Idag var jag på ett besök på ett av kommunens demensboenden. Vi träffade personal där och ventilerade lite kring omsorgsnämndens beslut att jämna ut resursfördelningen mellan den "vanliga" äldreomsorgen och demensvården. Det var ett intressant samtal.
Alla är överens om att det behövs mer reurser till allt tyngre boendeavdelningar. Äldre bor kvar hemma längre och är i allt sämre skick när de väl flyttar in på ett äldreboende. Samtidigt finns det inte utrymme att flytta personaltid från demensavdelningarna. De behöver den personalresurs som de har. Har man egen erfarenhet av hur det är att umgås med gravt dementa människor så vet man hur mycket jobb det kan vara. Även om man är demenssjuk har man rätt till en värdig tillvaro. Det måste ett välfärdssamhälle kunna garantera, trots en borgerlig regering som plockar bort 42 miljoner i stadsbidrag från en kommun som Kalmar.
Det ska naturligtvis vara behoven som styr. Beslutet från oktobersammanträdet i omsorgsnämnden känns inte riktigt förankrat eller utrett. Konsekvenserna är inte kända, och därför sprider sig oron såväl bland personal som bland de boendes anhöriga. Jag hoppas att nämnden kan ompröva sitt beslut nu i december, så att man kan utreda först innan några åtgärder vidtas. Efter diskussionen vid senaste fullmäktigesammanträdet så verkar det som om alla partier som var med och beslutade i omsorgsnämnden hade bytt fot och ville bromsa. Utsikterna att förändra beslutet känns alltså ganska goda, men faktum kvarstår: Det saknas resurser inom omsorgens verksamhet. Det problemet måste man ta itu med, men jag hoppas att lösningsvägar kan öppnas som inte innebär att man försämrar för demensvården.
Men det är inte lätt, när man har en regering som fortsätter på den inslagna välkända vägen "Att försämra för kommuner och landsting och flytta resurser från välfärden till privata redan välfyllda fickor". Vi kommer att vara tvungna att hantera den utvecklingen i fyra år till och under fyra år syssla med att försöka fördela resurser så rättvist som möjligt inom alltför snäva ramar. Det blir en utmaning, men det är så den svenska väljarkåren har bestämt att det ska vara, trist nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar