Idag har vi haft ganska grått väder här i Kalmar. Regnet har kommit lite då och då, och höstmörkret börjar redan sänka sig vid halvåttatiden. Och vet ni, jag har inget emot det. Jag tycker att det är vilsamt och inspirerande. Ändå kan jag ju inse att det var skönt att gårdagen inte var lika grå. Då hade Ironmantävlingen i stan inte blivit riktigt lika festlig. Å andra sidan fick vi ju vår beskärda del av regn igår också. Precis när vi skulle gå på vårt funktionärspass vid Sveaplan så öppnade himlen sig och Tor körde genom molnen. Förmodligen var det mitt fel det också. Jag har ju klagat på hans arbetsinsatser under sommaren, så han var väl sur och skulle ge igen.
Men regnet gav med sig, och vi torkade hjälpligt till under de fyra timmar som vi delade ut CocaCola till de tävlande. Just vid halvtvåtiden blev väl colan en aning utspädd, men det var ju inte direkt vårt fel i varje fall ;-) Det var Tors.
Vilka prestationer man får bevittna under Ironman! Två fäste jag mig speciellt mycket vid. Först var det min gamle klasskompis från grundskolan, Jonsson kallad, som hade problem med höften som liten. Han hade vissa restriktioner när det gällde fysisk aktivitet på den tiden men han var en baddare på att slå långa slag i brännboll. Igår sprang han Ironman på ca 12 timmar. Det är stort. Apropå namnet: Vi hade två Mats och två Mikael i vår klass. För att skilja dem åt så kallade vi dem Persson, Ohlsson, Karlsson och Jonsson. När jag kom hem och berättade vad som hade hänt i skolan under dagen så undrade pappa vad det var för gubbar som jag umgicks med. Ja, då tyckte jag ju att det var glasklart. Idag kan jag nog själv inse att det kan ha låtit en aning märkligt från en åttaåring som berättar om skoldagen i andra klass ;-)
Den andre jag speciellt minns från igår var killen som ville se mig in i ögonen när han fick ett par colamuggar. Han ville berätta nåt. Han sa att det här var hans födelsedagspresent. Fattar du, sa han, jag har fått IRONMAN i födelsedagspresent! Och jag svarade "Something must be wrong!" och han höll definitivt med. "Something IS wrong!" ropade han när han skrattande sprang iväg gestikulerande mot skallen med fingret.
Ja, lite galen måste man nog vara för att ge sig ut på ett sådant äventyr, men det går ju inte att bortse från den stolthet som skiner i ansiktena på de tävlande när de närmar sig upploppet. Det är stort! Men jag skulle ALDRIG göra det. Aldrig. Däremot är jag glad att jag tillsammans med många andra kunde hjälpa till att få arrangemanget att flyta på och bli lyckat. Över 2000 gick i mål, och mängder av människor ställde upp som funktionärer och som åskådare längs med banan och många har jobbat stenhårt med både förberedelser och genomförande. Det känns bra! Konstigt nog har jag inte drömt om CocaCola under natten och jag har inte hört goe liberalen skrika" Gurka!", "Cucumber!", "Ogorek!" eller "Pickles!" i sömnen en enda gång heller. Däremot tror jag att jag har cola i håret... Fast hellre lite sockerkladd i håret än 30 getingar, om jag nu fick välja... Det fick jag ju inte. Jag menar bara att det kunde varit värre. Men getingarna levde förstås livets glada dagar där tills dom dog i colaspillet på bordet. Girighet brukar inte löna sig i längden, inte ens för getingar, och socker ÄR livsfarligt. He he ;-)
Just det, apropå socker: I morgon ska jag till tandläkaren. Brrrrr.... men senare i veckan drar jag och dottern på vår årliga Lisebergstur! Helix, here we come! Veckan, som börjar med tandläkaren, kan ju bara bli bättre, eller hur? Men Folktandvården i Berga Centrum är fenomenal och har nästan botat min tandläkarskräck. Det är bara röntgenplåtningen jag inte klarar numera. Hoppas att det går att lösa den delen av undersökningen på smidigare vis än tidigare. Jag menar, det ÄR faktiskt lite skämmigt att behöva använda barnstorlek på plåtarna och ändå inte få det att funka.... Jag kanske är kritisk till mig själv i överkant, men direkt liten i käften har jag nog ärligt talat aldrig varit.... så det känns lite B.... Faktiskt. Jag skulle vilja vara en Ironman i tandläkarstolen, men inte ens där funkar det. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar