Snart är det 8 mars!

Min partikollega Lilian och jag har skickat in nedanstående insändartext inför den internationella kvinnodagen 8 mars. Vi är inte glada och skrattande jämt (annars är det vi två som har de ojämförbart största leendena i dagens lokaltidningar) utan ibland blir vi "rediga aktivister" också. Speciellt uppstår detta fenomen när vi känner att orättvisorna haglar som spön i backen, och när det gäller kvinnors villkor så är det en hel skog med spön i backen!!! Läs och låt dig uppröras!

Våga vara människa, vägra vara rädd

Under 2004 gjorde män drygt 3 mordförsök samt dödade 1,4 kvinnor i veckan. Män misshandlade drygt 63 kvinnor per dag, nästan 6 kvinnor per dag råkade ut för grov kvinnofridskränkning och män överträdde besöksförbud 10 gånger om dagen. 49 kvinnor om dagen blev utsatta för olaga hot och män ofredade 42 kvinnor per dag. Dessutom våldtog män minst 7 kvinnor per dag, och utsatte minst 5,5 kvinnor för sexuellt tvång. 12 kvinnor om dagen ofredades sexuellt av män. Vad är det som säger att siffrorna för år 2006 förändras till det bättre? Och hur stort är egentligen mörkertalet?

Mäns våld mot kvinnor är inte en marginell företeelse eller ett uttryck för individuella problem. Det är inte ett fåtal män med egna psykiska problem som slår och kränker ett fåtal kvinnor. Det är ett allvarligt samhällsproblem som påverkar många människors liv och vardag och det är något som borde beröra oss alla. Det är ett problem som gör att kvinnors vardagsrädsla har blivit ett allmänt accepterat förhållningssätt. Det anses vara fullt normalt att försöka vara osynlig utomhus, att låta bli att ta den där promenaden man så väl behöver på kvällen och att gå med ena handen hårt knuten om nyckelknippan, väl förberedd att slå tillbaka med den när man är ute. Det är dessutom fullt normalt att inte låtsas om att de flesta fall av våld mot kvinnor sker i den privata sfären, att den slående mannen och den utsatta kvinnan har en relation och väldigt ofta delar hem med varann. Både den privata och den offentliga arenan är således påverkad av våldet. Varför är vi så få som reagerar? Varför sticker så många huvudet i sanden?

Vänsterpartiet har sedan länge på olika sätt arbetat för att ändra könsmaktordningen. I den bästa av världar har kvinnor och män samma rättigheter och möjligheter, och till den världen vill vi nå. Men fram till dess behöver vi kompensera för de orättvisa förhållanden som kvinnor lever under idag. Det innebär exempelvis säkrat och långsiktigt stöd till kvinnojourerna, införande av feministiskt självförsvar som tillval i skolan, tillräcklig tillgång till skyddat boende för hotade kvinnor och barn i alla kommuner och fungerande handlingsplaner mot mäns våld mot kvinnor i kommuner, landsting och andra myndigheter.

Vi har inte tid att vänta. Övergreppen sker hela tiden. De utsatta flickor och kvinnor vi har runt omkring oss har allt att vinna på att vi inte beter oss mer som strutsar än som tänkande och kännande Homo sapiens. Våga vara människa, vägra vara rädd!