Jag kan ju inte låta bli att kommentera Melodifestivalen... Förra lördagen var tävlingen pinsam. Hela startfältet var kass, men den sämsta låten gick vidare. Jag pratar om Christer Sjögren. Det var, och jag överdriver inte och jag har inte dåligt minne, det sämsta bidrag jag har hört hittills i mitt ganska långa festivalliv, alla kategorier. Amy Diamond var väl bättre, men inte bra. Hur som helst, den yngsta och den äldsta gick vidare. Kontrasternas kväll.
Även idag blev det kontrasternas kväll. Flickan med det längsta blonda håret vann liksom pojkarna med det allra kortaste. Grattis Sanna och bröderna Rongedal! Men kvällens skräll var väl ändå Andreas Johnssons och Carola Häggkvists missade finalplats. Var det så att alla trodde att den skulle gå vidare och därför inte brydde sig om att rösta på den? Kanske det, ja. Eller är tittarna trötta på förhandsfavoriter och divalater? Kanske det, ja. Hur som helst, överraskande var det. Sånt blir man piggare av.
Själv gillade jag Andra generationen. ;-) Den var kul och ganska typisk för vårt samhälle just nu. Kebabpizza har jag aldrig ätit, vegetarian som jag är. Däremot äter goe liberalens son det ganska ofta när det vankas pizza till mat här. Jag förstår att det är gott. Den går åt i alla fall.
Allvarligt talat, ska vi ha en minsta pyttechans i den internationella tävlingen så kan vi inte skicka Ring, ring-kopior längre. Vi måste våga lite mer och testa lite nytt. Det har alla, såväl människor som nationer bara mått gott och fått nytt liv av. Heja Sverige, friskt humör, nytt är det som susen gör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar