”Det var då en välsignad jul” säger Karl Bertil Jonssons
ömma moder i TV på julafton. Nu säger jag ”Det var då en avslöjande helg”. Den
gångna helgen bjöd på information i form av förtal som inte ger några vibbar åt
det välsignade hållet, snarare tvärtom. Det var då en avslöjande helg.
Det vi har bevittnat är nämligen en gläntad garderobsdörr.
Det är inte två isolerade vuxna gossars flams och trams som går för långt, det
är en offentlig manifestation av en värdegrund som existerar och har vuxit
länge i högsta välmåga. Utan en stödjande och uppmuntrande miljö hade den
naturligtvis inte kunnat överleva. Det är därför det är märkbart tyst från
signifikativa håll, och det är därför de två herrarna ifråga tror att det
räcker med en ursäkt.
Men det gör det inte. Vi behöver helt enkelt spränga hela
garderoben och hantera demokratin och opinionsbildningen i öppna landskap. Den
maktfullkomliga machomarängen som har innefattat det heliga maktbrödraskapet
har i allas åsyn landat i öppet hav med ett gigantiskt magplask och det kan
inte ursäktas. Det står ju klart och tydligt för alla: Vi har närt, inte en
kommunist som Karl-Bertil Jonsson, utan en gigantisk gökunge med massvis med
makthunger vid vår barm. Vi har i vår genusblinda välmening låtit
kvinnoföraktet bli en naturlig del av jargongen i maktklustren. Nu både ser och
hör vi det.
Kanske kan det i sig leda till att något viktigt händer.
Kanske kan vi inte längre blunda för verkligheten. Kanske kan vi sätta stopp
för sexuella kränkningar riktade från män till kvinnor? Kanske har vi fått en
gyllene chans att agera FÖR rättvisa och MOT oschyssta metoder, skitprat,
sladder och andra härskartekniker? Kanske kan vi nu ÄNTLIGEN fatta att det är
förtalet och nedvärderingen som är fel och inte den person det hela handlar om?
(Insändare i dagens Östran)
6 kommentarer:
Bravo, prinsessan!
Tack Gamnis-Christer! :-)
"Härligt, bra skrivet utbrister hustrun spontant, där vi sitter i kvällningen 9000 km bort. Jag kan inte annat än hålla med!
Tack Anders och Kristina! Det värmer :) Hoppas att ni har det bra och mår mycket bättre än jag. Kram!
I eftertankens kranka blekhet (för maränger är ju ganska bleka) måste jag också föra in begreppet försoning. Inte i betydelsen: "Nu slutar vi bråka och håller sams" men i den betydelse Paolo Freire skriver i boken Pedagogik för förtryckta. Jag tar det på engelska, för den svenska utgåvan ligger i ett magasin:
"This, then, is the great humanistic and historical task of the oppressed: to libetate themselves and their oppressors as well." Om jag dristar mig att tillämpa detta på situationen i Kalmar, handlar det om att vi män (och framför allt de som sitter högt upp i hierarkierna) behöver inse att även de drabbas av detta förtryck. Den frihet som de eventuellt upplever är en chimär. Ingen människa, som sitter fast i förtryckande strukturer, kan säga sig vara fri, oavsett var i strukturen man finns. Men självklart är detta en vision, som ligger bortom nuvarande, nödvändiga debatt. Ändå vill jag säga det: även män (och inte minst vi män) behöver befrielse. Och till sist: det finns förlåtelse för den som omvänder sig. Även för machomaränger!
Så klart det finns försoning! Min poäng är dock att problemet är STÖRRE än två människors uttalanden och ursäkter.
Skicka en kommentar