Jag gillar naturen, inte så att jag ofta vistas i skog och mark och kollar in blommor och fåglar och så, men det finns mycket att förundras över när man tar sig tid att kolla lite. Egentligen är det rätt fantastiskt att naturen väcks till liv varje vår, att blommorna kommer åter och bär och frukter växer. Människans härjningar i naturen förstör både klimat och förutsättningarna för liv och växtlighet, men ännu har vi inte lyckats förstöra allting utan vi slipper en "tyst vår" i år också. Naturen är ganska tålig, men vi bör ju tänka till över hur vi förvaltar den. Det skulle inte skada.
När man nu cyklar in till stan på cykelvägen genom Djurängsbackarna så kvittrar det i en underbar symfoni över de vidsträckta vitsippskolonierna. Man blir ganska andlös. Det är skört, och det är vackert. Även en vinterfantast som jag kan se det sköna. Men, allt i naturen är inte vackert.
Jag har alltid varit arg på gökens natur. Hur i hela fridens namn kan det vara meningen att man ska lägga sina ägg hos andra och låta dem uppfostra ens egna ungar? Hur kan det vara meningen att de här stora glupska ungarna ska sparka ut småfågelungarna ur boet och ta all näring själv? Visst är det ganska horribelt? Hur tänkte du Gud när du skapade göken??? Kolla bilden HÄR. Göken söker upp bon för småfåglar (mesar och sångare etc) och lägger sina ägg hos dem. Sedan tar gökungen all plats. Tvi vale.
Som sagt, naturen är fantastisk, men det finns baksidor. Gökungarna är en av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar