tisdag, maj 07, 2013

På väg hem från Skolriksdagen

Så har man då bevistat Skolriksdagen ännu en gång. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men många har det blivit. Detta var troligen den sista för min del. Det var två trevliga dagar, informationsrika och spännande. Och solen sken båda dagarna så att temperaturen steg till sommarläge, men av detta kunde man inte uppleva mycket eftersom konferensens program var fullspäckat och inte tillät några utflykter utomhus mer än några pauser med kaffekoppen i handen utanför Waterfronts entré.

Utbildningsministern Jan Björklund var en av de första att inta podiet. Det var bra, i och för sig. Då slapp man hans förenklade och fördummande analyser resten av tiden. För två år sedan, då vi var i Älvsjö, kunde jag konstatera att större delen av riksdagens programpunkter gick i linje med Vänsterpartiets politik förutom Björklunds inslag då förstås. I år var det ännu tydligare. På punkt efter punkt kunde Bjöklund se sig emotsagd, men nu inträffade ju inte det eftersom han lämnade byggnaden direkt efter sitt eget inslag. Vi som var kvar kan dock tala om hur det förhåller sig. Jan Björklund är rentav kunskapsfientlig, och det måste väl ändå vara ett bottennapp för just en utbildningsminister? Han driver skolpolitik MOT bättre vetande, och verkar dessutom vara stolt över det. Det är faktiskt ganska pinsamt.

Skillnader mellan skolor sänker kvaliteten. Det fria skolvalet förstärker segregationen. Skolan är en samhällelig angelägenhet, inte en privat vinstmaskin. Vi kan rada upp exempel på exempel där Björklunds enklalösningsfokuserade och populistiska hemsnickeri till utbildningspolitik har fullständigt FEL. Det är inte ens svårt, och har inte varit svårt någon gång.

Ändå är det han som är utbildningsminister. Vi har ett bildningsuppdrag framför oss, om vi nu vill ge våra barn och ungdomar rätt till utbildning och utveckling. Vi måste se till att göra vårt alternativ begripligt och inte bara säga NEJ till tokerierna. Det kan väl inte vara så svårt, om vi bara kan se till att hantera ledarskapet förnuftigt och låta alla kloka medlemmar och förtroendevalda som vill engagera sig också göra det?

Inga kommentarer: