tisdag, juni 03, 2014

Att det ska vara så svårt med jämställdhet...

I dag har jämställdhetsprogrammet debatterats i Kalmars kommunstyrelse. Ja, det var ju inte det enda som debatterades. Längst tid tog nog ett samarbetsavtal med Kalmar City, ett ärende som man inte skulle ställa frågor om utan bara anta då det var en konsekvens av ett beslut i mars. Ja, så kan det bli.

Men jämställdhetsprogrammet, ja vojne vojne.... Jag har skrivit om det förut, om mitt ryggmärgsmotstånd mot att byta den nationella formuleringen "mäns våld mot kvinnor ska upphöra" mot det mer smetiga "våld i nära relationer ska upphöra", dels för att mäns våld mot kvinnor tar sig så många andra uttryck än just inom en nära relation och beskär alla kvinnors frihet, dels för att jag skarpt ogillar osynliggörande av ett av vår tids största samhällsproblem, nämligen att män slår kvinnor. Men, jag förstår att det är utpekande. Det kan nämligen implicera att det finns män som slår kvinnor, och sådana sanningar vill man ju inte höra. Bara för att någon man gör det så ska ju inte andra få lida. Det märkliga är att vi då helst inte ska tala om att ojämställdhet råder på arbetsmarknaden heller, för det FINNS nämligen kvinnor som har hög lön. DÄR kan man generalisera hej vilt! Men det är farligt att jobba med jämställdhet. Det kan skaka samhället i grunden....  Hur som helst, jag köper en formulering där båda begreppen används, men jag gör det av det enda skälet att det just är inom hemmets väggar och i nära relationer som mest våld mot kvinnor utförs. DÅ platsar formuleringen i ett jämställdhetsprogram.

Nej, jag orkar inte referera den här debatten i någon större utsträckning. Den blev nämligen FÖR korkad. Att hävda från KD-håll att vi inte ska jobba med att ändra värderingar och attityder och uppmuntra jämställda förhållanden även utanför kommunens arbetsplatser blir bara FÖR dumt. Skulle inte politiken gå ut på just sådant? Miljöpartiet ställde just en fråga från ett parallellt område: Ska vi inte uppmuntra till miljöåtgärder heller? och svaret blev: Nej. OK, då vet vi. KD gillar laissez-faire. Då gäller det våldtäkt och rasism också, eller? Den privata sfären skulle man ju från samhällets sida inte lägga sig i.

Ja ja, så där kan det gå när inte haspen är på. Men höjden var väl ändå när jag fick frågan om jag inte hade tyckt att det vore fel att män blev slagna om det nu var så att det var vanligare. Hur tänker man då? Kära FP-politiker, jag är EMOT våld i alla former. Jag är i det närmaste pacifist. Jag svänger mig visserligen ofta med våldsmetaforer, men det har sin grund i att jag tror att man vinner framgångar genom kamp och strid, men på det retoriska planet och med ihärdigt arbete och många gånger i skarp konflikt med andra intressen som inte gillar rättvisa och feminism. Men det betyder INTE att jag slår någon i skallen eller applåderar när någon annan gör det. Dessutom är jag sedan lång tid tillbaka starkt influerad av den bibliska begreppsvärlden. Där slåss man med Andens svärd och är en krigsman i Herrens armé, men jag äger varken svärd eller rustning. Och jag slåss inte, som sagt. Men jag kämpar.

Jag ÄR feminist, men jag hatar inte män. Om det vore männen som blev slagna så skulle ett jämställdhetsprogram gälla dem. Dagens jämställdhetsprogram behandlar dock verkligheten och utgår från hur den faktiskt ser ut. När man ställer en sådan fråga som den jag fick visar det bara på vilken vulgäridiotisk bild man har av feminismen, och det förvånar mig att den kom från FP, det parti som är det enda parti av de fyra i regeringsalliansen som har visat NÅGON förståelse och vilja att göra något åt ojämställdheten mellan kvinnor och män. Är det verkligen representativt för FP (nationellt eller i Kalmar kommun) att tro att jämställdhet och feminism betyder att man hatar män? Ja, jag undrar ju efter dagens möte. Jag är öppen för att ändra mig om någon tycker att jag är fel ute. Det vore i sanning en välgärning om jag blir överbevisad. Ska vi komma någon vart med jämställdheten i rätt riktning så måste vi nämligen kunna samarbeta över partigränserna.

Slutsatsen är att det är jättesvårt med jämställdhet. Vi når helt enkelt inte dit när vi inte fattar vad det är, och då kan vi ju inte leva efter det heller. Kanske är det där skon klämmer? Då är min tes desto mer relevant på ännu fler områden: Vi behöver bildning, kultur och vilja för att kunna bygga ett hållbart samhälle, och partipolitiken sätter ibland fler hinder i vägen än den förmår ta sig över.

3 kommentarer:

K R sa...

Jämställdhet och feminism är två skilda saker. Det är som med politik. Politik och tex kommunism är inte samma sak. Feminism är EN tolkning av hur
jämställdhet KAN se ut. Men det finns andra sätt att se det också.

Birgitta Axelsson Edström sa...

OK, signaturen K R som inte är modig nog att tala om vem du är: Jag publicerar inte kommentarer från signaturer som gömmer sig, och speciellt inte om man bara skriver gegga. Nu publicerade jag den här av enbart två anledningar, och de är för det första: att det ska synas hur korkade inlägg som kan skrivas just med anledning av vissas rädsla för jämställdhet och för det andra: att andra som du skriver till ska förstå hur illa det är ställt med din slutlednings- och analysförmåga. Så länge du fortsätter att gömma dig så kommer jag att klicka bort dina kommentarer. De höjer nämligen inte nivån, om jag nu ska uttrycka mig litotetiskt och nästan hövligt.

Birgitta Axelsson Edström sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.