Gud älskar alla!

Det pågår någon form av religionskrig inom landstinget i Kalmar län. En läkare på Länssjukhuset anser att det är stötande med religiöst aktiva beslutsfattare och vill slippa diskutera med folk som tror på tomtar i himlen. Tja, vad ska man säga? En sak är i varje fall tydlig: Det är tyst från beslutsfattarhåll. Från den styrande majoriteten i landstinget hörs inte ett knäpp. Den politiker som har lyft frågan är kristdemokrat. Jag är inte förvånad. I majoriteten ingår ju mitt förra parti, och där, mina vänner, där har man nästan beröringsfobi gentemot religion. Jodå, visst är det kanske lite häftigt med österländsk mystik, tarotkort, antroposofi och New age-tendenser, men allt som är förknippat med kyrkor och kristendom är tabu, åtminstone lokalt. Sådant ska man hålla undan och hålla tyst med, och sådana röster vill man inte ha, inte ens när det är valår.

Så egentligen är jag inte förvånad över tystnaden, även om jag anser det vara frapperande att det inte höjs någon röst överhuvudtaget från de rödgröna (som annars vill verka för mångfald) för att lyfta upp den svenska religionsfriheten och dess konsekvenser. Den är ju trots allt inskriven i svensk lag och gäller oss alla: kapitalister, socialister, feminister, män, kvinnor, läkare, undersköterskor, politiker och lågstadielärare liksom alla andra. Vi har rätten att utöva religion, och vi har rätten att låta bli. Tack och lov! Att det sedan finns människor som inte klarar av att greppa vad det betyder är ju en helt annan sak, precis som föreställningen att religion och vetenskap skulle vara varandras motpoler och i sig inkompatibla. Det vittnar ju mer om omognad och bristande insikt än om rationellt logiskt tänkande.

Hur som helst, och hur tokigt vi än tänker eller inte tänker, så är vi älskade. Allihop. Utan undantag.