Sorglig attityd i kyrkovalstider

Insändare i Östra Småland 22 augusti 2017

Det är inte ofta jag har anledning att vilja citera det gamla S-stadsrådet Carl Lidbom men när jag läste Östra Smålands insändarsida i lördags (19 augusti) så kändes det väldigt nära. Dag Sandahl, Frimodig kyrka, har nu nämligen gått alldeles för långt när han besvarar Öppen kyrkas insändare (18 augusti).

Vi har demokratiska val i Svenska kyrkan. Det förutsätter seriös och öppen debatt mellan de deltagande nomineringsgrupperna. Det var en sådan vi efterlyste.  Dessutom krävs en grundläggande respekt för att det både kan och ska finnas en mångfald av åsikter och uppfattningar i den kropp som Kristi kyrka är. Sandahl misslyckas på samtliga punkter. Det är inte seriöst att sprida rena lögner och insinuationer. Det är inte öppet att aldrig redovisa hur den egna nomineringsgruppen kommer att ta ställning. Sandahls retorik gentemot andra nomineringsgrupper visar mer likheter med mobbning och översitteri än med ett ärligt meningsutbyte. Jag blir bedrövad.

Sandahl menar att jag redan borde veta vad Frimodig kyrka vill. Det gör jag. Efter snart åtta år i stiftsfullmäktige har jag definitivt inga problem med det. Det är en av de nomineringsgrupper som jag absolut inte kan tänka mig att stödja. Folklig och levande är inte epitet man direkt sätter på den argumentation som brukar användas där trots att Sandahl menar att Frimodig kyrka har just dessa mål för kyrkan. Det måste väl ändå finnas någon form av harmoni mellan ord och handling? Men nu är det ju inte jag som behöver upplysning. Det är väljarna.

Sandahl kallar mig kommunist och stiftsbolsjevik. Jag har aldrig varit med i ett kommunistiskt parti, än mindre varit bolsjevik. Det är kränkande att påstå sådant. Skulle jag kalla Sandahl för papist eftersom Svenska kyrkan, som han ju både tillhör och verkar i, en gång lydde under påven? Det är naturligtvis orimligt, även om han ju delar det påvliga synsättet på kvinnliga präster.

Han menar vidare att jag tillhör flera politiska partier och flera församlingar. Det är felaktigt. Sådana rena faktafel gör ju att hela artikelns trovärdighet med fog kan ifrågasättas. Jag har varit aktiv i Vänsterpartiet i drygt 20 år. Jag bytte tillhörighet till Feministiskt initiativ hösten 2014, ett år efter kyrkovalet 2013. Jag valdes in genom den partifristående nomineringsgruppen Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK). Jag kunde naturligtvis fortsatt där även i 2017 års kyrkoval, men jag valde själv att byta. Öppen kyrka (ÖKA) ligger nämligen närmare mina ståndpunkter. Jag är medlem i Svenska kyrkan, S:ta Birgitta församling i Kalmar. Det är den enda församlingstillhörighet jag har. Jag är dock även sedan många år medlem i EFS missionsförening. Att Dag Sandahl inte vet att EFS har missionsföreningar som befinner sig inom och inte utanför Svenska kyrkan blottar en förvånande okunskap.

Jag har erfarenhet av mobbning och utfrysning. Jag vet vad det kan göra med människor. Varken sådant, lögnspridning, kränkningar, översitteri eller respektlös retorik hör hemma inom Svenska kyrkan vare sig i dess verksamhet eller i dess ledning. Jag vet mycket väl att Dag Sandahl historiskt har bidragit med mycket positivt i kyrkans arbete och till evangeliets spridning. För detta ska han ha såväl erkännande som uppskattning. Det är bara så trist att det goda riskerar att överskuggas av de grova övertramp som nu görs från hans sida. Det vore förstås intressant att veta om kollegerna i Frimodig kyrka på det lokala planet (Agneta Adeen, Peter Bexell, Per Dahl och Jonas Lockman-Lundgren) anser att Sandahls sätt att agera och uttrycka sig är fruktbart för kyrkans fortsatta utveckling. Är det den här attityden vi kan förvänta oss från Frimodig kyrka även efter valet i höst?

Birgitta Axelsson Edström, kandidat för Öppen kyrka – En kyrka för alla (ÖKA)