1. När omsorgsnämndens majoritetsgrupp ska diskutera införandet av LOV (Lagen om valfrihetssystem inom hemtjänsten, dvs i själva verket införande av privatisering och vinster i äldreomsorgen) i praktiken så dyker TVÅ ledamöter upp. Detta gäller alltså diskussion i en fråga som håller på att dela majoriteten i två mycket skarpa delar (vilket i och för sig redan hände vid nämndens decembersammanträde 2012). Enbart EN hade meddelat förhinder. Det säger sig självt att det inte blev mycket till diskussion. Det skrämmande är ju att detta är ett beslut som i grunden förändrar äldreomsorgens verksamhet, men tydligen är det inte tillräckligt engagerande ens för nämndens ledamöter. Jag blir allvarligt oroad. Tänker man lämna WO till hela frågan???
2. Och så kommer det sedvanliga gnället om att regeringen är elak. Ja, det kanske man kan tycka, men den är likväl utsedd efter demokratiska val av en väljarkår som har valt med den egna plånboken som kompass. Det är väl ingen som är förvånad över att regeringen också fortsättningsvis prioriterar skattesänkningar framför kommunal välfärdsverksamhet? Det var ju vad väljarna ville! Att vi på yttersta vänsterkanten tycker att det är en idiotisk hållning står väl klart för de flesta vid det här laget, men vem tycker att det är attraktivt med bitterhet och gnäll? Ingen, absolut ingen. Det är dags att vi slutar gnälla och istället säger vad VI VILL göra. Vilken berättelse vill vi förverkliga? Vi måste lämna statistiken och siffrorna därhän, strunta i staplar, kurvor och cirkeldiagram som visar åt vilket galet håll regeringen låter utvecklingen gå och istället tala om vad VI vill, med våra hjärtan och våra själar! Mer känsla och vilja i politiken och mindre kalkylator! Hur många går igång på ett excel-ark jämfört med en vacker berättelse tror ni? Ja, JAG är i varje fall övertygad. Vi behöver mer känslor och mindre kyla. Så skapar vi en bättre värld.
3. Och så kom då ännu ett kvinnligt avhopp från politiken. Kalmar tappar S-kommunalråd nr två efter bara en verksam mandatperiod. Självklart är hon kvinna. Är det någon som drar några slutsatser av det? Kanske är det så att kvinnor har för mycket att säga till om i politiken? Eller, hemska tanke, är det precis tvärtom???
Nej, det är bättre att lägga sin energi på något annat som kan GE näring istället för sådant som TAR kraft. Visst, man blir inte rik på kapital i det korta perspektivet, men om man inte orkar uppleva någon glädje av livet, hur ska man kunna få det av pengar då? Problemet är dock att det verkar vara mycket lättare att hantera det om man är man. Vad kan det bero på tro? Det är en fråga jag tar med mig in i studierna kring kvinnors ställning i den tidiga kristna kyrkan. Vem vet, det kan finnas paralleller. Patriarkatets tvångströja når nämligen tyvärr in i de flesta miljöer som vi människor har skapat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar