torsdag, augusti 07, 2014

Start på hösten...

Idag hade vi det första formella mötet på omsorgsförvaltningen efter sommaruppehållet. Det var presidiemöte och som vanligt både trevligt och späckat med ärenden att diskutera. En hel del har hänt under sommaren och mycket kommer att hända även under hösten som kommer. Det är ju inte BARA val i höst, verksamheten måste ju rulla på som vanligt ändå.

Detta blir min sista höst i omsorgsnämnden. Det pratade vi också en del om, vad som händer framöver. Det blir fler förändringar förstås, så blir det ju alltid när mandatperioderna är slut och nya börjar, men här vet vi ju om en del i förväg. En del lägger av och nya kommer till, vissa byter uppdrag och andra gör som jag och hoppar av allt. Det har ju hänt en hel del under perioden när det gäller omsorgen också, och jag förstår det. Det är tunga ärenden och vi har som nämndsledamöter blivit ganska illa behandlade under de gångna åren. Det är strama budgetramar och många utmaningar och för att tala klarspråk: Antalet gånger man har fått någon form av positiv feedback från de egna på det politiska arbetet där är lätt räknade på ett par av ena handens fingrar, trots att det har tagit mycket tid och energi och vi har jobbat så gott vi har kunnat. När jag började i nämnden i januari 2011 så var det ett helt nytt område för mig och ett uppdrag som jag inte kunde säga att jag riktigt brann för. Ändå har detta varit mycket lärorika och utvecklande år, inte minst personligen då jag har kunnat föra debatt otaliga gånger såväl inom majoriteten som med oppositionen. Det senare är ju mer normalt för det politiska livet i och för sig... men nu när LOV skulle införas av en ohelig allians mellan S och de andra borgerliga partierna så blev det ju som det blev. Man måste ju stå upp även om man är relativt ensam, eller kanske är det viktigare just då att faktiskt göra det.

Omsorgsförvaltningen måste jag dock ge en stor kollektiv eloge. Jag har ända sedan jag kom in genom dörrarna där känt mig välkommen och värderad, och även idag när jag klart och tydligt deklarerade att det är uteslutet att jag finns med i omsorgsnämnden nästa mandatperiod så fick jag bevis på att jag i varje fall där och i deras ögon har gjort ett gott jobb. Sådan glädjer mig in i djupet av hjärtat. När i övrigt det mest positiva man kan få höra efter att ha planerat eller producerat något är "ja, det är väl inte mycket att göra åt" så är man lite svältfödd på uppskattande kommentarer, och då slickar man i sig ska ni veta, när de väl kommer. Men visst, det är ju en sorg av något slag att radera ut en så viktig del av identiteten. Jag har ju ändå haft den i tjugo år men nu går det ju inte längre.

Sedan tog jag mig en stund i ensamhet vid vackra Lindö i solskenet, idag utan sällskap av hundratals kanadagäss. Bara jag och min cykel och ett antal förbipasserande människor och hundar. Kalmar kan minsann vara vackert ibland, eller hur?

Vid Lindö 7 augusti 2014

När man sitter så där och filosoferar i ensamhet så kan man komma på lite nya tankar som man inte har tänkt förut. En sådan fick jag idag:

Kontroll är maktens egen lilla snuttefilt, men den trygghet den ger är bedräglig och dessutom kväver den kreativiteten.

Håller ni med? Ta gärna en funderare, så där nu i slutet av sommaren och i början av supervalårets höst....

2 kommentarer:

Thore Berggren sa...

Att vänsterpartiet lokalt förlorar en hel bukett av nyanser är ställt utom allt tvivel. Men å andra sidan, kommer det att märkas? Partiet är ju numera av eget val en minst sagt entonig röst i debatten.
Förstår att det känns trist för dig på ett personligt plan, men kära vän, det går inte att bygga ett liv på önskemål om att saker ska fortsätta att vara som de en gång var. Om vänsterpartiet frivilligt vill marginalisera sig, vad ska vi andra kunna göra åt det?

Birgitta Axelsson Edström sa...

Nej, du har helt rätt. Vi andra kan inte göra något alls, men mina visioner om ett bättre liv och ett bättre samhälle för de många kommer jag ändå inte att släppa...