Idag fyller dottern 17 år. Tänk vad tiden går fort! Vilken tur att det bara är barnet som växer och blir äldre. På sig själv märker man ingen skillnad, eller....? Det var som igår då man hade en för tidigt född blond baby på ca 2,5 kilo framför sig på sjukhuset i Linköping tycker jag. Idag är hon dock längre än jag. Det blonda håret är sig dock likt, men finns nu i rikligare mängd förstås. Lika go är hon också, naturligtvis. Faktum är att det bara har blivit roligare och roligare att vara förälder. Fast visst känns det då och då ett lite stick av vemod då man tänker på den där lilla tultan som då och då la en blöt mun mot halsen. Det gör hon inte så ofta längre.
Apropå småbarn, jag ska spela på ett dop på söndag. "Tryggare kan ingen vara.." och liknande. Jag blir alltid sentimental på dop. Fjantmorsa. Killen som ska vara mötesledare i kyrkan ringde igår kväll och meddelade vad som förväntas av mig inför söndagen, men första frågan rörde nåt helt annat, nämligen utrikesministerposten. "Vad ska man kunna för att bli utrikesminister?". "Nja, hur så?" svarade jag. "Jo, kan Bosse Ringholm bli det så kan väl nästan vem som helst". Ja, kanske har han rätt, jag vet inte. Jag brukar akta mig för att uttala mig i såna frågor, och nu är det ju en akutlösning för en kort tid. Vad som slog mig var ändå att den bilden av politiken är bekymmersam. Hur ska man få respekt för det politiska arbetet om det uppfattas som att vem som helst av politikerna kan ta vilka uppdrag som helst? Det kan vara värt att fundera på.
Fast inte idag. Nu är det förberedelse inför födelsedagsfest som gäller. Plus inlämning av vårjackan på välbehövlig kemtvätt. Och inköp av trådrulle för att laga liberalens lila tröja. Annars hotar han med att gå med Folkpartiets profilkläder fullt synliga. Bäst att skynda sig.
4 kommentarer:
Apropå liberala profilkläder så gick jag ju med en "Ja till Eurontröja" på mig för några dagar sen med ditt godkännande. Visst...den syntes inte men känslan av att jag hade den...wooow!! ;-)
1. Jag hoppas Lars Ohly blir utrikesminister.
2. Att bära "förbjudna" kläder i smyg är tillfredställande. Vi hade klädkod på min förra arbetsplats, men fick inget för det i lönekuvertet. Så jag protesterade genom att delta på en konferens med allt det förbjudna: tröja med luva uppknäppt så att undervarande t-shirt syntes, jeans och gympadojor. (Fast inte ens vd sa nåt, trots att klädkoden skapade en mycket het diskussion ett halvår tidigare...)
Bäst är kläder man trivs i och är van vid. Då är man trygg!
Förresten. Lasse har ju varit folkpartist i sin ungdom, så mitt förslag kanske även gillas av Pierre?
Hade jag ingen aning om faktiskt. Ja det beror nog på vilken regering det är förstås. Värre än Freiwalds blir det väl knappast? ;-)
Skicka en kommentar