måndag, januari 26, 2015

Vila i frid

Min bekantskapskrets har blivit mindre. Det handlar inte om någon nära vän eller närstående släkting eller så, men det handlar om en människa som valde att avsluta sitt liv och som jag hade lite sporadisk kontakt med. Vi bodde i samma lilla förort ett tag och visste vilka vi var, ungefär. Det är ju numera lätt att hålla kontakter av det ytliga slaget levande genom web och sociala medier, och det där med att "slänga käft med ganska yviga förtecken" har fått en ny arena. Plötsligt så finns han inte där längre, och jag kan inte frigöra mig från känslan av olust och sorg. Det spelar nämligen roll när människor mår dåligt oavsett vilken slags relation man har.

Och det spelar roll hur vi lever våra liv. Det spelar roll för oss själva, men också för andra. Vi befinner oss i ett sammanhang, och även om vi aldrig riktigt säkert kan veta vad som försiggår i sinnet hos en annan människa så kan vi ändå förstå och se en hel del, men hur hanterar vi den vetskapen och de aningarna? Struts- eller hyenataktik? Eller vågar vi visa att vi bryr oss?

Jag tror inte att jag hade kunnat göra något vare sig åt det ena eller andra hållet i det här fallet, men jag kan ändå inte förtränga den mycket sorgesamma känslan av en människa som jag på något vis ändå kände och som upplevde ett så oerhört lidande att han inte såg någon annan utväg än att lämna livet, och jag undrar förstås varför. Jag undrar eftersom jag är så övertygad om att det spelar roll hur vi lever våra liv, och jag är inte säker på att vi riktigt fattar betydelsen av det, men jag vill förstå. Varje liv är nämligen en gåva och är värt nåt. Mörkret kan skingras av ljus. Låt oss åtminstone försöka när vi kan.

Vila i frid.




Inga kommentarer: