Det är lite trögt för tillfället. Jag har massor att läsa, och uppgifterna som ska lösas är allt annat än lätta. Sådant brukar dock sporra mig, men just nu känns aktiviteterna som sagt trögare än kall sirap. Dessutom är våren kommen, eller solen i varje fall. Det är en sjutusan till studiemotivationsförstörare!
Hur som helst, dagen har gått åt till läsning, tvätt och lite skrivande. Nu väntar åtta frågor i systematisk teologi på sin lösning, eller lösning och lösning.... Ett par kladdar till personliga svar måste det ju bli i varje fall. Att redogöra för Thomas av Aquinos syn på inkarnationen och huruvida han kan sägas anse att det är sant att säga att Gud blev människa men däremot falskt att säga att en människa blev Gud kräver ju sin hjärna (för den som har en sån). Sedan blir det stryktvätt framför TVn. Det är nog enda sättet att stå ut med plågan att se en avgörande sjunde match mellan Frölunda och Luleå efter att Luleå har förlorat sitt försprång och nu måste avgöra borta i en kokande Scandinavium-arena. Det blir INTE lätt men hoppet lever.
På vägen ut till affären (det är en fullt godkänd anledning att gå ut i det fina vädret när såväl filen som juicen är på upphällningen inför morgondagens frukost, så det så) så träffade jag på några trevliga grannar. Sånt piggar upp när man tillbringar så mycket tid ensam med näsan i böckerna. Vi pratade en god stund. En av dem sa till mig: "SKRIV! Jag blir alltid så lugn när jag läser i tidningarna vad du skriver, och det är inte bara jag. Vi är många gamla som tycker precis som du, och vi pratar ofta om dig. Vi blir lugnade av att veta att det finns någon som kan uttrycka sig och som vågar säga som det är." Jag blev glad förstås, samtidigt som jag ju nånstans är himla tacksam över att inte längre förknippas med vänsterhörnet i den lokala politiksandlådan. Jag andas friskare luft nu! Man ändå.... Det är ju skada att politiken befinner sig så långt från vanliga människor. Det är i sanning ett demokratiproblem!
Så tänkte jag när jag gick till affären, och när jag kom hem så skrev jag en debattartikel till. Alltså, det är ju så svårt att låta bli när det finns så mycket att göra!!! (Det där är sant i två olika dimensioner. Ett: Jag har studieuppgifter som växer mig över huvudet. Två: Orättvisorna i samhället måste åtgärdas. Jag hoppas bara tiden räcker till för att klara av båda dimensionerna....)
Go Luleå Go!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar