Begåvat. Suck.

Goe liberalen låg igår kväll och läste reklambladen från stadens alla reklambladsproducerande affärer. Vilken oerhörd mängd med papper den hanteringen medför! För det mesta hamnar ju allt direkt i pappersåtervinningen. Det är återigen dags för skylten "Ej reklam, tack". Men, det var inte det jag skulle berätta den här gången utan en helt annan sak. Till slut kom han nämligen fram till sidan med djurmat. Lika generös som alltid så frågade han mig om jag ville ha kattmat.

Kattmat???
1. Jag är allergisk mot katter. Alltså har vi ingen katt.
2. Jag är vegetarian. Kattmat brukar innehålla kyckling, fisk eller nåt annat dött.

Det skulle jag upplysa liberalen om. Det gjorde jag inte. Istället kläckte jag ur mig följande:

"Jag tror inte det finns några vegetariska katter"

Begåvat. Jag kände att nåt var fel redan innan orden hade lämnat glappet under näsan. Ändå hann jag inte stoppa dem.

Godnatt politikern. Relax. Får man rekommendera sig själv att ta in på vilohem??

Mixad påsk och en tvättbjörn

Påsken har förflutit, med massor av aktiviteter och alldeles för mycket mat. Med pysselkväll på påskafton med "barnen" och efterföljande "påskmiddag", dvs julbord utan skinka och kroppkakor och 19-årsfest på påskdagen med släkt och vänner blir det lätt lite för mycket av det goda. Däremellan påskdagsgudstjänst i kyrkan. Traditionellt firande blandades således med nyheter. Janssons frestelse, ägg och "Kristus är uppstånden!" fick samsas med tacos. Härligt! Jag gillar sån mix, speciellt när det även finns vegetariska alternativ. Idag blev det långpromenader för att på något sätt rätta till kroppsbalansen. Kolesterolet skall anfallas på bred front! Och kyrkobesöket gav upphov till många tankar. Jag lär återkomma till dem.

Det har varit en fin sporthelg också. Konståkning, där njuter man! Och simning och simhopp är alltid spännande. En rad svenska medaljer blev det också. Kul! Men jag tycker väldigt sällan likadant som konståkningsdomarna... Hur sjutton kunde det ryska isdansparet bara bli trea? Goe liberalen tycker att jag favoriserar ryssar. Det är förstås inte sant. De är ju helt enkelt bäst. Och så har de världens vackraste nationalsång, rent och strikt musikaliskt bedömt. Så är det bara. Men allvarligt, den engelske gossen som vann herrarnas höga hopp, hur gammal är han? 10??

En majoritet av svenska folket vill ha tidigare betyg i grundskolan. Suck. Nu gäller det att slipa argumenten och försöka vrida perspektivet så att skolans huvuduppgift blir elevernas lärande och utveckling istället för betyg och bedömning. Tänk att det ska vara så svårt att se skillnaden! I den bästa av världar skulle det inte behöva vara så. Jag får väl fortsätta drömma om en sådan värld och arbeta för att den ska bli sann. I morgon alltså, när det är arbetsdag igen.

Just det, det där med drömmar är fantastiskt. Man kan t ex undra varför vänsterpartiets kommunalråd nödvändigtvis skulle dra med sig en tvättbjörn till ett av stadens äldreboenden härom natten. Jag har ingen aning. Och inte finns det någon att fråga heller. Men det var rätt underhållande att få vara med när den rymde ut i korridoren. Gissa om det blev fart på kommunalrådet då! :-)

Meningsfullt eller meningslöst?

Det finns perioder i tillvaron då Real Life breder ut sig över tiden man kan tillbringa framför datorn. Den gångna veckan var sådan. Jag är tacksam för det. Visst, det var inte bara roligt, långt därifrån, men det var en vecka full av meningsfullheter. Livet pågår ju inte bara i cyberspace, utan främst bland människor av kött och blod i RL. Utan dem vore livet fattigt, tomt och innehållslöst. Hur som helst, något bloggande blev det inte tid till under förra veckan.

Ny vecka, nya möjligheter, nya utmaningar, nya orättvisor att påtala och nya glädjeämnen att dela med sig av. Vänsterpartiets nya giv om jämställdhetsbidrag till kommunerna är värt en extra tanke. Man lanserar idén om ett nytt statsbidrag på 10 miljarder till kommunerna, finansierat med återinförd förmögenhetsskatt. Bidraget ska belöna kommuner som utjämnar löneskillnaderna - och bestraffar dem som inte gör det. Det är att sätta press på jämställda löner, inte en minut för tidigt!

Vänsterpartiet har under helgen deltagit i manifestationer runt om i landet till minne av Halabja. Söndagen den 16 mars var det 20 år sedan Saddam Husseins mördartrupper släppte sina gasbomber över den kurdiska staden Halabja. Tusentals människor gasades ihjäl och åter tusentals fick skador för livet. En mördarregim visade sitt vidriga ansikte.

Under helgen demonstrerade fredsrörelsen över världen och i Sverige mot USA:s krigsföring mot Irak. Vänsterpartiet deltog också. Hans Linde, Vänsterpartiets utrikespolitiske talesman, uttryckte följande:
-USA:s ockupationer, och den svenska utrikespolitiken, hade inte varit möjlig att försvara utan ett stort mått av nyspråk. Plundring av ett lands naturresurser beskriv som demokratisering. Hemliga fängelser ett försvar för de mänskliga rättigheterna. Ockupation är frihet. Bombmattor är befrielse. Krig är fred. Det är ett nyspråk som skulle ha imponerat på Storebror i George Orwells bok 1984.

Båda händelserna stämmer till eftertanke. Ingen av dem är glädjeämnen. De är katastrofer. Hurdan är egentligen människan funtad när hon beter sig på detta vis? Finns det något hopp för världen, med allt hat och allt våld, all intolerans och all rädsla? Vågar någon stå upp för det rätta?

Ja, sjutton vet. Men jag hoppas ändå. Annars vore livet rätt meningslöst, eller hur?

Nedslagen?

Ja, jag HAR läst opinionssiffrorna. Om jag är nedslagen?

Nej då.

Jag ligger visserligen på golvet, men... DET HÄR ÄR UTGÅNGSLÄGET!

Kampen den går vidare, den har bara börjat.
Tillsammans ska vi göra det, sida vid sida.
Aldrig aldrig ger vi upp. Segern är vår!

Så sjöng de svarta under apartheid-tiden i Sydafrika, och så sjöng också vi i kyrkan för att stödja kampen mot orättvisorna. Det är dags att damma av den andan och kämpa vidare. Det är lätt att hitta motivation när man vet att man har rätt!

Tack för det goda som händer!

Det händer lite här och där...

• Våra nya ledamöter i ett av kommunens stormande bolag ska snart presenteras. Som medlem av valberedningen vet jag en hel del. Spännande, va? ;-)
• Androla blev utslagna ur melodifestivalen. Väntat och rätt. Yes! Må nu bästa melodi vinna på lördag!
• Gårdagens framgångsrika flygbladsutdelning blev en välgörande vitamininjektion. Nu är (v)i på g! Tack ungdomar!
• VM-guld och VM-silver till vår lilla nation. Tack Stefan Holm och Johan Wissman! Jag var övertygad om att Rybakov skulle ta höjdguldet, men det är skönt att bli positivt överraskad!
• Luleå spelar elitseriehockey även nästa säsong! Tack!
• Och tack alla goda familjemedlemmar och vänner som förgyller dagar och kvällar! Ni är guld värda!

Internationella kvinnodagen: Ingen rea på kvinnors arbete!

Idag har vi i partiet och representanter från Ung Vänster delat ut flygblad på stan med bl a följande lydelse:

Ingen rea på kvinnors arbete!
Om du tycker att det är viktigt att vara med och arbeta för bättre löner och villkor för kvinnor i arbetslivet och vill förbättra kvinnors rättigheter överhuvudtaget, gå med i Vänsterpartiet eller Ung vänster!

Kvinnor och män ska kunna yrkesarbeta på samma villkor. Så är det inte idag. Arbetsmarknaden är uppdelad i kvinnoyrken och mansyrken, och kvinnoyrkena är sämre betalda och har sämre arbetsvillkor. Dessutom utför kvinnor det mesta av hemarbetet efter jobbet. De här orättvisorna har fått pågå alldeles för länge. Det är hög tid att kräva en förändring!

Vänsterpoiltik för rättvisa löner och villkor:
Lagstifta om rätt till heltid. Man ska kunna leva på sin lön!
Förkorta normalarbetstiden. På det viset orkar fler jobba heltid!
Höjda löner för välfärdsarbetarna. Det ska löna sig att ta hand om människor!
Delad föräldraförsäkring. Både kvinnor och män är föräldrar!

Det här är ganska enkla förslag. Ändå händer det alldeles för lite. Nu har vi dessutom en högerregering som har lyckats göra det sämre än det var innan med ytterligare rea på kvinnors arbete. Nu måste vi bli många som tillsammans säger som det är: Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, och vi tänker se till att bli respekterade!

Vänsterpartiet och Ung vänster
Kalmar

Vill du vara med i kampen? Välkommen in i Vänsterpartiet eller Ung vänster!

Vilken värld det ska bli!

Varje gång som någon mot mig ler
känns det som all kyla smälter ner
Är varje vänligt ord
som talas på vår jord
ett frö som gror?
Jag ser det i min fantasi.
Vilken värld det ska bli!

Om alla skulle tala samma språk
om alla skulle vandra samma stråk
mot ett gemensamt mål
vid horisontens rand
jag ser ett land
där varje man och kvinna är fri.
Vilken värld det ska bli!

En värld där alla människor varje dag
omsluts av en vänlig famn
där människor på hopplöshetens hav
kan finna en tryggad hamn.

Jag har ett hopp som bor djupt inom mig
att en dag har allting ändrat sig
Allt hat och våld som fanns
av kärlek övervanns
nån gång, nånstans.
En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli!

Jag både tror och vet
att detta hopp ska bli
en verklighet
som du och jag får leva i.
Vilken värld det ska bli!

Orden är Per-Erik Hallins. Jag instämmer. Det finns dagar då man behöver tänka på en framtid utan "ett lif och ett kif" som Strindberg skrev. Vilken förmån det är att ha en tro som kan ge ett sånt hopp. Jag kommer aldrig att upphöra att vara tacksam för det.

Om jag känner tvivel ibland? Jo tack, ofta. Tvivel är trons andra dimension. Det får man lära sig att leva med. Men en relation med en levande Gud slås inte sönder av tvivel. Det är bara att kämpa på!

Och det kommer en ny värld, det vet jag. Fram till dess lever vi dock i en värld av behov, och här ska vi arbeta för bättre villkor, här och nu. Det finns ingen motsättning i det. Här finns gott om företeelser att både kämpa emot och kämpa för. Kämpa på!

Än en gång ang kritiken mot Konstmuseet

Debatten om Konstmuseet fortsätter. Av någon outgrundlig anledning har jag hamnat i skottgluggen för kritiken kring de ökade kostnaderna. Mycket kan jag säkerligen beskyllas för, men inte detta.

Jag var som enda jurymedlem kritisk till Konstmuseets utformning. Jag varnade för dyrbara materialval. Jag ställde frågor om tillgänglighet och driftskostnader. Jag, och förmodligen fler med mig, anade att de verkliga kostnaderna skulle överskrida de budgeterade medlen, och så blev det.

Kultur- och fritidsnämndens verksamhet kan naturligtvis inte betala konstmuseets ökade kostnader. Även Johan Persson (s) har klart och tydligt deklarerat att det vore orimligt. Vi har ju överhuvudtaget inte varit delaktiga i planering och budgetering. Vår uppgift är att skicka vidare hyrespengar från fullmäktige, och då måste vi få kompensation för den kostnaden. Så enkelt är det.

Det är min skyldighet och mitt uppdrag som ordförande och vänsterpartist att arbeta för att Kalmar får ett så rikt kulturliv som möjligt. Det innebär bland annat att det ideella föreningslivet måste få möjlighet att blomstra. Så blir inte fallet om jag stillatigande accepterar att ökade lokalkostnader, det må vara för ett konstmuseum eller för något annat, äter upp den snålt tilltagna budgetpott vi har till stöd för föreningslivet. DET vore ett svek mot kalmarborna.

Kalmars nya konstmuseum blir dyrt

Signaturen Kalkylkunnig byggkonsult kallar det nya konstmuseet i Kalmar ett bedrägeri mot skattebetalarna (insändare i Barometern 080221). Den åsikten kan jag ha förståelse för med tanke på att kostnaderna har skjutit i höjden nästan i raketfart, men det är viktigt att man grundar sina åsikter på fakta. I Kalkylkunnig byggkonsults insändartext finns en rad felaktigheter som måste kommenteras.

För det första, jag har aldrig deltagit i någon byggnadskommitté, vare sig för detta bygge eller för något annat. Jag var däremot jurymedlem för tre år sedan då arkitekttävlingen skulle avgöras. Detta arbete slutfördes för tre år sedan då det vinnande bidraget presenterades. Finansieringsfrågan avgjordes utanför detta forum.

För det andra, jag har aldrig varit förespråkare för det förslag som nu snart står färdigbyggt i Stadsparken. Som enda juryledamot av tolv förespråkade jag en helt annan lösning. Detta finns väl synligt dokumenterat i juryns utlåtande från 2005.

För det tredje, jag har aldrig skyllt fördyringen av projektet på vare sig byggstopp eller ökade materialkostnader. Det enda jag har gjort är att konstatera att den utökade budgetram som Kultur- och fritidsnämnden har fått för att betala hyreskostnaden inte räcker till. Det kommer att saknas ungefär 500 000 kr. Dessa pengar finns idag inte i vår budget.

Det vore ett stort svek mot våra brukare om jag inte hävdade att vi i Kultur- och fritidsnämnden måste få täckning för ökade kostnader som helt och hållet orsakas av förhållanden utanför vår kontroll. Det skulle innebära att vår verksamhet, och där återfinner vi t ex alla de bidrag som vi idag ger till det ideella föreningslivet, skulle behöva spara in ytterligare en halv miljon för att finansiera Konstmuseets ökade hyra. Det är inte acceptabelt, speciellt inte med tanke på att kommunens ekonomiska läge redan nu tvingar oss att spara in 2,5 miljoner till 2009.

Om Kalkylkunnig byggkonsult vill jaga ansvariga för Konstmuseets höga kostnader står det honom/henne fritt. Det är dock viktigt att undvika att grunda sina åsikter och resonemang på missförstånd. Sanningen ska man vara varsam med.

Konstmuseet står inom kort klart att invigas i Stadsparken. Jag önskar naturligtvis verksamheten Lycka till och både hoppas och tror att den kommer att ge kommunen mycket i form av upplevelser och inspiration. Jag vill däremot inte att den överenskommelse som finns om att Kalmar kommun ska stå för hyran ska minska möjligheterna för den kultur- och fritidsverksamhet som vi idag bedriver och stödjer. Den är fortfarande mycket viktig och det är därför jag kommer att begära mer resurser.

Poänglös historia

I morgon öppnar en ny dagligvarubutik i Kalmar. De gör reklam för sig genom att berätta om sitt "poänglösa förmånskort".

Vem vill ha ett förmånskort som saknar poäng? Har vi inte nog med kort av alla de slag i plånböckerna redan? Och de flesta kort är det väl ändå någon poäng med?

Nej tack, jag klarar mig. Jag inser inte poängen med att ha ett poänglöst förmånskort.
Fast jag kanske är dum.

:-)

Napoleon och en hunnalort

Jaha, så var det dags igen. Stadens bloggare nr 1 tycker att han blivit orättvist behandlad när jag har skrivit att han fått fakturor från en av stadens tidningar pga brott mot upphovsrätten. Bloggaren ifråga har tydligen nått en uppgörelse med tidningen. Gott så. Då var det ju ingen osanning jag kommenterade. Det var ju sant. Annars hade det ju inte gått att göra en uppgörelse.

Å andra sidan, det är inte främst innehållet i påståendet, eller frågan, som har irriterat. Det är det faktum att informationen har spridits som tydligen är det värsta. Att bloggaren själv har avslöjat sig har han tydligen glömt.

Men, oavsett vem som har avslöjat vad, i en demokrati som vår är det faktiskt OK att prata med folk om vad som helst så länge det inte handlar om sekretessbelagda uppgifter. Det gäller generellt. Det borde inte vara någon överraskning för stadens bloggare nr 1 heller. Ett problem verkar dock vara att yttandefriheten kanske inte gäller alla, åtminstone inte i allas världsbild? I själva verket kanske George Orwells travesti på Stalin-eran (Animal Farm) är en vision som en del omfattar, dvs "Alla är jämlika men en del är mer jämlika än andra.". Det sa grisen Napoleon. I romanen alltså. Nu är det emellertid inte Napoleon som pratar längre. Han är ju tack och lov borta sedan länge.

"En hunnalort är en hunnalort..." som Mikael Wiehe sjöng. Tänk att man så sällan kan bli positivt överraskad. Suck.

I had a dream 2

Jag har faktiskt haft en dröm till. Den var också otrevlig. Den handlade om min församling. Där hade man plötsligt fått för sig att vänsterpartister inte var välkomna. Sådana åsikter hörde inte hemma där. Det var bara att tacka för kaffet och gå.

Så dumt, va? Så kan det ju ändå inte vara? Tack och lov att det också bara var en dröm. Tack och lov att Gud är så mycket större än oss människor och våra församligskulturer. Och tack för att vi är älskade allihop.

I had a dream...

Jag drömmer både mycket och detaljerat. Det där med drömtydning vore nåt för mig. Eller så vore det inte det. Jag får fundera på saken.

Häromnatten drömde jag om att någon driftig entreprenör skulle bygga en jättelik berg- och dal-bana med inslag av vattenrutschkana i hamnen, mittemot Baronens baksida. I själva verket var den redan uppförd, åtminstone skalet av den. Jag som älskar dylika åkattraktioner var förstås barnsligt förtjust över utvecklingen. Inte bara jag applåderade, hela det kommunpolitiska etablissemanget klappade händerna och prisade tillväxten. Efter en stund började jag dock tänka efter. Vilka skulle åka i den där banan egentligen? Och skulle det bli så många åkturer att själva investeringen skulle gå runt (ha, ha, det var dubbelbottnat, det märker jag nu)? Frågorna hopade sig. Skulle hela Kalmar tvingas åka även om det fanns de som inte ville? Jag har ju erfarenhet av människor i min närhet som aldrig, inte ens för allt smör i Småland, skulle sätta sig i en sån gondol och flyga iväg. Ja, var det hela så odelat positivt egentligen?

Sen dök en sak till upp. Tänk om entreprenören inte menade allvar? Tänk om det inte blev nåt alls utöver det där skalet som stod i hamnen? Mina tankar utvecklade sig i en ganska otrevlig riktning. Kineserna, Mr Luo och FanerDun å ena sidan, WTC å den andra. Inget av projekten är ännu förverkligade. Problem har dykt upp på vägen. Blir det inget där heller? I drömmen fick Kalmar plötsligt en helt annan stämpel än den framgångsinriktade, tillväxande och nyskapande etikett som vi Kalmarbor själva tror oss ha. Kalmar blev symbolen för den lättlurade kommunen, kommunen som säljer sin själ till den som har pengar utan att kolla upp vad som händer sen. Det var ingen kul insikt.

Huvaligen. Det är tur att det bara var en dröm. Eller hur?

Blåögd med huggtänder

Två visdomständer fixade på en förmiddag, snabbt och effektivt! Visserligen växer de åt fel håll och är så gott som omöjliga att tugga med, men de sitter fast och jag vill inte skiljas från dem om jag inte är totalt tvungen. Tack, Folktandvården i Berga centrum. Ni är guld värda!

Snart växer nog huggtänderna ut också. Några småhugg kan man väl kosta på sig redan nu:

• Hur kan det komma sig att stadens bloggare nr 1 får fakturor från en av lokaltidningarna? Och tänker han betala dem??
• Hur kan det komma sig att ett kommunägt bolag inte lämnar ut dokumentation till sin ägare? Inte ens till sin egen styrelse??
• Hur kan det komma sig att CityGross får sina flaggor, vilka är direkta förvanskningar av den svenska flaggan, upphissade i stadens villaträdgårdar? Skumt!

Nåja, svaren lär väl komma. Hoppas jag. Blåögd som jag är.

Sång gång på gång

Igår sjöng kören Vox Communis igen. Det är alltid lika kul att sjunga med dessa härligt positiva människor! Glada miner och glada tillrop kännetecknar hela skaran, och det är fantastiskt. Jag hoppas att det kan smitta av sig till andra också. Jag inte bara hoppas det förresten, jag tror att det ÄR så. I alla fall lät det så när jag pratade med en del av gårdagens publik.

Musiken är en otrolig tillgång i livet. Med musiken kan man uttrycka både känslor och uppfattningar, och man kan uppleva dem också, kanske inte alls på samma sätt som den som framför musiken har avsett. Det är spännande. Detsamma gäller även andra kulturformer förstås, men för mig är det musiken som intar en särställning här. Den talar rakt in i hjärtat. Även poesin kan ge liknande upplevelser, och när man sätter ihop text och musik på ett så perfekt sätt att de liksom "gifter sig med varandra" och smälter samman till en enhet, då är det en fullpoängare för mig. Ett exempel på detta är Simon&Garfunkel´s Bridge over troubled water. Den sjöng vi igår. Ett annat exempel är Mikael Wiehes Nu kan jag gå ut och möta världen. Den sjöng vi inte. Ett tredje exempel är Ingmar Johanssons Alltid på väg. Den sjunger vi inte heller i kören, men jag sjunger den själv ofta.

ABBAs Thank you for the music borde vi kanske ta upp i kören. Den säger också något västentligt, men då måste vi få fram lite solister. Det är nästa utmaning. Hittills har det bara varit våra herrar som har tagit ton på egen hand, men nu börjar det bli dags även för tjejerna (som ju också är så himla duktiga!) att våga. Annars börjar väl grabbarna i ren protest sjunga Å å å tjejer, å å å tjejer, ni måste höja era röster för att höras. Och det vore ju lite skämmigt, speciellt med tanke på att vi är så många tjejer... Men stort tack till er killar som banar vägen!

Nya ledamöter i Kalmarhems styrelse

Nej, vi i Vänsterpartiet har inga nya namn att presentera. I vårt parti sköter vi nomineringar till kommunala uppdrag via valberedning och sedan tas beslut av partiföreningen. En sådan ärendehantering går inte att genomföra bara på ett par dagar.

Det är viktigt att demokratiska processer ges tillräckligt med tid. Annars blir de inte alltid så demokratiska.

Vice ordförande för ett bolag man inte vill ha...

Igår var det fullmäktige. Intressant att notera är att Folkpartiets gruppledare numera är vice ordförande i Salvestaden AB.

Men vänta nu, var det inte Folkpartiet som hela tiden har hävdat att kommunen inte ska engagera sig i bolag och speciellt inte i bolag som driver Salve-verksamhet?

Jo minsann, så var det, med betoning på "var". Nu gäller andra tongångar.

Tydligen.

"Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri."

Fredrik Reinfeldt på länsbesök

Ni som minns när Fredrik Reinfeldt var här i länet senast och kollade in vården, ni minns säkert också att den vanliga sjukhusmaten inte dög att bjuda på till lunch. En helt annan beställning gjordes eftersom mäster Fredrik inte skulle äta stekt sill. Nu hör det förstås, rätt ska vara rätt, till historien att Fredrik (eller Alfons som han också kallas) själv gärna hade ätit sill. Det var de lokala partikamraterna (heter det kamrat hos dem?) som inte tyckte att sill var bra nog.

Idag har Fredrik varit i länet igen. Idag skulle man också bjuda på lunch. Enligt säkra källor fick Fredrik något betydligt mer passande på menyn än sist. Det är nästan som om jag själv hade fått bestämma, så bra blev det. Han fick nämligen WALLENBERGARE. Är det inte helrätt, så säg? Frågan är om det serverades HOVDESSERT till efterrätt. Jag har ingen aning.

Enligt andra helt obekräftade källor lämnade två tillfälliga lokala sammanslutningar små blommor till Fredrik. Från de arbetslösa fick han en FEMÖRING (det var vad de hade råd med) och från de sjukskrivna en liten bukett FÖRGÄTMIGEJ (som ett litet fördolt meddelande). Enligt totalt obekräftade källor alltså

Tjo!

Tänk vad man kan bli förbluffad ibland!

Ibland blir man förbluffad.

• Tänk att man kan hålla med om en åsikt på den blåa lokaltidningens ledarsida. Kryss i taket!
• Tänk att det finns fullmäktigeledamöter som orkar ställa samma fråga hundra gånger. Även om man är långrandig så krävs det både mod och envishet för att klara av det.
• Tänk att man kan komma i tid en måndag morgon trots att man var hiskeligt sent ute och dessutom envisas med att cykla. Jag är djupt tacksam för medvinden! Lika tungt som det var lätt att cykla hit blir det att cykla till fullmäktige strax, för då ska jag åt andra hållet. Det blir säkert en rödare och rosigare Birgitta än vanligt som sitter på kf och blir arg (men det är som vanligt).
• Tänk att en del har så himla svårt att skilja på höger och vänster! Såna som jag, som inte kröp ordentligt som bebisar, har svårt för det där rent motoriskt. Fråga mig, jag vet. Men ideologiskt, där är det kristallklart. För mig alltså.
• Tänk att det finns folk som klarar av att laga tänder utan bedövning. Det gäller goe liberalen t ex. För min del tar jag hellre en överdos Xylocain än låter ett tandläkarborr komma i närheten av min obedövade mun!
• Tänk att man blir tusen gånger piggare när det är lite solsken ute. Det gäller även mig. Och jag gillar ju inte ens solsken...

;-)

Visst är det en soppa...

Kalmars bostadsbolag, allmännyttans Kalmarhem, är i blåsväder. Styrelsen har avgått och VDs förmåner och avtal om ditten och datten granskas i media framlänges och baklänges. Så måste det vara. Styrelsen bär ansvaret och det kan man aldrig komma ifrån, även om man kan ha många frågetecken kring hur stora möjligheter styrelsen egentligen har haft att styra verksamheten. Det är viktigt att undersöka vem som har skrivit på avtal och vilka som har vetat om det. Inte ens en styrelse kan fråga om saker vars existens de inte har haft en aning om. Ansvaret för VD och ordförande/vice ordförande måste utredas. Och tysta styrelsemöten kan vi inte ha, även om "kulturen i väggarna" säger det.

Naturligtvis stör extravaganta förmåner. Varför måste man ha en förmånsbil värd 400 000? Visst, man blir förmånsbeskattad, men signalen? Hur många av Kalmarhems hyresgäster har en bil som är värd ens de 90 000 som tilläggspaketet kostade? Hur många av Kalmarhems hyresgäster har ens en bil? En intressant fråga är vid vilken punkt omdömet börjar svikta. Ett kommunägt bolag, som ska vara folkstyt, FÅR INTE tappa omdömet. Som ett brev på posten kommer strax en debatt om kommunägda bolag, om politiskt tillsatta styrelser och nämnder och nästa steg är ett ifrågasättande av demokratisk styrning via allmänna val. Ja, affärer som denna är tacksamt bränsle på den brasan.

Jag hoppas vi lär oss något av den här soppan. Vi behöver en stark allmännytta för att kunna garantera hyresrätten och för att se till att alla har någonstans att bo. En bostad är en social rättighet. Det är varken förmånsbilar, bokföringstrix eller omdömeslöshet.

Helt apropå!

Jag tycker att en Folkvagn är en alldeles utmärkt tjänste- eller förmånsbil för en VD i ett kommunalt bolag. Det är ju folkägt och ska vara folkstyrt. En liten bubbla har en betydligt störe charmfaktor än en stor.

;-)

Glad i hatten?

Vissa eftermiddagar förgylls av småsaker. Idag skulle jag köpa frimärken till våra föreningsbrev. Det är ju årsmötestider och kallelser ska skickas ut. Glad i hågen gick jag till posten, som numera inte heter vare sig Posten eller Företagsposten, utan helt enkelt Pressbyrån och skulle inhandla xx antal frimärken för föreningsbrev. Tror ni jag fick det? Nej, det fick jag inte. Tror ni det var upplyftande? Nej, det var det inte. (Nu börjar jag låta som Björn Rosenström som vill köpa en helt vanlig muffins på kondiset men blir hänvisad till en macka med pastej...Han blev också arg men till skillnad från mig så var han utsatt för ett practical joke...)

Jag fick inte köpa frimärken på posten! Grrrr! Om jag nu nödvändigtvis skulle ha frimärken skulle jag få köra bort till Postens FöretagsCenter. Där kunde jag, om jag verkligen kunde visa att jag inte representerar en affärdrivande och vinstgivande verksamhet, få köpa frimärken för 4,80 stycket. Skulle politiska partier vara affärsdrivande och vinstgivande? Korkat. Man bedriver demokratiskt arbete. Det ger inga pengar. "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?" som Lena Andersson sjöng. Är det konstigt om man delar ut alla breven själv i ren ilska? Nej. Men det tar tid. Dumma, dumma, politikerföraktande posten.... Nu väntar breven på vårt sammanträdesbord. Utan frimärken. Fler fötter än mina får springa runt och dela ut dem de närmaste dagarna. Suck.

Sedan skulle jag kolla om min hatt var färdiglagad. Jag köpte den hösten 2005 inne på hattaffären på Kaggensgatan och nu hade en söm gått upp. Antingen har mitt huvud vuxit eller så var det dålig tråd. Nåväl, den var klar och alldeles hel igen. När jag skulle betala så fick jag höra "Nej, det här bjuder jag på"! Vilken service! Alltså, du som går i hattköpartankar: Köp hatt på Kaggensgatan!

Minsann, humöret repade sig tack vare denna goda service. Synd att Posten inte har samma attityd. Resultatet blir ju att man köper fler hattar men skickar färre brev. Och det lär ju inte Posten bli mer glad i hatten för.

Förändringarnas tid

Fidel Castro avgår. En epok tar slut efter Castros 49 år vid den kubanska makten. Det var på tiden, kan man tycka. Föryngring är för det mesta inte fel. Kuba måste få en chans att med bibehållen social rättvisa (för det har trots allt hänt en hel del på Kuba på just det området sedan revolutionen) få börja jobba med att visa respekt för mänskliga och demokratiska rättigheter. Även kubaner vill slippa "storebror ser dig"-känslan. Det verkar inte Castro och gänget kring honom ha förstått. Allmänna val, yttrandefrihet, strejkrätt och föreningsfrihet, sådana företeelser som vi tar för givna har Kubas ledning inte jobbat med. Tiden har stått still sedan 1959. Nu är det hög tid att något händer på det här området. Och jag hoppas att Sverige kan vara med och bistå i den omfattning som kan behövas.

Meteorologerna säger att våren är på väg. Vart tog vintern vägen? Var det nån som såg den?

Förresten, goe liberalen och sportjournalisten menade idag att Vox Communis inte kan ha några sångengagemang i sluet av maj eftersom Kalmar FF ska möta Rögle i bandy då. Är det fler som har hört det?

Ur led är tiden ;-)

"Det personliga är politiskt"

I dagens Barometern står på ledarsidan en uppräkning av Kalmars politiska bloggar. Undertecknads finns där också, men blygsamma ca 20 träffar per dag. Goe liberalen har förstås fler. Det är en himla tur, med tanke på vilken tävlingsmänniska han är. Grattis!

Sen är ju frågan hur politisk den här bloggen är. På ett sätt är den det, om man tänker på feminismens grundteser, t ex "Det personliga är politiskt". För personlig är den här bloggen, helt garanterat.

Men jag försöker hålla den fri från personuppgifter som gäller andra än mig själv. Det kan man knappast säga om andra i Barometerns uppräkning. Fy för medvetet kränkande bloggare som hänger ut andra och tar sig själva på för stort allvar!

Förresten, vet ni vilken hårfärg jag har? Det fick jag veta idag: Samma färg som vissna krokusblad. Snyggt, va? :-)

Löfte?

En sak till. Vinner Sjögren i finalen med sina plymbeprydda danserskor med flaggkjolar så kommer jag att emigrera!

Om skrällar, kontraster och nyheter

Jag kan ju inte låta bli att kommentera Melodifestivalen... Förra lördagen var tävlingen pinsam. Hela startfältet var kass, men den sämsta låten gick vidare. Jag pratar om Christer Sjögren. Det var, och jag överdriver inte och jag har inte dåligt minne, det sämsta bidrag jag har hört hittills i mitt ganska långa festivalliv, alla kategorier. Amy Diamond var väl bättre, men inte bra. Hur som helst, den yngsta och den äldsta gick vidare. Kontrasternas kväll.

Även idag blev det kontrasternas kväll. Flickan med det längsta blonda håret vann liksom pojkarna med det allra kortaste. Grattis Sanna och bröderna Rongedal! Men kvällens skräll var väl ändå Andreas Johnssons och Carola Häggkvists missade finalplats. Var det så att alla trodde att den skulle gå vidare och därför inte brydde sig om att rösta på den? Kanske det, ja. Eller är tittarna trötta på förhandsfavoriter och divalater? Kanske det, ja. Hur som helst, överraskande var det. Sånt blir man piggare av.

Själv gillade jag Andra generationen. ;-) Den var kul och ganska typisk för vårt samhälle just nu. Kebabpizza har jag aldrig ätit, vegetarian som jag är. Däremot äter goe liberalens son det ganska ofta när det vankas pizza till mat här. Jag förstår att det är gott. Den går åt i alla fall.

Allvarligt talat, ska vi ha en minsta pyttechans i den internationella tävlingen så kan vi inte skicka Ring, ring-kopior längre. Vi måste våga lite mer och testa lite nytt. Det har alla, såväl människor som nationer bara mått gott och fått nytt liv av. Heja Sverige, friskt humör, nytt är det som susen gör!

Nätverk är modernt!

Enighet är nog bra
om man är ense om vad man vill ha
Vår Lasse lämnar klara besked:
Vi i Vänstern vill inte vara med
i en allians där budskapen blir vaga
Då blir våra röster alldeles för svaga

Jag tror att vi väljer rätt
Allianser är ganska dåliga sätt
för små partier att synas mer
Nej, det stora trycker då bara ner
de små som också vill höras
och inte bara sammanköras

Titta på Fredrik och de andra tre
Vem vet nu vilka de andra e´?
C och FP syns ganska sällan
Göran (vem är det?) gick helt i fällan
Men de sitter i regering så klart
fastän de tappat all sin fart

Nu ser vi fram mot nästa val
Måtte det bli en segrarbal
för oss som spelar på vänstra kanten
för vi vill mer rättvist dela på slanten
Ett modernt alternativ kan vi ändå leverera:
Ett löst nätverk där vi alla får agera!

Rörigt och blandat

Det har varit lite rörigt ett tag på jobbet. Jag har haft planer på att röja upp lite samt möblera om, och i förra veckan gjorde vi slag i saken. Papper slängdes (när kommer det papperslösa samhället?), bord slaktades, ett nytt sammanträdesrum ställdes i ordning och jag bytte arbetsrum. Nu har jag dator och arbetsbord på samma ställe, vilket inte minst i ergonomiskt hänseende, är en klar förbättring sedan tidigare. Däremot finns det fortfarande en hel del kvar att göra innan jag är riktigt nöjd, t ex en skräphörna med odefinierat innehåll vilket nog borde förpassas till tippen. Nåja, allt har väl sin tid.

Det händer en del här i Kalmar. Insändarsidor och debattsidor fylls med diverse klokheter och oklokheter, naiva blåögda ja-sägare slåss med sura bittra nej-sägare (åtminstone framställer de varandra ömsesidigt på det sättet) och rejäla rallarsvingar utdelas från höger till vänster och tvärtom. Jag har hållt mig rätt lugn ett tag, men jag ruvar på en eller ett par idéer som jag tänker sjösätta när tiden är mogen. Orättvisor, lögner och översitteri har jag aldrig tålt, och det gör jag inte nu heller.

Kalmars stora frågor rör nog ändå FanerDun, Arenan och WTC, åtminstone för tillfället. Vad händer? Ingen verkar veta. Vi får väl vänta och se. Höga vederbörande, som brukar tycka att det är SÅÅÅÅ HIMLA KUL att släppa ut nyheter, kommer väl att tala likt orakel den dagen då det passar att avslöja något. Fram till dess får vi vara tysta och snälla och bara vänta. Å andra sidan, den tysta majoritetens makt ska man måhända ta på allvar.

Apropå Kejsarens nya kläder, i morse hade det varit bekvämt med kläder, dock synliga såna, när ventilationssystemet i huset skulle rensas. Goe liberalen lyckades hejda teknikerna från att gå in i duschen medan jag stod där i lugn och ro och lät vattenstrålarna skölja över min arma halvt bortdomnade lekamen (sån är den alltid på morgonen). Inte sjutton väntar man sig att få främmande besök kl 0800 på morgonen! Nåväl, jag hann ut och jag hann få nödtorftiga plagg på mig innan jag mötte de tre hantverkarna i hallen. Man undrar hur många prekära situationer de har befunnit sig i tidigare. Visst vet man att de skall komma, men man vet nästan aldrig dag eller tid. Vardagen med alla dess bestyr måste ju pågå ändå. Huvaligen, såna jobb skulle jag inte vilja ha!

I morgon läser jag Barometern med visst intresse. Det ska bli spännande! Men först väntar sångövning med Vox Communis!

Sju sanningar skickas vidare!

För ett par dagar sedan skrev jag Sju sanningar om mig efter att ha blivit utmanad av min partikamrat Kaj Raving i Nybro. Jag ska naturligtvis skicka utmaningen vidare. Goe liberalen har redan fått utmaningen, så där är jag för sent ute. Istället vänder jag mig till vår bloggande pastor i Vasakyrkan. Varsågod Peter, här kommer den: Skriv sju valfria sanningar om dig själv på bloggen och skicka sedan utmaningen vidare! :-)

Och tack för en jättebra predikan i förmiddags förresten!

Tankar från högerregeringen

Jämställdhet ska vi inte ha

Det kan aldrig vara bra

att kvinnor och män ska ha samma chans

Nej, då kan ju kvinnan gå nån annanstans

än att stå vid spisen och föda

Kanske sin egen utveckling göda?

Usch, sånt är farligt och inte rätt

Mannen måste väl först bli mätt?

Sju sanningar

Min partikamrat Kaj Raving i Nybro har utmanat mig på den där flugan om sju sanningar. Tur det inte var sjuttiosju stycken det handlade om... Nåväl, här kommer nu en lista som handlar om bara mig:

1. Morgontrött
Jag är hopplöst morgontrött. Oavsett om jag vaknar 0630, 0900 eller 1030 så är jag alltid lika grisigt trött när jag slår upp de blå. Det gör rent fysiskt ont att vakna och stiga upp. Aj.

2. Kvällspigg
Jag har otrooooligt svårt att lägga mig i tid på kvällarna. Det är då kroppen och hjärnan går på högvarv. Den som säger att det går att lära om när det gäller de här två första sanningarna har totalt fel. Jag har sannerligen försökt. Min mamma säger att jag vände på dygnet när jag var nyfödd, så redan då hade jag mina egna vanor. Dem borde jag fått fortsätta med...

3. Tidsoptimist
Det finns ALLTID möjlighet att hinna med tvätten, disken, duschen, bäddningen, strykningen, letandet efter kläder, putsa skorna, fläta håret, ta fram middagsmat ur frysen, kolla recept och att spela en pianotrudelutt innan man ska iväg. Eller??? Nähä...

4. Otålig
Mitt tålamod är nog både en tillgång och en stor brist. Jag har svårt att dra på saker utan vill hellre få dem gjorda snabbt. Å andra sidan blir det stressande, inte minst för omgivningen, att jag hetsar runt hela tiden och inte kan låta bli att försöka åtgärda lösa sladdar, plocka undan från bord och bänkar, torka köksfläktens ovansida och rätta till alla dukar. Risken är ju också att det inte blir speciellt bra gjort heller eftersom det sker i ett sånt rasande tempo, vilket leder mig in på nästa punkt:

5. Höga krav
Jag ställer höga krav, men inte högre på andra än på mig själv. Åtminstone är det min ambition. Jag har aldrig förstått varför man inte ska göra saker ordentligt när man kan, och då blir jag irriterad när allt inte blir perfekt. Främst drabbar det mig själv, men om jag ska vara riktigt ärlig så är det nog så att det spiller över även på andra. De höga kraven kan göra att andra känner sig otillräckliga. Sorry. Jag jobbar på det, jag lovar!

6. Barnsligt förtjust i Melodifestivalen
Programmet alla ser men ingen erkänner det, just det programmet ser jag fram emot! Det har jag gjort sedan jag var liten. Ja, jag vet att kvaliteten är låg ibland och jag vet att man inte egentligen kan tävla i musik. Men tävlandet är så himla roligt ändå!

7. Amatörentusiast
Jag älskar att GÖRA saker! Musicera, sjunga, spela teater, spexa men BARA om det handlar om att göra det med amatörambitioner. Blir det för seriöst eller för mycket på allvar så tappar det sin charm. På det viset är det helt OK för mig att vara körledare trots att jag är halvdöv och totalt saknar utbildning på området. Jag tycker att det är helkul!

Sen finns det förstås en massa andra sanningar som man också kan dra fram, men dem känner nog många till ändå: Socialist sedan barnsben (men en liten utvikning högerut under gymnasieåren kan jag erkänna men jag hittade hem igen, tack och lov!), kristen sedan tonåren, tjurig, lätt att ilskna till, långsint, tål inte inskränkthet, översitteri och elakhet, håller av instinkt på det sämsta laget, tycker alltid att hundvalpen som skiljer ut sig från de övriga i kullen är sötast, trivs bäst på vintern, har allergier mot mycket, t ex nötter och älskar familjen mest av allt.

Det var mycket om mig, det. Om det nu var intressant, men nu är det skrivet i alla fall. Den som inte ville läsa kunde låta bli!
Tjo!

Karisma?

Säga vad man vill om Mona Sahlin, men hon har en speciell känsla för karisma. Att byta Nuder mot Östros som ekonomipolitisk talesman måste vara ett ENORMT steg. Eller är det helt enkelt så att det råder en viss förvirring om huruvida det är LAGET eller JAGET som ska prioriteras?

Vem vet?

Inte jag, men gissa kan man ju alltid göra.

Å andra sidan, finansministrar med speciell karisma har vi sett förr. Allan Larsson och Erik Åsbrink t ex. Man ska kanske följa traditionen.

Jag vill byta regering!

Grått är det ute och iskallt har jag inne

Det är tur man är varm i sitt inre sinne

Hoppets låga brinner klart

Må det bli 2010 snart!

Smått och gott från möten

Årets första fullmäktigesammanträde hölls igår. Få överraskningar, få tillfällen till skratt, få riktigt intressanta debatter.... En alldeles vanlig, ganska typisk, fullmäktigekväll alltså. Och nu är den över. En liten sak lärde jag mig i alla fall, och det är "Låt aldrig någon få höra dina argument före debatten. Det gäller såväl medspelare som motståndare. Risken för stöld verkar vara 100%." ;-)

Idag avhandlades mer intressanta ämnen på kommunstyrelsens arbetsutskott. Jag tänker närmast på projektet kring kvarteret Nötskrikan. Äntligen får vi lite fart på arbetet med nya isytor och gemensam entré vid Sporthallen. Det har varit segt, men nu kan det hända något. Visst finns det frågetecken kvar att räta ut och visst måste vi gräva för att hitta finansiering och finansieringsmodell, men man kan inte alltid bara fokusera på hinder. Vi behöver en isyta till, och vi behöver en långt bättre och mer effektiv arenahall. Slå ett slag för miljön och skridskoåkningen! Vi har mycket att vinna. Tänk om kylaggregaten i ishallarna kan värma upp familjebadet. Jag vet att den lösningen är fullt tänkbar. Och tänk vilka möjligheter det ger för Kalmar att utveckla issportverksamheten! Såväl de klubbar som idag bedriver verksamhet i nuvarande islada som kommunens personal som jobbar där ska ha en stor eloge för sitt arbete. Jag undrar egentligen om man ens kan tala om arbetsmiljö och ishall i samma mening... Bättre förutsättningar är de värda, och nu ser det ut att kunna bli verklighet. Kvarteret Nötskrikan, med omgivande kvarter, ska utvecklas till att bli regionens största samlade arena och nav för sport, evenemang, fysisk aktivitet och hälsa. Det ni!!

Den konstnärliga utsmyckningen utanför vårt nya polishus var också uppe på dagens dagordning. Vi kollade in den sk pergolaporten på vårt senaste presidiemöte på KFN och tyckte att det såg spännande ut. Detsamma tyckte kommunstyrelsens arbetsutskott. Statens konstråd har gjort ett gott jobb! Det blir en stor skapelse i trä och metall som jag tror att man kommer att kunna uppleva på olika sätt. Konst ska stimulera tanke och fantasi och inte bara smeka medhårs.

Det sistnämnda är något jag hoppas ska karakterisera verksamheten på det nya konstmuseet också. Även om det är en byggnad jag inte tycker om (inte ens efter det att jag varit och tittat på interiören) så kan verksamheten fungera innanför dess väggar. Det ser jag fram emot efter invigningen i maj!

Vem vet?

Mona Sahlin har sparkat Nuder som talesman för sossarnas ekonomiska politik... Tyckte hon månne att det satt ett köttberg i vägen?? Tänker hon bli vegetarian??

Eller har han talat för tyst om en politik som knappt verkar finnas??

"Vem vet? Inte jag..."

Aktuella sportfunderingar

Konståknings-EM, en stunds njutning framför TV-apparaten.... Jag har alltid tyckt om att titta på konståkning. Visst var det väl en av drömmarna när man var liten att bli en sån där isprinsessa med skinande vita skridskor och vackra glittrande klänningar. Av den drömmen blev intet förutom ett antal försök till piruetter i 70-talets Bergavik när vädret tillät. Jag slår vad om att alla vurporna jag gjorde när jag hade dubbelskeniga skridskor fastsurrade på läderstövlarna när jag var ännu mindre tog bort det lilla självförtroende jag en gång hade. Det gick aldrig att reparera. När den enda jag hade att jämföra mig med var en fem år äldre syster som kunde hantera sina konståkningsskridskor med taggar betydligt bättre än jag kunde hantera de dubbla skenorna så är misslyckandet begripligt. För det kan ju inte ha varit förmågan eller talangen som saknades... eller?? ;-)

Nåväl, Stephane Lambiel från Schweiz är min favorit i årets EM. Det blev en silvermedalj. Och stort grattis till våra svenskar Adrian Schultheiss och Kristoffer Berndtsson som blev sexa och sjua! En suverän svensk insats. Adrian, som bara är nitton år, har både utstrålning och kunnande. Där finns mer att hämta! Ikväll är det damernas kortprogram. Jag har lovat goe liberalen att han ska få sitta i fred och titta. För konståkning, det är VERKLIGEN hans grej! ;-)

Handbolls-EM är än inte slut för Sveriges del men en semifinal hade ju varit roligare än att bara spela för en placering från plats 5 och neråt. Men jag tycker Sverige har gjort bra ifrån sig ändå. En plats i OS-kvalet är inte fy skam.

Skidor och Finland, en lyckad kombination, eller? Usch vad det är tråkigt med alla dessa dopingfall, förmodade, misstänkta och konstaterade. Skidskytten Kaisa Varis är den senaste i raden. Att man inte lär sig! Avstängning på livstid borde gälla efter doping och det gäller alla idrotter.

Apropå det: Vilket är det bästa medlet mot acne?
Svar: Hemohes. Det håller finnarna borta i minst två år.

(Förklaring för den som inte minns: Hemohes var det medel som det finska skidlandslaget hade använt då den stora dopingskandalen avslöjades i början av 2000-talet.)

Lång motionstid

Den borgerliga alliansen, om det nu finns någon sådan, i vår lilla kommun har börjat protestera mot den långsamma handläggningen av motioner. Man menar att man ska få svar inom ett år, precis så som regelverket säger. Vi lyckas inte med det. Däremot besvaras de flesta medborgarförslag väldigt snabbt.

Tja, det finns ju förklaringar. Medborgarförslag är oftast mer avgränsade och är därmed betydligt lättare att besvara än motioner. Därför går de snabbare. Vi i kultur- och fritidsnämnden har fått svara på förslag från 5-12-åringar ibland, och de kan ju inte vänta i flera år. Det är ganska naturligt. Vi måste ta ansvar för att det demokratiska systemet behandlar folk utanför parlamenten med respekt.

Fast jag tar absolut inte lätt på frågan vilket en del andra verkar göra. Arrogans och översitteri kan inte löna sig i längden. Vi ska självklart besvara motioner inom stipulerad tid också. Problemet är nog att just motioner ofta behandlar ideologiskt laddade hjärtefrågor, och då blir det svårt att besvara dem på ett sätt som tillgodoser alla. Egentligen borde det ju vara en orimlighet, men här i kommunens politikerkorridorer finns tyvärr en strävan som går att karakterisera som "vara snälla och vara eniga-sjukan". Självklart är det inte vare sig rimligt eller ärligt. Det FINNS skillnader mellan partier, det SKA finnas skillnader mellan partier och väljarna ska kunna SE att det finns skillnader mellan partier. Annars kan vi skippa hela allmänna val-förfarandet. Vi kan göra en enda valsedel eftersom alla ändå tycker likadant.

När man behandlar motioner ska man göra det snabbt och ärligt. Upp med skiljaktigheterna på bordet och debattera dem. Långbänkarna och "försök att hitta en smidig lösning som inte hörs"-strategierna tjänar ingen på. Därmed inte sagt att inte en del motioner från oppositionen faktiskt kan bejakas. Allt är ju inte galet. Bara nästan. ;-) Vi kan ju använda insidan av skallen. Det brukar fungera.

Förresten, på tal om motioner från oppositionen: Vi i Vänsterpartiet lämnade in en motion om att kommunen inte ska konkurrensutsätta lokalvården för fem och ett halvt år sedan. Den är ännu inte besvarad. Anledningen till det kan man ju fundera över.

Körsång befrämjar hälsan!

Nu är jag åter på banan! Tro mig, den senaste dryga månaden har varit en allt annat än behaglig tid. Hur kul är det på en skala att ha ständig tandvärk? Hur kul är det att hela jul- och nyårshelgen äta 6-8 värktabletter per dygn för att överhuvudtaget kunna vara uppe på benen? Hur kul är det att dessutom ha öroninflammation? Hur kul är det att borra efter tandrötter efter att ha fått sju stycken bedövningssprutor som inte tar? På en tiogradig skala: Cirka minus 16 000. Men nu är jag på bättringsvägen, äntligen! Jag kan till och med nästan äta normalt, hurra!

Det hela började samma dag som Vox Communis skulle ha sin julkonsert, den 11 december. Då började tanden leva rövare. Igår hade vi vår första övning för året, och igår var första dagen som jag kände mig frisk. Det finns de som säger att körsång befrämjar hälsan. Jag håller med till 100%! Det är sällan som det manifesterar sig så tydligt som just i mitt fall, att man har ont medan man har övningsuppehåll, men helt klart är att man blir piggare och gladare av att sjunga tillsammans. Jag säger det igen: Ni som inte har prövat att sjunga i kör, gör det! Ni kommer inte att ångra er!

Det går över...

Idag har det hänt en del på mediarapporternas område. Utbildningsministern tänker se till att alla förstaklassare skriftligen ska bedömas. Lärarfacken protesterar, med all rätt. Det är rena stenåldern. Förslaget är inte bara dumt, det är också helt väntat. Regeringen har problem med äktenskapslagstiftningen eftersom stora delar av kd sätter sig på bakhasorna. Kd är rena stenåldern. Det visste vi också. Varför ska man hindra en del från att leva ut sin kärlek genom att gifta sig? Obegripligt och dessutom rent översitteri utövat av den lyckligt gifte heterosexuelle perfekta människan. Usch. Kinesiska FanerDuns bygge har medfört uteblivna löneutbetalningar för de byggarbetare som har varit här. Facklig verksamhet hör nog inte hemma i Kalmars stora Kinasmäll. Inte heller det är en nyhet eller något som överraskar. Förresten, visste ni att det är i kollektivavtalen rätten till lön för utfört arbete regleras och inte i någon lagstiftning? Tänk på det, alla ni som vill försvaga de svenska kollektivavtalen!

Egentligen är detta frågor som normalt skulle få mig att gå i taket, skriva spaltmeter med protesterande texter och producera blogginlägg med blixtens hastighet. Idag är det inte så. Idag ligger jag och läser StiegLarsson-deckare och tycker synd om mig själv eftersom jag har öroninflammation, är förkyld och dessutom är allmänt hängig och yr i skallen.

Men vänta bara, det går över...

Ett nytt arbetsår

Den första arbetsveckan på det nya året börjar gå mot sitt slut. Tidiga morgontider är liksom inte min grej... Men det är ändå rätt skönt att få struktur på tillvaron tycker jag. Det är ju inte så att man är direkt sysslolös!

Har mycket förändrat sig sedan förra året? Nej, knappast. Bufflarna är fortfarande bufflar, de enkelspåriga tunneltittarna är lika enkelspåriga och tunnelseende och det politiska spelet är i stort sett lika förutsägbart som tidigare. Det man kan förundras över, men inte längre är speciellt överraskad av, är hur en del misslyckas med att både läsa signaler och lära av historien. Samarbete i all ära, men hur många knivar i ryggen behövs innan man lär sig att det gör ont?

Häromdagen var det en ganska kul rubrik på insändarsidan i en av våra trefliga lokalorgan. Den handlade om gubbväldet som styr Kalmar. Den hade onekligen sina poänger! Visst är det så att en liten klick gubbar omhuldar varann och söker koncentrera makten till sig, och det ska man tala öppet om. Maktkoncentration är demokratins största fiende. Sedan lyfte artikelförfattaren "Insider" fram ett par namn som var som lysande stjärnor i Kalmarmörkret, och då kunde jag inte hålla med längre. Å andra sidan, även solen har sina fläckar och ingen är felfri, inte heller "Insider". Analysen av gubbväldet var i alla fall både träffsäker, korrekt och riktigt rolig.

Ett litet bibelord skulle jag vilja lyfta fram så här i början av det nya arbetsåret:

"Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"

(Markus 8:36)

Jag tror att alla vinner på att tänka i sådana banor då och då. Man blir kanske inte alltid så populär bland alla andra, men man kan i alla fall se sitt ansikte i spegeln och känna att man är ärlig mot sig själv. Är man inte det så kan man nog inte vara det mot andra heller.

Trettonhelgen

Nu nalkas trettonhelgen. Just den delen av julen har jag alltid tyckt om. Lugnet har infunnit sig och det är dags för oss att minnas den dag då de tre vetenskapsmännen kom fram till stallet i Betlehem. Egentligen är det inte förrän på trettondagen som vi ska sjunga den älskade psalmen "Gläns över sjö och strand" (Betlehems stjärna). Oftast sjunger vi bara de två första verserna. Jag skulle vilja rekommendera verserna 3 och 4. De ger texten en helhet. Och avslutningen på julevangeliet "allt var så som det hade sagts dem" får sin förklaring.

De tre vise männen nådde fram till Jesus. Ingen e-post når fram till mig. Jag är nämligen en av de 260 000 som Telias e-postserver krånglar för. Å andra sidan, sett i ett tvåtusenårigt perspektiv är det ingen katastrof. Vad är väl en e-postserver mot julens budskap? Men det är himla irriterande för en cyberholic...

God fortsättning!

Gott Nytt År!

Jag måste passa på att önska alla vänner som läser den här bloggen

ETT RIKTIGT GOTT NYTT 2008.

Ta vara på tiden, förgyll varje ögonblick och tänk på att den som mår sämst av att du själv är arg och besviken är du själv. Njut av livet så mycket du kan istället och ta vara på dagens små guldkorn även om det kan vara hårt ibland!

Så här dagen efter nyårsafton finns det en sak som jag har bestämt mig för. Jag tänker propagera för ett totalförbud när det gäller sambandet fyrverkerier och privatpersoner. Låt någon som verkligen kan göra ett fyrverkeri som så många som möjligt kan titta på i varje tätort, men sluta upp med att sälja dessa farliga vapen till vem som helst. Ända sedan julafton har man hört smällar i granntrakten, och igår kväll brann ett förrådshus på vår granntomt ner till grunden, troligtvis pga misstag med raketer. Vid sjutiden fick goe liberalen och jag larma brandkåren då lågorna slog ut från gaveln, och sen kunde vi från första parkett via vårt köksfönster se på medan elden slukade hela huset. Eftersläckningen pågick till ca kl 0200. Man blir så trött. Och sen är det de vanliga rapporterna som lämnas ovanpå allt detta om bortsprängda fingrar och ögon, förstörda ansikten och brännskador samt nerbrunna byggnader runt om i landet. Hur länge ska vi stå ut med det här?

Ja, jag vet. Vän av frihet säger säkert att individen måste få välja själv vad han/hon vill göra, skjuta raketer eller inte. Jag svarar: Tydligen kan vi inte låta folk göra det. Misslyckandena och misstagen är alltför många. Jag hoppas att nyåret 2008/2009 ger oss ett bättre och säkrare firande. Förbjud försäljning och förbjud användning!

Mina tankar går också till Kenya. Från staden Kisumu rapporteras om rader av dödade människor längs vägarna som en följd av oroligheterna efter valet. Jag var i Kisumu under hösten 2003. Det här känns inte bra. Jag ber för frid och lugn i Kenya och för att demokratin utvecklas. I själva verket är de båda böneämnena ömsesidigt beroende.

ETT GOTT NYTT ÅR I ALLA LAND,

ETT GOTT NYTT ÅR I JESU NAMN...

God fortsättning!

Jag har just observerat en liten underbar reklamfilm på Femman. Det är två små barn, en liten bebis som ligger och skriker och en en lite större som ger sin napp till den lille så att han/hon slutar skrika. Det är jättegulligt! "Är man stor och stark så måste man vara snäll" är budskapet. Samt att man ska äta Alvedon förstås.

Min reflektion har inget med Alvedon att göra. Den gäller parallellen till julaftonens TV-program, min absoluta favorit "Karl-Bertil Jonssons julafton". Där sägs, bland en massa annat underbart underfundigt och klokt, att i Karl-Bertil Jonssons pappas värld var "alla som ger bort något frivilligt kommunister". Detta är förklaringen till det bevingade uttalandet "Jag har närt en kommunist vid min barm!"

Alltså, det lite större barnet är, om man ska använda Karl-Bertil Jonssons rika pappas vokabulär just "kommunist". Det var ju uppfriskande i en av vår tids kommersiella TV-kanaler!

Jag då? Jag är socialist. Enligt min egen definition, vokabulär och uppfattning. Samt kristen. Ty jag firar, precis som man gjorde på Karl-Bertil Jonssons tid, julen "till minne av Kristi födelse." God fortsättning!

Dagens julnöt

Hur i hela friden är det möjligt att ha högst förtroende av alla partiledare bara genom att inte visa sig och inte driva någon form av oppositionspolitik??

Är det inte en aning, eller egentligen rejält mycket, skrämmande att så visar sig vara fallet?

Vart är vi och vår demokrati på väg?

Det är en rejäl julnöt att knäcka!

Födelsedag

Idag fyller jag år. Alldeles för många år, annars är det ju kul att fylla år mitt i jul.
;-)

GOD JUL!

Nu så är det jul igen, jultomten myser

Julegran och klappar han skickar så snällt

In i minsta koja nu julljusen lyser

Alla äro glada på julaftons kväll!

En riktigt god, vilsam och glad jul önskar jag alla läsare!

Och en sak till: Två rättvisemärkta produkter på julbordet bidrar till rättvisare villkor där man inte har samma överflöd som här. GOD JUL!

Time flies!

Time flies.... Så här före jul hopas arbetsuppgifterna både hemmavid och på jobbet. Bloggandet får stå åt sidan. Det är bara naturligt. När man inte sitter vid datorn mer än högst fem minuter åt gången så blir det svårt att formulera något blogginlägg som ger någon vettig information. Nu har jag dock lite tid över här på vår iskalla partiexpedition.

Sedan sist har vi hunnit med en himla massa. I helgen var vi i Åtvidaberg och hälsade på goe liberalens släkt. Eftersom man aldrig vet hur vädret är och vi för inte så länge sen var nära att köra rakt in i en älg just på vägen till Åtvid så valde vi att åka kollektivt med tåg denna gång. Det tog tid, men hör och häpna, tidtabellen höll såväl dit som hem! SJ är inte totalt hopplösa i alla fall! Sen känns det lite bättre att skona miljön en aning och låta bilen stå.

Lucia har det också varit. Traditionsenligt har jag varit ute på Ingelstorpsskolan och övat med eleverna där och i torsdags var det den stora dagen. En av tärnorna fick offra några hårstrån i lågorna, men i övrigt gick det riktigt bra. Men, klockan sju en mörk luciamorgon är nog inte min allra bästa tid... Längtan till en varm säng är riktigt stark just då. Där är jag lite avundssjuk på lantbrukseleverna som har vanan inne att stiga upp tidigt. Själv är jag en otroligt utpräglad kvällsmänniska som skulle vilja sova bort varje morgon. Fast ni kan ju fråga goe liberalen. I hans ögon kan jag sova när som helst, bara TVn är på :-)

Politiskt har det varit allt annat än lugnt. Styrelsemöte, nämndsmöte med avslutning, gymnasiestyrelsemöte, bolagsstyrelsemöte, gruppmöte, presidieberedningar, andra möten... Idag är det fullmäktige då det stora kommunala besparingspaketet ska klubbas, i stor enighet från höger till vänster. Ska det se ut som alltså. Jag tror vad jag vill om den frågan. Under ytan kan det finnas vad som helst.

Men, den stora begivenheten sedan sist var vår JULKONSERT den 11 december. Den blev en riktig höjdare! Aktiv Fritids kör heter numera Vox Communis (kommunens röst) och det var första gången vi framträdde under det namnet.Det var jättekul! Nu var det ju inte bara vi som framträdde, utan vi delade scenen med de duktiga ungdomarna i Stage4you (musikgymnasiet i Torsås) som imponerade stort. För vår del blev det också succé (ursäkta skrytandet men jag bara måste!). Med extranummer och allt blev det en oförglömlig kväll. Jag hoppas att alla åhörare tyckte detsamma. Tack till alla sångare och musiker som förgyllde vår dag! Nu ska vi försöka köra en liten minivariant på Landstingshuset på torsdag också, och sen är det julledigt på sångsidan. Det har alla förtjänat! Fast visst längtar man tillbaka till övningarna i januari?

Det kan man undra!

Överens överens överens överens

Kommunpolitikens vindar känns

ljumma, ganska meningslösa

men en massa energi man slösa

Inga problem försvinner på riktigt

bara gömmes bort kortsiktigt

En dag kryper de ändå ut

Är detta verkligen kloka beslut?

Ja, det kan man verkligen undra!

Nej....

Nej, jag har inte gått under jorden. Och jag har inte emigrerat. Inte har jag kraschat datorn heller. Jag har bara fullt upp med livet för tillfället. Bloggandet får därmed stå åt sidan ett tag.

Men jag återkommer! Och då blir det desto värre, jag lovar! ;-)

Tänk först och handla sen

Jag trodde faktiskt inte att man var så himla isolerad från regionen om man bor i Västervik eller Mörbylånga. Tydligen är man det ändå. I dagens Barometern -OT går de två moderata kommunalråden ut och menar att de minsann inte tänker stödja Kalmars kampanj att bli Kulturhuvudstad 2014. I samma tidning skriver en moderat politiker från Borgholm en debattartikel där kandidaturen framställs som ett mycket viktigt framtidsprojekt.

Jag måste tillåta mig några reflektioner:
För det första: Talar man inte med varandra inom det ska nya arbetarpartiet? Nog för att Kalmar län är stort, men visst borde man kunna kommunicera ändå?
För det andra: Ligger Mörbylånga längre bort från länet än Borgholm? Det kan ju verka så. Eller har IT-kabeln gått av söder om brofästet?
För det tredje: Hur är det möjligt att inte dessa herrar förstått att det är Kalmar län som ansöker om att bli Kulturhuvudstad utan tror att det är Kalmar kommun? Varför i hela friden skulle någon begära att andra kommuner skulle betala för en rent inomkommunal angelägenhet?
För det fjärde: Jag kan förstå att Västervik är lite sura. En del höga vederbörande har mer än tydligt antytt att Västervik kan knoppas av från länet medan vi i söder vid en framtida regionindelning hellre söker oss söderut. Det är svårt att få till stånd ett samarbete i länet då, det borde man begripa.
För det femte: Snälla herrar, ta ytterligare en titt på beräkningarna. Det handlar om en åttaårig satsning, inte om att kommunerna ska punga ut med flera miljoner på ett enda år. Eftersom summorna är fördelade efter kommunstorlek (befolkning) så kanske det inte är så himla blodigt ändå?
För det sjätte: Innan ni ropar Halt och Veto så högt ni orkar, fundera en gång till på allvar över vad en satsning på kulturen skulle kunna innebära. Det skadar ju inte att tänka först och handla sen.

Veckans två värsta besvikelser

1. England tog sig inte till fotbolls-EM. Den brittiska regeringen tillsätter nog en utredning och utlyser landssorg. I sedvanlig ordning sparkas tränaren. Ingen verkar vilja ta över. Man kan knappast klandra tränarkollektivet. Det finns nog inte många uppdrag som är mer kamikaze än just detta. Kanske kan min personlige favorit och det stora diplomatämnet Peter Antoine anta utmaningen?

2. Anders Borg sänker inte arbetsgivaravgiften. Beskedet kom idag. Ännu ett vallöfte åt pipan. Än en gång sviker det nya arbetarpartiet sina väljare. Det gaur inte, åtminstone inte just nu, att hålla vad man lovat.

Och var dessa två besvikelser några direkta överraskningar? Nej, knappast. Man blir luttrad med tiden.

Fusion på gång?

Först enkla banor

sedan dubbla spår

Anslag till bibanor

beviljas nästa år

Det kanske kan sammanfatta läget i sydosthögskolesamarbetet just nu. Kanske kan sammanslagningen denna gång gå som tåget även om inte Blekinge vågar koppla på än? Sett ur ett annat perspektiv, nämligen tidsperspektivet, så finns det fler stora likheter med vårt kära SJ. Idén om fusion, eller åtminstone om att etablera ett långtgående samarbete, är nämligen mycket gammal. Orden gammal och försenad är således tydliga gemensamma nämnare.

Fast jag tror inte att det behöver betyda att det är något fel med vare sig den här idén eller med SJ. Jag önskar därför Lycka till!

Dra dem hårt i vänsterarmen!

Ibland blir man full av "Vad var det jag sa?"-tankar. Idag är en sån dag. Det gäller den numera ökända grannkommunen i väster. Jag säger bara SUCK. Dubbel-Suck.

Hur många offentliga verksamheter har haft så mycket mediaelände på sig under senare år? Jag undrar om ens Salve-affären kan mäta sig med detta. Är det inte omsorgen så är det skolan, är det inte personalpolitiken så är det regelbrott mot LOA. Just nu matas vi med en namnstrid (Kan man kalla en egen verksamhet för ett namn som redan är upptaget? Naturligtvis inte!), med ett skadestånd (Om en entreprenör inte missköter sig ska man väl behandla henne OK? Ja, så klart!) och med en byggupphandling som inte håller måttet (Lärde man sig inte nåt när man skulle köpa ny bokbuss häromsistens?).

Så där mycket fel blir det om man tror att man är ensam att bestämma här i världen. Det har man trott där länge, de två parhästpartierna som har härskat tillsammans oavsett majoritet. Man blir okänslig och kör över andra, gång på gång, och den mentaliteten fortplantar sig ner i organisationen. All heder åt mina partikamrater som kämpar på! Just nu hör vi att samarbetet med brodern närmast till höger kärvar inom omsorgsnämnden. Jag har full förståelse för det. Nu håller jag tummarna för att det blir en förändring. Nybrovänstern får göra med sossekamraterna som Gudrun Schyman lovade att göra med Ingvar Carlsson: "Jag ska dra honom hårt i vänsterarmen!" Då kan det börja hända nåt positivt.

Veckans I-landsproblem?

I Kalmar har Net on Net slagit upp sina portar. Staden har fått ännu ett vallfärdsmål vid sidan av IKEA och Cheapy. Snart kommer ju som bekant även Bauhaus och CityGross.

Goe liberalen var på besök på det nya elektronikvaruhuset igår. Hans berättelse från kvällen fick mig att fundera över hur många som går där inne som, medvetet eller omedvetet, formulerar följande fråga:
"Vad, av allt detta som jag egentligen inte behöver, får jag minst ångest av att köpa ändå?"

Nåja, det är måhända ett reellt problem. I ett globalt perspektiv, och i ett moraliskt, är det i sanning ett problem. Veckans I-landsproblem?

Dikter och tankar

Jaha, så var man i tidningen med färgbild och allt:
http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/goer_dikt_av_politiken

Det är faktiskt så att vi som jobbar med politik kan göra en del annat också, och det är ganska välgörande att låta bli att ta sig själv på fullt allvar alltid. Att vända och vrida på orden är både roligt och nyttigt och nånstans så tror jag att det är en hjärngympa som håller de små grå i trim också, liksom smilbanden. Tack Basse för att du tog upp bollen och fortsatte rimduellen!

Goe liberalen är också en hejare på att få till rimmen. Till min yngste systerson fick vi gemensamt till bland annat följande rader när han fyllde 15 år i oktober (och fick pengar i kuvertet i present):
Var förståndig, tänk med skallen
Lägg dem ej på Värendsvallen
Nu vi höjer våra röster:
Lycka till i Ettan, Öster!

Tack goe liberalen för gott samarbete! Och ja, jag VET att du har fler träffar på din blogg än jag har på min.... men nåt reportage med färgbild i lokalpressen har du inte fått!

Än alltså.

;-)

Mycke mycke!

Det är mycke nu... Verksamhetsbesök, körövningar, däckbyte på spanjoren, Saabreparation, Luciaövningar, intervjuer, sammanträden, tvätt, strykning, dammsugning, pianostämning, attraktionsråd, ännu fler körövningar med mera med mera. Mitt upp i detta finns jag. Och egentligen så trivs jag ju. Fast visst är det mycke nu...

Jag kan passa på att göra lite reklam: Den 11 december kl 19 blir det julkonsert med bland andra Aktiv Fritids kör. Vi ligger i hårdträning! Det är inte klokt vad det är roligt att jobba med alla dessa positiva människor som lägger tid och engagemang på en kommunkör. Varannan tisdagkväll möts man av glada tillrop vid övningstillfällena, och så dansar man hem sen. Kul! Hoppas du som läser detta kommer och lyssnar och sjunger med oss i Jenny Nyströmsskolans aula den 11 december!

Ingelstorpsskolans elever tränar inför Lucia. Aldrig tidigare har det varit så många som har varit med på övningarna som i år, och duktiga på att sjunga är de också. Natten går tunga fjät... Lite extra stämningsfullt är det ju med det kalla vädret och snön. Om det blir som vanligt så försvinner det väl till 13 december förstås, men än så länge så njuter jag.

Mitt piano är nystämt! Ni anar inte hur skönt det är! Efter två flyttar så lät det mer än lovligt anarkistiskt, men nu klingar det så ljuvligt igen, lagom till advent och jul. Så underbart! Och nu ska det bli stämt en gång om året igen. Min gamle pianostämmare Bertil Hammerth, som en gång i tidernas begynnelse lärde mig spela elorgel och därmed öppnade dörren till musiken för mig (för det är jag dig evigt tacksam!), gick bort 2005 och på något sätt har det varit en känslomässig tröskel att ta mig över just detta att låta någon annan än han peta i mitt rödbruna älskade piano. Nu var jag tvungen, och jag tror att Bertil förstår och ler i sin himmel. Hans känsliga öra är sannolikt lika känsligt nu. Nu Bertil kan du spela As time goes by igen på mitt gamla Nordiska, precis som du alltid gjorde när du hade stämt färdigt! Men några nybakade saffranslussekatter kan jag inte bjuda dig på...

Och gymnasieskolorna kan genomföra sin rugby med fest och allt, trots stölderna på Jenny och Lars Kagg. Styrelsen för gymnasieförbundet beslutade igår att tillskjuta de 60 000 kr som saknades. Jag tror det är helt rätt. Och naturligtvis tror jag också att elevkårerna alldeles på egen hand inser att de absolut INTE kan förvara pengar på sina respektive expeditioner i fortsättningen. Då får de nämligen lätt fötter...

Ett annat ärende igår rörde kostpolicy för gymnasieskolorna. Jag tror jag fick gehör för en synpunkt, trots att jag bara var ersättare igår, nämligen namnbyte från matsal till restaurang. Det skickar ut helt andra signaler att benämna stället där man äter för något annat än matsal (som ju känns som ett begrepp för utfodring). När man byter namn om ett tag, tacka mig då! ;-)

Nej, nu längtar jag ut i kylan. So long!

Skitprat

Folk som det inte pratas skit om är det inget bevänt med sägs det. Egentligen borde man alltså vara stolt över allt skitprat. Pratar folk om en så betyder det att man finns och betyder nåt.

Fast jag skulle ALDRIG vara stolt över att vara den som sprider ogrundad goja över andra. Då skulle jag skämmas.

Så det så.

Dumma frågor

Varför skulle man bjuda en vegetarian på blodig biff?
Varför skulle man bjuda en vegan på traditionella pannkakor med mjölk och ägg?
Varför skulle man bjuda en glutenallergiker på kanelbullar?
Varför skulle man bjuda en fiskallergiker på västkustlåda?
Varför skulle man bjuda en nötallergiker på valnötsbröd?
Varför skulle man bjuda en absolutist på nubbe?

Ja, varför? De allra flesta förstår nog varför man INTE gör det, och de skulle aldrig drömma om att göra det heller.

En del frågor är helt enkelt för dumma för att ställas. Tycker jag alltså.

Det är vår framtid ju!

Ibland blir man så himla trött på allting. Vid en del tillfällen är det en fullt normal reaktion på att man har jobbat för mycket och då säger kroppen ifrån. Sådan trötthet kan man lära sig att hantera. Och visst, jag är trött på det viset också, men det kommer att räcka med sömn och lite fri tid så är det problemet ur världen. Frågan är bara hur mycket fri tid man kan få med flera körer på gång samtidigt och luciatåg och julkonsert och kyrkomusiken och saffransbaket och ... Men det reder sig.

Just nu är jag mer bekymrad över alla struntsaker som snor energin från det som är riktigt viktigt. Regeringens ministrar, parlamentariker och statssekreterare, främst de som har blå färg i själen, fuskar med skatter, resor och avgifter. Ja, de borde skämmas riktigt ordentligt. Det är skamligt att så medvetet syssla med mörksens gärningar under så lång tid och inte sluta upp med det förrän man blir avslöjad. Usch och fy på dem! Hur ska man motivera vanligt folk att göra rätt för sig när inte makthavarna gör det?

Men, just nu händer det något som är än mer allvarligt. Vi är så upptagna med att spy galla över den här smutsiga byken att vi glömmer våra verkliga uppgifter. Under tiden vi rullar en minister i tjära och fjädrar så svälter barn till döds i främmande länder. Människor förföljs, torteras och sätts i fängelse utan grund och utan rättegångar. Här på hemmaplan genomför regeringen ett av de största systemskiftena vi kommer att uppleva. Välfärden monteras ned och vi får ett sjuhelsickes jobb med att bygga upp den igen. Våra gemensamma resurser i form av statligt ägda bolag säljs ut. Jakten på sjuka och arbetslösa går vidare och tvingar familjer att splittras eftersom inte mamma och pappa kan få jobb i samma landsände. Och fler exempel finns, många fler. Varje tidning borde bränna våra händer. Istället har vi så kraftig hud att vi bara läser om ännu en skatteskandal eller om hur Idol-juryn har röstat.

Vänner, vakna upp! Sila inte mygg medan ni sväljer kamelerna. Det är ju vår framtid det handlar om!

Fel vägval va?

Vilka dagar och kvällar man har haft! Fullt upp skulle man kunna säga från tidig morgon till sen kväll. Riksdagsledamöter på besök, studiebesök, heldagsmöte med kultur- och fritidsnämnden där detaljbudgeten antogs med mera med mera. Och igår var det Fars dag med sedvanligt firande hemma hos föräldrarna. Efter detta frosseri i mat och tårta var det dags att anfalla tvätthögen. Nu är den avsevärt mycket mindre. Skönt.

Så, nu är jag alltså tillbaka på banan igen. I helgen kunde vi höra och läsa om storebror strax till höger som har bestämt sig för en omorientering. Kan man inte vara arbetarparti så kan man bli företagarparti. Håller inte den egna skolpolitiken så kan man ta efter andra som befinner sig långt längre åt höger. Ja ja, man gör sina val.

Men, i ärlighetens namn, finns det inte bättre och mer strategiskt riktiga tillfällen att kopiera det nya arbetarpartiet moderaternas politik än just nu? Jag menar, det kan ju inte vara så ofta de befinner sig i skamvrån så totalt som i dagsläget?

Men som sagt, man gör sina val. Det finns all anledning att vara självkritisk för oss som förlorade stöd i förra höstens val. Det finns en rad saker vi kan göra bättre nästa gång. Men då gäller det nog att göra dem just bättre. Det gör man inte genom att köra en lightkarbon på en suddig blåstencil.

Vilken idrott sysslar vi med?

Goe liberalen skrev häromdagen på sin blogg om hur det känns att samarbeta med ett parti i regeringen som hela tiden ställer till det genom att agera omoraliskt. Vi ser exempel på exempel där moderater struntar i att betala licenser och struntar i att betala skatt. Som medlem i ett alliansparti känns det då som om man är med i ett fotbollslag där en av spelarna hela tiden gör självmål. Tycker goe liberalen alltså. Det måste vara hårt.

Jag tycker liknelsen är himla bra. Jag för min del känner det just nu som om mitt lag inte riktigt är överens om vilken bollsport man sysslar med. Kanske är det så illa som att en del inte ens spelar en bollsport utan gör något helt annat.

Eller så är det bara jag som tror att vi spelar fotboll medan alla andra spelar hockey. Då är det inte konstigt att jag ramlar så ofta och slår mig så illa. Jag förväntar mig en mjuk gräsplan men möts av något som är iskallt och hårt. Alltså, kanske borde jag ta mig en funderare.

Ekonomiproblem

Jag bläddrade genom tidningen Dagens samhälle i morse. Där stod det att 32 kommuner har så stora problem med sin ekonomi i år att de inte klarar balanskravet. Förra året var motsvarande siffra 8.

Ja, det är inte så konstigt. I Kalmar förlorar vi miljoner på regeringens systemskifte a' la inverterad Robin Hood "att ta från de fattiga och ge åt de rika". Nästa år ligger förlusten på 40 miljoner. Och vi har förmodligen bara sett början. Suck. Men i Danderyd har de nog glada dagar! De behöver nog inte spara in 75 miljoner och sälja ett av sina bolag till sig själva.

;-)

Ännu en regeringsskandal

Vad finns det för likhet mellan regeringens ministär och dess medarbetare å ena sidan och hockeytränare å den andra?

Jo, båda har en utveckling liknande intrigen i "Tio små negerpojkar". Pinsamt Reinfeldt, pinsamt. Regeringsprocessen har statsministern det yttersta ansvaret för. När det gäller hockeyn är det lite mer komplicerat, men elitidrottsvärlden har ju sina egna policies. För regeringen gäller vanlig hederlig etik och moral. Pinsamt Reinfeldt, pinsamt att detta händer gång på gång.

Å andra sidan kanske detta kan få en del att skrika lite mindre då det gäller att kritisera andras handlande. En liten gnutta ödmjukhet inför andras mänskliga brister och fel kanske man framöver ska kunna hitta hos den heliga alliansen. Men det förutsätter å andra sidan att inte Ulvskog och co beter sig likadant som alliansen tidigare gjorde nu när det är (s) som står utanför regeringsmakten. Kan man möjligen få önska sig en lite mer nyanserad och balanserad debatt?

Men krisberedskap kan man inte ha på krogen medan man sveper en flaska vin tillsammans med en journalist på uppdrag. Och journalisten borde också veta bättre. Där går gränsen. Och det här har ju Schenström nu insett till slut. Suck.

Ny favvis!

Jag har fått en ny favoritskribent! Han jobbar på Östran och heter Peter Akinder. Kolla inlägget http://www.ostran.se/opinion/ordbajsarnas_julafton

Det finns alltså förnuftiga människor även inom andra partier än ens eget. Ibland är det oerhört skönt att kunna konstatera det! Fast det är klart, det finns fler hos oss, många fler, fastän vi är så små, så små.
:-)

Bruklig förvirring?

Idag blir man förvirrad. Ska landstinget spara 88 eller 130 miljoner? Uppgifterna går isär mellan de båda förtreffliga lokalorganen i den här lilla staden. Fast egentligen är det ju så stora belopp att man får svindel. Och som vanligt står majoriteten stolt upp för sina förslag medan oppositionen gör tummen ned.

Som vanligt, ja. Vi är vana vid det. Det brukar ju vara så i den politiska ankdammen. Brukar alltså. Men det finns undantag.
;-)

Ibland blir man förvånad över hur lättlurade en del är. Suck.

Fullmäktige oktober

Små män med stora bilar

prövar just nu nya stilar:

Samarbeta, smeka lätt

verkar funka som en plätt

om man inte tänker på

att det förhåller sig som så

att vi får våra väljares röst

just pga tonen som hörs i vårt bröst

Fotboll, eller?

Igår var en hektisk dag. Det kanske man förtjänade efter en lördag helt utan förpliktelser, det kan medges. Efter spelning i kyrkan var det dags att inviga skateboardytan och den nya konstgräsplanen på Södra utmarken. Det var iskallt och högtalaren vägrade att fungera, men det hela avlöpte rätt väl ändå. Snacka om att man blir imponerad av ungdomarna som kan det där med skateboard! Nu har de, äntligen och efter oerhört skämmigt lång tid, fått en yta där de kan träna, och det känns i alla fall bra. Även om det har gått trögt att skaffa fram något så gick det fort på slutet. Konstgräset kommer förhoppningsvis att komma väl till pass för många fotbollslag som nu får bättre möjligheter att träna utanför säsong. Jag tror inte att så himla många kommer att sakna den stenhårda gamla grusplanen i alla fall. Det här är ett steg på vägen mot ökad folkhälsa och ökade möjligheter till fysisk aktivitet i Kalmar.

Sedan började det dra ihop sig till allsvensk fotboll. Goe liberalen och jag bevittnade AIK-tåget när det rullade in på stationen, såg hur supportrarna vällde ut och satt mitt i smeten i bilen på Larmtorget när gatorna fylldes av folk och bengaliska eldar. Var det roligt? Nej. Var det spännande när en supporter började banka på min bil medan vi satt i den? Nej. Var det kul att se 140 poliser och otaliga polispiketer snurra runt i stan? Nej. Det var BARA olustigt. Och inte blev det speciellt angenämt att gå på fotboll med den inramningen. Det som kändes mest var en bitter smak i munnen. Det här hade INGET med idrott att göra. Det som hände på plan kändes som en bisak.

Men GRATTIS Kalmar FF till stora silver! Det är tråkigt att jag inte kunde glädjas mer med er. Det kan vi tacka inramningen för.

Sänkt skatt?

236 000 kronor i icke-inbetald skatt för åren 2005 och 2006. Det är en himla massa pengar. Frågan är om det är synd om den moderate riksdagsledamoten från södra Sverige eller inte. Han kanske "inte tänkte på det". Jag hoppas han tänker nu. Och jag tycker inte synd om honom. Frågan är om någon gör det. Gör ingen det så är väl frågan om han kan sitta i den lagstiftande församlingen som beslutar om bland annat skattepengar.

Icke-betalade TV-licenser, svartjobbare, svartbyggen och nu undanhållen skatt på stipendium. Det nya arbetarpartiet har en del på sitt samvete. Inte konstigt att de vill sänka skatten. De har ju redan gjort det förresten. För sig själva alltså.
;-)

Present

Kungen får en 60-årspresent av Regionförbundet, kommunerna och landstinget i Kalmar län. Kolla under rubriken Press på http://www.kalmar.regionforbund.se/

Grattis kungen. Men visst var det 30 april 2006 som du fyllde 60? Hoppas ändå du får en trevlig kväll på Kalmar slott.
;-)

Träffande kommentar

En av mina kvicktänkta partikolleger fällde i måndags följande kommentar angående högerregeringens politik:

"Aldrig har så få varit så nöjda"

Visst är den träffande?
:-)

Vem gillar eftertankens kranka blekhet?

Idag måste jag bara säga HURRA för ledaren i dagens Östran! http://www.ostran.se/opinion/staeng_inte_skattevaegen

Äntligen är det någon som vågar säga det jag tror många egentligen tycker. Vi på vänsterkanten är inte ensamma om den här uppfattningen att välfärdens kvalitet går före bibelhållen skattedebitering. Och, om man ska vara riktigt ärlig, ska det drivas borgerlig politik så är det ju borgarna som ska driva den. De gör det förmodligen bäst.

Gamle statsministern Persson är återigen rubrikernas man. Nu har han presenterat sina memoarer. Precis som om det inte räckte med den pinsamma dokumentärserien på TV häromsistens. Nu får vi bland annat läsa hans egen analys om valförlusten i höstas. Han säger att det beror på fastighetsskatten.

Milda makter! Denne man har varit statsminister!! Det finns hur många förklaringar som helst till att det gick pissdåligt i valet. EN detalj är kanske fastighetsskatten. Andra, långt mer uppenbara, är maktfullkomligheten, pampmentaliteten, enväldet, herrgårdsköpet, det försenade partiledarbytet (vem som helst, jag menar verkligen vem som helst, hade varit bättre i valet än Göran Persson men bäst hade Anna Lindh varit om hon inte hade blivit mördad), oviljan att diskutera jobbfrågan, oförmågan att samarbeta, otydligheten med mera med mera. Dessutom var väljarkåren vansinnigt trött på regeringen Persson. Så enkelt var det.

Men Persson tror det var fastighetsskatten. Ack så långt från min verklighet han befinner sig! Och på nåt vis tror jag, utan att förhäva mig, att min verklighet har mer likheter med andra vanliga dödligas än vad hans har. Kanske borde det ge andra höga vederbörande inspiration till lite mer eftertanke också. Det är inte farligt att tänka efter före ibland, speciellt inte när man planerar stora nedskärningar. Det är värre att tänka efter efter. Då kan det bli både fel (likt Persson) och för sent (också likt Persson).

Makt

Makt, makt, makt

Ingå varje pakt

Om man inget hjärta har

kan man ej ha makten kvar

Igår, idag och i morgon

Idag blev det en tur till Växjö där yngste systersonen fyllde 15. Glädjen grumlades en del av att Öster ligger på nedflyttningsplats i Superettan trots seger idag över Mjällby. Å andra sidan har födelsedagsbarnet sina rötter i Kalmar och kunde glädjas åt KFFs seger över de vilt kämpande Brommapojkarna. Guldstriden är i högsta grad levande för Kalmar FFs del. Kämpa på grabbar!

Gårdagen bjöd på gymnasiemässa. Vi besökte Stagg förstås. Som sagt, man glömmer inte sina rötter... Dottern spelade där med tjejbandet Evil Kiwi och det var ett stolt modershjärta som satt mitt i aulan och njöt av musiken. Wow. Dagen blev inte sämre av att Kalmar AIK säkrade platsen i fotbollens division 3 vid femtiden trots avstängningar i sista kvalmatchen för nyckelspelare. Det var skakigt spel och nerverna hängde på utsidan, men oavgjort räckte ju. Grattis grabbar! Det var otäckt spännande avslutningsminuter och hjärtsnörpet var nära. (Just dessa minuter fick mig att förstå hur goe liberalen känner sig när hans kära Åtvidaberg spelar en avgörande match. Då är han nämligen inte kontaktbar! Och det var inte jag heller...) Nu ser vi fram emot nästa säsong! Oturligt nog räckte inte IFK Berga ända fram. Det hade varit kul med två Kalmarlag i samma serie nästa år!

"Gårdagen är förbi, morgondagen har vi ej sett men idag hjälper Herren" står det i Bibeln. Idag och igår var två fina dagar (utom för Öster förstås). Morgondagen vet jag inget om. Den ger mig lite fjärilar i magen, men jag hoppas att Herren hjälper även i morgon!

Sitter han i riksdagen?

Gårdagens EM-kval glömmer vi. Gäsp, vilken tråkig fotboll...

Riksdagens partiledardebatt var nog faktiskt mer spännande än fotbollen. Åtminstone tyder referaten på det. Jag hade inte möjlighet att följa debatten utan har fått nöja mig med medias rapportering. Den är, som vanligt, vinklad och allt annat än komplett. Tydligt verkar vara att Högern-arbetaren-lövkrattaren Reinfeldt gav ett trött intryck och major Jan Björklund tyckte att vi skulle dra upp mungiporna trots de försämringar som vi har fått medan sosse-Mona drog in djävulen i diskussionen. Hon var kanhända rapp i käften, det kan hon vara , men var inte detta att gå ett steg för långt? Jag menar, vi har hur mycket som helst att dra upp ur regeringspolitiken. Vi kan kritisera den dagarna i ända och visa på bättre alternativ. Det finns brunnar att ösa ur. Vi kan ställa samtliga regeringspartier till svars för de försämringar som många upplever och det svek som många utsätts för. En hel drös med borgerliga statsråd kan kallas upp i riksdagens talarstol. Det är ju bara att göra det! Istället väljer Mona att prata om djävulen. Hör han verkligen hemma i riksdagen??? När blev han inröstad? Och av vem?

Pessimist eller optimist?

Pessimisten ser en svårighet i varje uppgift.

Optimisten ser en uppgift i varje svårighet.

Det var tänkvärda ord som jag idag läste i fordonsprogrammets lokaler på Lars Kaggskolan. Jag hoppas att jag är mer optimist än pessimist i alla fall, men ibland så glömmer man att se möjligheterna och gräver ner sig i problem. Det vet jag.

Men nu är det fotboll. Nu gäller det att vara optimist. Heja Sverige!

Grisar och svin

Ja, jag gillar grisar. Det gör inte alla, men finns det någon som verkligen kan motstå en sån här:http://www.expressen.se/husdjur/1.883888/svinliten-gullegris

Vi har en liten Arlakossa här hemma. Den är röd och vit och jättegullig, men den här lilla grisen tar faktiskt priset. Dessutom lever han. Lycka till i livet, lillgrisen!

Ja, som sagt, jag gillar grisar, men jag tycker inte om svin. Det är en himla skillnad.

Heliga kor och hjärtlösa typer

Älgjakten är över. Det syns i sammanträdesrummen och i almanackorna. Plötsligt är det fullt igen. Vi snackar om att slakta heliga kor, men så långt som till älgjakten har vi inte kommit. Man kan bara spekulera i vad som skulle hända om mammor tog semester för att sitta på en stol ute i skogen och göra ingenting. Nej, då är det andra regler som gäller. Har man semester har man inte rätt att ha barnen på förskolan till exempel. Men är det älgjakt så går det bra.

OK, jag vet att man måste hålla ner viltstammen, men det kan inte rättfärdiga den oerhörda helighet som omgärdar älgjakten. Trams tycker jag att det är! Och det säger jag inte bara för att jag är vegetarian.

Apropå trams: Jag läste i en artikel på Aftonbladet om att kommunfullmäktige på Gotland hade reagerat på att en av ledamöterna ammade sitt barn under sammanträdet häromsistens. Kolla länken http://www.aftonbladet.se/kvinna/article1013485.ab . Återigen trams tycker jag. Det är klart att man ska kunna amma barn inom politiken! Vill vi ha unga kvinnor i beslutande ställning så kan vi väl inte kräva antingen sterilisering eller flaskuppfödning? Unga kvinnor föder barn, unga kvinnor ammar barn, så är det. Hjärtlös gubbsjuka kallar jag sånt för. Trams.

Hjärtlöst, ja. Det är ett hemskt tillstånd. Inom politiken måste man ha ett hjärta. Har man inte det är man ute på farliga vägar. En gammal kollega till mig sa en gång: "Politikerns första uppgift är att ta makten. Hans (det är klart att det är en HAN!) andra uppgift är att behålla den." Det är naturligtvis fel, liksom det mesta andra den fd kollegan tyckte, men det hör kanske inte hit. Problemet är att det verkar finnas fler som tycker som han. Man sätter själva maktpositionen framför det man vill uppnå och dem man företräder, dvs det ens hjärta brinner för (eller borde brinna för) underordnas maktbegäret. Det kan man inte avfärda som trams. Det är långt mer allvarligt än så och en direkt fara för demokratin. Usch.

Blandat

Det här blev en fullspäckad vecka med en massa möten av olika slag, studiebesök, nämndssammanträde och annat. Jag hann med bilprovningen också, så nu är spanjoren fit for fight igen!

Även en vecka som denna innehåller sina toppar och floppar. Till de senare hör krokodiler, prestigejägare, bittermandlar och glappisar. Till de förra hör Svenska akademin som vågade ge Doris Lessing Nobels litteraturpris samt Nobelpriskommittén i Norge som hjälper till att sätta klimatfrågan högt upp på dagordningen genom att ge FNs klimatpanel och Al Gore fredspriset. Visst, kanske är det annat än fred de sysslar med, men i förängningen kan faktiskt miljöfrågan vara avgörande för världsfreden på bred front.

Tänk vad skönt det är att livet och världen består av så många olika saker! I morgon väntar körsång och idrottsupplevelser. På söndag är det kyrka och tvätt. Tack goa familjen för att ni förgyller dessa höstdagar! Ni är veckans allra bästa toppar!

Underbar helg

Det blev en underbar helg i Blekinge för vår del. (Då måste man förstås bortse från det fruktansvärda gevärsdramat i Rödeby förstås. Där räcker inte orden till. Hela historien är bara vidrig.)

Vi firade vår bröllopsdag med schlagerfeber i dagarna två med Annelie Rydé och bröderna Herrey. Uteliv enligt den modellen är nytt för mig. Jag som tidigare i stort sett aldrig har varit med om shower och dans (i frikyrkliga sammanhang under 80-talet hade vi annat för oss) njöt i fulla drag. Fyra timmars promenad på lördagseftermiddagen (Ronneby brunnspark är en liten praktjuvel!) gjorde dessutom att middagen på kvällen smakade ännu bättre. Tack goe liberalen både för det gångna året och för den här helgen! Du är bäst!

Att sedan goa dottern överraskade med rosa ljus och leopardmönstrade servetter i kombinerad namnsdags- och bröllopsdagspresent satte ännu lite mer guldkant på helgen. Tack goa unge! Du är också bäst!

Och så vann Kalmar AIK den första kvalmatchen. Heja på!

Just nu är det jobbigt...

Ibland känns det jobbigt. Speciellt just nu. Fastän man är världens snällaste, vegetarian och inte vill en fluga förnär så är man jagad. Det finns nämligen en del som tycker att man är både farlig och skräckinjagande och borde tystas för alltid. Först lockas man alltså ut på banan och sen är det kört. Runt om en står de, med vapnen laddade och med blodtörstiga blickar. Man riktigt ser hur det börjar vattnas i munnen av längtan att få sätta tänderna i en. Sen pang, så är det över.

För en älg alltså.

Just nu sympatiserar jag med älgarna. De har det inte lätt.

Nej, kul har de inte

Inskränkthet, tunnelseende, förenklade resonemang, skitprat, kränkningar, elakhet, stroppighet, ogrundad offermentalitet, okunnighet, dumhet, bitterhet, rigiditet, oförmåga att lyssna, ovilja att ta till sig nya perspektiv, hån, förlöjligande, respektlöshet....

Ja listan kan göras lång på humörsänkande och energislukande egenskaper och karakteristika som man kan hitta hos en del. Utmaningen ligger i att helt enkelt strunta i dem och istället tänka på livets positiva sidor. Man måste lära sig att lämna energivampyrerna därhän och låta dem ätas upp av sin egen frätande ammoniak.

För något vidare roligt liv kan de ju inte ha.

Heja på!

Jajamensan, här kommer den: Vänsterpartiets skuggbudget!
Följ bara länken så kan ni sedan läsa själva.
http://www.vansterpartiet.se/content/view/1141/275/

Här har vi ett alternativ till dagens pågående, för att inte säga galopperande, nedmontering av den svenska välfärdsmodellen. Heja på!

Håll ögon och öron öppna i morgon!

I morgon hålls presskonferens med anledning av Vänsterpartiets budgetmotion. För den som söker efter alternativ till högerregeringens omvända Robin Hood-politik så kommer det att finnas mängder att hitta!

Vad kommer att finnas där? Inte några bidrag för vård av frisk man i hemmet (vårdnadsbidrag), inte borttagen förmögenhetsskatt och inga pigavdrag (skatteavdrag för hushållsnära tjänster) i alla fall. Istället blir det satsningar på pensionärer (höjd pension) och ytterligare resurser på offentlig sektor där det finns mängder av behov att fylla. Håll ögon och öron öppna under morgondagen! Det är det värt!

Det handlar inte om mig! Det är säkert!

Nej, det är inte jag! Jag förstår att många undrar, men reportaget i dagens nätupplaga av Expressen:
http://www.expressen.se/nyheter/1.865364/en-stor-kelgris

handlar om en annan med samma förnamn som jag. Fast en del likheter finns ju onekligen. Och jag säger inte vilka.

;-)

Bilfunderingar

Gårdagen resulterade i två tusen pix till bilverkstaden och skinande nya bromsklossar. Dessutom bytte de en bromsslang och satte dit en ny bromslampa. Nu återstår bara ombesiktningen. Jag antar att det gäller att ställa in sig på ett par timmars väntan utanför bilprovningen. För säkerhets skull får man väl ta med sig en god lunchmacka och hoppas att inte besiktningsmannen är dödshungrig och får dåligt humör av att det luktar mat i bilen. Hujedamej.

Ombesiktning i den här formen är en ny erfarenhet för mig. Jag fick en tvåa en gång med min allra första bil, en gul VW Polo av 1975 års modell. Det var främre röret i avgassystemet som hade rosthål. Min hutlöst händige pappa fixade till felet och så körde jag till bilprovningen för att gå igenom en tidsbeställd efterkontroll. Det visade sig då att den plats jag blev anvisad till var den jättehöga lastbilshallen med en gigantisk port. Där fanns en smörjgrop istället för den traditionella liftanordningen. Gissa om det var på håret att bilen klarade hjulavståndet på bredden! Visst visste jag att Polon var liten, men SÅ liten hade jag aldrig sett den förut. Den såg ut som en liten Legobil i spagat... Men det gick bra.

Bilen såldes senare, efter två år i min ägo, med en värdestegring på 50%. Och så säger dom att man ska placera sina medel i fondsparande och aktiespekulation... Släng er i väggen! Hur många har den utdelningen på två år? Och dessutom hinner njuta av draget av hela 40 hästkrafters acceleration? ;-)

Nåja, det var väl inte problemfritt precis, men minnet av den första bilen (som hette "Gullet" och hade två klistrade nallar på sidorna) vårdar jag mycket ömt. Den nuvarande är som bekant också gul, och det finns åtskilligt med VW-delar i den. Men någon värdeökning räknar jag inte med. Där slutar likheterna. Fast jag håller tummarna för att den liksom sin föregångare håller igenom efterkontrollen! Go go go!!