Vaken!

Den Långa Sömnen

Var du vilsen, var du rädd, var du förbjuden?
Blev du tystad och förkrympt till ingenting?
När du vågade i ögonblick av styrka
blev du då hånad och betraktad som ett ting?

Ett föraktfullt grin drar ut den snörpta munnen
Klyver ansiktet som riktats åt ditt håll
Du ser blicken och din lust är som försvunnen
när Du ser aktören stelna i sin roll

Men Du vet att sömnen hör till ditt förflutna
Du har inte tid att låta åren gå
Aldrig sälla dig till skaran av förskjutna
eller dom som tvingas tassa runt på tå

Vaken igen (och du ska leva nu)

Du är vaken nu och ställer dig på vågen
Se du väger mycket tyngre än du tror
Det du sått det kan du skörda nu med råge
Du blir yngre fast du växer och blir stor

Och när livets kyss har brutit våra bojor
ska vi aldrig mer förneka oss
och lämna bort vårt liv

Vaken igen (och du ska leva nu)

Text & Musik: Py Bäckman

Ja, jag är vaken och ser klart. Jag tar steget ut i det okända, men är viss om att jag gör helt rätt. Priset kan bli högt, men ett liv är värt en hel del. Skitprat, förtal, fult spel och utstuderad utfrysning är däremot inte värt ett dugg.

Och, jag tror att det löser sig för min del. Som någon klok människa har sagt: När Gud prövar dig utöver vad du tror att du klarar och du känner att du håller på att ramla nerför svårigheternas stup så kan du vara lugn och ha förtröstan. En av två saker händer: Antingen fångar Gud upp dig när du faller, eller så lär Han dig att flyga.

Och jag ÄR inte höjdrädd. Jag har bara vaknat upp ordentligt från en sömn som har varit både lång och orolig.