En oavkortad replik på en artikel i DN 30 juli (repliken som är publicerad på DN Debatt idag kan läsas via länken här.) Den ursprungliga artikeln kan du läsa här.
Kifah Qasem Mohammad försöker på DN Debatt 30 juli beskriva
en samhällsutveckling som i hans föreställningsvärld skulle leda till ökad
integration. Han har i sin iver och troligen omedvetet gjort sig skyldig till ett
kardinalfel: Han har upphöjt de rasistiska krafternas nidbild av en klok, öppen
och generös invandringspolitik till målbild. Han har adopterat deras världsbild
och därmed låtit rasisterna bestämma hur verkligheten är eller ska se ut. Det
ska vi demokrater aldrig tillåta dem att göra.
Den bilden blir tveklöst felaktig.
Vi lyckas så klart inte bättre med att få våra invandrare att känna sig välkomna om vi förnekar våra egna traditioner och vår egen kultur. Hållbara samhällen byggs ju av hållbara människor som är trygga i sin omvärld och i sin identitet. Identiteten ska vi därför inte radera, varken vår eller andras. Den behöver tvärtom stärkas. Den som är trygg i sig själv ser nämligen föga anledning att förtrycka andra.
Det är inte traditioner och kulturarv som är problemet, det är rädslan som vi måste ge oss på. Rädslan för det nya, för det outforskade, för det som vi inte förstår, och för det som leder oss in på vägar där vi aldrig har vandrat. Och då behöver vi alla ha en trygghet i oss själva, i vår egen identitet, i den identitet som vi HAR.
Integration är en komplicerad process med mångahanda inslag. Den kan fungera mycket bättre än den idag gör, och jag vill bara nämna tre aspekter som jag hävdar måste stärkas om vi ska klara kommande utmaningar. Sverige är ett i många avseenden lyckligt lottat land med stora möjligheter, och vi ska göra vad vi kan för att välkomna nya invånare till oss. Det handlar förstås om funktionella institutioner och regelverk, men också om hur vi människor som bor här mår i vår vardag och känner inför kommande utmaningar. Omvärlden skakas av konflikter och svårigheter, och inget tyder på att vi i framtiden kommer att ha färre som knackar på vår dörr.
För det första, en människa som är trygg i sig själv och sin kultur och som har en egen förmåga att tänka och skapa blir inte rädd för det nya som känns främmande. Därför ska vi låta varje människa få utveckla sin skapande och sin analyserande förmåga. Jag kallar det KULTUR. Där har traditionerna sin givna roll, vilka de än är. För det andra, en människa som kan dra egna slutsatser, som kan göra rationella val och som känner sig trygg med det känner sig inte hotad när historien upprepar sig. Därför ska vi låta varje enskild människa få utvecklas intellektuellt. Det handlar alltså om BILDNING. För det tredje, ett hållbart samhälle som byggs för människor och som ska bestå över tid behöver en politik som också håller, en politik som bärs av människor som lever som de lär, som har en stadig ideologisk grund och som förmår att formulera såväl visioner som verksamma åtgärder på vägen dit. Vi behöver en politik som ser bortom ytan. Man bygger inte ett framtida hållbart samhälle genom att lägga betongblock på betongblock. Det gör man genom att tro på människan, genom att ge henne utmaningar och genom att ge henne stolthet och självförtroende för den hon ÄR. Det handlar alltså om att VILJA.
Det är med dessa tre komponenter som vi kan bygga upp en fungerande och respektfull integration där alla kan känna sig välkomna i Sverige. Att utarma och förneka vårt svenska kulturarv och våra traditioner gör oss inte mer öppna för andras, snarare tvärtom. Vad finns det för mening med mångfald om vi ska vara likadana såsom Kifah verkar vilja? Det är ju olikheterna som berikar, inte likheterna! Och vad är det för hemland vi ska älska om det inte finns kvaliteter där som vi känner oss trygga med? Det betyder ju inte att det inte också kan finnas ANDRA kvaliteter som andra värderar. Så ser ju ett rikt och öppet samhälle ut!
Vi känner nog alla igen de rasistiska skräckscenarierna som beskriver ett öppet samhälle utan svensk kultur, utan midsommarsnaps och små grodor och utan både Jesusbarn och Kalle Anka under julhelgen. De bilderna har skapats utifrån en vilja att förlöjliga och skrämma. De saknar motsvarighet i såväl verkliga livet som i demokratiska partiers ambitioner och planer. I och med Kifah Qasem Mohammads inlägg i frågan har de dock fått en gestaltning. Detta sker i ett läge då vänstern i Sverige för första gången sedan 1998 har medvind i valrörelsen och ser ut att kunna nå framgångar i riksdagsvalet. Det är ett strategiskt självmål av gigantiska mått, och det kan visa sig ödesdigert i det kommande valet. Jag känner inte på något sätt igen argumentationen från över 20 års arbete inom Vänsterpartiet, ett parti som alltid under min tid har arbetat tydligt och helhetligt mot rasism och främlingsfientlighet. Jag tvivlar dock inte en sekund på att de rasistiska krafterna kommer att använda sig av inlägget för att misskreditera en seriös vänster som vill bygga klokt och hållbart. Varför ska man lägga upp bollen på straffpunkten och låta motståndaren skjuta den rakt in i mål??
Vem kan på allvar tro att den svenska väljarkåren vill bidra till att den egna identiteten och det egna kulturarvet utraderas? Sverige behöver en ny regim för att bli mer mänskligt än idag. En starkare och bredare vänster är en garant för att detta ska ske. Låt därför inte rasisterna sätta agendan. Agera klokt, genomtänkt, respektfullt och framförallt: Låt inte en ogenomtänkt enfald förstöra en rik och blomstrande mångfald!
Birgitta Axelsson
Edström
Fd pol sekr
V i Kalmar, 20 år med förtroendeuppdrag för Vänsterpartiet, numera teol stud, oberoende feminist och socialist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar