i olympiska spel?
Men OK, det kanske ska vara kunglig glans. Då borde väl prins Daniel vara den givne. Det skulle vara en liten kompromiss ändå. Han är ju prins men ändå en man av folket och så kommer han från Ockelbo. Om inte det är båtanknutet, då vet inte jag vad som är det. ;-)
Tja, jag har väl lite svårt för den monarkistiska yran, det erkänner jag. Jag erkänner lätt att jag inte direkt vurmar för ett så omodernt system. Jag tycker väl att det finns personer med klarare anknytning till båtlivet. Båtdesignern Pelle Pettersson till exempel, med seglingsmedaljer från två OS och till och med ett världsmästerskap. Eller varför inte Fredrik Lööf och Anders Ekström som tävlar i starbåt och finnjolle med två bronsmedaljer i olympiska spel?
Men OK, det kanske ska vara kunglig glans. Då borde väl prins Daniel vara den givne. Det skulle vara en liten kompromiss ändå. Han är ju prins men ändå en man av folket och så kommer han från Ockelbo. Om inte det är båtanknutet, då vet inte jag vad som är det. ;-)
Rättvisa?
Man kan ju ställa sig frågan om det hade blivit samma utslag om det varit andra klubbar än klubbar från Kungliga Hufvudstaden inblandade:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/elitserien/aik/article8439093.ab
Jag tillåter mig att tvivla.....
Upp till kamp MOT läktarvåldet och FÖR det friska föreningsliv som betyder så oerhört mycket för vårt samhälle!
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/elitserien/aik/article8439093.ab
Jag tillåter mig att tvivla.....
Upp till kamp MOT läktarvåldet och FÖR det friska föreningsliv som betyder så oerhört mycket för vårt samhälle!
Det är dags nu!
Igår var det partiledardebatt i riksdagen, eller vad man nu ska kalla det. Det blev mer avtackning än debatt, och det är väl i och för sig naturligt när läget var som det var. Självklart ska man uppmärksamma avgående partiledare, men frågan är om just riksdagens partiledardebatt är det mest lämpliga tillfället. Nåja, det kommer ju fler debatter. Och fler partiledare. Så vi går vidare istället.
Jag håller istället på att fundera över vad som händer i skolvärlden. Till hösten startar den nya gymnasieskolan, den borgerliga skolpolitikens flaggskepp med FP-Jan Björklund vid rodret. Tja, det blir väl ungefär vad man förväntade sig. Skolan ser ut ungefär som när jag gick i gymnasiet i början av 80-talet. Det är 30 år sedan. Det är i stort sett samma linjesystem som då, kraven sänks på yrkesförberedande program även om de är treåriga och ambitionen att skilja agnarna från vetet redan vid 16 års ålder är densamma som då eller kanske ännu större. Ack så trist det är när utvecklingen tar stora kliv åt fel håll, nämligen bakåt.
Den svenska folkskolan infördes 1842, i ett tidevarv som till stora delar genomsyrades av upplysningen, det encyklopediska bildningsidealet och en begynnande industrialisering. Det fanns ett bestämt kunskapsstoff som skulle läras ut och medlet för detta var skolan. Dessa kunskaper skulle sedan användas i yrkeslivet och för att utveckla det svenska samhället. Vad vi nu ser inom gymnasieskolan är en återgång till denna syn. Har något förändrats sedan dess?
Ser samhället likadant ut? Kan man förutsäga framtiden? Vet vi NU vilka kunskaper och färdigheter ungdomarna behöver SEDAN? Svaren på frågorna är nej, nej och åter nej. Sanningen är att vi aldrig tidigare har haft så svårt att förutsäga framtiden. Vi har ett samhälle som till allra största delen är helt annorlunda mot förr, och vi har ett läge där skolan absolut inte har monopol på kunskaper och färdigheter. Detta blundar den borgerliga skolpolitiken för. Med vad man lyckas saluföra som vanligt sunt förnuft kör man den svenska skolan i botten. Med "det var bättre förr"-byggstenar ska man bygga en skola som är både omodern och utvecklingsfientlig redan vid sjösättningen. Hujedamej.
Vi har misslyckats. Skolan är värd ett bättre öde. Vi har inte lyckats formulera självklarheterna på ett sätt som har gjort dem begripliga. Vi har inte lyckats frigöra oss från "flumskolestämpeln" utan låter oss förknippas med kravlöshet och ansvarslöshet och bilden av en abdikerande lärarkår. Inget av detta stämmer! Vi har en skolpolitik som uppvärderar lärarkompetensen, som sätter eleverna i centrum och som vill ge reella möjligheter till varje elev och hennes/hans inneboende drivkraft att utvecklas och uttrycka sig i ett samhälle som står i ständig förändring. Gammal skåpmat och gamla verktyg räcker inte. Det är inget fel på hammare och spik, men man kan inte använda dem till att reparera datorns brandvägg. Det är just såna åtgärder som högerpolitiken tänker genomföra, och resultatet lär inte vänta på sig. Skolans legitimitetsproblem lär bli än större när den tar avstamp i ett samhälle som inte längre finns. Vi måste formulera alternativet på ett begripligt sätt, även om det är svårt. Det är dags att göra det nu. NU.
Jag håller istället på att fundera över vad som händer i skolvärlden. Till hösten startar den nya gymnasieskolan, den borgerliga skolpolitikens flaggskepp med FP-Jan Björklund vid rodret. Tja, det blir väl ungefär vad man förväntade sig. Skolan ser ut ungefär som när jag gick i gymnasiet i början av 80-talet. Det är 30 år sedan. Det är i stort sett samma linjesystem som då, kraven sänks på yrkesförberedande program även om de är treåriga och ambitionen att skilja agnarna från vetet redan vid 16 års ålder är densamma som då eller kanske ännu större. Ack så trist det är när utvecklingen tar stora kliv åt fel håll, nämligen bakåt.
Den svenska folkskolan infördes 1842, i ett tidevarv som till stora delar genomsyrades av upplysningen, det encyklopediska bildningsidealet och en begynnande industrialisering. Det fanns ett bestämt kunskapsstoff som skulle läras ut och medlet för detta var skolan. Dessa kunskaper skulle sedan användas i yrkeslivet och för att utveckla det svenska samhället. Vad vi nu ser inom gymnasieskolan är en återgång till denna syn. Har något förändrats sedan dess?
Ser samhället likadant ut? Kan man förutsäga framtiden? Vet vi NU vilka kunskaper och färdigheter ungdomarna behöver SEDAN? Svaren på frågorna är nej, nej och åter nej. Sanningen är att vi aldrig tidigare har haft så svårt att förutsäga framtiden. Vi har ett samhälle som till allra största delen är helt annorlunda mot förr, och vi har ett läge där skolan absolut inte har monopol på kunskaper och färdigheter. Detta blundar den borgerliga skolpolitiken för. Med vad man lyckas saluföra som vanligt sunt förnuft kör man den svenska skolan i botten. Med "det var bättre förr"-byggstenar ska man bygga en skola som är både omodern och utvecklingsfientlig redan vid sjösättningen. Hujedamej.
Vi har misslyckats. Skolan är värd ett bättre öde. Vi har inte lyckats formulera självklarheterna på ett sätt som har gjort dem begripliga. Vi har inte lyckats frigöra oss från "flumskolestämpeln" utan låter oss förknippas med kravlöshet och ansvarslöshet och bilden av en abdikerande lärarkår. Inget av detta stämmer! Vi har en skolpolitik som uppvärderar lärarkompetensen, som sätter eleverna i centrum och som vill ge reella möjligheter till varje elev och hennes/hans inneboende drivkraft att utvecklas och uttrycka sig i ett samhälle som står i ständig förändring. Gammal skåpmat och gamla verktyg räcker inte. Det är inget fel på hammare och spik, men man kan inte använda dem till att reparera datorns brandvägg. Det är just såna åtgärder som högerpolitiken tänker genomföra, och resultatet lär inte vänta på sig. Skolans legitimitetsproblem lär bli än större när den tar avstamp i ett samhälle som inte längre finns. Vi måste formulera alternativet på ett begripligt sätt, även om det är svårt. Det är dags att göra det nu. NU.
onsdag, januari 19, 2011
Stolpe in
Idag var det gnistrande minusgrader igen när man vaknade. Det känns gott! Och min pappa har kommit hem. Det känns ännu bättre! Och så fick jag den här länken från en god vän:
http://www.andiesisle.com/creation/magnificent.html
En del dagar är stolpe in. Det är de dagar då övertygelsen om att den Skapare man känner riktigt väl existerar i verkligheten är starkare än den är vissa andra sorters dagar :-)
http://www.andiesisle.com/creation/magnificent.html
En del dagar är stolpe in. Det är de dagar då övertygelsen om att den Skapare man känner riktigt väl existerar i verkligheten är starkare än den är vissa andra sorters dagar :-)
tisdag, januari 18, 2011
Funderingar medan hemsidan ligger nere
Idag hade jag tänkt att lägga tiden på att fixa till vår hemsida. Det är ju många nyheter som ska in där efter ett valår, flera nya företrädare ska presentera sig och uppdragen har omfördelats. Tyvärr får jag inget gjort där just nu. Det går nämligen av okänd anledning inte att ta sig in på hemsidan. Då får jag göra nåt annat så länge. Det är ju inte så att det är brist på arbetsuppgifter, men alla är som sagt inte lika kul. Städning på partiexpeditionen är till exempel absolut lågprioriterat. Dessutom var det jag som städade de senaste gångerna, så det kan inte vara min tur igen. I ärlighetens namn är det inte så himla stimulerande att använda dammsugare från medeltiden på mattor som pulveriseras så fort man rör dem.... Jag förstår att folk drar sig för att göra nåt, men det gäller i högsta grad även mig, så det så. Med lite modernare apparatur och bättre förutsättningar skulle tröskeln inte vara lika hög.
Apropå maskiner: I morse när vi åkte in till stan så hamnade vi i en liten rad med bilar som hade turen att ha en vägmaskin framför sig (vilken sorts marskin det nu var, det var i varje fall en lång arm där fram). Jösses, vad bråttom alla fick! Visst, det kanske var en och annan som skulle till tåget, men troligen långt ifrån alla. Hur som helst, den ena vansinnesomkörningen efter den andra kunde man bevittna från sin plats i kön. Jag antar att det svors en hel del i bilkupéerna över maskinen som hade mage att befinna sig på fel väg vid fel tidpunkt. Det roliga är att det inte alls är samma sak när man, speciellt män alltså, får möjlighet att provköra stora mäktiga maskiner själva. Då är det helt annat ljud i skällan. Vad är det med män och deras förhållande till stora maskiner egentligen???
Tja, det är ju en fråga man kan reflektera över när man har tid. Nu ska jag återgå till hemsidan och till bokslutet. Förhoppningsvis funkar det bättre nu. Annars får jag väl kapa en vägmaskin och köra ut och reta några bilister, för dammsugaren lockar inte alls ;-)
Apropå maskiner: I morse när vi åkte in till stan så hamnade vi i en liten rad med bilar som hade turen att ha en vägmaskin framför sig (vilken sorts marskin det nu var, det var i varje fall en lång arm där fram). Jösses, vad bråttom alla fick! Visst, det kanske var en och annan som skulle till tåget, men troligen långt ifrån alla. Hur som helst, den ena vansinnesomkörningen efter den andra kunde man bevittna från sin plats i kön. Jag antar att det svors en hel del i bilkupéerna över maskinen som hade mage att befinna sig på fel väg vid fel tidpunkt. Det roliga är att det inte alls är samma sak när man, speciellt män alltså, får möjlighet att provköra stora mäktiga maskiner själva. Då är det helt annat ljud i skällan. Vad är det med män och deras förhållande till stora maskiner egentligen???
Tja, det är ju en fråga man kan reflektera över när man har tid. Nu ska jag återgå till hemsidan och till bokslutet. Förhoppningsvis funkar det bättre nu. Annars får jag väl kapa en vägmaskin och köra ut och reta några bilister, för dammsugaren lockar inte alls ;-)
måndag, januari 17, 2011
Stolpe in!
Ibland kan livet vara stolpe in! När jag behövde det som allra mest sprang jag på en av de människor som jag brukar bli glad av, och det blev jag idag också. Tänk vad en liten pratstund på en slaskig parkeringsplats kan betyda för självkänslan!
Vi är ju många som har åkt på smällar av livet. En del smällar blir man liggande ett tag av, andra kan man skaka av sig ganska fort och snabbt spela vidare medan vissa smällar tar lite längre tid att bearbeta. Jag är som sagt inte ensam om det, fast det är lätt ändå att känna sig ensam när man sitter mitt uppe i eländet. Att i ett läge, när man håller på att arbeta sig tillbaks, springa på en människa som har varit riktigt mörbultad men jobbat sig upp igen är en källa till inspiration. Det GÅR att gå vidare! Och man är inte ensam!
Tack du medmänniska för pratstunden idag! Jag blir så glad när jag ser dig. Jag önskar att jag hade varit tydligare med att tala om det, men eftersom vi känner varandra så pass bra så är det min förhoppning att det framgick ändå :-)
Vi är ju många som har åkt på smällar av livet. En del smällar blir man liggande ett tag av, andra kan man skaka av sig ganska fort och snabbt spela vidare medan vissa smällar tar lite längre tid att bearbeta. Jag är som sagt inte ensam om det, fast det är lätt ändå att känna sig ensam när man sitter mitt uppe i eländet. Att i ett läge, när man håller på att arbeta sig tillbaks, springa på en människa som har varit riktigt mörbultad men jobbat sig upp igen är en källa till inspiration. Det GÅR att gå vidare! Och man är inte ensam!
Tack du medmänniska för pratstunden idag! Jag blir så glad när jag ser dig. Jag önskar att jag hade varit tydligare med att tala om det, men eftersom vi känner varandra så pass bra så är det min förhoppning att det framgick ändå :-)
söndag, januari 16, 2011
Förändringens vindar blåser
Julen är slut. Idag lämnade vi vår vackra julgran till en av de sopbilar som har samlat in granar som ska användas som biobränsle i det nya kraftvärmeverket. Det var inte utan en viss känsla av vemod som man i milda vårvindar gick på de töiga snorhala gatorna med granen på släp. Julen är speciell, och nu är den sorgligt över på riktigt, men julens budskap kan vi leva i under hela året. Det är ju gott i alla fall!
Även på andra områden blåser förändringsvindar. Krav ställs på partiledarbyte. Socialdemokraterna byter, Miljöpartiet byter och jag tror att vi kommer att få se ännu fler byten inom en inte alltför lång framtid. Problemet är att ett partiledarbyte alltid sätter fokus på person och politiken kommer under den processen i andra hand. Det är en anledning till att jag anser att den här diskussionen är feltajmad. Vi måste ju ha NÅN form av politisk opposition under första halvåret 2011. Det förtjänar väl alla de människor som lider av regeringsalliansens välfärdsfientliga politik? Det finns ju alternativ, och vi har ansvaret att visa på sådana. Varför ska vi slarva bort den möjligheten?
En annan anledning är att jag tror att man gör det alldeles för lätt för sig om man tror att en förändring kommer till stånd bara för att man byter partiledare. Visst är partiledaren viktig, men han/hon kan inte i ett trovärdigt och seriöst parti betyda allt. Politikens innehåll och medlemmarna spelar oerhört viktiga roller. Vi som är ett parti som vill betona politik mer än person ska nog se till att hålla balansen här. Vi har gjort en rad dåliga val, och det man först och främst ska göra i det läget är att självkritiskt reflektera över sina egna aktiviteter och ställningstaganden. Partiet består av oss medlemmar, och var och en av oss har ett speciellt ansvar. Vad har JAG gjort? Vad har jag INTE gjort? Hur har JAG levt upp till det förtroende jag har fått genom de förtroendeposter jag har innehaft? Hur har JAG förankrat mina ställningstaganden hos våra väljare? Kunde JAG ha gjort på något annat sätt? Finns det något JAG kunde gjort för att profilera Vänsterpartiet på ett tydligare sätt? Frågorna är hur många som helst, och ingen av oss kommer undan dem. Den enda vi kan förändra är nämligen oss själva. Det är där förändringen börjar. Att sitta och vänta på att Messias ska komma i form av en ny partiledare är fåfängt. Visst kan vi byta partiledare, men ska det hända nåt positivt så måste man vara beredd på att och vilja förändra sig själv först och främst.
Jag för min del har slängt ut den vackra granen, packat ner belysning, glitter och kulor i regnbågens alla färger i källaren och för att markera att något nytt är på gång så står istället en liten fontän i vardagsrummet. Där porlar ro- och livgivande vatten medan två människor sitter och håller om varandra alldeles framför. Den är i sig en berättelse om det samhälle jag vill vara med och bygga, ett samhälle i ständig förändring men där kärlek, värme, solidaritet, omtanke och trygghet finns i centrum. Hur ska vi se till att förverkliga det samhället på andra ställen än i fontänen i mitt vardagsrum? Det är en viktigare fråga än frågan om partiledarbyte, om det nu är verklig förändring vi vill ha.
Även på andra områden blåser förändringsvindar. Krav ställs på partiledarbyte. Socialdemokraterna byter, Miljöpartiet byter och jag tror att vi kommer att få se ännu fler byten inom en inte alltför lång framtid. Problemet är att ett partiledarbyte alltid sätter fokus på person och politiken kommer under den processen i andra hand. Det är en anledning till att jag anser att den här diskussionen är feltajmad. Vi måste ju ha NÅN form av politisk opposition under första halvåret 2011. Det förtjänar väl alla de människor som lider av regeringsalliansens välfärdsfientliga politik? Det finns ju alternativ, och vi har ansvaret att visa på sådana. Varför ska vi slarva bort den möjligheten?
En annan anledning är att jag tror att man gör det alldeles för lätt för sig om man tror att en förändring kommer till stånd bara för att man byter partiledare. Visst är partiledaren viktig, men han/hon kan inte i ett trovärdigt och seriöst parti betyda allt. Politikens innehåll och medlemmarna spelar oerhört viktiga roller. Vi som är ett parti som vill betona politik mer än person ska nog se till att hålla balansen här. Vi har gjort en rad dåliga val, och det man först och främst ska göra i det läget är att självkritiskt reflektera över sina egna aktiviteter och ställningstaganden. Partiet består av oss medlemmar, och var och en av oss har ett speciellt ansvar. Vad har JAG gjort? Vad har jag INTE gjort? Hur har JAG levt upp till det förtroende jag har fått genom de förtroendeposter jag har innehaft? Hur har JAG förankrat mina ställningstaganden hos våra väljare? Kunde JAG ha gjort på något annat sätt? Finns det något JAG kunde gjort för att profilera Vänsterpartiet på ett tydligare sätt? Frågorna är hur många som helst, och ingen av oss kommer undan dem. Den enda vi kan förändra är nämligen oss själva. Det är där förändringen börjar. Att sitta och vänta på att Messias ska komma i form av en ny partiledare är fåfängt. Visst kan vi byta partiledare, men ska det hända nåt positivt så måste man vara beredd på att och vilja förändra sig själv först och främst.
Jag för min del har slängt ut den vackra granen, packat ner belysning, glitter och kulor i regnbågens alla färger i källaren och för att markera att något nytt är på gång så står istället en liten fontän i vardagsrummet. Där porlar ro- och livgivande vatten medan två människor sitter och håller om varandra alldeles framför. Den är i sig en berättelse om det samhälle jag vill vara med och bygga, ett samhälle i ständig förändring men där kärlek, värme, solidaritet, omtanke och trygghet finns i centrum. Hur ska vi se till att förverkliga det samhället på andra ställen än i fontänen i mitt vardagsrum? Det är en viktigare fråga än frågan om partiledarbyte, om det nu är verklig förändring vi vill ha.
fredag, januari 14, 2011
"Bilderna alla talar om"
Jag bläddrade på Aftonbladets hemsida. I själva verket är det så att jag just nu sitter och gör upp en förteckning med samtliga våra förtroendevalda och samlar in telefonnummer och adresser, och då blir man lätt lite snurrig i bollen. Ibland måste man liksom göra nåt annat, annars blir det ännu mer fel. Alltså surfade jag in på Aftonbladets hemsida.
Där stod det i stora svarta bokstäver:
Bilderna alla talar om!
Jag började tänka. Vilka bilder talar JAG om? Inga, vad jag vet. Vilka bilder BORDE jag tala om? Förmodligen de bilder som man möts av dagligen, de bilder som visar på hur människor glöms bort av välfärdssamhället Sverige, de som inte får jobb, de som utnyttjas i Fas3, de som utförsäkras och de barn som växer upp i familjer där fattigdomen breder ut sig pga den nu härskande mentaliteten som går ut på att var och en ska sköta sig själv, och om inte det går så ska man skämmas. Jag BORDE också tänka mer på de människor som i fattiga och katastrofdrabbade länder lider nöd pga den rika världens hänsynslösa kapitalistiska exploatering och utsugning av såväl människor som råvaror och miljö. Fler tankar borde jag också skänka de människor som lever under förtryck och saknar demokratiska och andra mänskliga rättigheter. Detta BORDE jag tänka på, MER än jag gör idag, det vet jag. Jag ska försöka bättra mig.
Man Aftonbladets rubrik handlade om nåt helt annat, nämligen om bilder på prinsessan Madeleine och en yngling. DET har jag inte en tanke på, inte ens nu när jag vet att det finns bilder på dessa två. Så dumt av mig. Jag ber naturligtvis om ursäkt för att jag inte bryr mig om denna en av livets allra största väsentligheter utan på något vis anser att prinsessans privatliv inte rör mig i ryggen utan bör vara hennes egen sak att bry sig om.
Där stod det i stora svarta bokstäver:
Bilderna alla talar om!
Jag började tänka. Vilka bilder talar JAG om? Inga, vad jag vet. Vilka bilder BORDE jag tala om? Förmodligen de bilder som man möts av dagligen, de bilder som visar på hur människor glöms bort av välfärdssamhället Sverige, de som inte får jobb, de som utnyttjas i Fas3, de som utförsäkras och de barn som växer upp i familjer där fattigdomen breder ut sig pga den nu härskande mentaliteten som går ut på att var och en ska sköta sig själv, och om inte det går så ska man skämmas. Jag BORDE också tänka mer på de människor som i fattiga och katastrofdrabbade länder lider nöd pga den rika världens hänsynslösa kapitalistiska exploatering och utsugning av såväl människor som råvaror och miljö. Fler tankar borde jag också skänka de människor som lever under förtryck och saknar demokratiska och andra mänskliga rättigheter. Detta BORDE jag tänka på, MER än jag gör idag, det vet jag. Jag ska försöka bättra mig.
Man Aftonbladets rubrik handlade om nåt helt annat, nämligen om bilder på prinsessan Madeleine och en yngling. DET har jag inte en tanke på, inte ens nu när jag vet att det finns bilder på dessa två. Så dumt av mig. Jag ber naturligtvis om ursäkt för att jag inte bryr mig om denna en av livets allra största väsentligheter utan på något vis anser att prinsessans privatliv inte rör mig i ryggen utan bör vara hennes egen sak att bry sig om.
Bara några småsaker
Helt apropå bara:
- Allting har sin tid, även partiers diskussioner kring nutida och framtida ledarskap. Jag tror inte den tiden är inne, för att vara både försiktig men också tydlig här och nu.
- Även en blind höna kan hitta ett korn. En och annan nätkommentar från den borgerliga sidan kan faktiskt vara både fyndig och på pricken.
- Vissa ställningstaganden får ifrågasättas, andra inte. Det är visserligen ingen nyhet, men det kan ändå behöva sägas. Det är skönt att man tillhör ett demokratiskt parti med högt i taket och långt till dörren.
- Politik är inte att leta syndabockar utan att bygga ett fungerande samhälle. Om alla kunde sätta utvecklingen framför syndabocksletandet och felsökningen skulle den politiska debatten kännas lite friskare och framförallt roligare.
- Med julen försvinner en stor del av nötterna från affärerna, ett fenomen som förpestar inköpsrundorna för oss allergiker. De sega gubbarna finns dock kvar. De är tyvärr inte säsongsberoende ;-)
Den Långa Sömnen
De som känner mig vet att Py Bäckman är en av mina absoluta favoriter. På ett alldeles speciellt sätt talar hennes texter direkt till hjärtat, åtminstone till mitt men jag tror att vi är många som känner på samma sätt. Det är en oerhört värdefull gåva hon har fått och som hon förvaltar väl.
Jag tror att jag har publicerat den här texten förut, men det skadar inte att göra det igen. Den är från albumet "Sista föreställningen", en julklapp från tidigt 80-tal som jag lyssnar på än :-) Det är länge sedan, men texterna är minst lika aktuella nu.
Den Långa Sömnen
Var du vilsen
var du rädd
var du förbjuden?
Blev du tystad
och förkrympt
till ingenting?
När du vågade
i ögonblick av styrka
blev du då hånad
och betraktad som ett ting?
Ett föraktfullt grin
drar ut
den snörpta munnen
Klyver ansiktet
som riktats åt ditt håll
Du ser blicken
och din lust
är som försvunnen
när Du ser aktören
stelna i sin roll
Men
Du vet att sömnen
hör till ditt förflutna
Du har inte tid
att låta åren gå
Aldrig
sälla dig till skaran
av förskjutna
eller dom
som tvingades tassa runt på tå
Vaken igen
[och du ska leva nu]
Du är vaken nu
och ställer dig
på vågen
Se
du väger mycket
tyngre än du tror
Det du sått
det kan du skörda
nu med råge
Du blir yngre
fast du växer
och blir stor
Och när livets kyss
har brutit våra bojor
ska vi aldrig mer
förneka oss
och lämna bort våra liv
Vaken igen
[och du ska leva nu]
[Text & Musik: Py Bäckman]
Jag tror att jag har publicerat den här texten förut, men det skadar inte att göra det igen. Den är från albumet "Sista föreställningen", en julklapp från tidigt 80-tal som jag lyssnar på än :-) Det är länge sedan, men texterna är minst lika aktuella nu.
Den Långa Sömnen
Var du vilsen
var du rädd
var du förbjuden?
Blev du tystad
och förkrympt
till ingenting?
När du vågade
i ögonblick av styrka
blev du då hånad
och betraktad som ett ting?
Ett föraktfullt grin
drar ut
den snörpta munnen
Klyver ansiktet
som riktats åt ditt håll
Du ser blicken
och din lust
är som försvunnen
när Du ser aktören
stelna i sin roll
Men
Du vet att sömnen
hör till ditt förflutna
Du har inte tid
att låta åren gå
Aldrig
sälla dig till skaran
av förskjutna
eller dom
som tvingades tassa runt på tå
Vaken igen
[och du ska leva nu]
Du är vaken nu
och ställer dig
på vågen
Se
du väger mycket
tyngre än du tror
Det du sått
det kan du skörda
nu med råge
Du blir yngre
fast du växer
och blir stor
Och när livets kyss
har brutit våra bojor
ska vi aldrig mer
förneka oss
och lämna bort våra liv
Vaken igen
[och du ska leva nu]
[Text & Musik: Py Bäckman]
onsdag, januari 12, 2011
Passiviserande skolpolitik, suck!
Ja, man är ju tyvärr inte förvånad
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article8399910.ab
Jan Björklund säger alltså nej till att ge eleverna möjlighet att överklaga betygen. Det är obegripligt men logiskt. I Jan Björklunds värld är nämligen eleverna skolans värsta fiender. De ska vara där, göra som lärarna säger, inhämta den kunskap som läraren definierar som "rätt" kunskap och därutöver inte engagera sig. Elevdemokrati är ett begrepp som måste anses vara ett fult ord i Folkpartiets skolpolitik, eller ska jag hellre säga Jan Björklunds skolpolitik? För inte är den väl vare sig särskilt liberal eller folkpartistisk?
Skolan är till för eleverna, det är min klara ståndpunkt och utifrån den ska skolans uppdrag formuleras och utföras. Risken att elever skulle bli orättvist behandlade av den svenska lärarkåren ska inte överdrivas. Vi har, i synnerhet i de offentligt drivna skolorna, väl utbildade lärare som gör sitt jobb på ett utmärkt sätt och med elevernas bästa för ögonen. Det finns dock en risk att det blir fel ibland, och då måste det finnas möjlighet att korrigera det. Även solen har som bekant sina fläckar. Det nu liggande förslaget kanske inte är perfekt det heller, men det är ett steg åt rätt håll. Elevernas rättssäkerhet måste stärkas, inte försvagas. Det är ju deras liv och framtid det handlar om.
Blir det dessutom verklighet med det huvudlösa förslaget att skriva in skolk i betygen så tar Jan Björklund ett steg till i riktning att göra skolan elevfientlig istället för utvecklingsbefrämjande. En elev som i tonåren kan ha trassliga perioder av orsaker som ligger långt utanför elevens egen kontroll och i och med sitt betyg får "Trassel-pelle-stämpeln" i pannan för resten av livet. Snacka om att dela in våra ungdomar i A- och B-lag!
Jag hoppas för våra elevers skull och för Sveriges framtid som välmående nation att Jan Björklund lyssnar på de tunga remissinstanserna och överraskar mig åtminstone lite grann. I en enda fråga kan väl eleverna få utöva inflytande över sin egen utbildning och dess resultat, eller är det för mycket begärt? Hur kommer Sverige att se ut om vi fostrar fram initiativlösa ungdomar som inte får lära sig att ta ansvar för sina liv? Hur kommer det att bli om våra elever vänjer sig vid att andra bestämmer över dem? Vad betyder det för vår demokrati och för vår samhällsutveckling? Jag vågar knappt tänka tanken, så farlig är den.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article8399910.ab
Jan Björklund säger alltså nej till att ge eleverna möjlighet att överklaga betygen. Det är obegripligt men logiskt. I Jan Björklunds värld är nämligen eleverna skolans värsta fiender. De ska vara där, göra som lärarna säger, inhämta den kunskap som läraren definierar som "rätt" kunskap och därutöver inte engagera sig. Elevdemokrati är ett begrepp som måste anses vara ett fult ord i Folkpartiets skolpolitik, eller ska jag hellre säga Jan Björklunds skolpolitik? För inte är den väl vare sig särskilt liberal eller folkpartistisk?
Skolan är till för eleverna, det är min klara ståndpunkt och utifrån den ska skolans uppdrag formuleras och utföras. Risken att elever skulle bli orättvist behandlade av den svenska lärarkåren ska inte överdrivas. Vi har, i synnerhet i de offentligt drivna skolorna, väl utbildade lärare som gör sitt jobb på ett utmärkt sätt och med elevernas bästa för ögonen. Det finns dock en risk att det blir fel ibland, och då måste det finnas möjlighet att korrigera det. Även solen har som bekant sina fläckar. Det nu liggande förslaget kanske inte är perfekt det heller, men det är ett steg åt rätt håll. Elevernas rättssäkerhet måste stärkas, inte försvagas. Det är ju deras liv och framtid det handlar om.
Blir det dessutom verklighet med det huvudlösa förslaget att skriva in skolk i betygen så tar Jan Björklund ett steg till i riktning att göra skolan elevfientlig istället för utvecklingsbefrämjande. En elev som i tonåren kan ha trassliga perioder av orsaker som ligger långt utanför elevens egen kontroll och i och med sitt betyg får "Trassel-pelle-stämpeln" i pannan för resten av livet. Snacka om att dela in våra ungdomar i A- och B-lag!
Jag hoppas för våra elevers skull och för Sveriges framtid som välmående nation att Jan Björklund lyssnar på de tunga remissinstanserna och överraskar mig åtminstone lite grann. I en enda fråga kan väl eleverna få utöva inflytande över sin egen utbildning och dess resultat, eller är det för mycket begärt? Hur kommer Sverige att se ut om vi fostrar fram initiativlösa ungdomar som inte får lära sig att ta ansvar för sina liv? Hur kommer det att bli om våra elever vänjer sig vid att andra bestämmer över dem? Vad betyder det för vår demokrati och för vår samhällsutveckling? Jag vågar knappt tänka tanken, så farlig är den.
tisdag, januari 11, 2011
Gnäll inte längre, gör nåt!
Ibland får man faktiskt besinna sig lite grann och välja väg med förnuftet. Annars kan det bli fullständigt fel.
Visst, vi gjorde ett skitval. Vi fick inte en ny rödgrön regering. Vi gick tillbaka som parti. Efter valet tappade vi vårt trepartisamarbete och självförtroendet fick sig en rejäl törn liksom självbilden. Det kan man tillåta sig. Det är OK att tjura efter valet, men nu måste man rycka upp sig. Det enda vi kan förändra är framtiden och oss själva. Andra kan vi knappast göra nåt åt, utan var och en sköter sig själv och fattar sina egna beslut. Det gäller såväl enskilda som andra partier och organisationer.
Vi har en borgerlig alliansregering som fortsätter att följa sin uppgjorda strategi att göra Sverige mer orättvist och mer kallt och där människor i allt högre grad hamnar utanför välfärdsbygget. Med nya skattelättnader för dem som redan har resurser kommer det att bli mindre resurser att fördela till dem som inte kommer i åtnjutande av privilegiet att ha ett vanligt jobb. Detta är inga nyheter. Vi har sett detta i åtminstone fyra års tid. Och tyvärr tyvärr tyvärr har svenska folket sagt att det är precis så man vill ha det i fyra år till. Man vill ha Fredrik Reinfeldt som statsminister. Majoritetens vilja gäller. Det är det som kallas demokrati.
Vi behöver inte tycka att det som sker är rätt. Det gör inte jag, men jag måste acceptera att vi har en folkvald regering som har fått förtroendet att genomföra den både huvud- och hjärtlösa patriarkala politiken och jag måste acceptera att regeringens olika företrädare kommer att framföra politiska argument för sina idiotåtgärder. Men, det finns en stor del av spelplanen som är fri från spelare, nämligen oppositionens del. Där finns HUR MYCKET SOM HELST ATT GÖRA!
Så igång med er, ni som inte är tillfreds med regeringens politik, ut och agitera! Skriv inlägg, lägg förslag i nämnder, styrelser och parlament på olika nivåer, anordna manifestationer och se till att ni hörs! Bilda opinion! Här finns ett utrymme som vi ska fylla! Lämna inte WO i den matchen och sitt inte och sura för att ni inte tycker att andra gör sitt jobb. Gör det jobb du kan göra! Sverige och vår befolkning behöver dig! Och snart är det val igen. Då har vi chansen att ta över!
Visst, vi gjorde ett skitval. Vi fick inte en ny rödgrön regering. Vi gick tillbaka som parti. Efter valet tappade vi vårt trepartisamarbete och självförtroendet fick sig en rejäl törn liksom självbilden. Det kan man tillåta sig. Det är OK att tjura efter valet, men nu måste man rycka upp sig. Det enda vi kan förändra är framtiden och oss själva. Andra kan vi knappast göra nåt åt, utan var och en sköter sig själv och fattar sina egna beslut. Det gäller såväl enskilda som andra partier och organisationer.
Vi har en borgerlig alliansregering som fortsätter att följa sin uppgjorda strategi att göra Sverige mer orättvist och mer kallt och där människor i allt högre grad hamnar utanför välfärdsbygget. Med nya skattelättnader för dem som redan har resurser kommer det att bli mindre resurser att fördela till dem som inte kommer i åtnjutande av privilegiet att ha ett vanligt jobb. Detta är inga nyheter. Vi har sett detta i åtminstone fyra års tid. Och tyvärr tyvärr tyvärr har svenska folket sagt att det är precis så man vill ha det i fyra år till. Man vill ha Fredrik Reinfeldt som statsminister. Majoritetens vilja gäller. Det är det som kallas demokrati.
Vi behöver inte tycka att det som sker är rätt. Det gör inte jag, men jag måste acceptera att vi har en folkvald regering som har fått förtroendet att genomföra den både huvud- och hjärtlösa patriarkala politiken och jag måste acceptera att regeringens olika företrädare kommer att framföra politiska argument för sina idiotåtgärder. Men, det finns en stor del av spelplanen som är fri från spelare, nämligen oppositionens del. Där finns HUR MYCKET SOM HELST ATT GÖRA!
Så igång med er, ni som inte är tillfreds med regeringens politik, ut och agitera! Skriv inlägg, lägg förslag i nämnder, styrelser och parlament på olika nivåer, anordna manifestationer och se till att ni hörs! Bilda opinion! Här finns ett utrymme som vi ska fylla! Lämna inte WO i den matchen och sitt inte och sura för att ni inte tycker att andra gör sitt jobb. Gör det jobb du kan göra! Sverige och vår befolkning behöver dig! Och snart är det val igen. Då har vi chansen att ta över!
Gör det lilla du kan...
Gör det lilla du kan och se icke därpå
att så ringa, så litet det är
Ty hur skulle du då väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dig här?
Är det uppdrag du fått än så ringa i sig
var då nöjd att Han gav det åt dig
(Lina Sandell-Berg 1885)
Ibland kan man behöva påminnas om det här, åtminstone jag. Det var en av psalmerna vi sjöng i kyrkan i söndags. Den finns inte i Svenska psalmboken men däremot i gamla EFS-sångboken Sionstoner. Jag minns den mycket väl från Betlehemskapellet på 70-talet innan vi byggde vår nya kyrka, men orden talar nog mer till mig nu.
"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" är lite närbesläktat. Det är minst lika viktigt att tänka på. :-)
att så ringa, så litet det är
Ty hur skulle du då väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dig här?
Är det uppdrag du fått än så ringa i sig
var då nöjd att Han gav det åt dig
(Lina Sandell-Berg 1885)
Ibland kan man behöva påminnas om det här, åtminstone jag. Det var en av psalmerna vi sjöng i kyrkan i söndags. Den finns inte i Svenska psalmboken men däremot i gamla EFS-sångboken Sionstoner. Jag minns den mycket väl från Betlehemskapellet på 70-talet innan vi byggde vår nya kyrka, men orden talar nog mer till mig nu.
"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" är lite närbesläktat. Det är minst lika viktigt att tänka på. :-)
söndag, januari 09, 2011
"Jag blir så glad när jag ser dig"
Idag har jag spelat i Vasakyrkan för första gången på två år. Jag har inte ens varit där under den tiden utan har gjort helt andra saker på helgerna (mest jobb) och när jag har gått i kyrkan har det varit i andra kyrkor. På något sätt kände jag att jag fått nog av Vasa ett tag. Det blev för mycket, speciellt med tanke på all helg- och kvällstid som har gått åt under åtta år till bara jobb. Att ha en aktiv fritid med något annat blev ohållbart i längden. Tjugofyra timmar om dygnet räcker inte till allt.
Nu har jag delvis andra arbetsuppgifter och ser att det möjligen kan skapas ledig tid, åtminstone på helgerna. Därför tackade jag ja till att spela idag. Lite ringrostig är man ju efter två år utan att ha satt rumpan på orgelpallen, men det gick bra. Det var till och med roligt.
Fast det var inte själva spelandet som var roligast. Det allra roligaste var att träffa alla gamla vänner. När en av församlingsmedlemmarna kom inhalkande med sin rollator (bara det var en bedrift med dagens väglag!) och fick syn på mig utbrast hon direkt "Jag blir så glad när jag ser dig". Det kändes, i hjärtat. Vid det efterföljande kyrkfikat upprepade hon "Jag blir så glad när jag ser dig" än en gång, och det var inte bara hon, det var fler som uttryckte samma sak. Jag blev varm i hjärtat. Jag blev glad av att se dem också!
Jag inser hur sällan man vistas i miljöer där man får höra de orden, och jag inser att man behöver dem, inte bara som en fras utan att förstå att de uttrycker en ärlig åsikt. Sådana miljöer bör man söka upp, och också se till att skapa omkring sig. Det är utvecklande att få känna sig omtyckt och behövd, medan motsatsen är nedbrytande. Jag är mycket väl medveten om det. Var och en har ett ansvar för att skapa en positiv miljö för sig själv och andra, men det måste bygga på ärlig vilja, inte på måsten och tvång.
Blir du glad av att träffa dina medmänniskor? Tala då om det för dem. Blir du inte glad av det? Försök då hitta andra att umgås med som du blir glad av. Då kan man kompensera för en del som är mindre roliga, och med tiden kan man lära sig att uppskatta även dem. De är ju Guds skapelser de också, och de är lika älskade som du även om du inte orkar känna det så just för tillfället. Svårare än så behöver det inte vara.
Nu har jag delvis andra arbetsuppgifter och ser att det möjligen kan skapas ledig tid, åtminstone på helgerna. Därför tackade jag ja till att spela idag. Lite ringrostig är man ju efter två år utan att ha satt rumpan på orgelpallen, men det gick bra. Det var till och med roligt.
Fast det var inte själva spelandet som var roligast. Det allra roligaste var att träffa alla gamla vänner. När en av församlingsmedlemmarna kom inhalkande med sin rollator (bara det var en bedrift med dagens väglag!) och fick syn på mig utbrast hon direkt "Jag blir så glad när jag ser dig". Det kändes, i hjärtat. Vid det efterföljande kyrkfikat upprepade hon "Jag blir så glad när jag ser dig" än en gång, och det var inte bara hon, det var fler som uttryckte samma sak. Jag blev varm i hjärtat. Jag blev glad av att se dem också!
Jag inser hur sällan man vistas i miljöer där man får höra de orden, och jag inser att man behöver dem, inte bara som en fras utan att förstå att de uttrycker en ärlig åsikt. Sådana miljöer bör man söka upp, och också se till att skapa omkring sig. Det är utvecklande att få känna sig omtyckt och behövd, medan motsatsen är nedbrytande. Jag är mycket väl medveten om det. Var och en har ett ansvar för att skapa en positiv miljö för sig själv och andra, men det måste bygga på ärlig vilja, inte på måsten och tvång.
Blir du glad av att träffa dina medmänniskor? Tala då om det för dem. Blir du inte glad av det? Försök då hitta andra att umgås med som du blir glad av. Då kan man kompensera för en del som är mindre roliga, och med tiden kan man lära sig att uppskatta även dem. De är ju Guds skapelser de också, och de är lika älskade som du även om du inte orkar känna det så just för tillfället. Svårare än så behöver det inte vara.
torsdag, januari 06, 2011
Trettondagen
Idag är det Trettondag jul. Det är den dagen då vi kommer ihåg det ögonblick då vetenskapsmännen från Österlandet hittade fram till stallet i Betlehem där knappt två veckor gamla Jesus fanns. Det är den här dagen då man sjunger den underbara "Betlehems stjärna" med text av Viktor Rydberg om stjärnan som visade vägen:
Gånga från lamm och hem
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem".
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna
Vi sjunger oftast de inledande fraserna, men här är de sista, vers 3 och 4 i Svenska psalmbokens nr 134. Stjärnan visade människorna hem, inte bort, trots att de var på väg långt bort från sitt jordiska hem. Begreppet "hem" kan alltså vara olika saker. Även om man är långt hemifrån kan man vara hemma, ungefär på samma sätt som man kan vara ensam trots att man är bland många, fast tvärtom förstås. Det förstnämnda är positivt, det andra för det mesta negativt. Det intressanta just med trettondagen är att det är allra första gången som icke-judar hyllade Jesus. Det är alltså inte så konstigt att just trettondagens gudstjänster är förknippade med mission. Åtminstone är jag van vid det från EFS. Guds gåva är ämnad till alla och därför ska vi arbeta för att den också når fram till alla.
Vilken stjärna leder oss? Ser vi den? Känner vi den? Jag sitter och tittar ut över landskapet där snön yr och det blåser ordentligt. Inte ser jag någon stjärna här i allt det vita, men jag hoppas att jag känner den ändå, och jag litar på att den visar vägen, såväl i stort som smått. Snart börjar vardagen med det vanliga slitet och adventsstjärnorna och juleljusen plockas bort från hem och fönster. Det blir mörkare, åtminstone ett tag, men jag hoppas att den viktigaste stjärnan finns närvarande hos mig ändå. Viktiga uppgifter väntar nämligen, och jag behöver stjärneljuset för mörkret lurar, både här och där.
Gånga från lamm och hem
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem".
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna
Vi sjunger oftast de inledande fraserna, men här är de sista, vers 3 och 4 i Svenska psalmbokens nr 134. Stjärnan visade människorna hem, inte bort, trots att de var på väg långt bort från sitt jordiska hem. Begreppet "hem" kan alltså vara olika saker. Även om man är långt hemifrån kan man vara hemma, ungefär på samma sätt som man kan vara ensam trots att man är bland många, fast tvärtom förstås. Det förstnämnda är positivt, det andra för det mesta negativt. Det intressanta just med trettondagen är att det är allra första gången som icke-judar hyllade Jesus. Det är alltså inte så konstigt att just trettondagens gudstjänster är förknippade med mission. Åtminstone är jag van vid det från EFS. Guds gåva är ämnad till alla och därför ska vi arbeta för att den också når fram till alla.
Vilken stjärna leder oss? Ser vi den? Känner vi den? Jag sitter och tittar ut över landskapet där snön yr och det blåser ordentligt. Inte ser jag någon stjärna här i allt det vita, men jag hoppas att jag känner den ändå, och jag litar på att den visar vägen, såväl i stort som smått. Snart börjar vardagen med det vanliga slitet och adventsstjärnorna och juleljusen plockas bort från hem och fönster. Det blir mörkare, åtminstone ett tag, men jag hoppas att den viktigaste stjärnan finns närvarande hos mig ändå. Viktiga uppgifter väntar nämligen, och jag behöver stjärneljuset för mörkret lurar, både här och där.
lördag, januari 01, 2011
Vinst i sikte
Ett nytt år med nya möjligheter har just idag inletts. Vi i Vänsterpartiet har all anledning att ta tag i möjligheterna. Visserligen är vi i opposition i riksdagen, vi ingår inte i regeringen och vi har en högerregering som arbetar för att forma ett samhälle som förstorar skillnaderna mellan människor istället för tvärtom. Visst innebär detta svårigheter, men samtidigt är det vi som kan påvisa ett helt annat alternativ. Såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet går i alliansens ledband och på område efter område visar de att de helt enkelt inte vill vara en del av en aktiv opposition.
Vi är alltså det enda vänsteralternativet. Det ger oss möjlighet att synas och inte bara reagera utan också agera. Det rödgröna samarbetet från valrörelsen är ett minne blott. Nu råder nya tider och vi behöver inte bry oss om samarbetspartier som inte vågar föra fram sina egna åsikter och förslag utan har som strategi att enbart reagera på initiativ från högern. Vi skäms inte för vår politik, vi står för den. Vi svänger inte i viktiga frågor som svenskt militärt misslyckande i Afghanistan, kvinnors självklara rättigheter, rätten till välfärd efter behov utan hänsyn till egen plånbok och barns och ungdomars rätt till utbildning som har barns och ungas kunskapsutveckling och framtida möjligheter i fokus istället för vinstintressen. Det är dessa självklarheter som vi ska propagera för. Det är ju så vår politik ser ut, kapitalet i människans tjänst istället för tvärtom.
Jag ser därför ljust på framtiden såväl lokalt som nationellt även om vi har fyra hårda år framför oss. Det är nu dags att vi tar vårt ansvar och utnyttjar vår ställning som det enda vänsteroppositionspartiet på riksplanet. Lokalt råder delvis andra förhållanden. Jag tänker hur som helst inte kompromissa med mitt eget politiska samvete, och jag hoppas att det är fler som har samma ambitioner. Vårt uppdrag som förtroendevalda i ett politiskt parti är nämligen att göra skillnad och vrida samhället åt vänster, skapa mer rättvisa, och motverka korruption och förtryck. När politiska skiljaktigheter och ideologiska konflikter uppstår ska vi stå upp för våra ställningstaganden och i ett sunt debattklimat utnyttja varje chans att föra fram våra åsikter. Jag hoppas att vi i fortsättningen kan hantera olika åsikter på ett respektfullt sätt och inte förfalla till att benämna dem politiskt käbbel.
Ja, nu kamrater är det upp till oss. Ska vi byta regering 2014? Ska vi skapa ett rättvisare Kalmar? 2011 är året då vi på allvar inleder arbetet. Kavla upp ärmarna, vässa pennorna och bered er på strid. Den här gången ska vi vinna, med en tydlig, skarp och orädd Vänster!
Vi är alltså det enda vänsteralternativet. Det ger oss möjlighet att synas och inte bara reagera utan också agera. Det rödgröna samarbetet från valrörelsen är ett minne blott. Nu råder nya tider och vi behöver inte bry oss om samarbetspartier som inte vågar föra fram sina egna åsikter och förslag utan har som strategi att enbart reagera på initiativ från högern. Vi skäms inte för vår politik, vi står för den. Vi svänger inte i viktiga frågor som svenskt militärt misslyckande i Afghanistan, kvinnors självklara rättigheter, rätten till välfärd efter behov utan hänsyn till egen plånbok och barns och ungdomars rätt till utbildning som har barns och ungas kunskapsutveckling och framtida möjligheter i fokus istället för vinstintressen. Det är dessa självklarheter som vi ska propagera för. Det är ju så vår politik ser ut, kapitalet i människans tjänst istället för tvärtom.
Jag ser därför ljust på framtiden såväl lokalt som nationellt även om vi har fyra hårda år framför oss. Det är nu dags att vi tar vårt ansvar och utnyttjar vår ställning som det enda vänsteroppositionspartiet på riksplanet. Lokalt råder delvis andra förhållanden. Jag tänker hur som helst inte kompromissa med mitt eget politiska samvete, och jag hoppas att det är fler som har samma ambitioner. Vårt uppdrag som förtroendevalda i ett politiskt parti är nämligen att göra skillnad och vrida samhället åt vänster, skapa mer rättvisa, och motverka korruption och förtryck. När politiska skiljaktigheter och ideologiska konflikter uppstår ska vi stå upp för våra ställningstaganden och i ett sunt debattklimat utnyttja varje chans att föra fram våra åsikter. Jag hoppas att vi i fortsättningen kan hantera olika åsikter på ett respektfullt sätt och inte förfalla till att benämna dem politiskt käbbel.
Ja, nu kamrater är det upp till oss. Ska vi byta regering 2014? Ska vi skapa ett rättvisare Kalmar? 2011 är året då vi på allvar inleder arbetet. Kavla upp ärmarna, vässa pennorna och bered er på strid. Den här gången ska vi vinna, med en tydlig, skarp och orädd Vänster!
fredag, december 31, 2010
Ett GOTT NYTT ÅR!
Ett gott nytt år
i alla land
Ett gott nytt år
i Jesu namn
Jag tror och hoppas
och förstår
att ett liv med Jesus
är ett gott nytt år!
Jag låter några ord ur Ingmar Olssons repertoar förmedla en nyårshälsning ännu en gång :-)
Gott nytt 2011!
onsdag, december 29, 2010
Bokslut 2010
Så där ja, då har jag betalat årets sista räkningar åt Vänsterpartiet i Kalmar. Så skönt. Jag passade på att betala några av det nya årets första också. Det är lika bra att få det gjort så behöver man inte oroa sig för att glömma dem och få försmädliga påminnelser. Såna undviker jag som pesten. Sedan väntar bokslutsarbete innan man kan slå ihop böckerna för 2010. Det tar väl någon månad till innan alla uppgifter är inkomna. Bokslut är något som är ganska dubbelt. Det är i sig inget kul jobb precis, men det är himla skönt att få det gjort så att man kan börja med nya rena papper igen för det nya rena året.
Bokslut handlar inte bara om ekonomi, debet och kredit. Det handlar om så mycket annat också. Det blir man påmind av i dessa dagar, inte minst genom alla listor som publiceras överallt. "Året i bilder", "Årets största händelser", "Årets nya ord", "Idrottsåret", "Årets bästa musik", "Årets bästa skivsläpp" och tusentals andra uppräkningar av olika slag. Jag tänker INTE skriva nån sån, men däremot tar jag mig friheten att reflektera lite över erfarenheter jag har fått under året 2010.
2010 var det valår. Själv blev jag invald som ersättare i Vänsterpartiets partistyrelse i våras under partikongressen. Det var förstås både överraskande och hedrande. Jag har av olika skäl inte kunnat delta i alla möten under hösten, och det sörjer jag över, men det var helt enkelt inte möjligt. De gånger jag har varit med har det varit stimulerande diskussioner, högt i tak och en harmonisk blandning av allvar, strategi, skämt och eftertänksamhet. Det är en spännande partistyrelse vi har med en stor samlad kompetens och med plats för olika åsikter. Sådant tycker jag om. Jag har aldrig själv lyckats hålla mig mainstream, och kräver naturligtvis inte det av andra heller. Det är när åsikter bryts mot varann som utveckling sker, inte när man bara stryker varann medhårs. Det sistnämnda leder till stagnation och till sotdöden i det längre perspektivet.
Valet gick inte bra, vare sig lokalt, regionalt eller nationellt. Vi bytte inte regering. Alliansen med helige Fredrik sitter kvar. Vi behöll majoritet i landsting och kommun men har ett sämre läge. Vår position är märkbart försvagad. Det känns naturligtvis inte speciellt roligt. Främlingsfientliga SD har däremot stärkt sin ställning. Min stilla bön inför kommande år är att människor besinnar sig. Jag vill inte ha ett samhälle där orättvisorna breder ut sig, där hudfärg, religion, plånbok eller nationalitet bestämmer människovärdet, där de som behöver hjälp och stöd inte ska få det eftersom de som inte behöver det vägrar att dela med sig eller där våra djupt mänskliga drivkrafter att hjälpas åt byts ut mot egoism och "var och en ska sköta sig själv". Vi har fler val framför oss. Det är vår uppgift att kämpa för ett bättre samhälle, och det är hög tid att göra det nu.
År 2010 har även inneburit att jag har omvärderat en hel del, inte minst relationer och samarbeten. Jag har förlorat några vänner, men vunnit desto fler. Jag har lärt mig mycket. Jag har förstått hur viktigt det är med feministiska nätverk och diskussioner oss kvinnor emellan. Jag har återigen blivit påmind om hur livsviktig min vardagsrelation med Gud är. Jag har bestämt mig för några principer, och jag hoppas kunna hålla dem. Till exempel har jag bestämt mig för att den dagen då jag börjar beskriva mina politiska och samhälleliga drivkrafter i termer av maktbehov och maktbegär, då är det dags att lägga ner politiken och satsa på något helt annat. Den dag då jag ens överväger att låta bli att önska mina meningsmotståndare en fridfull jul, då har jag börjat ta mig själv på för stort allvar. Den dagen då min position blir viktigare än att agera rättvist gentemot samhällets minsta, då är det hög tid att lämna stafettpinnen till någon som har en friskare agenda. Men jag är inte där än, och jag hoppas att jag aldrig kommer dit heller.
"Du skulle vara hans händer,
och gå dit Han ville gå.
Du skulle vara fullkomligt
förenad med Honom i allt.
Så kan vår jord bli förvandlad,
och så kan Hans värld ta gestalt."
Så sjöng vi i en av ungdomskörerna jag ledde på 80-talet och många gånger till sedan dess. De textraderna betyder mycket för mig. Jag ser att just nu betyder dessa textrader att jag ska fortsätta med arbetet för en bättre värld, och för MIN del (kanske inte nödvändigtvis för andra) betyder det att fortsätta driva den politik som vi i Vänsterpartiet står för, alltså rättvisa, solidaritet, medmänsklighet och respekt. Jag kräver inte att alla ska förstå mig eller ens tycka som jag, men liksom jag måste acceptera andras vägval och bevekelsegrunder så hoppas jag att andra kan acceptera mig och mina.
Det blev ett litet bokslut över en del händelser 2010. Jag har inte nämnt min fantastiska familj som ger mig kärlek, glädje, styrka och trygghet. Tack goe liberalen och goa dottern! Tack mamma och pappa! Tack storasyster med gossar tre! Och tack hela Vox Communis, den fantastiska kommunkören som har vuxit och blivit något alldeles i hästväg :-) Och tack alla vänner och alla kamrater!
Bokslut handlar inte bara om ekonomi, debet och kredit. Det handlar om så mycket annat också. Det blir man påmind av i dessa dagar, inte minst genom alla listor som publiceras överallt. "Året i bilder", "Årets största händelser", "Årets nya ord", "Idrottsåret", "Årets bästa musik", "Årets bästa skivsläpp" och tusentals andra uppräkningar av olika slag. Jag tänker INTE skriva nån sån, men däremot tar jag mig friheten att reflektera lite över erfarenheter jag har fått under året 2010.
2010 var det valår. Själv blev jag invald som ersättare i Vänsterpartiets partistyrelse i våras under partikongressen. Det var förstås både överraskande och hedrande. Jag har av olika skäl inte kunnat delta i alla möten under hösten, och det sörjer jag över, men det var helt enkelt inte möjligt. De gånger jag har varit med har det varit stimulerande diskussioner, högt i tak och en harmonisk blandning av allvar, strategi, skämt och eftertänksamhet. Det är en spännande partistyrelse vi har med en stor samlad kompetens och med plats för olika åsikter. Sådant tycker jag om. Jag har aldrig själv lyckats hålla mig mainstream, och kräver naturligtvis inte det av andra heller. Det är när åsikter bryts mot varann som utveckling sker, inte när man bara stryker varann medhårs. Det sistnämnda leder till stagnation och till sotdöden i det längre perspektivet.
Valet gick inte bra, vare sig lokalt, regionalt eller nationellt. Vi bytte inte regering. Alliansen med helige Fredrik sitter kvar. Vi behöll majoritet i landsting och kommun men har ett sämre läge. Vår position är märkbart försvagad. Det känns naturligtvis inte speciellt roligt. Främlingsfientliga SD har däremot stärkt sin ställning. Min stilla bön inför kommande år är att människor besinnar sig. Jag vill inte ha ett samhälle där orättvisorna breder ut sig, där hudfärg, religion, plånbok eller nationalitet bestämmer människovärdet, där de som behöver hjälp och stöd inte ska få det eftersom de som inte behöver det vägrar att dela med sig eller där våra djupt mänskliga drivkrafter att hjälpas åt byts ut mot egoism och "var och en ska sköta sig själv". Vi har fler val framför oss. Det är vår uppgift att kämpa för ett bättre samhälle, och det är hög tid att göra det nu.
År 2010 har även inneburit att jag har omvärderat en hel del, inte minst relationer och samarbeten. Jag har förlorat några vänner, men vunnit desto fler. Jag har lärt mig mycket. Jag har förstått hur viktigt det är med feministiska nätverk och diskussioner oss kvinnor emellan. Jag har återigen blivit påmind om hur livsviktig min vardagsrelation med Gud är. Jag har bestämt mig för några principer, och jag hoppas kunna hålla dem. Till exempel har jag bestämt mig för att den dagen då jag börjar beskriva mina politiska och samhälleliga drivkrafter i termer av maktbehov och maktbegär, då är det dags att lägga ner politiken och satsa på något helt annat. Den dag då jag ens överväger att låta bli att önska mina meningsmotståndare en fridfull jul, då har jag börjat ta mig själv på för stort allvar. Den dagen då min position blir viktigare än att agera rättvist gentemot samhällets minsta, då är det hög tid att lämna stafettpinnen till någon som har en friskare agenda. Men jag är inte där än, och jag hoppas att jag aldrig kommer dit heller.
"Du skulle vara hans händer,
och gå dit Han ville gå.
Du skulle vara fullkomligt
förenad med Honom i allt.
Så kan vår jord bli förvandlad,
och så kan Hans värld ta gestalt."
Så sjöng vi i en av ungdomskörerna jag ledde på 80-talet och många gånger till sedan dess. De textraderna betyder mycket för mig. Jag ser att just nu betyder dessa textrader att jag ska fortsätta med arbetet för en bättre värld, och för MIN del (kanske inte nödvändigtvis för andra) betyder det att fortsätta driva den politik som vi i Vänsterpartiet står för, alltså rättvisa, solidaritet, medmänsklighet och respekt. Jag kräver inte att alla ska förstå mig eller ens tycka som jag, men liksom jag måste acceptera andras vägval och bevekelsegrunder så hoppas jag att andra kan acceptera mig och mina.
Det blev ett litet bokslut över en del händelser 2010. Jag har inte nämnt min fantastiska familj som ger mig kärlek, glädje, styrka och trygghet. Tack goe liberalen och goa dottern! Tack mamma och pappa! Tack storasyster med gossar tre! Och tack hela Vox Communis, den fantastiska kommunkören som har vuxit och blivit något alldeles i hästväg :-) Och tack alla vänner och alla kamrater!
Jag önskar alla
ett gott nytt 2011
med nya utmaningar!
lördag, december 25, 2010
God fortsättning!
God fortsättning på er alla bloggläsare! Jag hann varken skriva igår eller i förrgår, men självklart önskar jag alla en riktigt God Jul! En utebliven julhälsning kan ju annars tolkas som också en julhälsning (eller hur ni arbetsgivare som inte vill eller orkar önska era anställda en fridfull jul??), men så menade jag förstås inte. Jag bara helt enkelt hade fullt upp med bestyren här hemma. Snön ligger vit, utsikten från fönstret ser ut som ett julkort, tomtarna och änglarna har invaderat hemmet, granen är klädd med kulor i alla regnbågens färger och ljusen är tända överallt i lägenheten. Jag myser. På riktigt. :-)
Så, GOD fortsättning på er ALLIHOP!
Så, GOD fortsättning på er ALLIHOP!
tisdag, december 21, 2010
Julen är snart här...
Man borde skriva blogginlägg oftare, jag vet det, men jag har inte haft tid på länge att reflektera på riktigt över tingens ordning. Det finns ju så mycket att reflektera över, om orättvisor, brist på empati, pampvälde och dolda agendor på så många nivåer, men tiden räcker inte till. Jag har inte ens haft möjlighet att ringa de samtal som jag borde ha ringt, så även bloggen har fått leva ett liv vid sidan av ett tag. Jag tänkte inte låta det förbli på det viset. Jag hoppas på ett nytt liv efter nyår då jag till och med ska hinna med att BÅDE andas och blogga.
Hur som helst, idag har tiden gått åt till att städa inför julen, handla inför julen, slå in paket inför julen och överhuvudtaget tänka på det man måste tänka på inför julen. Då hinner man inte med att reta sig på gökungarna och gnällspikarna. Det är en fördel, men varför håller man på att stressa ihjäl sig inför julen? Varför firar vi jul? För att vi ska äta, öppna paket och titta på Kalle Anka på TV? Nej, knappast. Vi firar jul eftersom vi ska tänka på att räddningen för oss människor är tillgänglig. Guds kärlek omfattar oss alla. Julens största gåva är livet.
Det behöver man inte stressa för. Betydelsen av den gåvan känner man lättast om man tar det lite lite lugnt, åtminstone nån gång under julen. Jag ska försöka tänka på det, i alla fall försöka. Kanske finns det tid till det i morgon :-) eller nästa dag eller nån gång på natten. Då är jag ju ändå vaken....
Hur som helst, idag har tiden gått åt till att städa inför julen, handla inför julen, slå in paket inför julen och överhuvudtaget tänka på det man måste tänka på inför julen. Då hinner man inte med att reta sig på gökungarna och gnällspikarna. Det är en fördel, men varför håller man på att stressa ihjäl sig inför julen? Varför firar vi jul? För att vi ska äta, öppna paket och titta på Kalle Anka på TV? Nej, knappast. Vi firar jul eftersom vi ska tänka på att räddningen för oss människor är tillgänglig. Guds kärlek omfattar oss alla. Julens största gåva är livet.
Det behöver man inte stressa för. Betydelsen av den gåvan känner man lättast om man tar det lite lite lugnt, åtminstone nån gång under julen. Jag ska försöka tänka på det, i alla fall försöka. Kanske finns det tid till det i morgon :-) eller nästa dag eller nån gång på natten. Då är jag ju ändå vaken....
tisdag, december 14, 2010
Kvinnor kan!
Igår var det Lucia. Jag var som vanligt ute i Smedby och spelade åt Ingelstorpsgymnasiets luciatåg. Jag måste ge tjejerna en eloge! Det var ju nämligen så att killarna fegade ur. Inte en enda liten Staffan kunde tänka sig att ställa upp, och då blev det lite torftigt i just Staffansvisan. Då tog tjejerna saken i egna händer. Mitt i luciatablån tog de på sig strutar och sjöng Staffan var en stalledräng som om de aldrig hade gjort nåt annat.
Som sagt, kvinnor kan. Minsann :-)
Som sagt, kvinnor kan. Minsann :-)
Ett samhälle som håller ihop
Så passerade då den tredje helgen i advent. Med konsert i Oskarshamn fick den ett magiskt skimmer över sig. Att uppleva Anders Ekborg, Bengt Magnusson och Anders Lundqvist mitt i julstressen är en lisa för själen. Det är vackert, stillsamt, innerligt och på allra högsta musikaliska nivå.
Sen fick vi då nyheterna om terrorattentatet i Stockholm, om självmordsbombaren som sätter skräck både i den svenska julhysterin och i det demokratiska samhället. Det blev ett allt annat än bekvämt uppvaknande ur den stilla julefriden. Ja, terrorn är här också. Det måste vi nog inse. Vi ska bestämt ta avstånd från all form av terror och våld. Det är fegt att till metoder som drabbar människor bara för att de råkar befinna sig på en viss plats. All sådan kriminalitet ska bekämpas. Det är självklart.
Samtidigt ska vi absolut inte låta detta leda till att vårt öppna demokratiska samhälle lider skada. Rasismen kan skörda framgångar när företrädare för den sortens tänkande ("vi är bättre än andra och därför ska de andra ut") försöker använda detta vidriga attentat för sina egna syften. Rädslan kan sprida sig, men det är INTE rimligt att låta hundratusentals oskyldiga muslimer som bor och arbetar i vårt land lida för vad EN kriminell extremist ställer till med. Vi ska bekämpa terror och våld, inte oskyldiga människor som inte har gjort sig skyldiga till något annat än att de är födda in i en religion i ett visst land och sedan har hamnat här i Sverige. Det är ju inte dem vi ska känna avsky och rädsla inför, det är inför våldet och terrorn.
Nu är det viktigare än nånsin att vi håller ihop, behåller lugnet och inte vidtar åtgärder som skadar den demokrati som vårt annars trygga samhälle vilar på. Öppenheten är en av våra viktigaste principer. Låt inte hatet ta över och splittra upp både samhälle och människor. Bygg istället upp ett samhälle som håller ihop, inte bara för att det är jul utan för att det är ren och skär överlevnad för friheten och demokratin.
Sen fick vi då nyheterna om terrorattentatet i Stockholm, om självmordsbombaren som sätter skräck både i den svenska julhysterin och i det demokratiska samhället. Det blev ett allt annat än bekvämt uppvaknande ur den stilla julefriden. Ja, terrorn är här också. Det måste vi nog inse. Vi ska bestämt ta avstånd från all form av terror och våld. Det är fegt att till metoder som drabbar människor bara för att de råkar befinna sig på en viss plats. All sådan kriminalitet ska bekämpas. Det är självklart.
Samtidigt ska vi absolut inte låta detta leda till att vårt öppna demokratiska samhälle lider skada. Rasismen kan skörda framgångar när företrädare för den sortens tänkande ("vi är bättre än andra och därför ska de andra ut") försöker använda detta vidriga attentat för sina egna syften. Rädslan kan sprida sig, men det är INTE rimligt att låta hundratusentals oskyldiga muslimer som bor och arbetar i vårt land lida för vad EN kriminell extremist ställer till med. Vi ska bekämpa terror och våld, inte oskyldiga människor som inte har gjort sig skyldiga till något annat än att de är födda in i en religion i ett visst land och sedan har hamnat här i Sverige. Det är ju inte dem vi ska känna avsky och rädsla inför, det är inför våldet och terrorn.
Nu är det viktigare än nånsin att vi håller ihop, behåller lugnet och inte vidtar åtgärder som skadar den demokrati som vårt annars trygga samhälle vilar på. Öppenheten är en av våra viktigaste principer. Låt inte hatet ta över och splittra upp både samhälle och människor. Bygg istället upp ett samhälle som håller ihop, inte bara för att det är jul utan för att det är ren och skär överlevnad för friheten och demokratin.
onsdag, december 08, 2010
Nu ska dom ut!
Nu är det hög tid. Nu har jag tröttnat på dom där eländiga spillrorna som lägger sordin på trivseln här i livet. Överallt finns dom, energivampyrerna, och intar positioner som är så lömska att man får använda hela sin kreativa förmåga för att komma åt dom. Dom tror visst att det är deras självklara rätt att invadera världen. Det "har ju alltid varit så" och då ska det fortsätta att vara så. Nej, säger jag, det ska det ta mig sjutton inte.
Det är dags att tänka nytt, och som vanligt är det väl vi kvinnor som får ta tag i problemet. Det brukar ju vara så, och även om det är surt och det borde vara ett gemensamt problem att rätta till missförhållandena, så får man nog i det här läget helt enkelt visa att kvinnor kan (för det kan vi!) när ingen annan vill. Ska vi få en förändring, så får vi jobba fram den själva. Vi kan inte ha det så här längre. Det måste röjas upp. Kom nu inte och säg: "Det är väl inte så farligt?" eller "Ta det lugnt". Vi har tagit det lugnt länge nog, och jo, det ÄR farligt. Vi vet vilka problem vi kan få om vi låter det gå för långt. Vi har ju varit där förr. Och nu är det VI som ska bestämma. Gör vi jobbet, så är det också vi som har rätt att formulera villkoren efteråt.
Så nu är det alltså dags. Nu ska dom ut.
Vilka då undrar ni kanske? Råttorna förstås. Dammråttorna häruppe. Trodde nån något annat?
Det är dags att tänka nytt, och som vanligt är det väl vi kvinnor som får ta tag i problemet. Det brukar ju vara så, och även om det är surt och det borde vara ett gemensamt problem att rätta till missförhållandena, så får man nog i det här läget helt enkelt visa att kvinnor kan (för det kan vi!) när ingen annan vill. Ska vi få en förändring, så får vi jobba fram den själva. Vi kan inte ha det så här längre. Det måste röjas upp. Kom nu inte och säg: "Det är väl inte så farligt?" eller "Ta det lugnt". Vi har tagit det lugnt länge nog, och jo, det ÄR farligt. Vi vet vilka problem vi kan få om vi låter det gå för långt. Vi har ju varit där förr. Och nu är det VI som ska bestämma. Gör vi jobbet, så är det också vi som har rätt att formulera villkoren efteråt.
Så nu är det alltså dags. Nu ska dom ut.
Vilka då undrar ni kanske? Råttorna förstås. Dammråttorna häruppe. Trodde nån något annat?
tisdag, december 07, 2010
Energikick!
Jag är så glad över kören som jag är med i! Jag måste bara få säga det :-) Vox Communis är ett av livets stora glädjeämnen!
Igår hade vi julkonsert tillsammans med ungdomarna från Stage4You, musikgymnasiet i Torsås. Det blev en blandad kväll, med tradtionell och otraditionell julmusik och med annan sorts musik också förstås, och av denna kväll fick man världens kick. Jag ljuger inte när jag säger att kvällen förstörde nattsömnen (det är så gott som omöjligt att somna med så mycket positiv energi sprittande runt i kroppen) och dessutom gav upphov till nåt som är skrämmande likt baksmälla (ja, dagen efter kvällen före fast utan alkohol förstås). Men det får det vara värt!
Det är så underbart skönt att få göra positiva saker med positiva människor och förgylla tiden för både andra och för en själv! Inga skitord nånstans, inga hånleenden, inget tjurande och ältande av gammal skit, inga hånskratt, bara glada ärliga ansikten burna av en uppriktig önskan att göra sitt allra bästa och spänna linan en bra bit över det man trodde var möjligt. Och möjligt var det! Ja, jösses vad möjligt det var :-)
Vi klarade till och med "Hej mitt vinterland" två gånger, och solisterna Emma, Rolf, Pierre och Monika klarade sina uppdrag med den äran. Vi får inte glömma Christer och Åke (piano och bas) och så Thomas förstås som såg till att vi hade gradänger att stå på. Sådana behövs när man är så många som vi är. Alla gjorde ett kanonframträdande och var vackrare än nånsin förr i gnistrande glitter och mycket rött. TACK ALLA! TACK till Ulla och Stage4You (artister och tekniker). TACK till föreningen Aktiv Fritid som arrangerade hela tillställningen, sålde biljetter och bjöd på fika. Och TACK till publiken som också var med på noterna :-)
Att jag idag känner mig som en säck rutten potatis efter att ha rest mig från stolen på ett mindre intelligent sätt och alltså får dras med en värkande rygg ett tag hör egentligen inte hit. Såna skador är ingenting jämfört med den energikick som jag fick igår :-)
Igår hade vi julkonsert tillsammans med ungdomarna från Stage4You, musikgymnasiet i Torsås. Det blev en blandad kväll, med tradtionell och otraditionell julmusik och med annan sorts musik också förstås, och av denna kväll fick man världens kick. Jag ljuger inte när jag säger att kvällen förstörde nattsömnen (det är så gott som omöjligt att somna med så mycket positiv energi sprittande runt i kroppen) och dessutom gav upphov till nåt som är skrämmande likt baksmälla (ja, dagen efter kvällen före fast utan alkohol förstås). Men det får det vara värt!
Det är så underbart skönt att få göra positiva saker med positiva människor och förgylla tiden för både andra och för en själv! Inga skitord nånstans, inga hånleenden, inget tjurande och ältande av gammal skit, inga hånskratt, bara glada ärliga ansikten burna av en uppriktig önskan att göra sitt allra bästa och spänna linan en bra bit över det man trodde var möjligt. Och möjligt var det! Ja, jösses vad möjligt det var :-)
Vi klarade till och med "Hej mitt vinterland" två gånger, och solisterna Emma, Rolf, Pierre och Monika klarade sina uppdrag med den äran. Vi får inte glömma Christer och Åke (piano och bas) och så Thomas förstås som såg till att vi hade gradänger att stå på. Sådana behövs när man är så många som vi är. Alla gjorde ett kanonframträdande och var vackrare än nånsin förr i gnistrande glitter och mycket rött. TACK ALLA! TACK till Ulla och Stage4You (artister och tekniker). TACK till föreningen Aktiv Fritid som arrangerade hela tillställningen, sålde biljetter och bjöd på fika. Och TACK till publiken som också var med på noterna :-)
Att jag idag känner mig som en säck rutten potatis efter att ha rest mig från stolen på ett mindre intelligent sätt och alltså får dras med en värkande rygg ett tag hör egentligen inte hit. Såna skador är ingenting jämfört med den energikick som jag fick igår :-)
torsdag, december 02, 2010
Fördelning med alltför snäva ramar
Idag var jag på ett besök på ett av kommunens demensboenden. Vi träffade personal där och ventilerade lite kring omsorgsnämndens beslut att jämna ut resursfördelningen mellan den "vanliga" äldreomsorgen och demensvården. Det var ett intressant samtal.
Alla är överens om att det behövs mer reurser till allt tyngre boendeavdelningar. Äldre bor kvar hemma längre och är i allt sämre skick när de väl flyttar in på ett äldreboende. Samtidigt finns det inte utrymme att flytta personaltid från demensavdelningarna. De behöver den personalresurs som de har. Har man egen erfarenhet av hur det är att umgås med gravt dementa människor så vet man hur mycket jobb det kan vara. Även om man är demenssjuk har man rätt till en värdig tillvaro. Det måste ett välfärdssamhälle kunna garantera, trots en borgerlig regering som plockar bort 42 miljoner i stadsbidrag från en kommun som Kalmar.
Det ska naturligtvis vara behoven som styr. Beslutet från oktobersammanträdet i omsorgsnämnden känns inte riktigt förankrat eller utrett. Konsekvenserna är inte kända, och därför sprider sig oron såväl bland personal som bland de boendes anhöriga. Jag hoppas att nämnden kan ompröva sitt beslut nu i december, så att man kan utreda först innan några åtgärder vidtas. Efter diskussionen vid senaste fullmäktigesammanträdet så verkar det som om alla partier som var med och beslutade i omsorgsnämnden hade bytt fot och ville bromsa. Utsikterna att förändra beslutet känns alltså ganska goda, men faktum kvarstår: Det saknas resurser inom omsorgens verksamhet. Det problemet måste man ta itu med, men jag hoppas att lösningsvägar kan öppnas som inte innebär att man försämrar för demensvården.
Men det är inte lätt, när man har en regering som fortsätter på den inslagna välkända vägen "Att försämra för kommuner och landsting och flytta resurser från välfärden till privata redan välfyllda fickor". Vi kommer att vara tvungna att hantera den utvecklingen i fyra år till och under fyra år syssla med att försöka fördela resurser så rättvist som möjligt inom alltför snäva ramar. Det blir en utmaning, men det är så den svenska väljarkåren har bestämt att det ska vara, trist nog.
Alla är överens om att det behövs mer reurser till allt tyngre boendeavdelningar. Äldre bor kvar hemma längre och är i allt sämre skick när de väl flyttar in på ett äldreboende. Samtidigt finns det inte utrymme att flytta personaltid från demensavdelningarna. De behöver den personalresurs som de har. Har man egen erfarenhet av hur det är att umgås med gravt dementa människor så vet man hur mycket jobb det kan vara. Även om man är demenssjuk har man rätt till en värdig tillvaro. Det måste ett välfärdssamhälle kunna garantera, trots en borgerlig regering som plockar bort 42 miljoner i stadsbidrag från en kommun som Kalmar.
Det ska naturligtvis vara behoven som styr. Beslutet från oktobersammanträdet i omsorgsnämnden känns inte riktigt förankrat eller utrett. Konsekvenserna är inte kända, och därför sprider sig oron såväl bland personal som bland de boendes anhöriga. Jag hoppas att nämnden kan ompröva sitt beslut nu i december, så att man kan utreda först innan några åtgärder vidtas. Efter diskussionen vid senaste fullmäktigesammanträdet så verkar det som om alla partier som var med och beslutade i omsorgsnämnden hade bytt fot och ville bromsa. Utsikterna att förändra beslutet känns alltså ganska goda, men faktum kvarstår: Det saknas resurser inom omsorgens verksamhet. Det problemet måste man ta itu med, men jag hoppas att lösningsvägar kan öppnas som inte innebär att man försämrar för demensvården.
Men det är inte lätt, när man har en regering som fortsätter på den inslagna välkända vägen "Att försämra för kommuner och landsting och flytta resurser från välfärden till privata redan välfyllda fickor". Vi kommer att vara tvungna att hantera den utvecklingen i fyra år till och under fyra år syssla med att försöka fördela resurser så rättvist som möjligt inom alltför snäva ramar. Det blir en utmaning, men det är så den svenska väljarkåren har bestämt att det ska vara, trist nog.
Årets julkalender - en favorit??
Jag gillar årets julkalender :-) Speciellt gillar jag mamman i famliljen, Ritva Rantanen, hon som skulle sköta matlagningen, bingoutropen och musiken på Finlandsfärjan samtidigt som hon skulle dirigera bilarna på bildäck. Det är ju inte utan att man känner igen sig i den situationen ;-) Fast så illa har det väl inte varit, inte hittills i alla fall. Fast visst sjutton har man många gånger känt sig som spindeln i nätet som ska hålla koll på 13 olika saker samtidigt. Det hör väl till könsrollen kan jag tänka mig. Man ska vara "duktig" och har aldrig lärt sig att säga det lilla magiska ordet NEJ. Men att ta upp kollekten samtidigt som jag spelar orgel till psalmen har jag i alla fall klarat mig undan. Hittills som sagt ;-)
Hur som helst, jag hoppas att familjen Rantanen får det bra på sitt nyinköpta maffiga hotell. Jag väntar med spänning på att den lilla minigrisen från trailern ska göra entré. Små minigrisar är nämligen bland det sötaste som finns :-)
Hur som helst, jag hoppas att familjen Rantanen får det bra på sitt nyinköpta maffiga hotell. Jag väntar med spänning på att den lilla minigrisen från trailern ska göra entré. Små minigrisar är nämligen bland det sötaste som finns :-)
Man lär sig
Det finns en del såna där små vardagsmysterier som man ibland kan gå och grunna på. Ett är skillnaden mellan å ena sidan människor som är som dom är och å den andra människor som ska lära sig att acceptera de människor som är som dom är. Jag tillhör definitivt den senare gruppen, dvs vi som kan och ska lära oss att acceptera.
En liten reflektion är att det ofta är män som "är som dom är" och kvinnor som "ska acceptera". Det kan man i och för sig bli lite irriterad över ibland, det erkänner jag, men för det mesta är jag glad att det är på det viset. Det visar ju att vi är utvecklingsbara och har lärandeförmåga ;-)
Hur som helst, man kan inte styra världen och andra människor. Man kan bara ändra på en enda person här i världen, och redan det är svårt nog. Det är nämligen en själv, och håller man på att reta sig på andra människor så är det ens eget problem och ingen annans. Ja ja, usch så svårt det är, men man lär sig med tiden, för varje dag lite mer. Man lär ju så länge man lever, för det kan man, åtminstone jag :-)
En liten reflektion är att det ofta är män som "är som dom är" och kvinnor som "ska acceptera". Det kan man i och för sig bli lite irriterad över ibland, det erkänner jag, men för det mesta är jag glad att det är på det viset. Det visar ju att vi är utvecklingsbara och har lärandeförmåga ;-)
Hur som helst, man kan inte styra världen och andra människor. Man kan bara ändra på en enda person här i världen, och redan det är svårt nog. Det är nämligen en själv, och håller man på att reta sig på andra människor så är det ens eget problem och ingen annans. Ja ja, usch så svårt det är, men man lär sig med tiden, för varje dag lite mer. Man lär ju så länge man lever, för det kan man, åtminstone jag :-)
tisdag, november 30, 2010
Reflektioner i vintertider
Alltså, jag gillar ju snö. Och jag gillar kyla. Och jag gillar vinter. Jag är född mitt i julen så det kanske är en förklaring. Jag kan hur som helst inte hjälpa att jag helt enkelt gillar vintersäsongen. Då mår jag som allra bäst.
Och det här är MYCKET osvenskt. Det är så osvenskt som det kan bli. Man SKA nämligen älska sommaren. Man SKA älska värmen och man SKA vara lycklig när svetten rinner hela dagen, solen bränner blåsor på skinnet och det är så varmt på nätterna att man får andnöd. Då SKA man må bra.
Det gör inte jag. Jag AVSKYR värmen och fullständigt HATAR den där solstressen som yttrar sig i att man måste vara ute och ta vara på soltimmarna för "man vet ju aldrig när solen försvinner och regnet kommer". Ja, när kommer det välsignade regnet??? Jag skulle vara ute och dansa regndans under de allra hetaste dagarna bara jag trodde att det fungerade (men det gör det ju inte). Visst är det skönt med uteserveringar, men såna väger inte upp värmeeländet.
Jag borde flytta till Luleå eller Boden. Det säger många. Tyvärr hjälper ju inte det ett dugg. Jo, på ett sätt: JAG mår bättre med ett nordligt väderläge, men det ändrar ju inte klimatet här i Kalmar. Jag lovar, om JAG flyttar norrut kommer det fortfarande att vara lika kallt här och komma lika mycket snö som om jag bor kvar i söder. Möjligen kan det finnas andra fördelar (jag kan nog utan någon större ansträngning räkna upp ett tiotal) med att jag skulle flytta härifrån till nordliga breddgrader, men vädret kommer att vara opåverkat.
Några små tips nu när vädret är som det är och varken sommarhetsarna eller jag kan göra något åt saken: Njut av kylan och snön! Ni vet inte när den försvinner och vi återgår till det äckliga våtvarma omslaget som vi brukar ha här istället för vinter. Kör bil försiktigt, kolla var du sätter fötterna så att du inte halkar och lämna cykeln hemma. Bete dig ansvarigt, men förgyll dagen ändå. Gör snöänglar, bygg snölyktor och mula kompisen. Släpp fram barnet i dig! Barn gillar snö, det är naturligt. Var inte så förbaskat vuxen, pjåskig, sydsvensk och präktig. Unna dig att leka lite. Det klarar du av!
"Hej mitt vinterland, nu är jag här...."
Och det här är MYCKET osvenskt. Det är så osvenskt som det kan bli. Man SKA nämligen älska sommaren. Man SKA älska värmen och man SKA vara lycklig när svetten rinner hela dagen, solen bränner blåsor på skinnet och det är så varmt på nätterna att man får andnöd. Då SKA man må bra.
Det gör inte jag. Jag AVSKYR värmen och fullständigt HATAR den där solstressen som yttrar sig i att man måste vara ute och ta vara på soltimmarna för "man vet ju aldrig när solen försvinner och regnet kommer". Ja, när kommer det välsignade regnet??? Jag skulle vara ute och dansa regndans under de allra hetaste dagarna bara jag trodde att det fungerade (men det gör det ju inte). Visst är det skönt med uteserveringar, men såna väger inte upp värmeeländet.
Jag borde flytta till Luleå eller Boden. Det säger många. Tyvärr hjälper ju inte det ett dugg. Jo, på ett sätt: JAG mår bättre med ett nordligt väderläge, men det ändrar ju inte klimatet här i Kalmar. Jag lovar, om JAG flyttar norrut kommer det fortfarande att vara lika kallt här och komma lika mycket snö som om jag bor kvar i söder. Möjligen kan det finnas andra fördelar (jag kan nog utan någon större ansträngning räkna upp ett tiotal) med att jag skulle flytta härifrån till nordliga breddgrader, men vädret kommer att vara opåverkat.
Några små tips nu när vädret är som det är och varken sommarhetsarna eller jag kan göra något åt saken: Njut av kylan och snön! Ni vet inte när den försvinner och vi återgår till det äckliga våtvarma omslaget som vi brukar ha här istället för vinter. Kör bil försiktigt, kolla var du sätter fötterna så att du inte halkar och lämna cykeln hemma. Bete dig ansvarigt, men förgyll dagen ändå. Gör snöänglar, bygg snölyktor och mula kompisen. Släpp fram barnet i dig! Barn gillar snö, det är naturligt. Var inte så förbaskat vuxen, pjåskig, sydsvensk och präktig. Unna dig att leka lite. Det klarar du av!
"Hej mitt vinterland, nu är jag här...."
måndag, november 29, 2010
Musik och text med mening
Jag var alltför ung när Hoola Bandoola var i ropet, men jag har senare fått en relation till deras musik. Den har en ärlighet och ett klart syfte, och sådant gillar jag. Det här är en av mina favoriter: http://www.youtube.com/watch?v=rsgYHrCx-ys&feature=related
"Att dö för förtjänst, det väger lätt som en fjäder, men att dö för sitt folk, det väger tungt som en sten". Tänkvärda ord, än idag.
"Att dö för förtjänst, det väger lätt som en fjäder, men att dö för sitt folk, det väger tungt som en sten". Tänkvärda ord, än idag.
Julhälsning
Detta var mitt allra första e-julkort. Jag fick det 1997 eller något sånt. Jag skrattade hysteriskt minns jag, och ja, den är fortfarande rolig trots den dåliga grafiken:
http://www.youtube.com/watch?v=zIWHWjddGsQ
OK, det är inte ens december än men en sån julhälsning tål ni väl???
http://www.youtube.com/watch?v=zIWHWjddGsQ
OK, det är inte ens december än men en sån julhälsning tål ni väl???
torsdag, november 25, 2010
"Budgettider hej hej budgettider...."
Nu är det sannerligen budget som är ordet för dagen. Budget igår i stiftsfullmäktige, budget idag i Kalmarsunds gymnasieförbund, budget i tisdags på KSAU, budget på måndag i kommunfullmäktige och budget just nu i landstingsfullmäktige (tack och lov utan att jag är inblandad). Nåja, det är sånt som man måste göra. Det är klart att besluten om resursanvändningen de kommande åren är viktiga beslut och såna måste man engagera sig i. Lite trist är det dock att det finns så lite utrymme att omfördela bara, men så blir det ju när den stora omfördelningen i det här landet går ut på att flytta pengar från gemensam välfärd till redan stinna privata plånböcker. Sedan kan högeralliansen skrika hur mycket de vill efter förstärkningar på områden där deras egna kompisar i riksdag och regering redan har stängt dörrarna.
Hur som helst, budgetdebatter kan ändå vara lite underhållande och ibland rent av kränkande. Spännande är de i varje fall. Man lär sig lite nytt varje gång. Igår fick jag till exempel lära mig att det finns ledamöter som inte anser sig vara valda till sitt uppdrag genom demokratiska val utan genom sitt dop. Intressant. Då skulle vi ha många fullmäktigeledamöter som aldrig deltar. Jag fick också lära mig att Växjö stift härskar över internationellt vatten. Också intressant, om än ett ganska patetiskt konstaterande som väl egentligen bara kan förklaras av en oemotståndlig längtan efter att få höra sin egen röst.
Som sagt, härskarteknikerna flödar även i budgetdebatterna. Jag utgår kallt från att så kommer att ske i fortsättningen också, åtminstone under överskådlig framtid, men det kommer inte att ske utan att det påpekas. Jag är alltför uppretad för att hålla tyst numera. Attack!
Hur som helst, budgetdebatter kan ändå vara lite underhållande och ibland rent av kränkande. Spännande är de i varje fall. Man lär sig lite nytt varje gång. Igår fick jag till exempel lära mig att det finns ledamöter som inte anser sig vara valda till sitt uppdrag genom demokratiska val utan genom sitt dop. Intressant. Då skulle vi ha många fullmäktigeledamöter som aldrig deltar. Jag fick också lära mig att Växjö stift härskar över internationellt vatten. Också intressant, om än ett ganska patetiskt konstaterande som väl egentligen bara kan förklaras av en oemotståndlig längtan efter att få höra sin egen röst.
Som sagt, härskarteknikerna flödar även i budgetdebatterna. Jag utgår kallt från att så kommer att ske i fortsättningen också, åtminstone under överskådlig framtid, men det kommer inte att ske utan att det påpekas. Jag är alltför uppretad för att hålla tyst numera. Attack!
tisdag, november 23, 2010
Litet revolutionspoem
Med nävarna knutna i fickan
Ibland säga BÄ, aldrig BU
Den lugna och städade flickan
är borttrollad från och med nu
Nu skiter vi heligt i rimmen
De faller sig väl om de vill
Nu vankas den hotande timmen
då tjejerna ej tiger still
Nu kräver vi vad vi förtjänar
Vi pekar på det som är fel
Ni män som varandra betjänar:
Håll fingrarna väck från vår del!
Ibland säga BÄ, aldrig BU
Den lugna och städade flickan
är borttrollad från och med nu
Nu skiter vi heligt i rimmen
De faller sig väl om de vill
Nu vankas den hotande timmen
då tjejerna ej tiger still
Nu kräver vi vad vi förtjänar
Vi pekar på det som är fel
Ni män som varandra betjänar:
Håll fingrarna väck från vår del!
fredag, november 19, 2010
"Du har en vän"
Idag när jag körde in till jobbet i regnet (Ja, det blev bil trots allt. Det regnade lite för mycket för en promenad) så spelade man den här låten på radion:
http://www.youtube.com/watch?v=rJPgxEi2BM8&feature=related
Den gick rätt in i själen. En del musik gör faktiskt det. Tänk vad skönt det är att ha uppbackning när livet känns visset och en del som man trodde var ens kompisar inte alls visade sig vara det. Jag har massor med andra vänner och en relation med Gud som bär mig igenom när det är snårigt. Det är jag oerhört tacksam för.
http://www.youtube.com/watch?v=rJPgxEi2BM8&feature=related
Den gick rätt in i själen. En del musik gör faktiskt det. Tänk vad skönt det är att ha uppbackning när livet känns visset och en del som man trodde var ens kompisar inte alls visade sig vara det. Jag har massor med andra vänner och en relation med Gud som bär mig igenom när det är snårigt. Det är jag oerhört tacksam för.
torsdag, november 18, 2010
Lågvattenmärke
Är det detta http://www.expressen.se/nyheter/1.2217397/dementa-overges-under-natterna som döljer sig bakom siffrorna för demens- och äldrevården i Sverige så finns det all anledning att ifrågasätta nivån på de sk standardkostnaderna! Och det finns all anledning för den borgerliga regeringen att inse att resurser måste tillskjutas i ett läge när kommunernas ekonomi tvingas gå kräftgång pga låga skatteintäkter. Regeringen har ju valt att sänka skatten för grupper som redan har det gott ställt och därigenom urholkas resurserna till välfärden. De som är beroende av demensvården har fått betala ett högt pris, kanske till viss del beroende på att deras röster inte är starka nog. Det är ovärdigt.
GÖR NÅT! Det här är ett lågvattenmärke för det samhälle som vill kalla sig mänskligt.
GÖR NÅT! Det här är ett lågvattenmärke för det samhälle som vill kalla sig mänskligt.
Utveckling på riktigt
Jag tycker att KIFAB är inne på helt rätt spår när det gäller Linnéuniversitetet http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/kifab-vill-bygga-nytt-jattecampus-i-stan(2183715).gm
Här finns närhet till det mesta; stationen, centrum, idrottsanläggningar och allmänna kommunikationer. Nåja, vattennära är det väl inte direkt, men vattnet är sannerligen inte långt bort. Vill vi i Kalmar bygga en attraktiv stad så måste vi nog besinna oss och inte bara lägga resurser på fysiska byggnader. Visst, vi kan bygga sjönära, superfina och superdyra glaskomplex, men de höjer inte attraktiviteten i relation till insatsen. Kan vi istället utnyttja befintlig byggnation, se till att universitetet är en naturlig, öppen och integrerad del av staden så kan vi komma längre. Det frigör också resurser till det som vi på allvar håller på att glömma bort, nämligen attraktiviteten hos en levande, nyfiken och kreativ Kalmaranda. En sådan kräver att vi satsar på kulturen. "Det gaur inte" kan man inte bygga bort med spadar och murbruk utan det gör man med utmaningar på det kulturella och intellektuella området.
Det är en aktiv stad som lockar människor hit. Om det finns nya flådiga universitetsbyggnader här men inget eller ett oerhört begränsat kulturutbud, varför ska då universitetets anställda flytta hit? Det räcker ju med att de jobbar här och sedan kan de åka hem till städer där de får möjlighet att utvecklas på fritiden. Det är blåögt att tro att byggnader ger tillväxt. Jag säger det igen: Det är ju människor som skapar tillväxten, och utan inflyttning av nya människor bromsar vi tillväxten. Då är det dags att vi tar problemet på allvar och satsar på det som ökar inflyttningen. Fler bostäder, ja visst, fler jobb, ja visst men också en rejäl satsning på kulturen. Då kan vi växa allihop, både vi som redan bor här och också de som tycker att Kalmar är så pass spännande att de flyttar hit trots dåliga kommunikationer och lite "världens ände"-känsla när de stiger av tåget där rälsen tar slut.
När den sk portföljmodellen införs för statens stöd till regionernas kultur så måste vi visa att vi satsar själva, annars kommer vi att förlora ännu mer. Det blir som en variant på Matteus 25:29: "Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har". Det är nämligen portföljmodellen i korthet. Jag vill absolut inte att vi i Kalmar och Kalmar län hamnar i ett läge där vi pga oförstånd mister en stor del av det statliga stödet till den professionella kultur vi idag har så stor glädje av.
Alltså, byt en del spadar och lite murbruk mot intellektuella och kulturella byggstenar. Det kommer vi alla att tjäna på!
Här finns närhet till det mesta; stationen, centrum, idrottsanläggningar och allmänna kommunikationer. Nåja, vattennära är det väl inte direkt, men vattnet är sannerligen inte långt bort. Vill vi i Kalmar bygga en attraktiv stad så måste vi nog besinna oss och inte bara lägga resurser på fysiska byggnader. Visst, vi kan bygga sjönära, superfina och superdyra glaskomplex, men de höjer inte attraktiviteten i relation till insatsen. Kan vi istället utnyttja befintlig byggnation, se till att universitetet är en naturlig, öppen och integrerad del av staden så kan vi komma längre. Det frigör också resurser till det som vi på allvar håller på att glömma bort, nämligen attraktiviteten hos en levande, nyfiken och kreativ Kalmaranda. En sådan kräver att vi satsar på kulturen. "Det gaur inte" kan man inte bygga bort med spadar och murbruk utan det gör man med utmaningar på det kulturella och intellektuella området.
Det är en aktiv stad som lockar människor hit. Om det finns nya flådiga universitetsbyggnader här men inget eller ett oerhört begränsat kulturutbud, varför ska då universitetets anställda flytta hit? Det räcker ju med att de jobbar här och sedan kan de åka hem till städer där de får möjlighet att utvecklas på fritiden. Det är blåögt att tro att byggnader ger tillväxt. Jag säger det igen: Det är ju människor som skapar tillväxten, och utan inflyttning av nya människor bromsar vi tillväxten. Då är det dags att vi tar problemet på allvar och satsar på det som ökar inflyttningen. Fler bostäder, ja visst, fler jobb, ja visst men också en rejäl satsning på kulturen. Då kan vi växa allihop, både vi som redan bor här och också de som tycker att Kalmar är så pass spännande att de flyttar hit trots dåliga kommunikationer och lite "världens ände"-känsla när de stiger av tåget där rälsen tar slut.
När den sk portföljmodellen införs för statens stöd till regionernas kultur så måste vi visa att vi satsar själva, annars kommer vi att förlora ännu mer. Det blir som en variant på Matteus 25:29: "Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har". Det är nämligen portföljmodellen i korthet. Jag vill absolut inte att vi i Kalmar och Kalmar län hamnar i ett läge där vi pga oförstånd mister en stor del av det statliga stödet till den professionella kultur vi idag har så stor glädje av.
Alltså, byt en del spadar och lite murbruk mot intellektuella och kulturella byggstenar. Det kommer vi alla att tjäna på!
tisdag, november 16, 2010
Certifiering Säker och Trygg förening 16 november 2010
Kalmar marknadsför sig som en kommun som vill framåt. Det är positivt. En kommun som ska garantera välfärden åt alla som bor där samt växa måste utvecklas och finna nya vägar. Det är omöjligt att slå sig till ro och bara slå vakt om det man har. Man måste våga satsa på framtiden.
Visst kan Kalmar utvecklas, men då måste vi börja ta hänsyn till annat än det som traditionellt ses som tillväxt, de hårda sektorerna. Visst behöver vi arbetstillfällen, men det ska vara arbetstillfällen som är hållbara. Visst behöver vi handel, men det ska vara hållbar handel. Och vi behöver människor, människor som är hållbara. Utan människorna dör Kalmar. Det är ju människorna som skapar tillväxten. Tillväxt på det mjuka området är därför minst lika viktigt som att bygga nya affärscentrum. Det är här som alla ideella föreningar är så viktiga.
Jag slutar vid årsskiftet som ordförande för kultur- och fritidsnämnden efter åtta år. Man ska inte sitta längre med ordförandeklubban i hand. Risken är att man blir ett med verksamheten och inte ser helheten, och det är ju det man ska göra som förtroendevald. Det har varit åtta händelserika år, både privat och professionellt. Vi bygger nya anläggningar, det finns planer på ännu fler nyheter så det är inte slut än. Men, det är inte det där som har med spadar att göra som jag tycker är allra roligast. Det som jag främst tänker på när jag tänker kultur och fritid är ändå det som stod på de tröjor som Ungdomens Röda Kors hade på sig när jag gick på mellanstadiet. Det stod nämligen "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Det är liksom nyckeln in till ett aktivt liv, till ett liv som gör skillnad inte bara för mig utan för andra, utan tanke på att man ska tjäna pengar på allting. Jag var aldrig med i Ungdomens Röda Kors, men deras budskap har jag burit med mig in i andra sammanhang: Att jobba tillsammans och sätta laget framför jaget.
Det här projektet, Säker och trygg förening, är en av de saker jag är allra mest glad för. Det utvecklar nämligen föreningslivet, precis den arenan där vi lär oss om jaget och laget. Jag som har jobbat ideellt sedan barnsben vet vad det betyder med ledare för barn- och ungdomsverksamhet, ledare som tjänade som förebilder för oss som var små och som kunde inspirera oss att anta utmaningen att leda verksamhet själva senare, både som tonåringar och i vuxen ålder. De ideella insatserna är ovärderliga för oss i Kalmar kommun. Jag vill tacka alla föreningar, alla samarbetspartners i Säker och Trygg-arbetet (Smålands idrottsförbund, SISU idrottsutbildarna, Regionalt elitidrottscentrum) som tillsammans med oss på kultur och fritid lägger ner tid och kraft för att säkra den ideella verksamheten för barn och ungdomar och göra den både tryggare, säkrare och ännu bättre. STORT TACK!
Det samlade föreningslivet har spelat en stor roll för demokratiseringen av det svenska samhället. Studier visar att personer som är medlemmar i föreningar tenderar att känna ett större intresse och engagemang för den storskaliga demokratin på nationell och internationell nivå. Arbete med barn och ungdomar ger mångfalt igen i ett längre perspektiv. Det säkrar vårt demokratiska samhälles fortlevnad. Vi har all anledning att betänka det. I Sverige, år 2010, finns hot mot demokratin, mot det som jag och många med mig tycker är självklart, nämligen att ALLA är lika mycket värda.
Vill vi att Kalmars invånare ska utveckla aktiva och hållbara liv så vågar vi bejaka det framåtsyftande arbetet i Säker och trygg förening, och avknoppningen Klimatsmart förening. Menar vi allvar med Kalmar Full Fart Framåt så måste vi inse att det gäller människor i alla åldrar, och alltså i hög grad allt det som utförs i det ideella föreningslivet. Varje arbetad ideell timme är en betydande pluspost i kommunens ekonomi, och det är värt att betänka när vi alltför ofta bara pratar om hur mycket saker kostar och hur stora minustecken vi har. Föreningslivet är ett av de stora plustecknen!
Stort Grattis till de föreningar som idag blev certifierade för andra, tredje, fjärde, femte och sjätte gången och ett lite speciellt välkomnande Grattis till de två föreningar som nu blev certifierade för allra första gången (Friskis och Svettis och Ridklubben Udden).
Till er alla: Tack för allt jobb och Lycka till i framtiden!
Visst kan Kalmar utvecklas, men då måste vi börja ta hänsyn till annat än det som traditionellt ses som tillväxt, de hårda sektorerna. Visst behöver vi arbetstillfällen, men det ska vara arbetstillfällen som är hållbara. Visst behöver vi handel, men det ska vara hållbar handel. Och vi behöver människor, människor som är hållbara. Utan människorna dör Kalmar. Det är ju människorna som skapar tillväxten. Tillväxt på det mjuka området är därför minst lika viktigt som att bygga nya affärscentrum. Det är här som alla ideella föreningar är så viktiga.
Jag slutar vid årsskiftet som ordförande för kultur- och fritidsnämnden efter åtta år. Man ska inte sitta längre med ordförandeklubban i hand. Risken är att man blir ett med verksamheten och inte ser helheten, och det är ju det man ska göra som förtroendevald. Det har varit åtta händelserika år, både privat och professionellt. Vi bygger nya anläggningar, det finns planer på ännu fler nyheter så det är inte slut än. Men, det är inte det där som har med spadar att göra som jag tycker är allra roligast. Det som jag främst tänker på när jag tänker kultur och fritid är ändå det som stod på de tröjor som Ungdomens Röda Kors hade på sig när jag gick på mellanstadiet. Det stod nämligen "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Det är liksom nyckeln in till ett aktivt liv, till ett liv som gör skillnad inte bara för mig utan för andra, utan tanke på att man ska tjäna pengar på allting. Jag var aldrig med i Ungdomens Röda Kors, men deras budskap har jag burit med mig in i andra sammanhang: Att jobba tillsammans och sätta laget framför jaget.
Det här projektet, Säker och trygg förening, är en av de saker jag är allra mest glad för. Det utvecklar nämligen föreningslivet, precis den arenan där vi lär oss om jaget och laget. Jag som har jobbat ideellt sedan barnsben vet vad det betyder med ledare för barn- och ungdomsverksamhet, ledare som tjänade som förebilder för oss som var små och som kunde inspirera oss att anta utmaningen att leda verksamhet själva senare, både som tonåringar och i vuxen ålder. De ideella insatserna är ovärderliga för oss i Kalmar kommun. Jag vill tacka alla föreningar, alla samarbetspartners i Säker och Trygg-arbetet (Smålands idrottsförbund, SISU idrottsutbildarna, Regionalt elitidrottscentrum) som tillsammans med oss på kultur och fritid lägger ner tid och kraft för att säkra den ideella verksamheten för barn och ungdomar och göra den både tryggare, säkrare och ännu bättre. STORT TACK!
Det samlade föreningslivet har spelat en stor roll för demokratiseringen av det svenska samhället. Studier visar att personer som är medlemmar i föreningar tenderar att känna ett större intresse och engagemang för den storskaliga demokratin på nationell och internationell nivå. Arbete med barn och ungdomar ger mångfalt igen i ett längre perspektiv. Det säkrar vårt demokratiska samhälles fortlevnad. Vi har all anledning att betänka det. I Sverige, år 2010, finns hot mot demokratin, mot det som jag och många med mig tycker är självklart, nämligen att ALLA är lika mycket värda.
Vill vi att Kalmars invånare ska utveckla aktiva och hållbara liv så vågar vi bejaka det framåtsyftande arbetet i Säker och trygg förening, och avknoppningen Klimatsmart förening. Menar vi allvar med Kalmar Full Fart Framåt så måste vi inse att det gäller människor i alla åldrar, och alltså i hög grad allt det som utförs i det ideella föreningslivet. Varje arbetad ideell timme är en betydande pluspost i kommunens ekonomi, och det är värt att betänka när vi alltför ofta bara pratar om hur mycket saker kostar och hur stora minustecken vi har. Föreningslivet är ett av de stora plustecknen!
Stort Grattis till de föreningar som idag blev certifierade för andra, tredje, fjärde, femte och sjätte gången och ett lite speciellt välkomnande Grattis till de två föreningar som nu blev certifierade för allra första gången (Friskis och Svettis och Ridklubben Udden).
Till er alla: Tack för allt jobb och Lycka till i framtiden!
Egna reflektioner: Krisen i S
Man måste ju få reflektera ibland , lite fritt så där...
Så har då Mona Sahlin meddelat, föga överraskande, att hon inte ställer upp som partiledare från nästa kongress. Lite ironiskt nog så meddelade hon detta just på Fars dag. Hon har inte haft det lätt. Det har varit mycket att slåss emot, hennes egna historia har satt krokben för henne och delar av det egna partiet verkar inte ha gett henne en ärlig chans att vara partiledare på riktigt. Hon har jobbat i motvind hela tiden, och när ledande socialdemokrater bara några dagar före valet gick ut offentligt och kritiserade henne så var det inte längre bara en ständig motvind utan det uppstod en rejäl tornado som fick henne att kantra. Och på Fars dag vann så gubbsen, inte bara ytterligare en slips utan ännu en skalp.
Jag är inte förvånad. Jag väntade på det här, men jag tycker det är sorgligt. Hon borde ha haft ett bättre utgångsläge, men gubbväldet är förmodligen starkt och ohotat både inom det stora partiet liksom i samhället i stort. Hon har fått bära hundhuvudet för felaktiga vägval, och det kan jag inte kalla för en schysst hantering. Självkritik skadar aldrig, men den ska idkas av fler än en.
Nu väntar en uppslitande men avgörande tid. Jag hoppas S hittar en framgångsrik väg, en väg som bygger mer på ideologi och politisk vilja och mindre på PR och makthunger.
Hur som helst, den som nog är gladast i dagsläget åt krisen inom socialdemokratin är förmodligen kungen. Vem har hört talas om hans vilda snedsteg sedan i söndags?
Så har då Mona Sahlin meddelat, föga överraskande, att hon inte ställer upp som partiledare från nästa kongress. Lite ironiskt nog så meddelade hon detta just på Fars dag. Hon har inte haft det lätt. Det har varit mycket att slåss emot, hennes egna historia har satt krokben för henne och delar av det egna partiet verkar inte ha gett henne en ärlig chans att vara partiledare på riktigt. Hon har jobbat i motvind hela tiden, och när ledande socialdemokrater bara några dagar före valet gick ut offentligt och kritiserade henne så var det inte längre bara en ständig motvind utan det uppstod en rejäl tornado som fick henne att kantra. Och på Fars dag vann så gubbsen, inte bara ytterligare en slips utan ännu en skalp.
Jag är inte förvånad. Jag väntade på det här, men jag tycker det är sorgligt. Hon borde ha haft ett bättre utgångsläge, men gubbväldet är förmodligen starkt och ohotat både inom det stora partiet liksom i samhället i stort. Hon har fått bära hundhuvudet för felaktiga vägval, och det kan jag inte kalla för en schysst hantering. Självkritik skadar aldrig, men den ska idkas av fler än en.
Nu väntar en uppslitande men avgörande tid. Jag hoppas S hittar en framgångsrik väg, en väg som bygger mer på ideologi och politisk vilja och mindre på PR och makthunger.
Hur som helst, den som nog är gladast i dagsläget åt krisen inom socialdemokratin är förmodligen kungen. Vem har hört talas om hans vilda snedsteg sedan i söndags?
lördag, november 13, 2010
Samhället är i behov av särskilt stöd
Idag kunde vi läsa i Barometern att en kristdemokrat hoppar av politiken: http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/toppstyre-far-henne-att-sluta(2178869).gm Anna-Stina Stenbäck är ung, kvinna, kaxig, utmanande och diskussionslysten. Och hör och häpna, hon är både tatuerad och piercad. Oj oj oj... För sådana företrädare finns det inte någon plats upplever hon. Efter åtta års engagemang och hårt arbete i valrörelsen lämnar 24-åringen den politiska scenen.
Jag har träffat henne flera gånger. Vi är inte överens rent politiskt. Man kan nog med fog säga att vi är fullständigt oense i de allra flesta frågor. Vi står liksom på varsin sida om mittlinjen, väldigt långt ifrån dessutom, men jag kan inte annat än säga att hennes avhopp känns ledsamt. Dels för att vi politiska partier ska tillvarata unga människor som vill engagera sig partipolitiskt (såna har vi inte så många att man kan slösa med dem), dels för att detta är ytterligare ett bevis på att unga kvinnor blir motarbetade på den politiska arenan. Det är ett stort bekymmer.
Män har makten. Traditionerna har makten. Konventionerna har makten. Kanske har konservativa partier större problem än radikala med de här frågorna, men problemen finns överallt om än i olika grad. Mona Sahlin har väl fått sin del av den bittra kakan hon också, även om hon väl har passerat stadiet "ung kvinna" vid det här laget, men kvinna är hon definitivt fortfarande. Förresten kan det vara värt att reflektera över vid vilken tid i livet man slutar att vara ung, och hur är det egentligen, är det samma gräns som gäller för kvinnor och män? Tja, tänk efter själv. Jag har mina egna svar på den frågan.
Kvinnor i politiken ska vara framåt, men inte utmana mäns makt. De ska vara söta och trevliga, men inte flirtiga. De ska vara kunniga, men det är viktigt att de släpper fram andra som kan föra fram budskapet istället eller tillsammans med dem så att de inte blir alltför dominerande. De ska gärna se till att öka väljarstödet, men de ska inte lägga beslag på positioner och uppdrag. De ska brinna för politiken och ta de svåra debatterna, men de ska inte ta det personligt när deras engagemang inte leder nånstans. Det är bilden som man möts av, inte minst i dagens artikel i Barometern. Och vilka kvinnor kan och vill passa in där?? Finns det såna??
Hur långt har vi egentligen kommit år 2010? När är det dags att acceptera kvinnors fullvärdiga samhällsmedborgarskap? År 1921 godkände riksdagens båda kamrar ett förslag som röstats igenom första gången 1919 och som innebar allmän och lika valrätt och valbarhet för kvinnor och män. Det tog nästan 30 år efter den allra första motionen i frågan 1884. I andra länder hade rösträttsrörelsen startat tidigare. Sverige blev det sista landet i Norden som fick kvinnlig rösträtt, efter Finland 1906, Norge 1913 och Danmark och Island 1915.
Ska det behöva ta 100 år innan samhället fattar att kvinnor och män ska ha lika mycket makt? Vi räknar med att barn ska lära sig läsa när de börjar skolan vid sju års ålder. Det borde vara svårare att lära sig det än att inse det självklara i att kvinnor har samma värde som män, men traditioner och konventioner har en starkt konserverande verkan som i det här fallet motarbetar rättvisan. Visst går det framåt, men det går för sakta. För att fortsätta analogin med skolan så tror jag vi behöver specialpedagogik för att samhället ska lära sig det självklara. Samhället, och därmed de politiska partierna liksom andra organisationer, företag och institutioner, är i stort behov av särskilt stöd. Har man inte insett nåt som är så självklart på 90 år så talar problemet nämligen för sig självt och skriker efter hjälp.
Jag har träffat henne flera gånger. Vi är inte överens rent politiskt. Man kan nog med fog säga att vi är fullständigt oense i de allra flesta frågor. Vi står liksom på varsin sida om mittlinjen, väldigt långt ifrån dessutom, men jag kan inte annat än säga att hennes avhopp känns ledsamt. Dels för att vi politiska partier ska tillvarata unga människor som vill engagera sig partipolitiskt (såna har vi inte så många att man kan slösa med dem), dels för att detta är ytterligare ett bevis på att unga kvinnor blir motarbetade på den politiska arenan. Det är ett stort bekymmer.
Män har makten. Traditionerna har makten. Konventionerna har makten. Kanske har konservativa partier större problem än radikala med de här frågorna, men problemen finns överallt om än i olika grad. Mona Sahlin har väl fått sin del av den bittra kakan hon också, även om hon väl har passerat stadiet "ung kvinna" vid det här laget, men kvinna är hon definitivt fortfarande. Förresten kan det vara värt att reflektera över vid vilken tid i livet man slutar att vara ung, och hur är det egentligen, är det samma gräns som gäller för kvinnor och män? Tja, tänk efter själv. Jag har mina egna svar på den frågan.
Kvinnor i politiken ska vara framåt, men inte utmana mäns makt. De ska vara söta och trevliga, men inte flirtiga. De ska vara kunniga, men det är viktigt att de släpper fram andra som kan föra fram budskapet istället eller tillsammans med dem så att de inte blir alltför dominerande. De ska gärna se till att öka väljarstödet, men de ska inte lägga beslag på positioner och uppdrag. De ska brinna för politiken och ta de svåra debatterna, men de ska inte ta det personligt när deras engagemang inte leder nånstans. Det är bilden som man möts av, inte minst i dagens artikel i Barometern. Och vilka kvinnor kan och vill passa in där?? Finns det såna??
Hur långt har vi egentligen kommit år 2010? När är det dags att acceptera kvinnors fullvärdiga samhällsmedborgarskap? År 1921 godkände riksdagens båda kamrar ett förslag som röstats igenom första gången 1919 och som innebar allmän och lika valrätt och valbarhet för kvinnor och män. Det tog nästan 30 år efter den allra första motionen i frågan 1884. I andra länder hade rösträttsrörelsen startat tidigare. Sverige blev det sista landet i Norden som fick kvinnlig rösträtt, efter Finland 1906, Norge 1913 och Danmark och Island 1915.
Ska det behöva ta 100 år innan samhället fattar att kvinnor och män ska ha lika mycket makt? Vi räknar med att barn ska lära sig läsa när de börjar skolan vid sju års ålder. Det borde vara svårare att lära sig det än att inse det självklara i att kvinnor har samma värde som män, men traditioner och konventioner har en starkt konserverande verkan som i det här fallet motarbetar rättvisan. Visst går det framåt, men det går för sakta. För att fortsätta analogin med skolan så tror jag vi behöver specialpedagogik för att samhället ska lära sig det självklara. Samhället, och därmed de politiska partierna liksom andra organisationer, företag och institutioner, är i stort behov av särskilt stöd. Har man inte insett nåt som är så självklart på 90 år så talar problemet nämligen för sig självt och skriker efter hjälp.
måndag, november 08, 2010
En säsong slut, andra tar över
Fotbollen är över för den här säsongen. MFF är värdiga svenska mästare. Märk väl, jag tippade detta tidigt i somras! För en gångs skull lyckades jag tippa rätt! Men jag är ledsen för Åtvidabergs skull. De förtjänade ett bättre öde än att åka direkt ner i Superettan igen. IFK Göteborg borde ha kunnat hålla undan för Gefle igår. Det var riktigt dåligt att släppa en tvåmålsledning mot ett av seriens allra sämsta lag. Botten Änglarna! Men, det är klart, serien består av fler matcher än den allra sista omgången. Det var synd att Åtvid inte började säsongen bättre. Hur som helst, de slog 2008 års svenska mästare på bortaplan samt spelade oavgjort mot 2009 års mästare i sista omgången. Det är starkt gjort av ett bruksortslag som var borträknat redan från början. Det enda positiva med degraderingen den här gången är att de slipper Norrköping nästa säsong också. Man måste ju försöka se NÅT från den ljusa sidan, även om det är svårt för goe liberalen därhemma just nu. När det går dåligt för laget i ens hjärta så är det tungt. Jag vet. Jag har varit där.
Nåja, nu börjar bandysäsongen och elitserien i hockey är igång sedan ett bra tag. Jag har aldrig fastnat så där mycket för bandy, man har ju så svårt att se bollen och så är det så förtvivlat kallt att stå ute och titta mitt i vintern (alla har ju inte inomhusbandyhall). Hur som helst, Åtvidaberg har tagit sig upp i allsvenskan inför den här säsongen och med en make som om möjligt är ännu mer intresserad av bandy än av fotboll så kommer man ju att dras med i striderna där med, vare sig man vill eller inte. Hockey är däremot roligare tycker jag. Mitt favoritlag Luleå har börjat bra. Heja på! Men passa er, det är inte bra att vara FÖR bra i början!
Nu är det ju inte bara resultaten som räknas. Idrotten, och kanske speciellt lagidrotten, har andra uppdrag också och det är bland annat att verka för hälsa i vid bemärkelse och för fair play, samarbete och kamratskap. Det får man aldrig glömma. Det är ju i själva verket DET som är det viktiga.
Nåja, nu börjar bandysäsongen och elitserien i hockey är igång sedan ett bra tag. Jag har aldrig fastnat så där mycket för bandy, man har ju så svårt att se bollen och så är det så förtvivlat kallt att stå ute och titta mitt i vintern (alla har ju inte inomhusbandyhall). Hur som helst, Åtvidaberg har tagit sig upp i allsvenskan inför den här säsongen och med en make som om möjligt är ännu mer intresserad av bandy än av fotboll så kommer man ju att dras med i striderna där med, vare sig man vill eller inte. Hockey är däremot roligare tycker jag. Mitt favoritlag Luleå har börjat bra. Heja på! Men passa er, det är inte bra att vara FÖR bra i början!
Nu är det ju inte bara resultaten som räknas. Idrotten, och kanske speciellt lagidrotten, har andra uppdrag också och det är bland annat att verka för hälsa i vid bemärkelse och för fair play, samarbete och kamratskap. Det får man aldrig glömma. Det är ju i själva verket DET som är det viktiga.
Årets pumpagubbe
Så här ser han ut, årets pumpagubbe tillverkad av maken och mig i god samförståndsanda. Tyvärr var han lite för liten för att det skulle funka att ha levande ljus som belysning. Det började lukta lite skumt och så insåg jag att insidan av locket blev en aning bränt redan efter någon minut. Det blev istället att hasta iväg till Rusta och införskaffa fyra stycken batteridrivna värmeljus. Då funkade han utmärkt!torsdag, november 04, 2010
"I natt jag drömde...
...något som jag aldrig drömt förut...."
Ja, så var det faktiskt. I natt var jag nämligen på stiftsfullmäktigesammanträde i en lada nånstans ute in the middle of nowhere. Det var kallt och dragigt och varken belysningen eller ljudanläggningen fungerade fullt ut. Ändå skulle vi genomföra sammanträdet. Just det här gången skulle vi debattera en partimotion. Nu HAR ju SD i verkligheten lämnat in en motion som snart ska fullmäktigebehandlas. I den beskrivs ett förslag som går ut på att ungdomar som väljer konfirmation ska få förtur till bostäder när de ska studera. Kyrkan skulle alltså köpa in och förvalta fastigheter med lägenheter för att ha något att locka ungdomar med så att det blir fler som konfirmerar sig. Tanken är väl känd sedan tidigare. Det finns till och med en sång om den med AfterShave och Galenskaparna: "Pappa jag vill ha en synth, pappa jag vill ha en synth när jag konfirmerar mej...." Som sagt, nästa steg är väl att man ska dela ut trisslotter bland nattvardsgästerna för att få fler gudstjänstbesökare. Snacka om att missuppfatta kyrkans uppdrag. Suck.
Hur som helst, nattens motion skulle behandlas den också. Jag trodde det handlade om bostäderna, men det gjorde det icke. Jag begärde ordet, tog med mig mina små anteckningslappar med fransiga sönderrivna kanter upp i talarstolen och började prata i den skorrande ljudanläggningen som tjöt igenom hela salen (Var det väckarklockan som ringde månne?) och insåg att jag inte alls pratade om bostäder och kyrkans uppdrag. Jag pratade istället om djurskydd och miljöförstöring. Jag hade siffror i mängd över hur mycket skit vi människor släpper ut i Guds fria natur och precis allt berättade jag, så mycket att jag fick uppmaningen att gå och sätta mig igen, men jag bet mig fast i talarstolen med näbbar och klor. Apropå näbbar och klor, slutklämmen i anförandet var: "Fler och fler människor engagerar sig för djurskyddet och för djurens framtida rätt att få fortsätta leva på vår jord. I det läget läggs en motion om att vi ska nacka alla duvor. Det tycker jag är vansinnigt."
Ja, visst är det vansinnigt. Frågan är bara varifrån själva drömmen kom. Jag hade ingen aning i morse när jag vaknade, men sen har jag tänkt lite till. Kan det vara så att jag nånstans känner att det finns politiska partier med en politisk agenda som hotar den fria och högt flygande tanken? Ja, det kanske kan vara så. Idag finns det tyvärr hot mot Sveriges demokrati inifrån den parlamentariska demokratins huvudarena. Det är bekymmersamt, men jag förstår inte varför jag måste sysselsätta mig med dem även när jag sover. Då vill jag helst drömma om något annat som är mer angenämt. Och då menar jag varken budgetarbete eller städning ;-)
Ja, så var det faktiskt. I natt var jag nämligen på stiftsfullmäktigesammanträde i en lada nånstans ute in the middle of nowhere. Det var kallt och dragigt och varken belysningen eller ljudanläggningen fungerade fullt ut. Ändå skulle vi genomföra sammanträdet. Just det här gången skulle vi debattera en partimotion. Nu HAR ju SD i verkligheten lämnat in en motion som snart ska fullmäktigebehandlas. I den beskrivs ett förslag som går ut på att ungdomar som väljer konfirmation ska få förtur till bostäder när de ska studera. Kyrkan skulle alltså köpa in och förvalta fastigheter med lägenheter för att ha något att locka ungdomar med så att det blir fler som konfirmerar sig. Tanken är väl känd sedan tidigare. Det finns till och med en sång om den med AfterShave och Galenskaparna: "Pappa jag vill ha en synth, pappa jag vill ha en synth när jag konfirmerar mej...." Som sagt, nästa steg är väl att man ska dela ut trisslotter bland nattvardsgästerna för att få fler gudstjänstbesökare. Snacka om att missuppfatta kyrkans uppdrag. Suck.
Hur som helst, nattens motion skulle behandlas den också. Jag trodde det handlade om bostäderna, men det gjorde det icke. Jag begärde ordet, tog med mig mina små anteckningslappar med fransiga sönderrivna kanter upp i talarstolen och började prata i den skorrande ljudanläggningen som tjöt igenom hela salen (Var det väckarklockan som ringde månne?) och insåg att jag inte alls pratade om bostäder och kyrkans uppdrag. Jag pratade istället om djurskydd och miljöförstöring. Jag hade siffror i mängd över hur mycket skit vi människor släpper ut i Guds fria natur och precis allt berättade jag, så mycket att jag fick uppmaningen att gå och sätta mig igen, men jag bet mig fast i talarstolen med näbbar och klor. Apropå näbbar och klor, slutklämmen i anförandet var: "Fler och fler människor engagerar sig för djurskyddet och för djurens framtida rätt att få fortsätta leva på vår jord. I det läget läggs en motion om att vi ska nacka alla duvor. Det tycker jag är vansinnigt."
Ja, visst är det vansinnigt. Frågan är bara varifrån själva drömmen kom. Jag hade ingen aning i morse när jag vaknade, men sen har jag tänkt lite till. Kan det vara så att jag nånstans känner att det finns politiska partier med en politisk agenda som hotar den fria och högt flygande tanken? Ja, det kanske kan vara så. Idag finns det tyvärr hot mot Sveriges demokrati inifrån den parlamentariska demokratins huvudarena. Det är bekymmersamt, men jag förstår inte varför jag måste sysselsätta mig med dem även när jag sover. Då vill jag helst drömma om något annat som är mer angenämt. Och då menar jag varken budgetarbete eller städning ;-)
tisdag, november 02, 2010
Är vi beredda att ta striden?
Attityden mellan människor har blivit hårdare och respekten för varandras respektive olika åsikter har minskat under de senaste åren. Det verkar som om det har blivit svårare och svårare för folk att skilja mellan sak och person. Man "är" si eller så, man "tycker" inte längre si eller så.
Om förtroendet hos väljarna för oss politiker ska öka och inte minska ännu mer måste vi visa att vi är värdiga det och arbeta med de här frågorna seriöst. Jag tycker att det finns tecken på att vi är på väg åt fel håll. Ett debattklimat som täpper till munnen på dem som har oönskade åsikter är förödande. Jag tror faktiskt att mycket av detta sker omedvetet och oreflekterat. Jag är alltså inte speciellt konspiratorisk av mig, men jag tror däremot att beteenden fortplantar sig genom en organisation utan att alla inblandade är medvetna om vad man deltar i. Följaktligen, alla är inte medvetna om att det är just en härskarteknik de använder när argumenten tryter eller när de vill förminska motståndarens synpunkter.
Berit Ås är ett föregångsnamn på många sätt. Som partiledare i norska Socialistisk Venstre gjorde hon ett strålande arbete. Genom sin akademiska karriär åtnjuter hon stor respekt, en respekt som i mittt tycke bara överskuggas av respekten för hennes person och äkta engagemang för de hjärtefrågor hon aldrig släpper. Härskarteknikerna är hennes namn på de tekniker som används, företrädesvis av män, för att befästa sin makt över, mestadels, kvinnor. Därför använder jag uteslutande "hon" i beskrivningarna nedan.
Osynliggörande
Det handlar om marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem. Målet är att få dem tysta. Någon tar till exempel upp det någon annan just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att hon just börjat prata. På ett annat möte börjar andra bläddra i sina papper och småprata med varandra när en oönskad deltagare får ordet. Detta beteende ser vi ofta.
Förlöjligande
Här försöker man genom ett manipulativt sätt framställa någons argument som löjliga och oviktiga. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men egentligen helt ovidkommande liknelser. Begreppet sandlåda används med viss förkärlek. Det är inte helt ovanligt att en oönskad persons inlägg i debatten bemöts med kommentarer i stil med "Tänk att du aldrig kan lära dig tänka rätt" när det är precis det hon försöker beskriva att hon gör, men kanske från utgångspunkter och bevekelsegrunder som inte stämmer överens med makthavarens.
Undanhållande av information
Det är synnerligen effektivt att utestänga någon eller marginalisera dennes möjligheter att påverka genom att undanhålla väsentlig information. Det kan bli uppenbart i lägen där beslut redan är fattade i sammanhang dit inte alla berörda har tillträde eller när man under förevändningen att det var bråttom "inte hann" att bjuda in alla till det möte då de brännbara ärendena bereddes. I dagsläget kan det hända att man hänvisar till datorkrångel eller problem med ett SMS som alltså i verkligheten aldrig blev avsänt.
Dubbelbestraffning
Här försätter man någon i en situation där personen nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ hon väljer. Man kan vara noggrann med sina arbetsuppgifter och till och med göra fler uppgifter än vad som krävs. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Samtidigt kan man bli anklagad för att göra för mycket. Om man snabbar på får man höra att man slarvar, och om man en gång inte gör det man tidigare har gjort men alltså inte skulle göra så beskylls man för att inte göra rätt saker.
Påförande av skuld och skam
En inte särskilt ovanlig teknik är att få någon att skämmas för sina egenskaper eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Trots att en person alltså inte har fått kallelser till möten så borde det vara personens eget ansvar att ta reda på när mötena hölls, var och vilka möten det handlar om. Uttrycker personen i fråga att hon känner sig ifrågasatt och att ingen lyssnar så beror det så gott som uteslutande på hennes eget beteende.
Objektifiering av kvinnors/mäns kroppar
Det blir allt vanligare att kvinnors/mäns utseende diskuteras och kommenteras i irrelevanta sammanhang. Själv har jag fått mina hörapparater klassade som julgranspynt i ett blogginlägg hos en politisk motståndare för ett par år sedan. När bloggförfattaren sedan skulle försvara sig och hävda att han inte menade hörapparaterna utan mina örhängen så började man ju undra hur det egentligen stod till med relevansen. Hur som helst, en härskarteknik var det.
Våld eller hot om våld
Tack och lov är det inte så ofta inom de sammanhang där jag vistas som det uttalas hot om att bruka fysisk styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att ens visa att den möjligheten finns. Däremot har jag flera gånger upplevt att man använder ett kroppsspråk som rimmar väl med signalen "Passa dig! Jag är starkare än du!" men jag har aldrig hört det sägas med ord. Det är också den härskarteknik som har kategoriserats senast, men att den använda är jag alltså övertygad om, och den lär växa i bruk med tidens gång.
Det vill säga, alla de här teknikerna kommer att användas mer och mer med tiden om vi inte ser till att synliggöra dem , medvetandegöra dem och arbeta bort dem. För att kunna lyckas med det krävs hårt arbete, kamp och många gånger strid. Är vi beredda att ta den striden, för demokratins och för vårt samhälles skull?
(Och STORT TACK till Mariann för tips och kloka ord som bildar underlag till detta inlägg!)
Om förtroendet hos väljarna för oss politiker ska öka och inte minska ännu mer måste vi visa att vi är värdiga det och arbeta med de här frågorna seriöst. Jag tycker att det finns tecken på att vi är på väg åt fel håll. Ett debattklimat som täpper till munnen på dem som har oönskade åsikter är förödande. Jag tror faktiskt att mycket av detta sker omedvetet och oreflekterat. Jag är alltså inte speciellt konspiratorisk av mig, men jag tror däremot att beteenden fortplantar sig genom en organisation utan att alla inblandade är medvetna om vad man deltar i. Följaktligen, alla är inte medvetna om att det är just en härskarteknik de använder när argumenten tryter eller när de vill förminska motståndarens synpunkter.
Berit Ås är ett föregångsnamn på många sätt. Som partiledare i norska Socialistisk Venstre gjorde hon ett strålande arbete. Genom sin akademiska karriär åtnjuter hon stor respekt, en respekt som i mittt tycke bara överskuggas av respekten för hennes person och äkta engagemang för de hjärtefrågor hon aldrig släpper. Härskarteknikerna är hennes namn på de tekniker som används, företrädesvis av män, för att befästa sin makt över, mestadels, kvinnor. Därför använder jag uteslutande "hon" i beskrivningarna nedan.
Osynliggörande
Det handlar om marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem. Målet är att få dem tysta. Någon tar till exempel upp det någon annan just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att hon just börjat prata. På ett annat möte börjar andra bläddra i sina papper och småprata med varandra när en oönskad deltagare får ordet. Detta beteende ser vi ofta.
Förlöjligande
Här försöker man genom ett manipulativt sätt framställa någons argument som löjliga och oviktiga. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men egentligen helt ovidkommande liknelser. Begreppet sandlåda används med viss förkärlek. Det är inte helt ovanligt att en oönskad persons inlägg i debatten bemöts med kommentarer i stil med "Tänk att du aldrig kan lära dig tänka rätt" när det är precis det hon försöker beskriva att hon gör, men kanske från utgångspunkter och bevekelsegrunder som inte stämmer överens med makthavarens.
Undanhållande av information
Det är synnerligen effektivt att utestänga någon eller marginalisera dennes möjligheter att påverka genom att undanhålla väsentlig information. Det kan bli uppenbart i lägen där beslut redan är fattade i sammanhang dit inte alla berörda har tillträde eller när man under förevändningen att det var bråttom "inte hann" att bjuda in alla till det möte då de brännbara ärendena bereddes. I dagsläget kan det hända att man hänvisar till datorkrångel eller problem med ett SMS som alltså i verkligheten aldrig blev avsänt.
Dubbelbestraffning
Här försätter man någon i en situation där personen nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ hon väljer. Man kan vara noggrann med sina arbetsuppgifter och till och med göra fler uppgifter än vad som krävs. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Samtidigt kan man bli anklagad för att göra för mycket. Om man snabbar på får man höra att man slarvar, och om man en gång inte gör det man tidigare har gjort men alltså inte skulle göra så beskylls man för att inte göra rätt saker.
Påförande av skuld och skam
En inte särskilt ovanlig teknik är att få någon att skämmas för sina egenskaper eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Trots att en person alltså inte har fått kallelser till möten så borde det vara personens eget ansvar att ta reda på när mötena hölls, var och vilka möten det handlar om. Uttrycker personen i fråga att hon känner sig ifrågasatt och att ingen lyssnar så beror det så gott som uteslutande på hennes eget beteende.
Objektifiering av kvinnors/mäns kroppar
Det blir allt vanligare att kvinnors/mäns utseende diskuteras och kommenteras i irrelevanta sammanhang. Själv har jag fått mina hörapparater klassade som julgranspynt i ett blogginlägg hos en politisk motståndare för ett par år sedan. När bloggförfattaren sedan skulle försvara sig och hävda att han inte menade hörapparaterna utan mina örhängen så började man ju undra hur det egentligen stod till med relevansen. Hur som helst, en härskarteknik var det.
Våld eller hot om våld
Tack och lov är det inte så ofta inom de sammanhang där jag vistas som det uttalas hot om att bruka fysisk styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att ens visa att den möjligheten finns. Däremot har jag flera gånger upplevt att man använder ett kroppsspråk som rimmar väl med signalen "Passa dig! Jag är starkare än du!" men jag har aldrig hört det sägas med ord. Det är också den härskarteknik som har kategoriserats senast, men att den använda är jag alltså övertygad om, och den lär växa i bruk med tidens gång.
Det vill säga, alla de här teknikerna kommer att användas mer och mer med tiden om vi inte ser till att synliggöra dem , medvetandegöra dem och arbeta bort dem. För att kunna lyckas med det krävs hårt arbete, kamp och många gånger strid. Är vi beredda att ta den striden, för demokratins och för vårt samhälles skull?
(Och STORT TACK till Mariann för tips och kloka ord som bildar underlag till detta inlägg!)
måndag, november 01, 2010
Vem är egentligen stark?
Den starke är inte den som har makt
Nej, stark är den som vågar utmana
som vågar säga sanningen och stå för den
som inte köpslår med sitt eget samvete
som värderar sin egen makt lägre
än det som är rätt och riktigt
Den är den starke
oavsett hur världslig makt än fördelas
Det är starkt att stå rak
utan stödtrupper och hovdamer
för då klarar man sig själv
och kan se sig själv i spegelbildens öga
Det kan nämligen inte den
som har makt och position
men har förlorat sig själv.
Nej, stark är den som vågar utmana
som vågar säga sanningen och stå för den
som inte köpslår med sitt eget samvete
som värderar sin egen makt lägre
än det som är rätt och riktigt
Den är den starke
oavsett hur världslig makt än fördelas
Det är starkt att stå rak
utan stödtrupper och hovdamer
för då klarar man sig själv
och kan se sig själv i spegelbildens öga
Det kan nämligen inte den
som har makt och position
men har förlorat sig själv.
Var är framstegen?
Så himla besviken man blir! Vi skriver 2010 men så gott som hela tiden slås man av tydliga tecken på att patriarkatet växer sig starkare för varje dag. Vi ser tecknen runt om oss. Gubbar tar till brösttoner och lägger beslag på resurser, positioner och makt. Det värsta är att de inte ens har vett att skämmas.
På Facebook, där man ju är och läser nästan dagligen, kommer den ena statusuppdateringen eller länken efter den andra där samhällets ojämställdhet kommenteras. Nånstans hoppas man ju att gubbsen skulle inse vad de sysslar med, men det kan man ju se sig i månen efter, åtminstone många gånger. "Skulle jämställdhet betyda att JAG skulle behöva flytta på mig? Nä, så kan det väl inte vara?" är en vanlig inställning. Det är lätt att snacka om feminism och jämställdhet så länge det inte drabbar männens egen status och ställning. Pyttsan.
Sanningen är att vi har ett orättvist samhälle med en orättvis fördelning av resurser. Ska en grupp ha mer betyder det att den andra får mindre. Det är enkel matematik. Vi har också en maktfördelning i samhället där män har mer att säga till om och tar sig mer utrymme, medan kvinnor har en sämre ställning. Ska vi rätta till det missförhållandet gäller samma sak som när det gäller resurser: Den som har för mycket kommer att få mindre och tvärtom. Det finns helt enkelt inte hur mycket makt och inflytande som helst i världen. Man måste dela på den som finns.
Sån där "fjantfeminism" som inte tar hänsyn till makt-, resurs- och styrkeförhållandena är bara larvig och vågar egentligen inte ta striden för en rättvis framtid, oavsett om den företräds av kvinnor eller män (jodå, båda finns). Den bara konserverar dagens situation. Den sortens feminism hittar vi ofta hos de borgerliga partierna med KD i spetsen där man hävdar att "kvinnor är en särart som har helt andra intressen än män" (underförstått att sköta hemmet och barnen till en ringa ersättning). Det har man ju börjat vänja sig vid. Analogt är arbetarpartier numera konservativa och feministiska partier utmanar alltså inte rådande ordning utan tycker bara att "kvinnor har ett värde de också". Det är en lek med ord där man använder begrepp med en helt annan innebörd än vad de egentligen har, och det är ett enkelt knep som många av oss inte låter oss luras av. Tyvärr återfinns dock fjantfeminismen även där den inte borde finnas. Det är ett långt mer problematiskt problem som måste få en lösning om vi rödgröna inte helt ska tappa trovärdigheten när det gäller att bygga ett samhälle där alla är lika mycket värda.
För det vill väl vi på vänsterkanten fortfarande, trots att vi inte styr riksdag och regering? Åtminstone vill jag det, även om vi redan skriver 2010 (och snart 2011) och de feministiska framstegen till stor del lyser med sin frånvaro. Då finns det ju ännu mer att göra, inte bara i det stora utan även i det lilla där vi faktiskt KAN göra skillnad direkt.
På Facebook, där man ju är och läser nästan dagligen, kommer den ena statusuppdateringen eller länken efter den andra där samhällets ojämställdhet kommenteras. Nånstans hoppas man ju att gubbsen skulle inse vad de sysslar med, men det kan man ju se sig i månen efter, åtminstone många gånger. "Skulle jämställdhet betyda att JAG skulle behöva flytta på mig? Nä, så kan det väl inte vara?" är en vanlig inställning. Det är lätt att snacka om feminism och jämställdhet så länge det inte drabbar männens egen status och ställning. Pyttsan.
Sanningen är att vi har ett orättvist samhälle med en orättvis fördelning av resurser. Ska en grupp ha mer betyder det att den andra får mindre. Det är enkel matematik. Vi har också en maktfördelning i samhället där män har mer att säga till om och tar sig mer utrymme, medan kvinnor har en sämre ställning. Ska vi rätta till det missförhållandet gäller samma sak som när det gäller resurser: Den som har för mycket kommer att få mindre och tvärtom. Det finns helt enkelt inte hur mycket makt och inflytande som helst i världen. Man måste dela på den som finns.
Sån där "fjantfeminism" som inte tar hänsyn till makt-, resurs- och styrkeförhållandena är bara larvig och vågar egentligen inte ta striden för en rättvis framtid, oavsett om den företräds av kvinnor eller män (jodå, båda finns). Den bara konserverar dagens situation. Den sortens feminism hittar vi ofta hos de borgerliga partierna med KD i spetsen där man hävdar att "kvinnor är en särart som har helt andra intressen än män" (underförstått att sköta hemmet och barnen till en ringa ersättning). Det har man ju börjat vänja sig vid. Analogt är arbetarpartier numera konservativa och feministiska partier utmanar alltså inte rådande ordning utan tycker bara att "kvinnor har ett värde de också". Det är en lek med ord där man använder begrepp med en helt annan innebörd än vad de egentligen har, och det är ett enkelt knep som många av oss inte låter oss luras av. Tyvärr återfinns dock fjantfeminismen även där den inte borde finnas. Det är ett långt mer problematiskt problem som måste få en lösning om vi rödgröna inte helt ska tappa trovärdigheten när det gäller att bygga ett samhälle där alla är lika mycket värda.
För det vill väl vi på vänsterkanten fortfarande, trots att vi inte styr riksdag och regering? Åtminstone vill jag det, även om vi redan skriver 2010 (och snart 2011) och de feministiska framstegen till stor del lyser med sin frånvaro. Då finns det ju ännu mer att göra, inte bara i det stora utan även i det lilla där vi faktiskt KAN göra skillnad direkt.
söndag, oktober 31, 2010
Tack Fredriksskans!
Idag har jag varit på Fredriksskans och sett allsvensk fotboll för sista gången, för den här gången i alla fall. Det var en match som kanske inte uppvisade den bästa fotboll jag har sett i livet, men det var i varje fall kul att vara med och från ståplats sektion M se Kalmar FF ta emot Häcken. Det modesta biljettpriset (10 kr plus lika mycket i exp-avgift) avskräckte i varje fall inte, och äntligen kunde då nästan 7000 åskådare vara på plats trots kvällen som blev kallare och kallare i takt med att mörkret sänkte sig. Det blev dessutom en spark både i och av Häcken när domaren blåste slutsignal och resultatet visade ett mål för KFF och tre för Häcken.
Att uppleva fotboll från ståplats är något helt annat än att sitta under tak. Ja ja, det är ett nostalgiskt sätt att tänka, men det tillåter jag mig faktiskt att ägna mig åt just denna kväll. Man ser sämre, men man upplever mer. Korvköerna blir mer levande när de ringlar sig fram mitt framför näsan, och på tal om näsan så fick den en överdos av såväl korvångor som munkdoft :-)Snacket på ståplats är av en annan karaktär än det på huvudläktaren till exempel, där jag visserligen bara har suttit ett par gånger, eller på norra läktaren där kommunens kultur- och fritidsförvaltning förut hade biljetter från Kalmar FF. Denna sista säsong var det bara stadshuset som fick åtnjuta gratisbiljetter, men de behöver dem kanske bättre ;-)
Hur som helst, med ett bländande fyrverkeri, med ett tal av KFF-ordföranden där han (vilket jag positivt överraskad noterade speciellt) tackade de kommunala vaktmästarna för deras arbete under de gångna säsongerna (det var välbehövligt!) och med en liten fackelmanifestation tog den allsvenska eran för Fredriksskans slut. Nu ska Guldfågeln Arena pröva sina vingar. Jag önskar den ett ärligt och uppriktigt Lycka till, och jag hoppas att de nästan 7000 åskådarna från idag följer med till kvarteret Bilen nästa år samt att de tar med sig några kamrater till. Det finns nämligen långt fler platser att fylla där om Guldfågeln Arena tillsammans med Kalmar FF ska flyga stolt och lätt över fotbolls-Sverige och fotbolls-Europa i framtiden.
Att uppleva fotboll från ståplats är något helt annat än att sitta under tak. Ja ja, det är ett nostalgiskt sätt att tänka, men det tillåter jag mig faktiskt att ägna mig åt just denna kväll. Man ser sämre, men man upplever mer. Korvköerna blir mer levande när de ringlar sig fram mitt framför näsan, och på tal om näsan så fick den en överdos av såväl korvångor som munkdoft :-)Snacket på ståplats är av en annan karaktär än det på huvudläktaren till exempel, där jag visserligen bara har suttit ett par gånger, eller på norra läktaren där kommunens kultur- och fritidsförvaltning förut hade biljetter från Kalmar FF. Denna sista säsong var det bara stadshuset som fick åtnjuta gratisbiljetter, men de behöver dem kanske bättre ;-)
Hur som helst, med ett bländande fyrverkeri, med ett tal av KFF-ordföranden där han (vilket jag positivt överraskad noterade speciellt) tackade de kommunala vaktmästarna för deras arbete under de gångna säsongerna (det var välbehövligt!) och med en liten fackelmanifestation tog den allsvenska eran för Fredriksskans slut. Nu ska Guldfågeln Arena pröva sina vingar. Jag önskar den ett ärligt och uppriktigt Lycka till, och jag hoppas att de nästan 7000 åskådarna från idag följer med till kvarteret Bilen nästa år samt att de tar med sig några kamrater till. Det finns nämligen långt fler platser att fylla där om Guldfågeln Arena tillsammans med Kalmar FF ska flyga stolt och lätt över fotbolls-Sverige och fotbolls-Europa i framtiden.
onsdag, oktober 27, 2010
Nalledagen
Idag är det Nalledagen. Det här är min allra första nalle. Han har, som ni ser, haft ett hårt liv.
Egentligen är han inte min från början. Han kom till min storasyster först, men jag övertog honom i väldigt unga år. När jag fick honom hade han fortfarande päls överallt och två öron. Det finns bildbevis på det, men jag minns det inte. För mig har han alltid sett ut precis så här. Han är för evigt ung i mina ögon, men nu märker jag att han har blivit lite sprödare än förr. Det låter liksom lite när man tar i honom, ett lätt krasande ljud som ger mig uppfattningen att det är något torrt som brister nånstans i hans lilla sargade kropp. Därför får han sitta still numera, på byrån i sovrummet. Jag har inte hjärta att ha honom i sängen längre. Risken är stor att jag skulle ligga sönder honom.
Jag lekte inte med dockor när jag var liten, förutom Barbie då förstås. Babydockor var aldrig min grej, även om jag hade en som hette Maria Therese efter Robbans sång. Det var ändå inte hon som låg i dockvagnen när jag och kompisarna skulle ut och dra vagnar. Det var min nalle. Han hade röd klänning på sig och vit mössa, och det klädde honom riktigt bra. Han klagade i varje fall inte.
Han har varit med om en hel del alltså. Han har varit med när jag har varit glad, men lika ofta när jag har varit ledsen och arg, men aldrig att jag har låtit ilskan gå ut över honom. Han stod ju alltid på min sida. Och det gör han än. Han sitter närmast mig, varje natt, och ser till att jag har det gott. Det känns bra.
Min nalle är det sötaste som finns i hela världen på nallefronten. Kom inte och säg nåt annat. Han är helt enkelt bäst, utan öron, utan päls och med tejp istället för plåster på armarna. Man behöver inte vara vacker i allas ögon för att vara bäst i världen. Så det så.
Egentligen är han inte min från början. Han kom till min storasyster först, men jag övertog honom i väldigt unga år. När jag fick honom hade han fortfarande päls överallt och två öron. Det finns bildbevis på det, men jag minns det inte. För mig har han alltid sett ut precis så här. Han är för evigt ung i mina ögon, men nu märker jag att han har blivit lite sprödare än förr. Det låter liksom lite när man tar i honom, ett lätt krasande ljud som ger mig uppfattningen att det är något torrt som brister nånstans i hans lilla sargade kropp. Därför får han sitta still numera, på byrån i sovrummet. Jag har inte hjärta att ha honom i sängen längre. Risken är stor att jag skulle ligga sönder honom.
Jag lekte inte med dockor när jag var liten, förutom Barbie då förstås. Babydockor var aldrig min grej, även om jag hade en som hette Maria Therese efter Robbans sång. Det var ändå inte hon som låg i dockvagnen när jag och kompisarna skulle ut och dra vagnar. Det var min nalle. Han hade röd klänning på sig och vit mössa, och det klädde honom riktigt bra. Han klagade i varje fall inte.
Han har varit med om en hel del alltså. Han har varit med när jag har varit glad, men lika ofta när jag har varit ledsen och arg, men aldrig att jag har låtit ilskan gå ut över honom. Han stod ju alltid på min sida. Och det gör han än. Han sitter närmast mig, varje natt, och ser till att jag har det gott. Det känns bra.
Min nalle är det sötaste som finns i hela världen på nallefronten. Kom inte och säg nåt annat. Han är helt enkelt bäst, utan öron, utan päls och med tejp istället för plåster på armarna. Man behöver inte vara vacker i allas ögon för att vara bäst i världen. Så det så.
Om elevpeng till fristående skolor
Idag när jag kom till jobbet möttes jag i trappan av några springande unga gossar. Åtminstone en av dem är MUF-medlem. Innanför dörren på vår partiexpedition låg det en rätt ansenlig hög med flygblad som uppmanade till kamp för fristående gymnasieskolor. Avsändare var elevrådet vid en namngiven skola. MUF-aren mötte jag upplysningsvis på en av Gymnasieförbundets offentligt drivna skolor i våras, dvs på en helt annan skola.
I dagens tidning fanns reaktioner på Gymnasieförbundets medelstilldelning till de fristående skolorna. I kommentarerna pekades Socialdemokraterna ut som skyldiga till försämringen. Fakta är dock följande: Bestämmelserna som Gymnasieförbundet följer rakt av är antagna på nationell nivå. Där bestämmer den borgerliga alliansen. Gymnasieförbundet styrs fortfarande av en borgerlig majoritet. Alltså är det den borgerliga alliansen som bär det främsta ansvaret för besluten om elevpengarna till de fristående skolorna. Beslut om medelstilldelning togs vid ännu ett förvirrat möte i december förra året. Beslutsunderlagen följde enligt uppgift de nationella riktlinjerna och beslut var "absolut tvunget" att fattas före årets slut. Vad sjutton gör man då som ersättare i styrelsen och plötsligt, pga dålig närvaro bland de ordinarie ledamöterna, befinner sig i beslutsfattande ställning? Ja, med facit i hand borde jag förstås ha avstått från att delta i besluten, men jag saknade vid sittande bord alternativ. Måste beslut fattas, så måste de ju. Det enklaste i det här fallet var att hålla sig till de nationella riktlinjerna, vilket vi också gjorde.
Alltså, gillar jag detta? Nej, det gör jag inte. Jag anser att en schablon på 3% för administrativa kostnader är alldeles för lite. Det räcker naturligtvis inte. Jämfört med våra egna skolor är det en löjligt låg nivå. Det som stör mig är att det drabbar elever som har skattebetalande föräldrar precis som alla andra, och att vi i Kalmar till stor del är förskonade från stora multinationella utbildningsföretag som lyfter ut pengar från verksamheten och till aktieutdelning på helt andra håll. Ändå sänks alltså ersättningen. Dessutom stör det mig lika mycket att en borgerlig allians, som på de allra flesta sätt sjunger de fristående skolornas lov och framhåller vikten av privata alternativ, så effektivt drar bort möjligheten för dem att verka. Det är ju precis det man gör när man säger att de ska klara sig på 3 % i administration. Jag kallar det för att både tala med kluven tunga och att vara svikare.
Men, för klargörandets skull: Jag, liksom Vänsterpartiet i övrigt, är principiellt emot privata alternativ på välfärdsområdet. Riskerna är stora för en urholkning av det demokratiska inflytandet och för att vi får ett samhälle där vi sätter vinstintressen framför människors rätt till god utbildning, vård och omsorg. Välfärden ska drivas och finansieras gemensamt och där ska vi garantera insyn, kvalitet och delaktighet. Däremot kan jag inte blunda för verkligheten. Vi har det system vi idag har, och det finns alternativ i Kalmar som inte alls behöver betyda att eleverna mister vare sig kvalitet eller demokrati. Och i det här systemet finns det elever som har rätt till utbildning NU, oavsett vilken skolform de har valt.
Ska skolor gå under, ska det inte bero på att vi behandlar dem orättvist. Ska de gå under ska det bero på att de prioriterar privat vinst framför elevernas bästa. Så enkelt måste det vara.
Och så sist: Jag tycker att man ska framföra sina klagomål till dem som bär ansvaret. Den här gången är det främst den borgerliga alliansen, från början till slut. Ni som pratar om Sovjet, kalla det i så fall borgerliga Sovjetfasoner för tydlighetens skull, för det är precis så det är.
I dagens tidning fanns reaktioner på Gymnasieförbundets medelstilldelning till de fristående skolorna. I kommentarerna pekades Socialdemokraterna ut som skyldiga till försämringen. Fakta är dock följande: Bestämmelserna som Gymnasieförbundet följer rakt av är antagna på nationell nivå. Där bestämmer den borgerliga alliansen. Gymnasieförbundet styrs fortfarande av en borgerlig majoritet. Alltså är det den borgerliga alliansen som bär det främsta ansvaret för besluten om elevpengarna till de fristående skolorna. Beslut om medelstilldelning togs vid ännu ett förvirrat möte i december förra året. Beslutsunderlagen följde enligt uppgift de nationella riktlinjerna och beslut var "absolut tvunget" att fattas före årets slut. Vad sjutton gör man då som ersättare i styrelsen och plötsligt, pga dålig närvaro bland de ordinarie ledamöterna, befinner sig i beslutsfattande ställning? Ja, med facit i hand borde jag förstås ha avstått från att delta i besluten, men jag saknade vid sittande bord alternativ. Måste beslut fattas, så måste de ju. Det enklaste i det här fallet var att hålla sig till de nationella riktlinjerna, vilket vi också gjorde.
Alltså, gillar jag detta? Nej, det gör jag inte. Jag anser att en schablon på 3% för administrativa kostnader är alldeles för lite. Det räcker naturligtvis inte. Jämfört med våra egna skolor är det en löjligt låg nivå. Det som stör mig är att det drabbar elever som har skattebetalande föräldrar precis som alla andra, och att vi i Kalmar till stor del är förskonade från stora multinationella utbildningsföretag som lyfter ut pengar från verksamheten och till aktieutdelning på helt andra håll. Ändå sänks alltså ersättningen. Dessutom stör det mig lika mycket att en borgerlig allians, som på de allra flesta sätt sjunger de fristående skolornas lov och framhåller vikten av privata alternativ, så effektivt drar bort möjligheten för dem att verka. Det är ju precis det man gör när man säger att de ska klara sig på 3 % i administration. Jag kallar det för att både tala med kluven tunga och att vara svikare.
Men, för klargörandets skull: Jag, liksom Vänsterpartiet i övrigt, är principiellt emot privata alternativ på välfärdsområdet. Riskerna är stora för en urholkning av det demokratiska inflytandet och för att vi får ett samhälle där vi sätter vinstintressen framför människors rätt till god utbildning, vård och omsorg. Välfärden ska drivas och finansieras gemensamt och där ska vi garantera insyn, kvalitet och delaktighet. Däremot kan jag inte blunda för verkligheten. Vi har det system vi idag har, och det finns alternativ i Kalmar som inte alls behöver betyda att eleverna mister vare sig kvalitet eller demokrati. Och i det här systemet finns det elever som har rätt till utbildning NU, oavsett vilken skolform de har valt.
Ska skolor gå under, ska det inte bero på att vi behandlar dem orättvist. Ska de gå under ska det bero på att de prioriterar privat vinst framför elevernas bästa. Så enkelt måste det vara.
Och så sist: Jag tycker att man ska framföra sina klagomål till dem som bär ansvaret. Den här gången är det främst den borgerliga alliansen, från början till slut. Ni som pratar om Sovjet, kalla det i så fall borgerliga Sovjetfasoner för tydlighetens skull, för det är precis så det är.
tisdag, oktober 26, 2010
Saknade valrörelsen visioner?
Valrörelsen har fått kritik. Jag håller till stor del med om innehållet i kritiken. I media speglades inte mycket av visioner och ideologi, utan bevakningen handlade mer om helt andra saker. Vi pratade mer om skattetryck än om vilket samhälle och vilken framtid vi ville ha. Vi hamnade i en valrörelse som lika gärna kunde ha bedrivits på Tradera. Ropen ”Auktion pågår! Kom och köp! Kom och bjud över!” hördes när vi istället borde framfört seriösa förslag om hur vi kan bygga ett Sverige och ett Kalmar som ger ett gott liv för människor. Så långt är kritiken riktig.
Men, artiklar med visionärt innehåll skrevs men publicerades inte. De fick nämligen inte plats på debattsidorna eftersom de ”inte tillförde något nytt”. Vi saknar inte ideologi och visioner. Sanningen är att åtminstone vi försökte, men vår taktik vägde ganska lätt i jämförelse med plånbokspolitik och spadtagsstrategi. Det var ju till sådant som såväl det redaktionella utrymmet som debattutrymmet gick.
Varför jobbade jag då inför valet 2010? Jo, jag blev betryckt när jag hörde den ensamma sjuka som glömde överbliven middagsmat i burkar på köksbänken över natten undra om det går att äta kycklingen om man bara hettar upp den tillräckligt mycket. ”Det går liksom inte att slänga mat när man saknar inkomst”. Det var lika ovärdigt att höra att om man enbart har arbetsförmåga till 25% så har man inte rätt att ha en kolonilott ”för den kan du väl inte orka med då?”. Den akademiskt utbildade mannen som måste försörja sig genom korta vikariat på restauranger av olika slag bara för att han kommer från ett utomeuropeiskt land fick mig att skämmas över Sveriges tillstånd. När gamla människor på äldreboendena inte får komma ut i friska luften pga personal- och tidsbrist när vi har hur hög arbetslöshet som helst så reagerade jag med ryggmärgen. Jag insåg att vi är på väg åt totalt fel håll. Det slösas med människor, och människor är ju det värdefullaste vi har! Och därför ville jag vara med och ändra på det!
Jag har nämligen en vision. Den är ett land som värderar sina människor just som människor. Ett land där alla barn är lika mycket värda, och där man är helt överens om att alla barn ska få en utbildning som får var och en att blomstra som den resurs man är, för sig själv och för andra. I ett sådant land spelar hudfärg, hårfärg, skostorlek eller kön ingen som helst roll. Det är ett samhälle där man som människa har rätt, rättighet och möjlighet att försörja sig själv, och där man, när man inte längre klarar det på egen hand, har ett fungerande skyddsnät som ser till att man får det man behöver ändå. Det är ett samhälle där ångesten inför en ensam morgondag utan uppdrag, mat och sysselsättning byts ut mot en självkänsla som grundar sig på det okränkbara människovärdet. Det är ett samhälle där vi förenas av ett gemensamt ansvarstagande för oss själva och för varandra och där orden ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” omsätts i praktisk handling. Det är ett land där det är inne att satsa på människor.
Man säger kanske att detta är en utopi. Ja, visioner är ju ofta utopier. Låt oss då för en gångs skull få formulera våra utopier. De kanske kan förklara våra ideologiska vägval även när det gäller plånboken och spaden. Kom bara inte och säg att vi saknar visioner när vi i själva verket blir förhindrade och förlöjligade när vi försöker framföra dem. Jag tror nämligen att en bättre framtid är möjlig, men det förutsätter att våra visioner och vår ideologiska kompass både syns och tillåts att styra framför kortsiktighet och ytligt PR-tänkande. Det är ju människors liv det handlar om, inte om smart marknadsföring.
Men, artiklar med visionärt innehåll skrevs men publicerades inte. De fick nämligen inte plats på debattsidorna eftersom de ”inte tillförde något nytt”. Vi saknar inte ideologi och visioner. Sanningen är att åtminstone vi försökte, men vår taktik vägde ganska lätt i jämförelse med plånbokspolitik och spadtagsstrategi. Det var ju till sådant som såväl det redaktionella utrymmet som debattutrymmet gick.
Varför jobbade jag då inför valet 2010? Jo, jag blev betryckt när jag hörde den ensamma sjuka som glömde överbliven middagsmat i burkar på köksbänken över natten undra om det går att äta kycklingen om man bara hettar upp den tillräckligt mycket. ”Det går liksom inte att slänga mat när man saknar inkomst”. Det var lika ovärdigt att höra att om man enbart har arbetsförmåga till 25% så har man inte rätt att ha en kolonilott ”för den kan du väl inte orka med då?”. Den akademiskt utbildade mannen som måste försörja sig genom korta vikariat på restauranger av olika slag bara för att han kommer från ett utomeuropeiskt land fick mig att skämmas över Sveriges tillstånd. När gamla människor på äldreboendena inte får komma ut i friska luften pga personal- och tidsbrist när vi har hur hög arbetslöshet som helst så reagerade jag med ryggmärgen. Jag insåg att vi är på väg åt totalt fel håll. Det slösas med människor, och människor är ju det värdefullaste vi har! Och därför ville jag vara med och ändra på det!
Jag har nämligen en vision. Den är ett land som värderar sina människor just som människor. Ett land där alla barn är lika mycket värda, och där man är helt överens om att alla barn ska få en utbildning som får var och en att blomstra som den resurs man är, för sig själv och för andra. I ett sådant land spelar hudfärg, hårfärg, skostorlek eller kön ingen som helst roll. Det är ett samhälle där man som människa har rätt, rättighet och möjlighet att försörja sig själv, och där man, när man inte längre klarar det på egen hand, har ett fungerande skyddsnät som ser till att man får det man behöver ändå. Det är ett samhälle där ångesten inför en ensam morgondag utan uppdrag, mat och sysselsättning byts ut mot en självkänsla som grundar sig på det okränkbara människovärdet. Det är ett samhälle där vi förenas av ett gemensamt ansvarstagande för oss själva och för varandra och där orden ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” omsätts i praktisk handling. Det är ett land där det är inne att satsa på människor.
Man säger kanske att detta är en utopi. Ja, visioner är ju ofta utopier. Låt oss då för en gångs skull få formulera våra utopier. De kanske kan förklara våra ideologiska vägval även när det gäller plånboken och spaden. Kom bara inte och säg att vi saknar visioner när vi i själva verket blir förhindrade och förlöjligade när vi försöker framföra dem. Jag tror nämligen att en bättre framtid är möjlig, men det förutsätter att våra visioner och vår ideologiska kompass både syns och tillåts att styra framför kortsiktighet och ytligt PR-tänkande. Det är ju människors liv det handlar om, inte om smart marknadsföring.
torsdag, oktober 21, 2010
Spännande budgetdebatt att vänta!
Den borgerliga oppositionen med Björn Brändewall (FP) i spetsen lämnade vid det senaste sammanträdet i kultur- och fritidsnämnden besked om en intressant del i det kommande borgerliga budgetalternativet för Kalmar kommun. Eftersom man anser att en satsning på att sänka deltagaravgifterna på Monokrom, en blomstrande och mycket uppskattad del av kultur- och fritidsnämndens verksamhet riktad till ungdomar och deras scenkonst, innebär en ”minuspost för kommunen” så vill man utjämna olikheterna i deltagaravgifter mellan Monokrom och Kulturskolan genom att istället HÖJA avgifterna på Kulturskolan.
Det är svårt för mig att se satsningar på barns och ungdomars kulturutövning som minusposter. För mig är de istället viktiga delar av välfärden och något vi måste ta ett samhälleligt ansvar för. Det är välbehövliga resurser som ger mångfalt tillbaka i form av kreativa och nyfikna människor med ett rikt liv och en stor palett av uttrycksmedel och språk. Om man ser kommunal verksamhet inom kultur- och fritidsområdena som en minuspost, så kan man förstås också ställa sig frågan om förskolan, skolan och omsorgen är att betrakta som minus- eller plusposter? Svaret beror förstås på hur man värderar välfärd, hur man ser på samhällelig ekonomi och vilken välfärd man tycker att människor är värda.
Borgerligheten vill alltså arbeta bort köerna till Kulturskolan genom att tvinga familjer med sämre ekonomi att tacka nej till kulturskoleundervisning för sina barn. Det blir i sanning en spännande debatt i Kalmars fullmäktigeförsamling i december då fyra eniga borgerliga partier ska förklara att med en borgerlig politik kommer Kulturskolans elever och deras föräldrar att få betala dubbelt så höga avgifter mot vad man gör med ett rödgrönt styre i kommunen. Frågan är om inte minusposten blir större för borgerligheten själv än vad de tycker att den blir i kommunens budget.
Det är svårt för mig att se satsningar på barns och ungdomars kulturutövning som minusposter. För mig är de istället viktiga delar av välfärden och något vi måste ta ett samhälleligt ansvar för. Det är välbehövliga resurser som ger mångfalt tillbaka i form av kreativa och nyfikna människor med ett rikt liv och en stor palett av uttrycksmedel och språk. Om man ser kommunal verksamhet inom kultur- och fritidsområdena som en minuspost, så kan man förstås också ställa sig frågan om förskolan, skolan och omsorgen är att betrakta som minus- eller plusposter? Svaret beror förstås på hur man värderar välfärd, hur man ser på samhällelig ekonomi och vilken välfärd man tycker att människor är värda.
Borgerligheten vill alltså arbeta bort köerna till Kulturskolan genom att tvinga familjer med sämre ekonomi att tacka nej till kulturskoleundervisning för sina barn. Det blir i sanning en spännande debatt i Kalmars fullmäktigeförsamling i december då fyra eniga borgerliga partier ska förklara att med en borgerlig politik kommer Kulturskolans elever och deras föräldrar att få betala dubbelt så höga avgifter mot vad man gör med ett rödgrönt styre i kommunen. Frågan är om inte minusposten blir större för borgerligheten själv än vad de tycker att den blir i kommunens budget.
onsdag, oktober 20, 2010
Tack kamrater!
Idag är jag stolt över mina partikamrater! Jag har varit över till Öland med min lilla bil och lämnat en hel last kläder till de romska barnen på Möllstorps camping. Den här gången hade jag själv inget att lämna (det är lite för länge sedan jag hade barn hemma) men mina kamrater har lämnat ifrån sig mängder med kläder. Sådant kallar jag klassiskt och hedervärt solidaritetsarbete i praktisk handling. Det minsta man kan göra då är ju att erbjuda sig att köra över med bilen. Det är ju ändå nåt jag KUNDE göra. Jag har ju trots allt en bil att förfoga över, även om den är liten :-) Förarbetet gjorde kamrat Susanne, och kläderna stod övriga kamrater för.
Jag slogs dock av en insikt när jag samlade ihop kläderna: Den som har vill ha mer. Den som inte har och som vet vad det betyder att dela med sig, den delar med sig. Vi har kamrater som delar med sig och av dem har vi mycket att lära. Jag avslutar därför med ett par tänkvärda ord av Stig Dagerman. TACK KAMRATER!
Jag slogs dock av en insikt när jag samlade ihop kläderna: Den som har vill ha mer. Den som inte har och som vet vad det betyder att dela med sig, den delar med sig. Vi har kamrater som delar med sig och av dem har vi mycket att lära. Jag avslutar därför med ett par tänkvärda ord av Stig Dagerman. TACK KAMRATER!
Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)