Just hemkommen från en
konsert, där jag sjungit tillsammans med kören Vox Communis, överväldigas jag
av insikten om hur mycket kultur i olika former betyder för oss människor. Det
handlar om att jag ger mig själv chansen att vidga vyerna, att vara öppen för
nya saker, att våga uppleva sådant jag inte tidigare upplevt samt att jag har
mod att utmana mina egna gränser. Vi har som människor möjlighet att växa och
utvecklas hela livet, och varför ska jag då förmena mig den möjligheten?
Allt är inte ekonomisk
tillväxt här i världen. Jag är inte så naiv att jag tror att vi kan skapa ett
välfärdssamhälle utan tillväxt, men jag ställer på allvar frågan om hur
välmående ett samhälle blir om vi inte ser till att våra behov av kultur
tillgodoses. Kulturen är nämligen det som utvecklar oss allra mest, och vi
måste redan i unga år vänja oss vid att använda och förstå de kulturella
uttrycken.
Därför är det så
livsviktigt att den estetiska bildningen, den som ger oss beredskap för att
utnyttja hela vår potential, får det utrymme som krävs i skolan. Skolan har
aldrig varit och kan aldrig vara en institution där allt kretsar kring
lönsamhet, svenska, matematik och engelska.
Skolan ska ge HELA eleven möjlighet att utvecklas, och vi måste också utanför
skolan ha andra möjligheter att utvecklas vidare. Det kan handla om
kulturskolor, musikscener, bibliotek och bildningsförbund men också om teatrar,
föreningsliv och utställningsytor för att bara nämna några arenor. På det
sättet skapas förutsättningar för ett välmående samhälle bestående av välmående
människor och inte bara av välmående pengar.
Kultur är glädje,
kreativitet, inspiration, insikt och hopp, men det bygger på att vi har
människor som deltar och som ställer sina förmågor till tjänst. Det handlar om
professionellt kulturarbete självklart, men också om att delta själv på
amatörens villkor. Det råder inget motsatsförhållande mellan de två. Det är
just DET som är det fina i kulturens kråksång: Det är en mångfaldsverksamhet
som enbart berikar och inte konkurrerar.
Våren är på gång, det
känns i luften. Jag säger inte att vi i Vox Communis har bidragit till att
våren till slut är här, men jag säger att vi genom att ha roligt tillsammans
dels står ut med den rent fysiska kylan bättre, dels tvingar undan en stor del
av den mänskliga kyla som ibland omger oss.
Dessutom ger kultur
oss redskap som hjälper oss att delta i den demokratiska utvecklingen. Jag
unnar fler den upplevelsen. Våga pröva kulturens vingar! De bär dig ut i
världen, långt längre än du trodde var möjligt! Kanske kan du till och med lära
känna grenar av ditt eget möjlighetsträd, grenar som du själv inte ens trodde
att du hade? Det ger ditt liv ännu fler dimensioner och gör dig ännu mer levande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar