18 novembertrötthet...

Jag blir numera ganska provocerad, och det handlar inte BARA om att mina inkomster just nu är tämligen begränsade. Jag blir nämligen provocerad av uttryck som "Julen börjar här" (IKEA), "Skapa din drömjul" (Jotex), "Stämningshöjare för hemmet" (Åhléns), "Mycket jul för pengarna" (Rusta) eller "Julen är på ingång, vad längtar du mest efter? Glögg, julskinka eller knäck?" (Coop).

Jag fattar naturligtvis. Det här är kommersiella företag som lever på att kränga varor för så mycket som möjligt till så många som möjligt, och jag handlar där jag också. Problemet är att hela konceptet, hela begreppsvärlden, bygger på att man kan tillverka en fin jul bara genom att handla, köpa och konsumera mera och mera, helst så tidigt som möjligt. Det är idag den 18 november. Första söndagen i advent ligger nästan två veckor framåt i tiden, och bröddiskarna svämmar redan nu över av vörtbröd, glöggflaskorna bildar pyramider och julskinkorna har hoppat ner i frysarna i de större affärerna. Ju tidigare man handlar, desto större chans finns det att man tjuvsmakar och då kanske man köper en skinka till??? Och om man lägger fram sina nyinköpta julkuddar kanske man tröttnar på dem och köper en uppsättning till lagom till julafton bara för att den rätta julstämningen kanske infinner sig då? För julen skapar man väl med attributen man kan köpa för pengar??

Nåja, det är väl tidens tecken. Själv längtar jag efter en helt annan jul. Den infaller den 25 december, och det handlar inte om att det dessutom är min födelsedag. Jag tycker att man kan lugna ner sig med julfirandet fram till rätt dag, dvs till juldagen och den afton som ligger precis före. Dessutom är jag ju vegetarian och kan inte äta vare sig nötter eller mandel, så någon traditionell julmat blir det heller inte tal om för min del, och det är inget jag sörjer över.

Julen är nämligen något annat än julgardiner (jo, jag har faktiskt såna), julmattor (har jag inte), jullakan (har jag inte heller), julkuddar (nix), julstrumpor (nope), julunderkläder (har inte vanliga röda heller), julhanddukar (nej) och julfiltar (äger inga såna). Däremot har vi mycket julpynt, tomtar och ljus, inte för att man skapar jul med dem utan för att det faktiskt är rätt fint och framförallt roligt att se dem, men det är framförallt grejer som har hängt med sedan Hedenhös. Julen hänger inte på dem heller, utan är något annat och beskrivs mycket bättre, än jag nånsin kommer att förmå, av Zacharias Topelius:

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid.

Giv mig en fest, som gläder mest den Konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt.

Giv mig ett hem på fosterjord, en gran med barn i ring.

En kväll i ljus med Herrens ord och mörker däromkring.

Giv mig ett bo med samvetsro, med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord, och ljus av Herrens ord.

Till hög, till låg, till rik, till arm kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm i världens vintertid.

Du ende, som ej skiftar om, min Herre och min Konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm kom glad och hjärtevarm.

Välkommen julefriden! Gärna i december! Vi behöver ljuset och värmen (och musiken!), men vi behöver sannerligen inte fler tomtar vare sig på loftet eller i hemmen och julskinkor finns det sannolikt nog av. Hjälp oss hellre att skapa frid och gemenskap. Sådant är bristvaror i detta överflödskonsumtionssamhälle som vi har skapat oss.