Öppna dörren till livet!

Ja, det har varit en tung tid nu ett tag. Många frågor om meningen med både det ena och det andra har susat i skallen, och svaren har antingen lyst med sin frånvaro, varit alltför smärtsamma att ta in eller helt enkelt så har jag inte accepterat dem. Nu har jag fattat ett beslut, och det känns rätt men samtidigt osäkert. Nu kom nämligen vinden, och jag drogs med. Jag lyfte vingarna som örnen där jag stod på ett ben och inte visste åt vilket håll jag skulle gå, och kastade mig ut. Jag hoppas att jag inte faller för hårt. Egentligen så hoppas jag att jag inte faller alls.

För jag vet att jag har mycket kvar att ge. Jag vet också att jag behöver en omgivning som vill nåt, som har ambitioner och tro på framtiden och som vill vandra åt samma håll som jag. Det är då det blir mödan värt att kämpa, när man inte behöver göra det ensam hela tiden. När man tillsammans kan stödja, tro på och uppmuntra varandra så föds idéer och kreativa framgångsstrategier. När syftet med verksamheten är något ett helt annat, så får man också ett annat resultat. Är meningen med allt att sitta still i en båt, så sitter man still i en båt. Punkt. Plask. Har man tur så driver vinden och strömmen båten åt nåt slumpmässigt håll. Har man otur så händer inte ens det. Jag, å min sida, vill ro och paddla. Jag hissar gärna segel och seglar gärna också. Dessutom kan jag tänka mig att köpa en motor, bara det gör att båten förflyttar sig nånstans och jag slipper lägga tiden på att sitta still och klaga över att solen bränner, att regnet är obehagligt eller att maten tar slut.

Framtiden är osäker, men den tillhör numera i varje fall mig och ingen annan. Jag hoppas kunna brinna och göra nytta i framtiden också. I själva verket har det ALLTID varit orsaken till att jag har bytt jobb varje gång jag har gjort det, alltså övertygelsen om att jag kan göra mer nytta någon annanstans än där jag nu befinner mig. Man ska inte fastna i uppdrag och positioner och växa fast i kontorsstolen, vid sammanträdesbordet eller i skrivbordet. Man ska vidare. Det är därför vi som människor är här, för att utvecklas och göra skillnad för varandra. Så enkelt är det, och så svårt att det är alltför få som vågar pröva vingarna när den rätta vinden kommer. Vi kan till viss del tacka den nedmonterade välfärden för att rädslan och osäkerheten inför framtiden blir alltför stor för alltför många. Tänk så många kreativa idéer vi har förmenat det här samhället genom att stänga dörrarna till livet istället för att öppna dem!

Jag har i varje fall öppnat EN dörr till livet. Jag hoppas, och tror, att den leder till en ljusnande framtid :-)

Kom närmare. Bli kvar hos mig. Det mörknar

och kanske ljusnar det på nytt igen.

Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast

som sjunger timman innan gryningen.

(Ylva Eggehorn)