De som känner mig vet att Py Bäckman är en av mina absoluta favoriter. På ett alldeles speciellt sätt talar hennes texter direkt till hjärtat, åtminstone till mitt men jag tror att vi är många som känner på samma sätt. Det är en oerhört värdefull gåva hon har fått och som hon förvaltar väl.
Jag tror att jag har publicerat den här texten förut, men det skadar inte att göra det igen. Den är från albumet "Sista föreställningen", en julklapp från tidigt 80-tal som jag lyssnar på än :-) Det är länge sedan, men texterna är minst lika aktuella nu.
Den Långa Sömnen
Var du vilsen
var du rädd
var du förbjuden?
Blev du tystad
och förkrympt
till ingenting?
När du vågade
i ögonblick av styrka
blev du då hånad
och betraktad som ett ting?
Ett föraktfullt grin
drar ut
den snörpta munnen
Klyver ansiktet
som riktats åt ditt håll
Du ser blicken
och din lust
är som försvunnen
när Du ser aktören
stelna i sin roll
Men
Du vet att sömnen
hör till ditt förflutna
Du har inte tid
att låta åren gå
Aldrig
sälla dig till skaran
av förskjutna
eller dom
som tvingades tassa runt på tå
Vaken igen
[och du ska leva nu]
Du är vaken nu
och ställer dig
på vågen
Se
du väger mycket
tyngre än du tror
Det du sått
det kan du skörda
nu med råge
Du blir yngre
fast du växer
och blir stor
Och när livets kyss
har brutit våra bojor
ska vi aldrig mer
förneka oss
och lämna bort våra liv
Vaken igen
[och du ska leva nu]
[Text & Musik: Py Bäckman]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar