fredag, juli 24, 2026

Prinsessan på ärten remake

Nu håller Moderaterna på att gå bananas. Det är inte nog med att de måste stå till svars för den politik de för i regeringsställning, de får ta emot kritik också. Det måste vara jobbigt. Så kan det väl inte vara? Det är orättvist! Jätteorättvist! Det finns nästan inte ord för hur orättvist det är!

Så här är det nämligen: Regeringens politik är rasistisk. Vi är vana vid att M-ledda regeringar ökar skillnaderna mellan de människor som är bemedlade och de som inte är det. Det är liksom normalläget, och den kritik som då uppstår från andra sidan mittlinjen har gått att bemöta genom att hävda traditionella högerargument ("det måste löna sig att arbeta" eller "det måste löna sig att vara född i rätt familj"). Sådant går att klara sig relativt helskinnad igenom förutsatt att man sätter näsan i vädret och flyter ovanpå. Det har Moderaterna varit bra på. Det har varit genomskinligt för oss andra och argumenten har så gott som aldrig landat rätt, men det har ändå gått att föra ett samtal. Ibland har det till och med varit trevligt att diskutera och debattera. Det har gått att behålla respekten för olika åsikter och för människan bakom orden. Jag har flera vänner som röstat M och varit politiskt aktiva under lång tid samtidigt med mig.

Men nu har det ju hänt något. Politiken är inte bara höger. Den är rasistisk. Med SDs inflytande har positionerna flyttats i en rasande fart mot den bruna avgrunden. Människors ursprung motiverar deras värde. Graden av mörk hudton avgör om en människa är välkommen eller inte. Religionstillhörighet är en belastning förutsatt att det inte handlar om konservativ kristendom. Kulturer utanför Europa har ingen plats i Sverige. Vem som helst ser att detta är rasistisk politik genomförd av M, KD och L under inflytande och regi av SD som visserligen står utanför regeringen men inte desto mindre befinner sig i den reella maktens centrum. Och det märks.

Men det är nu det blir lite skrattretande. Vi får nämligen höra att det är skamligt att kalla företrädare för en rasistisk politik för rasister. Då har nämligen omvärlden gått för långt. Jag har, under mer än 20 års partiengagemang för ett parti som aldrig under min tid kallat sig för ett kommunistiskt parti, så gott som hela tiden med jämna och ojämna mellanrum blivit kallad kommunist trots att jag aldrig har förespråkat en kommunistisk politik. Det är till och med så att jag nu, tolv år (!) efter att jag lämnade partiet, fortfarande då och då kallas för kommunist och det epitetet uttalas av människor som nu skriker av smärta när deras politik karakteriseras som rasistisk.

Vad gjorde jag när det begav sig? Och vad gör jag nu när det fortfarande beger sig? Ja, inte skrek jag som en stucken gris och tyckte synd om mig själv. Jag rannsakade mig en aning, kollade så att motståndarna inte hade rätt (vilket de aldrig hade så klart) och fortsatte mitt demokratiska arbete med rättvisan i centrum. Det gör jag fortfarande även om jag befinner mig utanför partipolitiken. Det är nämligen så att en del motstånd får man ta, även om det känns orättvist. I en demokrati fungerar livet så. Vi har yttrandefrihet men inte frihet från kritik. Att rasister kallas för rasister när de bedriver rasistisk politik är dessutom långt mer rimligt än att en person med hjärtat till vänster kallas för kommunist när hon inte bedriver kommunistisk politik.

Sagan Prinsessan på ärten har således fått en remake med Moderaterna i huvudrollen och KD och L i ledande biroller. Regissören är SD. Det är sorgligt och pinsamt för ett land som Sverige som borde stå upp för ledande traditioner som folkbildning, rättvisa, demokrati och anständighet. Är det verkligen inte dags att inse att den sagan har passerat bäst före-datum? Det är ju bara en saga dessutom och ingen verklighet. I verkligheten har vi dock rasismen, fascismen och nazismen som alla tre växer och frodas. Det är ännu mer angeläget att förpassa dessa unkna ideologier och föreställningsvärldar till historiens skräphög. Tyvärr lär det inte ske så länge landet leds av nuvarande regering. Den styr istället Sverige till skräphögen och gör oss som land till åtlöje. Jag skäms över det. Det är inte roligt att känna skam över sitt eget land.

Nej, det är dags att lämna sagolandet och se verkligheten som den är. Prinsessor på ärtor kan inte vara statsråd och bilda regering. Det krävs mer än så. Vi måste byta regering i höst!