måndag, augusti 18, 2014

Visheten, friheten och hoppet

Jag känner att det är lite sordin på dagen idag faktiskt... Det är visserligen riktigt skönt väder, både regnet, solen och åskan har visat sig, men jag mår inte bra. Jag fryser och har börjat bli snuvig och dessutom har jag en visdomstand som tandhygienisten har bråkat med lite för mycket idag. Den värker trots att den är hel och kry. Det är tanden framför som inte mår bra av att den där idiottanden utan uppgift sitter längst bak i käken och pekar med tuggytan utåt. Dessutom så sitter ju mina tänder så kriminellt tätt att det är stört omöjligt att använda ens minsta tandsticka... Så, jag pressar in små mellanrumsborstar så mycket jag kan, men längst bak är det liksom kört ändå.

Visdomständer klarar man sig nog utan, men man klarar sig inte utan vishet. I varje fall inte särskilt länge, så det gäller att försöka hålla intellektet skärpt och på bettet. Det är ömt längst bak på vänster sida just nu, så jag kan nog inte bidra så mycket med bett rent fysiskt. Frågan är om jag orkar ens intellektuellt. Men kaffe går ju bra att dricka i varje fall... och koffeinet sätter fart på hjärncellen.

Jag rensade bland mina papper igår som ni vet. Då hittade jag valsedeln ni ser till höger.
Den är från vårens val till EU-parlamentet och visar min sista insats för Vänsterpartiet för den här gången. I höstens valrörelse deltar jag inte alls. Visst känns det lite konstigt att efter 20 år, och jag vet faktiskt inte riktigt efter hur många valrörelser inklusive kyrkoval, EU-parlamentsval och EMU-omröstning, helt enkelt bara vara åskådare på avstånd. Men ni vet, det är ju det där med visheten. Den klarar man sig inte utan, inte hur länge som helst. Det kommer en tid när man förstår vad man måste göra, liksom vad man INTE ska göra. Min rösträtt kommer jag förstås att utnyttja ändå. Det är både en demokratisk skyldighet och en rättighet. Människor världen över dör i kampen för den rätten. Då ska vi inte slarva bort den i ett av världens rikaste länder och låta rasister som SD och Svenskarnas parti mobilisera sina väljare medan vi andra ligger på sofflocket. Vi måste rösta efter vår egen övertygelse!

I morse precis innan jag skulle cykla iväg till folktandvården så hörde jag hur det fladdrade i köket. Där flög en liten grönaktig fågel, en liten mes av något slag, fram och tillbaka i ren panik. Jag öppnade balkongdörren så att den kunde återfå sin frihet, och den tog chansen och flög ut. Jag fattar fortfarande inte hur den hade tagit sig in, och inte kunde jag fråga den heller, men det var så tydligt att den ville ut... Instängdheten är inget för en fågel som är född fri, hur mycket man än försöker intala den att det finns gott om ytor att flyga på inomhus. Gränserna, väggarna och glasrutorna begränsar. Snacket om mångfald och frihet faller så platt i jämförelse med den friska luften på de fria vidderna.

Allting har nämligen sin tid... och det bästa för människan, enligt Bibelns bok Predikaren, är att hon är glad och gör sig goda dagar så länge hon lever. Då ska nog inte livet se likadant ut hela tiden, inte för någon, och därmed inte för mig heller.

Men ändå så är det ju märkligt: Vi lever ju i en värld som är stadd i ständig förändring, men ändå finns det eviga strukturer och system som verkar vara eviga, nästan som Konsums logga (men den har dom väl övergivit till slut?) Med andra ord: Ideologier kommer och går, men patriarkatet består. Tyvärr. Och då flyger den frihetslängtande fågeln helt enkelt ut, ut i regnet, åskan, solen och värmen men framförallt ut i FRIHETEN. Så fungerar nämligen den förvärvade VISHETEN till slut: Den hittar HOPPET, trots att det inte längre verkar finnas.

Inga kommentarer: