Ibland kan livet vara stolpe in! När jag behövde det som allra mest sprang jag på en av de människor som jag brukar bli glad av, och det blev jag idag också. Tänk vad en liten pratstund på en slaskig parkeringsplats kan betyda för självkänslan!
Vi är ju många som har åkt på smällar av livet. En del smällar blir man liggande ett tag av, andra kan man skaka av sig ganska fort och snabbt spela vidare medan vissa smällar tar lite längre tid att bearbeta. Jag är som sagt inte ensam om det, fast det är lätt ändå att känna sig ensam när man sitter mitt uppe i eländet. Att i ett läge, när man håller på att arbeta sig tillbaks, springa på en människa som har varit riktigt mörbultad men jobbat sig upp igen är en källa till inspiration. Det GÅR att gå vidare! Och man är inte ensam!
Tack du medmänniska för pratstunden idag! Jag blir så glad när jag ser dig. Jag önskar att jag hade varit tydligare med att tala om det, men eftersom vi känner varandra så pass bra så är det min förhoppning att det framgick ändå :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar