Fotbollen är över för den här säsongen. MFF är värdiga svenska mästare. Märk väl, jag tippade detta tidigt i somras! För en gångs skull lyckades jag tippa rätt! Men jag är ledsen för Åtvidabergs skull. De förtjänade ett bättre öde än att åka direkt ner i Superettan igen. IFK Göteborg borde ha kunnat hålla undan för Gefle igår. Det var riktigt dåligt att släppa en tvåmålsledning mot ett av seriens allra sämsta lag. Botten Änglarna! Men, det är klart, serien består av fler matcher än den allra sista omgången. Det var synd att Åtvid inte började säsongen bättre. Hur som helst, de slog 2008 års svenska mästare på bortaplan samt spelade oavgjort mot 2009 års mästare i sista omgången. Det är starkt gjort av ett bruksortslag som var borträknat redan från början. Det enda positiva med degraderingen den här gången är att de slipper Norrköping nästa säsong också. Man måste ju försöka se NÅT från den ljusa sidan, även om det är svårt för goe liberalen därhemma just nu. När det går dåligt för laget i ens hjärta så är det tungt. Jag vet. Jag har varit där.
Nåja, nu börjar bandysäsongen och elitserien i hockey är igång sedan ett bra tag. Jag har aldrig fastnat så där mycket för bandy, man har ju så svårt att se bollen och så är det så förtvivlat kallt att stå ute och titta mitt i vintern (alla har ju inte inomhusbandyhall). Hur som helst, Åtvidaberg har tagit sig upp i allsvenskan inför den här säsongen och med en make som om möjligt är ännu mer intresserad av bandy än av fotboll så kommer man ju att dras med i striderna där med, vare sig man vill eller inte. Hockey är däremot roligare tycker jag. Mitt favoritlag Luleå har börjat bra. Heja på! Men passa er, det är inte bra att vara FÖR bra i början!
Nu är det ju inte bara resultaten som räknas. Idrotten, och kanske speciellt lagidrotten, har andra uppdrag också och det är bland annat att verka för hälsa i vid bemärkelse och för fair play, samarbete och kamratskap. Det får man aldrig glömma. Det är ju i själva verket DET som är det viktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar