Snön yr utanför fönstret. Tänk att det kunde bli en sån vargavinter! Jag trivs med kylan så jag ska inte klaga. Trots det så fryser jag nåt vansinnigt numera. Vita fingrar och iskalla fötter har liksom blivit vardagsmat nuförtiden, så vegetarian jag är... Kalla händer tyder visst på ett varmt hjärta sägs det, och på något sätt föredrar jag det framför motsatsen.
Mitt hjärta klappar lite extra för våra fritidsgårdar just nu. Vi hade presidieberedning i Kultur- och fritidsnämnden idag, och vi diskuterade resursbehov på fritidsgårdssidan. De är stora! Helt klart är att vi måste föra fram allt detta inför budgetdiskussionerna och besluten i fullmäktige i vår. Om vi inte ser till att våra ungdomar har någonstans att ta vägen där de kan få tillgång till kvalitetsverksamhet, vilken signal ger vi dem då? Och vad kommer det i det längre perspektivet att kosta? Helt orimliga astronomiska summor, det är jag övertygad om. Därför måste vi tillgodose behoven så gott det bara går.
Nu kom Pierre och det är dags att åka hem. Idag är det jag som kör. Igår hade han min bil och lyckades få en parkeringsbot. På internationella kvinnodagen. Ja, vad säger man? Jo, man är varmhjärtad och förstående. Och låter bli att betala.
2 kommentarer:
Ja ja jag ska betala parkeringsboten. Jag hoppades annars på att parkeringsvakterna som så många andra skulle förväxla din lilla gula bil med postbilen. Men den här gången funkade det tydligen inte.
Så fina ni är,roligt att se dig sprudla på det sättet.
Agneta Lindvall
Skicka en kommentar