Nu är det hög tid. Nu har jag tröttnat på dom där eländiga spillrorna som lägger sordin på trivseln här i livet. Överallt finns dom, energivampyrerna, och intar positioner som är så lömska att man får använda hela sin kreativa förmåga för att komma åt dom. Dom tror visst att det är deras självklara rätt att invadera världen. Det "har ju alltid varit så" och då ska det fortsätta att vara så. Nej, säger jag, det ska det ta mig sjutton inte.
Det är dags att tänka nytt, och som vanligt är det väl vi kvinnor som får ta tag i problemet. Det brukar ju vara så, och även om det är surt och det borde vara ett gemensamt problem att rätta till missförhållandena, så får man nog i det här läget helt enkelt visa att kvinnor kan (för det kan vi!) när ingen annan vill. Ska vi få en förändring, så får vi jobba fram den själva. Vi kan inte ha det så här längre. Det måste röjas upp. Kom nu inte och säg: "Det är väl inte så farligt?" eller "Ta det lugnt". Vi har tagit det lugnt länge nog, och jo, det ÄR farligt. Vi vet vilka problem vi kan få om vi låter det gå för långt. Vi har ju varit där förr. Och nu är det VI som ska bestämma. Gör vi jobbet, så är det också vi som har rätt att formulera villkoren efteråt.
Så nu är det alltså dags. Nu ska dom ut.
Vilka då undrar ni kanske? Råttorna förstås. Dammråttorna häruppe. Trodde nån något annat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar