torsdag, augusti 28, 2014

Gud, ge oss vishet!

Jag kom precis hem efter en svalkande cykeltur i motvind. Det är skönt att få komma hem. Alla har ju inte något hem. Jag är lyckligt lottad. Jag har till och med en cykel, en härlig familj, frisk luft att andas och kan gå ute i Guds natur utan att behöva tänka på risken att bli skjuten eller skadad av en landmina.

I Kalmar domkyrka lystes det idag kl 14 samman till bönegudstjänst för medmänsklighet och generositet. Klockorna ringde in och det kom en skara människor som på detta sätt ville visa sin solidaritet med de syskon vi har som saknar hem, trygghet och säkerhet. Det var varmt, det var tänkvärt och det var upplyftande på många sätt. När jag hade lämnat mitt böneljus framför altaret såg jag alla dem som stod på kö för att komma fram. Vi var fler än jag trodde, och det kändes gott. Jag påmindes om Jan Nordströms lilla dikt:



TILLSAMMANSHET

tillsammans är
du och jag och hon och han och dom och vi
starkare än
de
som vill ont

(ur diktsamlingen Jag vilar i din hand, utgiven av Jan Nordström, Kalmar 2007)

Vi är fler, många fler och vi är starkare än de stackare som stod ute på torget och hetsade ut sin okunnighet kring vad det är att vara människa. Kärleken är nämligen det som segrar, alltid. Kärleken är Gud själv.

Men när jag kom ut på kyrktrappan så såg jag fanorna. Jag rös in i märgen. Jag äcklas alltid av budskapet som skanderas: "Det är vi mot dom". Jag far illa, och jag skäms. Jag såg alla polisbilarna och till och med en piketbuss. Jag såg ett samhälle som skyddar samhällets största fiender, de ideologier som ställer granne mot granne och uppmanar till våld mot oskyldiga. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?? Är det en sådan framtid vi önskar våra barn?

Och sedan undrar jag vad i all världen som är orsaken till att så många går till torget och ger nazisterna all den uppmärksamhet som de önskar sig. Varför gick ni dit? Jag utgår från att de flesta var motståndare, så desillusionerad är jag inte så att jag tror något annat, men det skadar ju inte att tänka lite ibland även om man befinner sig på rätt sida. Hade inte det mest effektiva varit att det hade varit tomt på torget? Förtjänar nazisterna och hatet uppmärksamhet? Vi måste ställa oss den frågan. Nu, när det stod mängder av åhörare där så triggades ju talarna och rörelsen upp! Tidningarna i morgon kommer att ha stora reportage, TV kommer att sända liksom radio, och jag undrar: VARFÖR???

Vi som var inne i kyrkan samlades till bön och eftertanke, just för att vi tror att det är verksamma medel i kampen för ett mänskligt samhälle. Bönens kraft är långt starkare än hatiska ord på ett torg i en liten stad i sydöstra hörnan av Sverige. Tack till kyrkan som tog initiativet och som lät klockorna ringa till gudstjänst! Tack till alla som medverkade och till alla som deltog! Jag valde att hålla mig där inne, tillsammans med likasinnade, just för att göra nytta och inte vara en nyttig idiot i händerna på krafter som jag avskyr. Jag är glad att jag gjorde det valet, och jag önskar att vi hade varit ännu fler.Jag önskar att vi lär oss och hittar mer verksamma åtgärder mot hatets ideologier än motdemonstrationer som bara lägger mer bränsle till en förgörande eld som redan är alldeles för stor.

Gud, ge oss vishet!

6 kommentarer:

Pierre Edström sa...

Att vända ryggen till spektaklet ser jag inte som ett sätt att ge dem uppmärksmahet. Snarare tvärtom.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Där jag stod såg jag inte en enda som vände ryggen till :-(

Birgitta Axelsson Edström sa...

Men gjordes det så är det en markering, det håller jag med om.

Anders Göranzon sa...

Blir det inte omöjligt hur vi än gör. Tiga ihäl rasismen går ju inte. Visar vi vår avsky ger vi dess företrädare uppmärksamhet. Jag tror lösningen ligger i att leva enligt de värderingar vi kämpar för. I varje möte, varje vardagssituation stå för medmänsklighet och uppskattning av mångfald. Och att ibland göra medvetna val.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Utan att leva som vi lär och att säga ifrån i de vardagliga situationerna så kommer vi aldrig att bli tagna på allvar, så det är rätt. Att vända ryggen till i en tyst manifestation är också ett sätt att visa vad man tycker på ett värdigt sätt, men att bemöta på plats med "samma mynt" är däremot väldigt oklokt... samt att gå dit och se nyfiken ut...

Samuel sa...

Vi var en hel del som faktiskt stannade ute för att be. Spontant kan jag tycka det är synd när vi som kyrka stänger in oss och faktiskt skapare ett vi och dom. Min tro är att Jesus faktiskt skulle valt torget...men ödmjuk inför att jag kan vara helt fel ute. Jag har förstått att det va en vacker och i många stycken gripande stund inne i kyrkan och det kan ju aldrig bli fel när vi kommer tillsammans i bön och gudstjänst. Jag tror som dig Anders men skulle vilja säga tvärtom. Det blir möjligt hur vi än gör. Att göra är nyckeln tror jag. Jag är glad för jag gjorde mitt val idag och jag är lika glad för de som valde ett annat sätt att manifestera kärlek, medmänsklighet och generositet.