lördag, augusti 23, 2014

Upp och ner och snurra runt

På väg till Lisebergs karuseller och berg- och dalbanor... Det ska bli underbart! Och i morse presenterade den blå blaskan en kommunal opinionsmätning från Kalmar. Det var minsann lite berg- och dalbana där också.

Moderaterna tappar stort. Det är nog inte så konstigt efter det stora debacle som de har visat i full dager i öppna skyltfönster under flera års tid. Ett parti som ser det som mer meningsfullt att slåss internt istället för med politiska motståndare ses inte så regeringsdugligt. Folkpartiet borde ha öppet mål i det läget, men deras företrädare förvaltar inte guldläget. Istället tappar även de, inte lika mycket, men ändå märkbart. Man kan inte bara ha negativ kritik, misstänksamhet och gnäll på agendan om man vill uppfattas som ett seriöst parti med framtiden i fokus. KD ligger kvar på låga siffror. Orsaken är lika uppenbar som tragisk. Det finns idag alltså bara spillror kvar av en borgerlig allians i Kalmars politik.

Miljöpartiet går däremot starkt framåt i den nya rollen som självständigt oppositionsparti. De uppfattas som unga, nytänkande, orädda, pigga och alerta TROTS de interna stundtals mycket hetsiga bråken som har pågått med så öppen ridå att det nästan varit alltför pinsamt. Utvecklingen är ändå helt annorlunda än Moderaternas. Här belönas partiet, kanske mest på grund av företrädarnas entusiasm och engagemang och ett nyvaknat miljömedvetande hos väljarna.

På majoritetens sida har vi ett vinnande parti, nämligen Centern, de enskilda vägarnas beskyddare. I politiken vill de dock helst av allt i världen ligga tryggt i vagnen som körs av Socialdemokraterna och sticka upp huvudet då och då för att tala om hur viktiga de själva är. Strategin verkar lyckas. Det rödgröna färgblindheten breder ut sig och de båda partierna befäster sin ställning. Däremot lyckas inte V följa upp den uppgång som finns på riksplanet. En liten uppgång kan skönjas, troligen beroende på Jonas Sjöstedt som lyckas mobilisera fler väljare än Lars Ohly som aldrig kunde få gehör för sin historiska ärlighet. Dock känns vänsterns medverkan i den styrande koalitionen osäker. Med de här siffrorna behövs de nämligen inte. S och C kan bilda en stark majoritet på egen hand. Även om V kommer att finnas med i stadshustreklövern direkt efter valet kan minsta oenighet bli droppen som får bägaren att rinna över för ett S-parti som inte tål intern diskussion. Vi har sett det förr. Kan man kasta ut ett parti kan man kasta ut fler. Dessutom har ju S tappat flera av sina ideologiskt trogna kandidater inför höstens kommunval. Frågan är vilken ideologisk kompass som kommer att gälla framöver när riktigt starka kort försvinner från arenan. Att ha vänstern med i båten kan bli en garanti (åtminstone i teorin för det hänger på viljan och modet hos V-företrädarna att faktiskt driva politik)för att rodret inte går alltför långt åt höger, men det är en svag och mycket bräcklig position för koalitionens allra minsta parti, ett parti som envetet hävdar att de inte är till salu. Det är man ju så klart, bara priset är det rätta. Det kan räcka med en kommunalrådspost och några nämndsplatser som snälla S släpper ifrån sig eftersom de själva kan ha svårt att fylla positionerna med folk som vill och kan jobba och bidra med något. Det fenomenet har vi ju både sett tidigare och ser fortfarande.

Sedan har vi SD som går framåt. Ja, det ÄR ofattbart hur ett brunt parti kan gå framåt i ett bildat samhälle, men man ska inte underskatta de primitiva drifterna hos folk. De har en simpel retorik, en världsbild som bygger på lögner och företrädare som saknar vanligt hyfs. De går tydligen hem i stugorna i alla fall. Jag saknar motståndet från våra stora partier. Vänsterpartiet har tagit debatten och gör det föredömligt, FP gör det också men är ganska bakbundna av ett allianssamarbete på riksplanet som hämmar skärpan. Vad gör M och S? I sin iver att behålla sina breda väljarlager duckar de för frågan. Det är fegt. Det hjälper inte att Reinfeldt står i riksdagens talarstol och nästan gråter av engagemang när gräsrötterna i partiet inte sätter gränser mot främlingsfientligheten. S är ju nästan ännu värre. Där är det tyst. Ska ni S-företrädare ligga på sofflocket när debatten tas med rasisterna samtidigt som ni tror er om att mobilisera väljare från samma sofflock bara för att ni fortfarande obegripligt nog heter Arbetarpartiet Socialdemokraterna? Det här är pinsamt. Upp på barrikaderna och slåss med andra demokratiska krafter mot rasismen, okunnigheten och egoismen. Det behövs!

Själv är jag lugn och trygg inför höstens val. Jag vet hur jag ska göra. Jag ska rösta feministiskt, precis som jag har gjort så många gånger tidigare. Men först ska jag åka till Liseberg och leka Kalmars kommunpolitiska spel. Jag ska åka upp och ner, snurra runt, kollidera och kanske en och annan gång vinna på lyckohjulet. Hoppas bara inte det regnar alltför mycket. Det är ju ett moment som kan störa, nästan på samma sätt som när väljarna vill vara med och påverka i kommunpolitiken, men det slipper man ju effektivt nog nästan alltid (utom ett par månader vart fjärde år) ;)

Inga kommentarer: