Nu havet sig höjer, dess vågor jag ser.
Ett bud om Guds frälsning och frihet de ger.
Jag skyndar mig ned i den svallande våg.
Guds kärlek mig möter och renar min själ.
Och nu, halleluja, mitt liv från idag
jag avskiljer, helgar till Herrens behag.
Hans kärlek än flödar så mäktig och rik
till fullkomlig frälsning för dig och för mig.
(Sv Ps 226:5-6 Text W. Booth, J. Appelberg och K. Hartman.)
Det är tid för reflektion och omstart, så mycket vet jag, och jag vet också åt vilket håll jag vill gå. Det känns skönt :) MEN jag erkänner att jag inte har en aning om hur det ska gå till. Jag får väl ta mig ett dopp i nådens hav och hoppas på två saker: dels att strömmen leder mig rätt, dels att jag inte sprattlar så förtvivlat att jag inte märker vart strömmen leder....
Än finns det en värld där det finns massor att uppgifter att utföra. Där vill jag göra min del, men kanske på helt andra arenor än partipolitikens. Orättvisor och förtryck kommer jag nämligen aldrig att acceptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar