söndag, januari 09, 2011

"Jag blir så glad när jag ser dig"

Idag har jag spelat i Vasakyrkan för första gången på två år. Jag har inte ens varit där under den tiden utan har gjort helt andra saker på helgerna (mest jobb) och när jag har gått i kyrkan har det varit i andra kyrkor. På något sätt kände jag att jag fått nog av Vasa ett tag. Det blev för mycket, speciellt med tanke på all helg- och kvällstid som har gått åt under åtta år till bara jobb. Att ha en aktiv fritid med något annat blev ohållbart i längden. Tjugofyra timmar om dygnet räcker inte till allt.

Nu har jag delvis andra arbetsuppgifter och ser att det möjligen kan skapas ledig tid, åtminstone på helgerna. Därför tackade jag ja till att spela idag. Lite ringrostig är man ju efter två år utan att ha satt rumpan på orgelpallen, men det gick bra. Det var till och med roligt.

Fast det var inte själva spelandet som var roligast. Det allra roligaste var att träffa alla gamla vänner. När en av församlingsmedlemmarna kom inhalkande med sin rollator (bara det var en bedrift med dagens väglag!) och fick syn på mig utbrast hon direkt "Jag blir så glad när jag ser dig". Det kändes, i hjärtat. Vid det efterföljande kyrkfikat upprepade hon "Jag blir så glad när jag ser dig" än en gång, och det var inte bara hon, det var fler som uttryckte samma sak. Jag blev varm i hjärtat. Jag blev glad av att se dem också!

Jag inser hur sällan man vistas i miljöer där man får höra de orden, och jag inser att man behöver dem, inte bara som en fras utan att förstå att de uttrycker en ärlig åsikt. Sådana miljöer bör man söka upp, och också se till att skapa omkring sig. Det är utvecklande att få känna sig omtyckt och behövd, medan motsatsen är nedbrytande. Jag är mycket väl medveten om det. Var och en har ett ansvar för att skapa en positiv miljö för sig själv och andra, men det måste bygga på ärlig vilja, inte på måsten och tvång.

Blir du glad av att träffa dina medmänniskor? Tala då om det för dem. Blir du inte glad av det? Försök då hitta andra att umgås med som du blir glad av. Då kan man kompensera för en del som är mindre roliga, och med tiden kan man lära sig att uppskatta även dem. De är ju Guds skapelser de också, och de är lika älskade som du även om du inte orkar känna det så just för tillfället. Svårare än så behöver det inte vara.

Inga kommentarer: