I fredags gästades Skavlan av SD-ledaren Jimmie Åkesson. Det fanns många känslor involverade hos många människor inför det inslaget. Jag hade mina, det erkänner jag. Efter inslaget var jag ändå ganska nöjd. Skavlan gjorde ett gott hantverk även om det naturligtvis fanns många frågor som hade behövts att ställas, men så klart måste ett urval göras. Tiden var ju inte obegränsad.
Tittarstormen efteråt var ungefär lika förutsägbar som frågan om Små grodorna brukar spelas på svenska midsommarfiranden runt om i landet eller om björnar skiter i skogen. SD känner sig nertrampade och kränkta. SVT dränks i sin tur av mailskörden från de förtryckta SD-skarorna som inte tål att få frågor. Några saker vi kan konstatera är följande: När SD behandlas som vilket annat parti som helst så känner de sig förolämpade. Man får nämligen inte granska deras politik kritiskt. Det är skillnad med andra partier. Dem kan man dra i skiten om och om igen, såväl deras ideologier och förslag som deras företrädare. Vidare är det så galet tydligt att en fri media inte har någon plats i ett samhälle där SD dikterar villkoren. Alltså hör inte SD hemma i ett demokratiskt samhälle. Yttrandefriheten och en kritiskt granskande fri mediasektor är nämligen några av grundbultarna i en demokrati. SDs inställning till sådana fenomen är till sin essens odemokratisk. Och en sak till: Att Jimmie Åkesson är och har varit sjuk är en fråga som inte hör hemma här i den här kritikstormen. Skavlan ifrågasatte inte hans sjukdom och inte hans upplevelser eller känslor heller. Det enda som sattes under en aning kritiskt granskande lupp var SD och deras företrädare ifråga om deras politik och deras taktik, och Åkesson tillhör väl dem, sjuk eller ej?
Nej, SD är ett parti som inte hör hemma i en demokrati som sagt. Att närmare 15% av väljarkåren röstar på dem är ett bekymmer, men 85% gör det i varje fall INTE och det är en väsentligt mycket större andel. Minoriteten kan inte i det läget styra över majoriteten. Det bör man i varje fall kunna förstå, även om man röstar på SD.
Var hör då SD hemma? Ja, kanske i sagornas värld. Jag för min del tänker på Prinsessan på ärten, men det är klart att det inte handlar om prinsessor när vi pratar SD. Det är ju männen som styr där (ännu tydligare faktiskt än i övriga samhället), skapelsens själva krona! Prins Jimmie på ärten lär dock få vänta på sin kungakrona. I en demokrati vinner man den inte om man skriker som en stucken gris varje gång någon annan yttrar sig. Det blir nämligen en aning pinsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar