Kvinnodag, museum, städhjälp och demonstration - en händelserik dag

I morgon är det Internationella kvinnodagen. Med anledning av detta stod vi på stan idag och delade ut flygblad och frågade Kalmarborna om de tycker att det är OK att vi har ojämställda löner i Sverige år 2009. Alla svarade NEJ. Folk i Kalmar är således kloka. Självklart är det uppåt väggarna fel att vi har en orättvis lönesättning. Varför i hela friden ska kön bestämma lön? Ja, säg det. Ändå är det precis så det är. Vi borde skämmas. Och det gör vi.

Sedan var det dags att avtacka Klas Börjesson på Kalmar Konstmuseum. Han invigde sin sista utställning som chef och nu går flyttlasset till Stockholm. Tack Klas för allt du gjort, du som stridit för konsten i Kalmar. Vi har inte alltid tyckt lika, men jag respekterar honom och han respekterar mig. Det är gott. Jag utnämnde honom till manlig amason. Det tycker jag passar. Fast jag undrar ju förstås varför konstföreningens ordförande lyste med sin frånvaro just idag. Ja, jag vet ju inte. Kanske finns det en naturlig förklaring. Kanske inte.

Efter en, åtminstone som det kändes, mycket lång, trög och blötsnööverbelastad cykeltur hem på goe liberalens herrcykel så satte jag igång dumplattan (man kan väl inte kalla en platt skärm för dumburk?) en stund för att värma upp mig lite. Där upplystes jag om det nya FP-förslaget om att ytterligare höja avdragsrätten för hushållsnära tjänster. Det tjänar svensk ekonomi på, sa majoren förnöjt. Jag rös och blev inte ett dugg varmare.

Herre minje. I vilken värld lever han??? Vi har en ekonomisk kris utan like, folk blir varslade och uppsagda i parti och minut och lika ofta blir man utförsäkrad. Regeringen har gjort det så dyrt att vara med i a-kassan att folk har gått ur, och efter det får man inga a-kassepengar heller. Ett av våra stora fackförbund går med på att sänka lönerna för att rädda folk undan arbetslöshet. Och Janne Major talar om att underlätta för barnfamiljer att anlita städhjälp. Ja, det talar för sig självt. Cynism är bara förnamnet. Den som har skall varda givet, den som icke har skall förlora även det han har. Det är bibliskt, men skall nog inte tolkas bokstavligt som grund för en välfärdspolitik värd namnet. Men det tror tydligen Folkpartiet. Hujedamej. Fast de verkar ju inte vilja ha välfärd, i alla fall inte i generell mening. Det är ärligare att säga det då och inte slå in budskapet i rosa papper och guldsnören.

Demonstrationerna i Malmö stördes av autonoma. Jag är inte förvånad, men ledsen. Man ska dock betänka att av de 6000 som samlades för att protestera var det 5800 som gjorde det fredligt och med uppsåtet att just protestera. Resten, ett fåtal, ville nåt annat. Att hävda att man ska sluta protestera mot orättfärdighet pga risken för bråkmakare är samma sak som att säga att man ska sluta spela allsvensk fotboll pga fotbollshuliganer. Det är sorgligt, men vi måste lära oss hantera det. Och vi ska aldrig lägga oss ner och resignera för våldsmakare. Aldrig.

Ännu en lag

Som vanligt! Det finns massor att skriva om men ingen tid till att skriva. Det är ett exempel på Lagen om de gäckande kommunicerande kärlen. När det inte finns nåt att skriva om finns det hur mycket tid som helst och tvärtom. Typiskt :-(

Men håll ut, jag kommer tillbaka!

Och ändå...

Igår såg vi sista delen av Knutbyserien. Det retar mig att den sändes otextad. Skäms TV4!

Hur som helst, det skrämmer mig att den förkunnelse som vi hörde från Knutby på intet sätt var ny för mig. Jag har hört den förr. Jag har hört den otaliga gånger, från predikstolar i när och fjärran, på lägervistelser och hemma i vardagen, och jag vet att vi var många som tog den till oss. Ett kvinnoföraktande och kvinnofientligt synsätt och en människofientlig förkunnelse parades med en många gånger farlig uppmaning till blind tilltro till ledaren. Idag undrar jag vad jag tänkte på.

Och ändå älskar jag Honom och tror på Honom. Visst är det förunderligt? Det människor gör är mänskligt, det Gud gör är gudomligt. Låt oss komma ihåg det och undvika fler Knutby.

Kritik mot Israel är inte antisemitism

Idag har Lars Ohly en mycket bra artikel på Expressens hemsida (och i pappersupplagan antar jag). Läs den! Jag håller med till 100%.

http://www.expressen.se/debatt/1.1479533/kritik-mot-israel-ar-inte-antisemitism

Tankar om SAAB

Förr brukade vi skoja om SAAB i familjen. Min mamma tog körkort i slutet av femtiotalet och när hon skulle köpa sig en egen fyrhjuling (det fanns ju inte så många att låna på den tiden om man så säger) så blev det just en SAAB. Anledningen vet jag inte riktigt. Närmaste konkurrenten var en Fiat 600. Tja, man ska väl inte köpa bil efter charmfaktor (fast det gör jag!), så hon valde förstås rätt. En röd SAAB av 1958 års modell. Tvåtaktare, rattväxel och frihjul :-) Med tiden fick modellen öknamnet Stinkande djungeltrumma. Jag minns varför.

Sen blev det liksom bara SAAB därhemma. EN gång köpte man en Peugeot 204 kombi, men det var nog snarare att betrakta som ett olycksfall i arbetet. Efter några år med den lille fransosen som drabbades av galopperande rost så var det dags för en SAAB igen, en sprillans ny vit 99:a av 1974 års modell. Ingen blev förvånad. Hur som helst, jag är alltså uppvuxen med SAAB. Röda, vita, gråa SAABar. Och en röd Peugeot.

Pappa brukade säga att SAAB betyder Sälj Aset Annars Byt. Alla skrattade, men inte sjutton bytte vi bilmärke för det. Jo till slut, efter en SAAB 90 av 1985 års modell tröttnade föräldrarna. När de hade ägt skrället (kändes som en husvagn utan gardiner att köra) i knappt ett och ett halvt år blev det byte till en modern japanare, en Mitsubishi Colt. Sedan har det blivit både Seat och Volvo, så nu är SAAB-eran avslutad. Fast inte på riktigt. De kastar allt lite lystna blickar på goe liberalens nya tjänstebil ;-)

SAAB väcker minnen. Jag hoppas att märket överlever. Den borgerliga regeringen har väl inte tillräcklig fantasi för att komma på någon verkningsfull åtgärd som skulle kunna få företaget och dess underleverantörer på hållbara fötter igen. Det är så himla trist. Produktionen måste läggas om och man måste ta ansvar för utveckling och miljö. Märket måste tillbaka till den innovationsnivå som fanns en gång, innan det började produceras husvagnar utan gardiner i fyra nyanser av grått. Jag tror att det går, men regeringen håller inte med mig. Kanske finns det andra som har fantasi och kompetens så det räcker. För jag vill slippa förknippa SAAB med uttrycket Staten Anser Andra Bättre. Läget är inte hopplöst, bara förtvivlat.

Grattis och lycka till!

Ja, man måste ju gratulera till förlovning och bröllopsplaner. Jag önskar de unga tu all lycka! Den blivande prinsen lär få både prinsessan och hela kungariket.

Men mitt republikanska hjärta signalerar att det är nåt som är fel nånstans. Är det verkligen inte en brist i ett modernt demokratiskt samhälle att man måste be om lov för att få gifta sig när man är över 30 år???

Insändarreplik

Förra veckan hade kristdemokraten Christopher Dywik en insändare i tidningen Östran apropå den manifestation som anordnades på Larmtorget den 17 januari. Jag blev, för att tala litotetiskt, en smula upprörd över innehållet och attityden. Det verkar vara lätt att uttala sig om händelser som man själv inte har bevittnat. Därför snabbade jag mig att skriva ett genmäle, men det verkar som om Östran inte tänker publicera det. Därför skriver jag det här.

Christopher Dywik (KD) tar verkligen i från tårna när han diskuterar den omdebatterade manifestationen för fred i Gaza den 17 januari. Han tar till en kränkande retorik som jag hoppades var på väg att dö ut. När han vill att andra ska ”tas i upptuktning” luktar det gammalt och unket. Det är knappast ett tecken på demokratisk skolning och respekt för andras rätt att tycka och tänka som man själv vill.

Under hösten 2008 anordnades det två breda manifestationer i Kalmar. Initiativen kom båda gångerna från vårt ungdomsförbund Ung Vänster. Den första genomfördes till minne av kristallnattens offer den 9 november och blev avbruten av ett gäng rasister som förstörde vårt mötesmaterial och utsatte flera av oss för sparkar och slag. Den andra hölls den 6 december för att visa att vi är många som tar avstånd från politiskt våld. De tre röd-gröna partierna och tre partier ur den borgerliga alliansen ställde upp som medarrangörer vid den senare manifestationen, antingen via moderparti, ungdomsförbund eller både-och.

Kristdemokraterna valde att ställa sig utanför båda gångerna. Jag undrade då, och jag undrar nu, hur tänker man då? Var befann sig kristdemokraternas och deras ledande företrädare när vi tillsammans kunde arbeta FÖR demokrati och MOT våld och förtryck? Och var befann sig Christopher Dywik själv, som vill framställa sig som en så ivrig förespråkare för demokrati, vid dessa tillfällen?

Jag tog avstånd från skanderingar och hakkors den 17 januari, och det gör jag med bestämdhet fortfarande. En samling som ska mana till fred och försoning kan aldrig innehålla element som pekar åt motsatt håll. Frågan som man dock ställer sig är vad Dywik och hans parti har bidragit med för att skapa förutsättningar för fred och försoning. Ska man kritisera andra bör man rimligen visa på såväl alternativ som egen handlingskraft. Annars klingar snacket både falskt och ihåligt.

Så, nu är det sagt. Efter gårdagens debatt i fullmäktige undrar jag ytterligare över flera av de borgerliga partiernas inställning till våld från antidemokratiska krafter. Moderaterna och kristdemokraterna argumenterade skarpt och simmade i grumliga vatten. Frågan lär återkomma. Tyvärr.

Melodifestival

Så har ännu en delfinal i årets Melodifestival utspelat sig i våra tv-apparater. Sedan förra året har vi investerat i en gigantisk plasma-TV men det hjälper inte. Kvaliteten är densamma. Ganska platt och ganska förutsägbart.

Jag höll på Mikael Rickfors den här kvällen. Goe liberalen höll tummarna för Folkpartiets nye chefsideolog som vi kvällen till ära kunde observera på scenen iklädd ridhjälm, silveroverall och ridstövlar. Låten var lite rysk av sig och det hela blev en ganska tydlig bild av det liberala partiet anno 2009: Populism, strama tyglar och skyddskläder. Det var bara ridpiskan som saknades. ;-)

Det är tur att det är en lek och bara ren underhållning. Så länge man håller sig kvar i melodifestivalen alltså. Häpp.

Val snart!!!

SAAB begär rekonstruktion. Det var inte oväntat. Jag blir dock smått vansinnig på den svenska blåögda regeringen som sitter uppe i sitt elfenbenstorn och skiter fullständigt i vad som händer nere på marken med de invånare som de har blivit framröstade av.
"Vi tänker inte ta över några förluster"
"Ska vi spela Monopol med svenska skattepengar?"
"Det är dåligt av GM att inte ta sitt ansvar"

Ja, jag är ju inte förvånad. Att tro att marknaden och kapitalismen ska ta ansvar för välfärden och allas rätt till jobb är inte bara totalt feltänkt, det är rent av dumt. Att inte fatta att man som regering har ett ansvar för det land man är satt att leda är både korkat och fegt. Man hade inga betänkligheter när man sålde Vin och Sprit till ett bolag med franska staten som huvudintressent. Det är tydligen bättre att skicka svenska skattepengar till franska staten än till den svenska arbetskraften.

Det är inte bara SAAB i sig som drabbas, det är alla underleverantörer också. Jag kan hålla med om att SAAB borde har omstrukturerat långt tidigare. Med den utvecklingsnivå vi har här på miljösidan kunde den svenska bilindustrin, både SAAB och Volvo, ha nått mycket längre i omställningsarbetet och varit en förebild. Nu har man försökt på slutet, men det är verkligen fem i tolv och det är alldeles för sent.

Regeringen verkar dock inte fatta att det finns nåt de kan göra. Är det brist på fantasi? Är det brist på vilja? Vi kan konstatera en sak i alla fall, nämligen att de ideologiska glasögonen grumlar synförmågan. Annars kunde man ha sett att ett tillfälligt statligt ägande, alternativt statliga lån, kan villkoras och styra produktion och utveckling i rätt riktning. På det sättet behåller vi jobben och bidrar till en hållbar utveckling. Vill man så kan man. I dagsläget kan man. De statliga överskotten finns.

Men man vill inte, och då går det inte. Suck. Varför är det inte val snart?

Ny skatteprognos, hujedamej

Så kom då prognosen, den som vi alla väntat på. Skatteprognosen. För Kalmars del är det ytterligare nedräkningar som gäller. Detta gör 23,5 miljoner för 2009 i minskade skatteintäkter, 49,5 miljoner för 2010 och 85,6 miljoner för 2011. Resultaten blir då 26,1 miljoner 2009, -11,2 miljoner 2010 och -24,9 miljoner 2011 för Kalmar kommun.

I december hade vi en låååååång och hård debatt med den borgerliga oppositionen med anledning av den kommunala ekonomin. De kunde absolut inte gå med på en skattehöjning. De kunde absolut inte gå med på att spara ytterligare i nämndernas budgetramar. De kunde tvärtemot presentera en budget som var balanserad utan sådana åtgärder. Nåja, balanserad och balanserad. Den var på en miljon plus på sin höjd, men i balans, jo tack, det var den minsann.

Då, alltså. Som vanligt lever inte den borgerliga oppositionen i Kalmar i verkligheten. De hade nog bestämt sig för att stänga ögon och öron, stoppa huvudena i sanden och låtsas som om finanskrisen inte finns. För de kan ju knappast ha tänkt på att den kunde fortsätta? Eller? Hur tänker de egentligen, om de nu tänker alls? Det kanske är svårt att tänka om man har sand i munnen?

Om vi rödgröna inte hade tagit ansvar för ekonomin och föreslagit och beslutat om åtgärder i december i form av skattehöjning med 40 öre (inte kul alls!) och neddragning av nämndernas ramar (inte kul alls det heller!) så hade resultatet för 2009 varit -29,4 mnkr, -79,9 mnkr för 2010 och -95,6 mnkr för 2011. Där ser vi den borgerliga ekonomiska lekstugans konsekvenser. Tack och lov säger jag för att de inte har nåt att säga till om. Bevare oss för såna underskott!

Och i dessa tider väljer också staten att inte skjuta till medel för att kommuner och landsting ska kunna klara sin verksamhet. Istället fryser de statsbidragen och lämnar oss till vårt öde. Som vänsterpartist ser jag förstås sambanden. Det är bättre att lägga pengarna på skattesänkning för dem som redan har gott om kronor i fickorna än att lägga dem på gemensamma behov som vård, skola och omsorg. Suck

Men låt oss nu inte nedslås. Detta är utgångsläget. Vi har allt att vinna 2010. Den huvudlösa borgerliga fördelningspolitiken i majoritet kombinerad med den huvudlösa populismen i opposition är inget trovärdigt, önskvärt eller rimligt alternativ längre. Upp till kamp!

Uteblivet stöd kan bli minnesvärt

Regeringen säger nej till att stödja glasriket. När lågkonjunkturen slår till med storsläggan så att glasbitarna ryker, då står den borgerliga regeringen kallsinnigt på åskådarläktaren och ser ner på förödelsen när det småländska kulturarvet går i graven. När vi hade besök av två av våra vänsterriksdagsledamöter den 2 februari (Torbjörn Björlund och LiseLotte Olsson) så träffade vi tillsammans företrädare för facket på plats i Orrefors och i Nybro. De insåg självfallet att det måste till ett statligt stöd för glasindustrins överlevnad. Det kan handla om utbildningsmöjligheter så att kompetensen utvecklas och finns kvar när konjunkturen vänder. Det kan också handla om stöd i helt andra former, men man tänker alltså från regeringshåll inte göra något alls. Det handlar ju om människor, människor som får sin trygghet raserad och sin yrkesskicklighet nedvärderad till ingenting. Ser de inte det från taburetterna???? Till och med det centerpartistiska landstingsrådet tycker att regeringen gör fel. Kulturarvet har således fortfarande åtminstone hos en del centarpartister en plats i hjärtat. Det känns ju lite tryggt i alla fall att inte alla har blivit kärnkraftskramare.

Jag har hört kommentarer om att regeringen bara diskuterar bilindustrin. Det kanske man gör, men det verkar inte finnas någon ambition att stötta upp där heller. Näringsministern valde att kommentera oddsen för SAAB i negativa ordalag. Är det ansvarsfullt att spela på toto för en näringsminister och regeringsmedlem? Har man verkligen inte ett större ansvar än att snegla på slumpen?

Tidigare borgerliga regeringar har gjort sig kända för att slå sönder. Vi minns 70-talets traditioner av spruckna koalitioner där man gjorde allt för att spräcka sig själv. Välfärden levde farligt i början av 90-talet. Vi har fått bygga nytt med skärvorna. Ska den borgerliga alliansregeringen i början av 2000-talet göra sig själv känd för att radera både den svenska glasindustrin och den svenska bilindustrin? Ja, kan man inte göra sig känd genom att bygga upp så kan man bli den regering ingen kommer att glömma. För den regering som begraver varumärken som Orrefors-Kosta-Boda, SAAB och Volvo, den kommer vi alltid att minas, jag lovar.

Om fiskar, idéstölder och sångfåglar. Prosit!

Förkylningstider, hej hej. Jag har känt mig vissen i flera dagar, så det var väl väntat antar jag. Snörvel snörvel.

Men nåt måste man ju göra ändå. Det går ju inte bara att sitta/ligga hemma och vänta på bättre tider. Tvättmaskinen går således för att hemmet ska rulla på utan otrevliga störningar i form av tomma garderober och översvämmad tvättkorg. En del inbokade möten kan man inte heller avstå från att delta i. Ett sådant har jag bland annat bevistat idag. Fast jag borde ha stannat hemma, det kände jag omgående. Ibland blir problem lite för allvarliga och får alldeles för stora proportioner. Det gäller bl a ämnet för dagens möte. Behöver man fem fiskar men bara får möjlighet att köpa två, då är det ett problem. Utan mat dör man nämligen så småningom. Har man inga pengar, vilket gör att man inte ens kan köpa de två, då är problemet ännu större. Men nu var det inte fiskar, mat och näringsbehov det handlade om utan om något helt annat. Och det handlar inte om brist på pengar utan om olika uppfattningar om vad pengarna ska gå till eller, kanske hellre, VEMS pengar.

Men som sagt, det finns större problem som pockar på lösningar. Främlingsfientligheten, rasismen, intoleransen och rädslan inför det som är okänt måste vi våga ta tag i och försöka göra något åt. Moderaternas senaste utspel på invandringsområdet lär knappast bidra till en förbättring. Å andra sidan börjar vi vänja oss vid moderaternas arbetsmetoder. Vid förra valet snodde de idéerna från socialdemokratin och kallade sig "arbetarparti". Nu snor de idéer från andra hållet. Varför kan de inte komma med något eget? Eller är det så enkelt att de är offer för sin egen skolpolitik, ni vet den som Folkpartiets partiledarmajor har snott, och därmed inte har förstått vitsen med att utveckla sin egen kreativitet? Ja, sjutton vet, men sina idéer bör man i rimlighetens och i ärlighetens namn skapa själv. Men (M)an kanske inte har några, sorgligt nog.

Ja, jag hade behövt en uppiggande sångövning med kören i kväll, men jag orkar inte. Jag har ställt in, för första gången någonsin. Det känns inte bra. Nu gäller det att ladda om inför nästa tillfälle om två veckor. Jag hoppas att sångfåglarna kommer tillbaka då, laddade med toner och glöd. Prosit!

Faran med att stjäla en cykel

Om man nu måste stjäla en cykel så är det bäst att tänka till om vid vilka tillfällen man inte bör göra det och kanske HUR man inte bör göra.

http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/cykeltjuv-sparades-i-snon(1147156).gm
http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/cykeltjuven_laemnade_spaar_i_snoen

Om man nu har bestämt sig för att sno en cykel alltså, vilket man naturligtvis inte BÖR göra eftersom det är kriminellt. Men bara för att man är kriminell så måste man ju inte vara dum också.

Eller?
;-)

Hjärtefärg

Häromdagen fick jag via mail ett urval med citat från barn. Såna är ju alltid roliga och tänkvärda. Den här gången fanns det ett från Isabell 7 år som jag gärna vill dela med mig av:

Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.

Och det är ju himla sant.

Kvällens duell: Bloggare vs Knutby

I kväll är det Bloggarnas afton i Kalmarsalen. För 170 kr kan man höra flera av närområdets mer namnkunniga bloggare diskutera sin användning av fenomenet blogg. Det kan bli kul. Fast egentligen kan det nog bli lite märkligt också. En blogg lever ju sitt eget liv i en speciell form, och huruvida den formen framgångsrikt kan transponeras till talat ord i en paneldiskussion är kanske inte så självklart. Jag önskar dem i alla fall lycka till. Man lär väl få läsa ett antal recensioner i morgondagens tidningar.

Själv prioriterar jag annat den här kvällen. Första delen av filmen om Knutby-historien visas på TV, och jag bara måste se den. Jag har ingen aning om kvaliteten i produktionen, den har ju fått minst sagt skiftande kritik, men innehållet berör mig. Efter många år i frikyrko-Sverige så har jag relativt djup erfarenhet av religiöst ledarskap och hur det kan fungera och hur det ibland absolut inte ska fungera. Jag har aldrig personligen kommit i kontakt med Knutby eller med aktörerna där, men jag tror att jag under årens lopp har varit med om situationer som till stora delar liknar förhållandena där och jag har träffat och lyssnat på otaliga talare som jag så här i efterhand på allvar har ifrågasatt. Därför berör historien mig.

Och ja, den berör mig illa. Mycket illa. Men jag tänker se den ändå. För precis som Jonas Gardell i boken "Om Gud" (som jag sträckläste en helg hösten 2004 utan att kunna lägga den ifrån mig) gång på gång, efter att ha redogjort för Bibelns olika gräsliga gudsbilder och de fruktansvärda gärningar som hans folk i olika skepnader under gammaltestamentlig tid gjorde sig skyldiga till, utbrister orden "och ändå älskar jag honom!" så inser jag att Gud är så mycket större än de människor som försöker beskriva honom och som säger sig företräda honom. Ja, ändå tror jag på honom. Men människorna, dem tror jag inte längre alltid på.

Efter helg kommer vardag

På hemvägen från Bommersvik i söndags såg vi Askungen på dvd. "Vad är väl en bal på slottet?" undrar Askungen. "Vad är väl en helg på Bommersvik?" undrade många av oss i förväg. Svaret vet vi nu. Det var både kul och nyttigt. Se gärna filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=TEXzueRa72k

På minussidan ligger den obefintliga snöröjningen som fick oss att ömsom halka ihjäl oss, ömsom klafsa oss fram och därmed sabba skorna (som inte torkade förrän efter ett par dygn). Jag skulle vilja rekommendera Kalmar Gatu- och parkförvaltning att erbjuda en snabbkurs i snöröjning till den anrika kursgården som i övrigt tog emot oss med all service man kan tänka sig.

Lite tänkvärda frågor kanske kan vara på sin plats för den som till äventyrs är nyfiken:

• Varför finns inte "Life on Mars" i kareoke-version?
• Vem är den store tänkaren som yttrat orden "Den som är stor och stark måste också vara snäll"?
• "Family Four" har fått konkurrens, gissa av vilka? Fast lite mer övning krävs kanske ;-)

Och utmaningar finns det ju många. En är att lära sig skilja på sådant som är brådskande och sådant som är viktigt. En annan är att få planer och ambitioner att fungera i vardagen, efter helgen. Och det går, om man vill. Om detta är jag fullt övertygad :-)

Apropå Askungen, om nu någon undrar: Vi hade barn på bussen. Självklart fick de små välja film. Först såg vi Askungen och sedan Piff och Puff. Till mångas nöje.

Tiden är knapp

-Har du klocka på dig?
-Nej, men jag har en knapp som är ur så man kan verkligen säga att tiden är knapp.

Ha ha :-)

Ja, tiden är knapp. Inte ett inlägg på jättelänge. Sorry. Men idag blir det ett, om än kort, för idag är jag arg. Och lite glad.

Jag är arg på regeringens kortsiktiga energipolitik. Kärnkraftskramarna ser ut att vinna. Vi ska fortsätta driva samhället som om det inte finns anledning att ifrågasätta vårt energibehov. Snacka om att gräva ner inte bara huvudet utan hela kroppen i sanden. Efter folkomröstningen vet vi ju hur det gick med strävanden att hitta förnyelsebara energikällor när man samtidigt hade den billiga kärnkraften att få el ifrån. Nu kör strutsalliansen en sån vända till. "Vi forskar efter nytt på låtsas så att miljöfantasterna tystnar". Pyttsan. Det gör vi inte. Vi tystnar inte. När man så kapitalt lägger sig för kvartalskapitalism på energiområdet och vägrar se allvaret i vitögat så kan man inte räkna med någon uppslutning från vår sida. Dubbelmoralen blir bara så tydlig när vi i Sverige inte ska bryta uran men vi ska minsann använda det i våra kraftverk. Uranbrytning är ju det mest farliga som finns, och jag vill inte för mitt liv att vi ska syssla med det, men då måste vi väl i konsekvensens namn inse att vi inte heller kan använda det. Vem ska med livet som insats bryta det åt oss? Man tar sig för pannan. Och Centern, vad tycker deras väljare? Vad sysslar de med? Vad säger Olof Johansson, den forne partiledaren och miljöministern? I gårdagens tv-program med K-G Bergström var han tydlig. Jag tror att han har många med sig. Lasse Ohly säger att centern säljer sin själ. Jag tror i och för sig att de gjorde det för länge sen, men nu har de sålt sin ande också. Frågan är hur länge kroppen då håller ut, själ-lös och ande-fattig. Suck. Grrr. Det här gör mig både arg och ledsen.

Fast jag är som sagt glad idag också: När Talang 2009 drar igång kommer Kalmar att synas igen i TV. Två auditionskvällar ska spelas in på Kalmar Teater sista helgen i februari (27-28 feb) och sedan sändas i TV4 senare i vår. Alltså, Bert Karlsson är väl ingen favorit, men jag tycker att det är kul att den underbara teatern får utrymme på bästa sändningstid i TV. Glöm inte att kolla på dumburken (eller heter det dumplattan nu?) i april!

Tål att tänka på

"Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"
(Markus 8:36, övers Sv Folkbibeln)

Det bibelordet tänkte jag på igår när vi hade fullmäktigesammanträde. Fast jag tänkte mer på att travestera det på följande sätt:

"Vad hjälper det samhällsutvecklingen om någon vinner allas uppskattning men förlorar sitt egentliga mål?"

Ja, det tål att tänka på minsann. Man ska nog använda både hjärta och hjärna när man arbetar politiskt. Annars kan man lätt gå vilse.

Ännu en interpellationsdebatt

Visst är det gott när man kan vara enig, tvärs över partigränserna? Med breda överenskommelser kommer man längst, och så kan det bli här. Kanske kan vi komma ända till Köpenhamn. Från och med början av mars så kan man komma till Köpenhamn också om man åker med första morgontåget från Kalmar. Bra va?

Men en av Kalmars moderater konstaterade ändå en rad försämringar på tågområdet vid gårdagens fullmäktige. Efter uppstyckningen av banan till Köpenhamn och nu då två olika operatörer ska dela på vägen Kalmar-Köpenhamn så har det uppstått problem. SJ kör Kalmar-Alvesta och DSB Alvesta-Köpenhamn. Det gäller svårigheter att köpa biljett, platsbiljetterna är en ren djungel och priset är högre (fast ibland är det visst svårt att få uppgifter på vad det kostar också).

Jag undrar på vilka grunder DSB vann upphandlingen. Något som jag dessutom kan undra över är hur mycket subventioner DSB har från sin ägare, den danska staten. Hur rättvisa villkor får man då i ett anbudsförfarande? Helt klart är att det var andra intressen än resenärernas nytta som styrde processen den här gången. Kortsiktiga ekonomiska vinster har förmodligen ställts mot, och vunnit över, långsiktig nytta. Känns det igen?

Det här är en effekt av tågtrafikens avreglering och uppstyckning. Det finns två saker som kan motivera en sådan process: att det leder till ett hållbart transportsystem och att det blir bättre för resenärerna. Inget stämmer. Tyvärr. Risken är att man väljer andra, mindre miljövänliga transportsätt när tågtrafiken inte fungerar. Det är som med privatiserad omsorg: Det blev inte bättre och billigare. Det blev sämre och dyrare. Kanske skulle vi i Sverige göra som man gjort i Storbritannien, nämligen börja återreglera.

Men nu har man ideologiskt bestämt sig för att fortsätta med mellandagsrean på gemensamma resurser. Allt ska bort. Mot bättre vetande. Och då går tågen inte som tåget längre. Och där verkar moderaten Tamas Lakatos i Kalmar och jag vara rörande överens.

Otroligt nog.

En av gårdagens interpellationsdebatter

Söndagen den 9 november anordnade vårt ungdomsförbund Ung vänster en manifestation till minne av Kristallnattens offer. Flera partier och ungdomsförbund var representerade vid samlingen som avbröts innan den ens hade påbörjats. Jag och två ungdomar blev fysiskt attackerade av några av de tiotal maskerade våldsverkare som rusade in i vår lilla folksamling. Vi fick inga kroppsliga skador och ljudanläggningen höll, men visst blev man omskakad inombords. Det tog ett tag innan vi tre kom över det, det kan jag lova.

Det var ett slags hatbrott som vi blev utsatta för. Polisen har en utredning igång och tog det här på allvar, åtminstone efteråt. Lördagen den 17 januari, vid en helt annan manifestation, visades en skylt med en svastika. Det var oerhört obehagligt. Jag tar avstånd från det inslaget, liksom från en del annat som förekom den lördagen. Det skulle vara en fredsaktion, men den blev något annat. Jag tog konsekvenserna och gick därifrån. Jag deltog bara som åhörare, men jag tog direkt kontakt med en person som var där och som jag på ganska goda grunder antog representerade arrangören. Hur som helt, jag misstog mig och det enda jag kunde göra var att lämna platsen. Så här i efterhand kan jag inse att jag kunde ha kontaktat polisen, men det tänkte jag inte på där och då, och förresten såg jag faktiskt ingen polis.

Hur som helst, efter den 9 november skrevs ingen interpellation. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte saknade någon heller. Men efter den 17 januari skrevs det en från Folkpartiets Bengt Sundström och jag undrar varför.

För inte kan det bara handla om partipolitisk taktik? Är inte frågan om rasism, främlingsfientlighet och homofobi viktigare än partitaktik? Så klart att den är. Och visst är det så att det sätt som det politiska systemet arbetar på har betydelse för samhällsengagemanget i stort. Och den här gången fanns det en hel del som blev fel.

Men något grovt hatbrott har jag svårt att se att det var. Vi som var där förstod att svastikan användes i ett annat syfte än för att förespråka nazism och rasism och för att hetsa mot folkgrupp. Men den skulle naturligtvis inte varit där i alla fall. Men tycker Folkpartiet verkligen att vi ska sammankalla krisledningsgruppen, rådgivande tjänstemän samt POSOM-gruppen för att en enskild person har viftat med en skylt på Larmtorget? Sprider inte det ett löjets skimmer över det politiska systemets arbetsmetoder? Har vi inte urholkat orden kris, katastrof, olycka och hatbrott då?

I dag den 27 januari är det Förintelsens minnesdag. Jag uppmanar fullmäktige och alla andra folkvalda att betänka detta. Finns det något aktivt vi kan göra för att motverka att sådana folkmord sker igen? I så fall är det bättre att vi gör det än att vi står i fullmäktiges talarstol och debatterar en interpellation som så tydligt skjuter över målet. För DET kan, i motsats till fruktlösa debatter, göra skillnad.

Cervantes lever!

Tänk så spännande det kan vara ibland, en vanlig januarikväll, när man ser den stolte riddaren Don Quixote och hans trogne lille vapendragare Sancho Panza ta sig an striden mot den store jätten. Se så modiga de är! Se så ädla de är! Se så goda de är mot varandra medan de ömsesidigt klappar varandra medhårs!

Men väderkvarnarna står nog kvar i morgon. Tyvärr. Hjältesagorna fungerar inte alltid i verkligheten, men kvällens föreställning hade väl kanske sitt värde ändå. En sak ska vi dock minnas: Egentligen är de båda inte alls vänner. Och vem som egentligen får den fagra mön och hela kungariket vet vi inte förrän om nästan två år.

;-)

Keynes på väg tillbaka

Aftonbladets kultursidor är för det mesta intressant läsning. Så är fallet även idag.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article4260430.ab

Välkommen tillbaka, Keynes! Du är efterlängtad!
:-)

Skogen istället för träden

Jag blir så trött ibland. Ja, måndagsmorgnar har väl en ganska stor portion trötthet i sig per definition, men det är inte det jag menar just idag. Idag menar jag Barometerns ledarsida. Där debatterar kyrkoherden i Nybro med tidningens politiska redaktörer. Ämnet är, föga överraskande i dessa tider, homosexualitet/heterosexualitet och kyrkans hållning vad gäller äktenskapet.

Jag kan börja med att klargöra att jag har min uppfattning klar i sakfrågan. Varken kyrkan eller någon annan ska ägna sig åt att fördöma människors kärlek. Jag är troligen ganska ensam om den uppfattningen i de kristna kretsar jag själv rör mig. Likväl är det den uppfattning jag anser att jag har stöd för i den tro jag har. Men andra har ju, förmodligen utifrån minst lika välgrundade argument, andra uppfattningar. Och det får de gärna ha.

Men problemet blir uppenbart när man missar poängen med kyrkan. Kyrkan kan diskuteras 24 timmar om dygnet. Principer kan nagelfaras lika länge och ofta. Kyrkans organisation och ordning kan man ägna ett helt liv åt. Detta kan man göra utan att egentligen komma fram till själva poängen, nämligen att Gud är kärlek. Kristus älskar oss och har offrat sig för dig och mig. Och det är just den poängen som saknas i de kyliga resonemangen om kyrkans principer. Man ser alltså inte skogen för alla träden. Istället för Bibelns anda följer man dess bokstav.

En gång när jag var yngre fick jag låna en liten sångbok av några goda vänner. En text satte sig i minnet och sitter kvar efter så där 25 år:
När portarna till himmelrik slår upp med stor fanfar
vi finner säkert många då som ej i kyrkan var
Den Gud som djupt i hjärtat ser
lät oss ej gränsen dra
Hans dom är rättvis, han vet mer
så det blir säkert bra.

Vi ska inte fördöma. Vi ska inte ha så stor tilltro till den egna hjärnan och till dess intellektuella förmåga att vi missar det viktiga, nämligen att skapa förutsättningar för oss själva och för andra att ha en varm relation med en levande Gud som vi känner både i och med hjärtat. Vi ska inte vara dumma eller naiva, men vi ska använda både hjärta och hjärna. Vi har ju fått båda två av Gud.

Splittring och alternativ

Vi ser nu tydliga tecken på splittring i den borgerliga alliansen. Utbildningsministern (eller är det försvarsministern?) major Jan Björklund (FP) satsar mer pengar på försvaret än han själv har gått med på. Det är klart att resten av regeringen med försvarsministern i spetsen (för Tolgfors sitter väl kvar än?) undrar vad som har flugit i vapenbroder Björklund. Överenskommelser är ju till för att hållas, även i regeringssammanhang. Men, det är klart, opinionssiffrorna stiger för (M) medan de tre småpartierna tappar och tappar. Profileringsförsöken lär väl stå som spön i backen framöver. Att majoren skulle angripa försvaret var väl egentligen ganska lätt att förutse. Militaristerna finns väl mer i moderatleden, så en och annan röst kan han nog fånga med sin ryss-rädsla.

Och så är det KD som inte bara splittrar alliansen i äktenskapsfrågan utan också sig själva när det gäller EU-listan. Partiledningen petar ett toppnamn, framröstat i vad de kallar "provval" under förevändning att han är en allmänt hopplös person att samarbeta med. I gårdagskvällens Janne Josefsson-såpa rullades partiet i tjära och fjädrar alltmedan de ledande partiföreträdarna lämnade walk-over. En match som man lämnar WO i förlorar man alltid vilket en av deltagarna från mediavärlden konstaterade. Jag är förvånad. Jag struntar fullständigt i vad KD gör med Sacrédeus och sin EU-lista, men visst är jag förvånad över bristen på strategi, taktik och klokskap vad gäller frågans hantering. 2,5 procent i opinionsmätningarna kan framkalla panik - jag förstår dem mer än väl - men man måste väl ändå försöka tänka klart? Hur som helst, Josefsson har sänkt partier förr. Han är på god väg att göra det igen, men den här gången är det svårt att se att inte partiet självt har stått för de största misstagen på alldeles egen hand.

Mitt i denna borgerliga splittring så måste det finnas ett alternativ. Det alternativet står vi för. Det handlar inte bara om en möjlighet att profilera sig på vänsterkanten och tala om vad vi vill. Det handlar om en skyldighet att lyssna på folk som vill se en förändring, folk som förlorar både jobb och inkomster medan andra som redan har sitt på det torra får allt tjockare plånböcker. Det är inte bara en möjlighet, det är en skyldighet att anta utmaningen. Låt oss göra det. Nu.

Rubriker

Tidningsrubriker är riktigt roliga. Idag kan vi t ex läsa på Barometerns nätupplaga:
Fler avgångar ska lyfta Kalmarflyg
Tja, det är väl ganska självklart. Skulle avgångarna istället sänka flyget så skulle det vara en större nyhet. Tycker jag. "Flyget satsar på u-båtar". Kul tanke.

I samma nätupplaga läser vi följande:
Tågtrafiken flyter igen
Hur länge sedan var det tågen gick på vatten? Det minns i alla fall inte jag. I min värld är det båtar, skotrar och Jesus som går på vatten, inte tåg.

I Östran, som har en senaste nytt-spalt till höger, läser vi:
Präster vill slippa vigsel
Ja, det tycker jag är en rättighet i ett fritt samhälle. Vill man inte gifta sig så ska man slippa. Det borde gälla alla, även präster.

Eller är det helt enkelt så att det är något jag inte har förstått i dagens nätnyheter??

Så kanske det kan vara. Tro´t eller ej, men jag börjar nog ana det. Kanske är det en och annan som kan lära sig nåt om hur man ska läsa ordentligt för att ha något riktigt hållbart att grunda sina uppfattningar på. Det enkla är inte alltid det sanna och riktiga, förutsatt att man inte har gjort det till en dygd i sin ideologi att "det är tufft att vara dum". (Tack till Joachim på Östran!) Och det har inte jag.

Som sagt.

Annorlunda lunchsällskap

Idag har vi ätit lunch med en hund. Eller två. Eller två tredjedels, helt beroende på hur man ser det. Gott var det i alla fall. Och riktigt trevligt.

Vad vi åt? INTE spaghetti och massor av frikadelli i alla fall.
;-)

Ingen Barack här

Idag installeras Barack Obama som president i USA. Jag tänker INTE blogga om det. Jag tror nämligen att det blir tillräckligt många andra som gör det.

Så det så.

"Spriten är slut"

I lördags var vi på bio och såg Benjamin Button. Den kan jag rekommendera! Det är spännande med filmer som kräver att man tänker till en aning och vänder på perspektiven. Allt måste ju inte vara så himla realistiskt jämt. Den här filmen var kul men samtidigt tänkvärd. Repliken "Visste du att jag har blivit träffad av blixten sju gånger?" är redan en klassiker.

Vid läskautomaten i foajén möttes vi av en nymodighet. Visserligen var det länge sedan vi var på bio, men här hade det hänt saker. "Spriten är slut" stod det på en lapp på en av kranarna. Nog för att man hört talas om fulla biosalonger, men inte hade jag tänkt mig att det var SÅ man menade. ;-)

Frustration - ett lyxproblem

Idag tillbringar jag dagen med att försöka få fatt i folk. Detsamma gjorde jag förra veckan. Fram emot fredagen inser man att det är kört. Att få tag på någon per jobbtelefon på fredagar är ungefär lika lyckosamt som att försöka utvinna socker ur Döda havet.

Tyvärr är det så gott som lika illa idag trots att det är måndag. "Tillfälligt ute" men tillfället varar i flera timmar. "Sjuk" fortfarande. "Tjänsteärende till kl 1600" är samma sak som resten av dagen och har man tur, men då måste man ha tur, så får man fatt i vederbörande i morgon innan han har gett sig av på nästa tjänsteärende. Eller blir "tillfälligt ute" resten av dagen.

Höjden var ändå när jag en gång förra året sökte en av kommunens tjänstemän och fick svaret "Tjänsteärende, återkommer kl 0214". Som politiskt ansvarig får man ju stora skälvan. Ska jag ha på mitt samvete att människan jobbar dygnet runt?!? Men så illa var det inte. Han skulle återkomma den 14 februari, dvs 14/2. Ibland är det rörigt med frånvarokoder.

Nåja, det är skönt att det finns e-post. Det förutsätter dock att den blir läst, och då inte bara av mig. Och medan jag väntar blir jag bara mer och mer frustrerad. Suck.

Fast jag antar att detta är ytterligare ett I-landsproblem. Det finns de människor som har det värre. Mycket värre. Det vet jag.

MEN KAN INTE MINA KONTAKTER SVARA I ALLA FALL????

Fred nu

Jag var på en fredsmanifestation tidigare idag, åtminstone var det dit jag gick. Men jag lämnade något annat. En manifestation där det finns skyltar med svastikor på, om så bara en såvitt jag kunde se, eller där man skanderar "Aldrig fred" är ingen manifestation för fred.

Det var en sorglig upplevelse. freden är värd så mycket mer än så. Jag vill rikta ett varmt tack till de talare som förde fram buskapet om fred och försoning, men helhetsbilden gav en fadd smak och jag valde att gå därifrån innan det hela avslutades.

Fred nu. Nu.

Bokstav och anda

Jag läser just nu Barack Obamas självbiografi. Goe liberalen gav mig den i födelsedagspresent med förhoppningen att jag skulle bli liberal efter genomläsningen. Tja, vad ska man säga? Man kan ju inte glädja andra jämt, eller hur? Nej, nån liberal blir jag inte.

Men boken har sina guldkorn och är synnerligen välskriven. Igår läste jag om en man som hade blivit arbetslös från ett välbetalt bankjobb och som istället hade tagit jobb som vaktmästare i en katolsk kyrka. Han var välgörande radikal i sin uppfattning om livet och tron och allt det där. Han gick omkring med prästkrage även om han inte var präst och predikade ändå, även om folk som behövde lyssna inte gjorde det. Kul snubbe. Hur som helst, det jag fastnade för var följande omdöme som han yttrade om en del kyrkfolk:

"De tror att om de följer Bibelns bokstav så behöver de inte följa Bibelns anda."

Smaka på den meningen ett tag. Är den inte synnerligen aktuell idag? Applicera den på kriget i Gaza, på synen på homosexuellas kärlek, på integrationsfrågor etc etc. Visst är det tänkvärt?

Och jag är fortfarande vänster. Himla mycket vänster :-)

Borgerlig trend som inte överraskar

Ja, nu är trenden satt på pränt. Med det borgerliga styret i Sverige så förstärks centraliseringen och besluten fattas längre och längre bort från de vanliga människor som berörs av besluten. Att vi märker det på den primärkommunala nivån är väl ingen nyhet. Strypta statsbidrag minskar det kommunala självbestämmandet. Mer makt till överheten alltså! På Sveriges Radio Kalmars hemsida kan man läsa följande (klicka på länken)
http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2567151

Även inom medicin och vård knaprar alltså staten på självbestämmandet. Landstingen får mindre att säga till om och staten mer.

Men vänta nu, är det inte vi på vänsterkanten som brukar få höra att vi vill centralisera? Är det inte vi som beskylls för att göra vanligt folk maktlösa? Jo, minsann är det så! Men nu är det alltså tvärtom, precis som vi har sagt hela tiden. Borgerligheten vill knyta makten till överheten medan folk ska luras att tro att de har en frihet. Friheten finns ju bara för den som har en egen tjock plånbok. "Alla är jämlika men en del är mer jämlika än andra" som en känd gris sa. Grrrrr :-(

Likadant är det med EU-frågan. Där kan man verkligen prata om att skapa en beslutsnivå som ligger fjärran från gräsrötterna, och det är den processen som vi kritiserar. Den kritiken är vi så gott som ensamma om nu när andra traditionellt EU-kritiska partier överger sin ståndpunkt. Jag hoppas att svenska folket fattar vart vi är på väg och ser till att vända centraliseringstrenden både i årets EU-val och i nästa års riksdagsval. Det kan inte vara värdigt en modern demokrati att beslutsfattandet sköts centralt och att vanligt folk tappar sitt rättmätiga inflytande!

Upp till kamp!

Nu är glada julen slut slut slut...

Ja, nu har vi städat bort alla tomtar, änglar och annat som har med julen att göra hemma i lägenheten. Plötsligt blev det tomt och ganska mörkt, och speciellt platsen där granen stod känns lite konstigt kal. Visst är det fantastiskt hur snabbt man vänjer sig vid allt det röda, glittriga och guldiga och vid alla ljusen i fönstren? Helt klar är jag dock inte. Uteslingan med de kulörta lamporna och det fejkade granriset som slingrar sig runt balkongräcket har jag inte tagit bort än, men jag ska göra det så fort jag hinner. Helgen räckte inte till det också, men det kommer ju fler dagar. Förresten är det lite kul med den där slingan. Det anses inte "fint" att gilla kulörta ljus, så alltid retar det nån finsmakare och vän av ordning att den hänger däruppe och lyser röd, grön, blå och gul. Hi hi :-)

Hur som helst, nu tar det nya året och den nya säsongen vid med körsång, budget, tulpaner, årsmöten, bokslut, årsberättelser och allt annat. Visst har man en liten startsträcka, men det börjar arta sig. Speciellt på körsångsområdet så gäller det att glömma julmusiken och leta i alla andra högar för att hitta nya låtar att sjunga. Kanske blir det Proud Mary och Povel Ramels Följ mig bortåt vägen den här gången. Jag har nämligen mina planer.... God fortsättning!

Ännu några renar

Plötsligt blev jag lite nostalgisk och började leta på YouTube efter ett gammalt e-julkort som jag fick någon gång på 90-talet medan jag fortfarande jobbade på Högskolan i Kalmar. Det försvann nån gång mellan mina olika arbetsplatser och byten av datorer och jag har förgäves letat efter det, men nu fanns det där!

http://www.youtube.com/watch?v=zIWHWjddGsQ

Jag kan naturligtvis inte undanhålla er detta! Visst är det underbart även om julen väl egentligen har passerat vid det här laget?

Men "And a Happy New Year" funkar ju fortfarande!

Obama tar ett litet steg åt rätt håll

Äntligen. Ett litet steg, men i alla fall....
http://www.ostran.se/sveriges_nyheter/obama_oeppnar_mot_hamas

Det enögda amerikanska perspektivet under ledning av nu senast president Bush har effektivt motat bort alla möjligheter till en lösning av konflikten i Gaza och istället trappat upp den. Jag är inte så naiv att jag tror att det händer nåt revolutionärt i det konservativa USA över en natt, men en liten ljusning är det ju i alla fall.

Stoppa dödandet NU!

Borgerlig trovärdighet

Jag läste på radions hemsida att den borgerliga alliansen i Kalmar håller på att samla sig. Jo jo, det kan de sannerligen behöva. Efter den här mandatperiodens borgerliga debacle, som egentligen började på allvar i valrörelsen då högern höll på att spricka sönder och samman av en intern maktkamp, så är det nog nödvändigt om man ska ha ett enda uns av självrespekt i fortsättningen. Jag menar, ett moderatparti som bär ett tydligt s-märke, ett liberalt parti som bara håller sig utanför och säger nej till allt, ett kd-parti som raderar ut sig själva och ett centerparti som är så giriga att de är villiga att hoppa över skaklarna när som helst utgör ju inga större bekymmer för oss i majoriteten, hur mycket de än gnäller var och en för sig.

Men nu ska det, som sagt, bli ändring på detta. Hur det hela lyckas kan vi inte veta. Men utgångsläget kunde väl vara gynnsammare än det är. Första uppgiften för den sammansvetsade alliansen blir att presentera budgetneddragningar på i runda slängar 100 miljoner. De säger NEJ till skattehöjning och NEJ till besparingar. Alltså är två vägar helt stängda. Den tredje tänkbara vägen heter egna sedelpressar i källaren. Hur trovärdigt det blir lär nog också visa sig så småningom.

Men allt är ju möjligt när man sitter i opposition och inte behöver ta ansvar i verkligheten. I kommunal opposition kan man skapa sig en egen värld med egna regler. Det gjorde man i budgetdebatten i december, och det lär man fortsätta med. Men trovärdigt, det blir det inte, utom i de interna borgerliga överläggningarna alltså. "I en annan del av Kalmar", om man så vill travestera gamla "Freda".

RENa funderingar

Idag när jag läste vårt lokalblad Östran fastnade jag på en av rubrikerna. Där står (tyvärr finns inte artikeln i nätupplagan utan bara i papperstidningen) "Ren ber Karlsson om hjälp" eller nåt i den stilen.

Kan Karlsson prata med renar? Visst har jag sett mannen som pratar med hundar i TV-serien med samma namn, och visst finns det en film och en bok med titeln "Mannen som pratade med hästar", men renar? Det har jag aldrig hört!

Fast OK, det är ju jultider. Kanske har tomtens ren fastnat i Kalmar och behöver hjälp för att ta sig härifrån. För ett par år sedan var det en hel cirkus som behövde kommunal hjälp för att ta sig härifrån, så en liten ren borde ju vara ett mindre problem. Vips bara, så är renen nöjd.

På tal om ren, ja. Ni som har läst den här bloggen kommer nog ihåg min julhälsning med foto. Kanske är det just den renen som ber Karlsson om hjälp. Säga vad man vill om goe liberalen i övrigt (och det är bara goa saker om man lämnar politiken därhän) men han är i alla fall ren en gång om året! :-)

NU och SEN

Eld upphör NU!
Sluta dödandet NU!
Släpp in mat och förnödenheter NU!

Skuldfrågan får diskuteras SEN. Det har vi inte tid med nu medan oskyldiga barn skadas, lider och dör. Nu är det NU som gäller.

Jag tror på människan, i alla fall...

"När bomberna faller över Palestinas barn
i tältlägren i södra Libanon
Då står jag mitt i kyrkan
och jag frågar hycklarna
vem dom utvalda ska bränna nästa gång"

Orden kommer från Björn Afzelius och skrevs för ganska länge sedan. Ändå är det lika aktuella nu. Vad är det som sker i Mellanöstern? Hur länge ska man tro att man kan utrota våldet med mer våld? Det är en känsla av vanmakt som speglas i texten ovan, och det är samma känsla av vanmakt som jag känner nu.

Övergrepp på övergrepp begås mot Gazas redan hårt prövade befolkning. Antalet döda stiger i takt med att bomber öses ut över civilbefolkningen. Nu har även en markoffensiv inletts. Sjukhusen fylls med sårade och döende civila. Det handlar om sjukhus som redan saknar tillgång till läkemedel och utrustning på grund av Israels blockad mot Gaza-remsan. Situationen är vidrig, och nu börjar det likna regelrätt krig. En stat mot en gerillarörelse med brett stöd bland folket. Hur vågar man?

Nu är det dags att vi gör något. Det räcker inte med enpartimanifestationer på gator och torg. Detta är mycket större och viktigare än så. Det är omvärldens, inklusive Sveriges, plikt att agera kraftfullt. Vi ska kräva att Israel omedelbart upphör med sina attacker mot Gaza och att gränsövergångarna öppnas så att befolkningen kan få tillgång till både läkemedel och livsmedel. Folkrätten och de mänskliga rättigheterna ska respekteras, och det gäller även Israel. Vi ska använda EU och FN och alla andra organ som finns för att visa på att vi inte accepterar meningslöst dödande och lidande. Båda parter måste ta ansvar för varaktig fred.

I Efesierbrevet 6:15 står det: "sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred". Det är en uppmaning till oss det också. Vi vet att våld föder våld och att fred föder fred. Är fred på jorden verkligen en utopi när vi vet att det förhåller sig så det viset? Tror vi inte att människan kan lära sig nåt nån gång? Om man inte kan tro det så blir ju livet ganska hopplöst, eller hur?

Visst måste man tro. Utan tro kan inget förändras til det bättre. Jag tror att människan vill gott innerst inne. Vi är skapade såna. Därför är det inte hopplöst. I alla fall inte än. Men det krävs nog att vi tar på oss de där skorna som Paulus tipsade efesierna om och knyter fast dem ordentligt så att de inte lossnar. De kan vi sannerligen behöva, inte bara på manifestationer utan också i vår vardag och i vår dagliga gärning. Då kan vi göra någon skillnad.

Fridlys människan! Stoppa våldet!

Gott Nytt 2009!

Idag är det Nyårsafton. Denna afton inger mig alltid blandade känslor. Det är något ödesmättat med nyår tycker jag. Hur som helset, jag tänker önska alla GOTT NYTT ÅR i alla fall!

Och det gör jag med två dikter av Kalmar kommuns kulturpristagare 2008, Jan Nordström:

DET SPELAR ROLL

jag tror på

hopp som ett inre land

kärlek

närhet

ömhet

säga som det är

ett hjärta fullt av lätt och tungt

jag tror

att vi är människor med varann

där det spelar roll

hur du och jag

lever våra liv

att vi försöker

göra det

så vackert det går

TILLSAMMANSHET

tillsammans är

du och jag och hon och han och dom och vi

starkare än

de

få

som vill ont

(ur diktsamlingen Jag vilar i din hand, utgiven av Jan Nordström, Kalmar 2007)

Du spelar roll. Det du gör spelar roll. Du är viktig. Glöm inte bort det under det nya året. Tillsammans kan vi göra året så vackert det går.

GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!

Gott Nytt År Kalmarhögern!

Vi i Vänsterpartiet har bestämt oss för att dela ut nyårsgåvor till våra borgerliga vänner. På förra kommunfullmäktige gnällde nämligen de fyra borgerliga partierna över brist på information. Därför ger vi dem nu ett verktyg så att de kan följa med i världshändelserna på egen hand i fortsättningen. Etermedia verkar ju vara sällsynta i de borgerliga lägren. Presenten finns att hämta på posten redan idag den 30 december. Tillsammans med det glatt prickiga paktetet fanns följande hälsning:

Efter förra kf vi i Vänsterpartiet känner
att vi vill önska våra borgerliga politikervänner
bättre lycka under kommande år
Därför en liten gåva av oss Ni får

Sitt ej ner och bara vänta på information
Påverka istället Er egen situation
Lyssna på eterns nyheter och Vips!
Så har ni fått Er små egna tips!

Gott Nytt 2009 önskar vi i Vänsterpartiet Kalmar

Vad tror ni att det finns i paketen? Det är fritt fram att gissa!

Kyrkliga funderingar

Jag tycker egentligen att det är ganska sorgligt, det där med min församling. Jag tror jag blev aktiv i kyrkan så tidigt som 1977 och med undantag av de år då jag bodde i Östergötland (1986-1990) så har jag varit kyrkan trogen hela tiden, i medgång och motgång. Men nu känner jag mig inte hemma där längre. Vad kan det bero på?

Det finns många goa människor i församlingen som jag tycker väldigt mycket om. Sådana vänner vill jag inte mista. Men utanpåverket, det stämmer inte längre. Plötsligt en dag i våras så fick jag en smäll mitt i solar plexus när jag spelade på en gudstjänst, och sedan dess har miljön känts främmande. Visst är det trist när man inte längre hittar sin Gud i den kyrka där han alltid har funnits förut?

När jag var yngre hade jag klistermärken med texten: "Om du tycker att Gud känns långt borta, vem tror du då har flyttat på sig?" Den texten är en ganska bra påminnelse om hur saker och ting förhåller sig, men jag tycker inte i dagsläget att Gud känns långt borta. Han finns överallt, i mig och i mina medmänniskor, men han har lite svårt att nå fram till mig just när jag befinner mig innanför kyrkans dörrar. Och därför känns det inte lika angeläget att gå just dit. Har kyrkans väggar blivit tjockare med åren? Eller stängs kyrkdörren för hårt?

Sedan tror jag att det kan bli lite vanskligt för en församling att vara utan pastor. Visst, vi har haft såna perioder förut, men då har vi ändå haft ungomspastor eller liknande, och då har det funnits en viss stabilitet ändå. Nu finns ingen alls. Kanske är jag en svikare som inte är med och stöttar upp just i det här läget, men jag känner att jag inget tillför. För jag tycker att det var så himla onödigt att försätta församlingen i den här sitsen. Det hade funnits alternativ, men de förkastades. Varför kunde man inte vara lite mer flexibel, lite mer smidig och lite klokare? Suck.

Fast visst är det sorgligt. Jag tycker det. Jag saknar spelningarna, sången och musiken, men jag kan inte ställa upp på sammanhang som jag inte i hjärtat ställer upp på. Jag bara är sån. När jag sitter där så undrar jag i mitt stilla hjärta hur mina kompisar utanför kyrkan skulle känna sig om de satt bredvid mig, och jag är riktigt rädd att de skulle känna sig både främmande och obekväma. Likväl vet jag att de är älskade av Gud, precis som alla andra är, både innanför och utanför kyrkan.

Kanske finns det någon mening med mina funderingar. Kanske finns det någon mening med att jag är som jag är. Det tror jag, för tror, det gör jag!

Nu är det jul igen!

Mycket julstök är det... Jag vill önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År med denna bild från tomtestugan. Tyvärr syns inte Rudolfs blinkande näsa riktigt på en stillbild, men använd er fantasi.

Ha en riktigt vilsam helg!

Korta reflektioner från Kalmar kommunfullmäktige

1. De fyra borgerliga partiernas budgetförslag kan sammanfattas på följande sätt:

"RöntgenHögern"
- genomlysning först, kniven sen

2. Och jag tror kanske att de fyra kan förvänta sig en liten julklapp av den snälle röde Tomten
;-)

3. Jag hade rätt i mina föraningar. Helt rätt.

4. Efter ett sammanträde som varade från 17 till 23 och där till och med högtalaranläggningen vägrade arbeta övertid så är man rätt trött. Sov gott ni också!

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....

Gnällkväll på gång

Idag kl 17 är det fullmäktige med budgetrevidering. Det blir nog en lång kväll. Tillåt mig att anta att den blir precis lika förutsägbar som vanligt. Borgerligheten kommer inte att ta ansvar för den kommunala ekonomin. Som vanligt alltså. Gossarna i sd kommer att skylla allt på en grupp. Som vanligt det också.

Och där står vi i den rödgröna majoriteten med ansvaret och med förtroendet att styra den kommunala skutan åt rätt håll och utan att den sjunker. Med starka vindar från regeringshåll som påverkar kursen i riktning mot skarpa klippor och skär så måste man ta till genomgripande åtgärder för att hålla skutan med fören i rätt riktning. Och det går, även om vi är tvungna att genomföra både en skattehöjning och ytterligare besparingar i verksamheten. Det är inga roliga beslut, men de måste tas.

Vad är då alternativet? Sanningen att säga så finns det inget. Borgerligheten hävdar stopp både för besparingar och för ökad utdebitering. Deras budgetförslag ligger alltså på minus. De vill "tillsätta en konsult" som någon gång i framtiden ska lägga förslag på besparingar. Det påminner mig om gångna tiders "tillsättning av utredning", dvs att skaffa sig tid till att inte göra nånting alls. Det är ansvarslöst. För under tiden hamnar människor i arbetslöshet (många av dem hamnar dessutom utanför A-kassan eftersom regeringen har höjt avgifterna) och utförsäkras från sjukförsäkringen (och blir hänvisade till socialens försörjningsstöd).

En högerregering som fryser statsbidragen och urholkar välfärden i kombination med en finanskris som håller på att leda till en mycket djupare lågkonjunktur än vi har kunnat föreställa oss ger inget guldläge precis, men någon måste ju ta ansvaret. Vi är beredda. Och vi är beredda att ta fighten med dem som ställer sig vid sidan av och bara gnäller. Gnäll är sällan ett framgångsrecept, varken i de politiska sammanhangen eller i andra.

Julstök

Julen är på gång! Som ett sant julfreak älskar jag alla förberedelser, men de tar tid. Massor av tid. I helgen var det bakdags. Goe liberalen fixade till sina underbart goda saffransbullar med russin och nya mumsiga kolasnittar. Jag bakade lussekatter redan första söndagen i advent och nöjde mig med syltkakor igår. För övrigt gick helgen åt till tvätt, julklappsinköp och lite städning. Stora julrengöringen närmar sig med stormsteg så man tar bara bort de största dammhögarna nu. Om det ska bli kul att anfalla lägenheten på bredfront? Nä. Men det behövs. Och, det är som Magnus och Brasse sa om bastubad, det är skönt efteråt. Och då är det dags för stora, och då menar jag STOOOOORA; tomteinvasionen :-)

Musiken hör också julen till. I tisdags hade vi i Vox Communis julkonsert på Kalmar Teater tillsammans med ungdomarna i Stage for You från Torsås. Det blev en riktigt lyckad kväll. Kören har verkligen vuxit! I morgon väntar sista julframträdandet. Då ger vi järnet med julsångerna för det här året. Tror jag.

Även Lucia har passerat. Som vanligt fick jag i uppdrag att öva in ett luciatåg på Ingelstorpsgymnasiet och vi firade en dag för tidigt, nämligen i fredags morse. Det gick också bra. Det var nästan lika många killar som tjejer den här gången, och det är väldigt ovanligt. Alla sjöng av hjärtans lust. Härligt!

På fredagskvällen var det glöggafton med bostadsrättsföreningen. Goe liberalen, goa dottern och jag bidrog med lite trestämmig sång där också innan det var dags att bänka sig framför På spåret och slappna av efter veckan. Gissa om man sov gott sen?

Fast musiken är en form av livselixir för mig. Den ger kraft och energi när annat känns lite motigt. Man får väl citera ABBA till slut:

Thank you for the music, the songs I'm singing.
Thanks for all the joy they're bringing.
Who can live without it? I ask in all honesty.
What would life be? Without a song or a dance, what are we?
So I say, Thank you for the music,
for giving it to me!

Bottennapp av trenne herrar

Tre Kalmarmoderater raljerade över majoritetsstyret i Kalmar i en av stadens eminenta lokalorgan i början på veckan. http://www.barometern.se/nyheter/debatt/nio-punkter-for-ett-battre-kalmar(1006302).gm Jag är inte förvånad. De värderar inte rättvisa, solidaritet och jämlikhet lika högt som vi. De prioriterar heller inte vanliga löntagares rätt att kunna leva på sin lön eller den offentliga sektorns utveckling. Begreppet En god personalpolitik kan de knappast stava till. Deras ideologi är mycket långt ifrån vår.

Men, jag trodde nog ändå att även moderaterna höll demokratin och dess spelregler högt. Men jag trodde fel. När man kallar politiska motståndarpartier, som val efter val får folkligt stöd och som respekterar och arbetar efter demokratins spelregler, för onödiga så spelar man själv inte längre på den demokratiska spelplanen. Men, det är klart, gnälla går ju alltid, speciellt när man befinner sig vid sidan av och dessutom, som i fallet med moderaterna, varken effektivt kan samarbeta inom partiet eller med de andra borgerliga partierna. Eller är det så att dessa tre herrar har bildat en egen klubb inom partiet? Är det ännu en fraktion som lever ett eget liv? Kanske är det en förklaring som kan rädda anseendet hos moderpartiet, för den där artikeln måste ju vara ett bekymmer. Det borde den vara i alla fall.

Jag tycker att högern driver en politik som är uppåt väggarna fel. Jag skulle däremot aldrig kalla ett sådant parti onödigt. I en demokrati har alla demokratiska partier rätt att finnas och verka oavsett hur stort eller litet folkligt stöd de har. När dessa tre Kalmarmoderater uttrycker sig som de gör har de passerat gränsen för anständighet och står med fötterna i smutsig sörja. Där borde de inte behöva stå.

Nu har det hänt!

"Lyssna! Gläd dig! Nu har det hänt!"

Så börjar en av de sånger Vox Communis ska sjunga på julkonserten på Kalmar Teater den 9 december. Den handlar om ursprunget till vår kristna jul, nämligen Den stora nyheten. Alla som vill komma och lyssna är välkomna! Vi sjunger en blandad repertoar och mixar friskt bland stilar och textinnehåll och pendlar mellan seriöst och riktigt larv. Välkomna!

Fast nu var det inte riktigt "Den stora nyheten" jag tänkte på i första hand. Dagens stora nyhet i hemmet är en plasma-platt-TV. Goe liberalen har fått en ny kompis och förlorat sitt stora tjatobjekt. En omställningskris lär vara under uppseglande.

Fast jag ger mig. Den här bilden ÄR bra. Och så kan jag läsa texten utan att sitta max 75 cm från tv-rutan. Det är också en stor fördel för mig eftersom jag är så beroende av textade program. Men den ÄR stor. Och energisnål. Det sistnämnda är i alla fall skönt att veta.

Kris i namnfrågan

Det anordnas adventskaffe på residenset en kommande söndag, och jag har blivit inbjuden. Tror jag. Adressen var ju rätt, men kuvertet var ställt till Birgitta Axelsson Rydström.

Goe liberalen har fått en personlighetskris och tror att han har glömt vad han heter. Så är det i de ljusa stunderna. I de mörkare stunderna är den stora frågan vem jag egentligen har gift mig med.

Ja, man kan ju undra. Det är tur att JAG vet vad jag heter. Tydligen gör inte Länsstyrelsen det.

Platt-TV?

Goe liberalen har i tre års tid tjatat om en platt-TV. Jag har aldrig fattat finessen med en sån, men Sveriges Radio Kalmar har förstått problemets art och vikt. Se länken http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2478241

Tydligen är det så att det inte heller i det här fallet hänger på storleken längre. Nu är det andra finesser som gäller. Vi får väl se vad Tomten kommer med i år ;-)

Förresten tycker jag de flesta TV-program är rätt platta så det jämnar ut sig om jag ser dem i en tjock-TV. Men kanske har goe liberalen varit ett snällare barn än jag i år så att han får som han vill?

Fast egentligen är det här ett äkta i-landsproblem. Och jag trivs bra med min gamla Tandberg-tjock-TV inköpt 1997 för 2990 ynka kronor. Den har inte krånglat en enda gång. Peppar, peppar, ta i trä! Annat var det med den svindyra vita exklusiva Salora-TVn jag hade innan. Den blev sjuk vid varje advent i ett par års tid men tillfrisknade efter jul ända tills den lade av med det också under 1997. Den var iväg på reparation flera gånger.

Alltså, varken storlek, utseende eller pris bestämmer funktionalitet, popularitet och kvalitet hos en TV. Hoppas att Tomten också har hajat det.

Nätverk mot rasism

Den som har ett dugligt minne
tänker i sitt stilla sinne
på vad rysligt som kunde hänt
om inte vinden i höst hade vänt

När grunden inte är densamma
kan man inga vinster kamma
på att byta bort det kända
och kompisarna ryggen vända

Dagens möte och debatt
fick nog alla att inse att
den som inte viljan har
inte heller har 5000 kronor kvar

Ens till ett jobb som måste bli gjort
inte sen utan nu, väldigt fort
Demokratin behöver allt vårt stöd
liksom andlig spis och bröd

Att bygga nätverk och växla upp
kunskap är ingen konstig kupp
utan vanligt friskt och sunt bondförnuft
som man har om man har hjärna istället för luft!

Grattis goe liberalen!

Idag står goe liberalen i centrum. Han har blivit vald till folkpartiets landstingsråd och ska efterträda Lars Hamrin den 1 februari nästa år. Grattis! Det kommer att gå alldeles utmärkt, det är jag övertygad om. Jag håller mig, liksom tidigare, så långt från landstingspolitiken som jag kan. Striderna mellan vänstern och folkpartiet får klara sig utan mig även i fortsättningen. Vi har olika arenor, goe liberalen och jag, och så skall det förbli. Han får springa på sin rastgård och jag på min. I koppel förstås. ;-)

Fast jag och många med mig undrade säkert vilken stylist/frisör som Sveriges Radio Kalmar ordnade åt honom i morse då han skulle medverka i morgonprogrammet Müsli. Radion lade nämligen ut en bild som var allt annat än smickrande på sin hemsida. Jag kan lova att frisyren inte såg likadan ut i morse när han åkte hemifrån. Den där påminde ju om Den siste mohikanen. Ville radion signalera att det blir vilda västern-stuk på landstinget i fortsättningen? Fast det brukar väl ändå vara de röda som förknippas med indianer?

Senare valde radion att byta bild. Vi tackar. Den som ligger ute där nu är betydligt mer verklighetstrogen. Tack :-)

Kasper Salin-priset till Kalmar konstmuseum!

Kalmar konstmuseum har idag fått Kasper Salin-priset 2008. Jag säger Stort och varmt Grattis!

Kasper Salin-priset är Sveriges främsta arkitekturpris och delas ut idag i samband med Arkitekturdagen. Visst är det roligt?

Och jag som var den enda av tolv jurymedlemmar som förordade ett annat bidrag som vinnare när vi hade arkitekttävlingen inför byggnationen 2005... Å andra sidan, smaken är som bekant delad. Och det är den fortfarande. Förresten är det ändå insidan och den verksamhet som sker där som är huvudsaken.

Men: GRATTIS! :-)

Vakna upp!

Fröna växer sakta under ytan
de trivs där det är fuktigt mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas kan man se
att det är ogräs överallt

Men om man tittar bort
inget hör, inget ser
Hur vet man då?
Och hör man inget
finns väl ingenting?
Och det man inte ser
finns
säkert
inte
till

Dom flesta går med strömmen om det går
Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
så är det du och jag som måste stå emot

Vakna upp, fatta mod, börja se dig omkring!
Bli inte en av dom som bara står där sen
och säger:
Jag visste ingenting

"Valet" är en svensk översättning av "Song of Choice", en låt som Peggy Seeger (syster till den Pete Seeger som undrade "vart alla blommor hade tagit vägen" ni vet) sjöng vid den alternativa svenska melodifestivalen 1975. Hon skrev den med anledning av den växande fascismen i Latinamerika. Mikael Wiehe översatte den till svenska 1986.

Det är 22 år sedan. Det är så himla trist att den fortfarande är högaktuell. Men uppmaningen gäller. Vakna upp i tid!

Vardag igen

Vanlig vardag igen. Guldyran börjar lägga sig. Stan är sig lite mer lik. De gula stjärnorna som prydde KFF-scenen för några dagar sedan kommer snart att dyka upp som advents- och julprydnader här och där. Men visst är det roligt med ett par dagars feststämning! Fast "FF till tusen" hann jag faktiskt tröttna på under de här dagarna. Jag köpte skivan redan på 70-talet när KFF gick upp i allsvenskan och lärde mig, min vana trogen, texten utantill med en gång. I själva verket handlade det nog mest om att reta morfar som var KAIK-are in i själen och aldrig tog på sig ett rött plagg ens. Skit samma, låten kan jag framlänges och baklänges precis som Forbes kriminellt dåliga schlagerdänga "Beatles" från 1977. Snacka om flugpappershjärna.

Nej, då stod Lyran för ett friskt och generöst inslag i måndags kväll på Stortorget. De spelade IFK Norrköpings kamplåt. Det var en hedersam gest till ett lag som just hade åkt ur allsvenskan efter en enda säsong men som ändå vann sista matchen. Eller var musikvalet en tillfällighet? Snyggt gjort var det i alla fall. Och speciellt roligt var det eftersom goe liberalen är från Åtvidaberg och som åtvidabergare så unnar han inte IFK Norrköping nånting. Det är liksom kört. Så tack Lyran! Hoppas ni blåste era toner ända upp till Snoka!

Kontrasternas dag

Gårdagen var en osannolik dag. Ett SM-guld i fotboll, det första för Kalmars del någonsin, och för första gången fick jag vara med om att bli fysiskt attackerad av politiska skäl. Det var sannerligen en kontrasternas dag.

Vi kommer att ta upp en diskussion med polisen. Vi har många, många frågor om hur det kunde komma sig att polisen agerade som den gjorde. Attitydfrågan är en. Prioriteringsfrågan är en annan. Jag tror att fler med mig upplevede absurditeten av att se EN samvetsgrann polisman ta upp en regelrätt anmälan på plats av några av de attackerade ungdomarna medan TRE ANDRA poliser vände ryggen till och lät sig fotograferas av en lindrigt nykter fotbollssupporter. Polisen i mitten hade en rödvit halsduk om halsen och alla tre skrattade. Jag undrar om supportern fick med ungdomarna som bakgrund till bilderna. Jag undrar om han när han ser bilderna möjligen funderar över vad som egentligen hände.

Och jag undrar om samhället i övrigt egentligen tycker att det är OK att polisen prioriterar att bli fotograferad istället för att utföra det jobb de faktiskt har? Och är det egentligen inte meningen att man ska få svar i telefonen när man larmar 112?

Ja, frågorna är många. Nu vill jag medverka till att vi får ett bättre läge nästa gång. Jag tänker inte kasta mer skit på polisen utan istället försöka få till ett bättre samarbete. Ingen blev fysiskt skadad. En banderoll och ett stort antal facklor blev förstörda. De rådde inte på vår ljudanläggning, ha ha. Det kunde ha varit värre.

Det värsta är att de där människorna får ta rättvisan i egna händer. De gör det pga rädsla, osäkerhet, känslor av hopplöshet och en hel del skam. De behöver kvalificerad hjälp. Nån gång hoppas jag att de får det. Fram till dess måste polisen hjälpa oss att garantera säkerheten för dem av oss som vågar säga emot. Det är inte för mycket begärt i en demokrati som vill bevara sin öppenhet.

Grus i glädjebägaren

Idag har det kommit en aning, eller ett helt lass, grus i glädjebägaren över det allsvenska guldet. Men det där värdelösa gruset ska inte få vinna den här kampen. Det handlar alltså inte om fotboll utan om dumskallar. Det är en himla skillnad.

Kalmar svenska mästare

Ett stort Grattis till Kalmar FF för en mycket väl genomförd säsong. Tack för ett föredömligt lagarbete på plan som inspirerar många andra. Tack för att ni gör Kalmar väl känt, inte bara i idrotts-Sverige. Tack för att ni gör Kalmar ännu rödare ;-)

Tvära kast mellan äktenskap och betyg

Nu börjar det äntligen röra på sig när det gäller en ändrad äktenskapslagstiftning, men regeringen löpte inte linan ut. Det var väntat. Med två regeringssidor som har grävt ner sig i varsin skyttegrav inför hela allmänhetens åsyn så var ju inget annat att vänta. De fegade ur och vågade inte ta striden mot varandra. Istället för en genomarbetad regeringsproposition så läggs en motion från riksdagsledamöterna i m, fp och c. På det viset tycker väl alla att de har behållit ansiktet. Det tycker inte jag. Jag tycker att de har avslöjat sig. Makten framför allt, som sagt. Det gäller även inom alliansen alltså.

Och som en slump, som något fullständigt oplanerat, så lägger nu regeringen fram sitt förslag på nytt betygssystem! Snacka om att vilja dölja misslyckandet! Nu ska det bli debatt om de sex nya betygsnivåerna på längden och på tvären, och då glömmer världen äktenskapsbalken. Simsalabim! Tror man alltså.

S och mp lär ha sagt ja till betygen på förhand, men initierade källor säger att det nog morras lite i leden där just nu. Ja ja, man får väl vara aktsam på vad man går med på. Vi har i alla fall vår uppfattning klar.

Vi vill avskaffa betygen, och det gäller även det nuvarande systemet. Betygen styr mot ytliga kunskaper som är lätta att mäta och som inte sätts in i något sammanhang. De urholkar kunskapsinhämtningen och nedvärderar den lärande. De uppmuntrar till konkurrens i stället för kreativitet. Samarbete, social kompetens och kritiskt tänkande blir negativt istälet för positivt. På det sättet ger man inte eleverna bästa möjliga förutsättningar för att klara livet efter skolan. I utvecklingssamtalen däremot kan elever och föräldrar få en betydligt mer nyanserad och fullständig bild än vad betyg kan ge, och det går att utveckla de här samtalen betydligt mer än vi hittills har gjort. Betygen behövs heller inte längre som urvalskriterier till gymnasieskolan. Vi är ju ganska politiskt överens om att elever ska få välja gymnasieutbildning efter intresse, och vi borde väl också inse att man lär sig bäst när man får studera det man tycker är intressant och som leder till det mål som man själv vill till.

Nej, vi tror inte på betyg. Detta nya betygsförslag är bara ytterligare ett tecken på att alliansens skolpolitik, med major Björklund i spetsen, bygger på en förenklad bild av skola och lärande och är insvept i en retorik som främst passar för äldre. Vi tycker tvärtom att skolan är en angelägenhet för dem som berörs av den, precis som vi tycker angående äktenskapsbalken.

Och vi kan diskutera båda på en gång. Det återstår att se om alliansen kan det också eller om de saknar simultanfömåga i trängda lägen.

Grattis!

Idag har jag gratulerat en lång rad Kalmar FF-folk till Kalmars första fotbollsguld, för visst blir det ett guld i år.
Grattis!

Bella notte

Enligt Spårhunden i dagens Östran

http://www.ostran.se/opinion/spelvinst_ka_m_plust_och_george_brown

lär Lufsen bli nästa landstingsråd i Kalmar. Jag tänker inte uttala mig om den frågan, men det skulle onekligen vara ganska kul om Spårhunden och hans kompis kunde servera Lady och Lufsen lite spaghetti en sen kväll som grattis. Jag menar, det måste väl ändå vara så att man är beredd på och vågar att löpa linan ut när man börjar med såna metaforer? Speciellt skulle det bli roligt att höra Bella Notte på ren och omaskerad sydsvensk dialekt. Jag hoppas de säger till när det är dags så att man kan gå dit och lyssna.

Voff.

Röd dag!

Det är inte alla dagar man gläds åt en opinionsundersökning, men idag gör jag det! Det var många glädjeämnen i den mätningen. Vi har vårt största stöd sedan februari 2005. Vi har dessutom gått om goe liberalens gäng med en tiondel (ja ja, jag kan det där med statistiska felmarginaler, men ändå...!). Fler glädjeämnen nämner jag inte. Jag bara myser så där i högsta allmänhet.

Det sägs att Allhelgonahelgen är den svartaste helg vi har. Jag håller inte med, i varje fall inte idag. För oss är det en absolut varm röd dag! Upp till kamp, kamrater!

Hög tid att vakna

Igår var det kommunfullmäktigemöte i Kalmar. Det utvecklade sig till ett ovanligt oinspirerande möte, tråkigt nog. En och annan sak kan man i varje fall reflektera över:

Centerparti-Anders försöker göra vårdcentralerna, egentligen heter det hälsocentraler numera, ack ja, till en primärkommunal fråga. Det är dömt att misslyckas, liksom strävan att göra frågan till en centerpartiangelägenhet. Men de försöker, som sagt. Han undrade om de saknade fasta läkarna är ett problem. Det är klart att de är ett problem! Men vad som orsakat problemen med att läkare har slutat, det framgår inte. Och det kan han ju fortsätta att undra. Egentligen är det hela mitt fel. Det erkänner jag. ;-)

Lärarna i Kalmar kommun är enligt moderaterna den enda yrkesgrupp som inte får använda SMS. Stackars lärarna! Fast jag fattar egentligen inte varför Isaksson måste interpellera och sedan hota med att motionera i den här frågan. Var står det att lärare inte får skicka SMS? Jag utgår från att lärare, liksom vi andra, själva kan bedöma vilken kommunikationskanal som är mest lämplig att använda i olika situationer. Tydligen tror inte moderaterna det. "Omyndigförklarande av yrkesgrupp" är bara förnamnet på det här agerandet.

Moderaterna fortsatte med att vilja diskutera budgetfrågor. Samhällsbyggnadsnämndens vice ordförande ville ha mer pengar till sin verksamhet eftersom nämnden har svårt att hålla budget och krävde svar nu i oktober. Märkligt. Oansvarigt. Odisciplinerat. Dessutom framgick det med all tydlighet att han tycker att samhällsbyggnadsnämnden är den enda verksamhet i kommunen som leder till utveckling och att det är den enda verksamhet som han behöver kunna något om. Det känns konstigt med tanke på att en fullmäktigeledamot har i uppdrag att ta ansvar för helheten. Så, välkommen till verkligheten, Lövgren! Är det verkligen första gången det framgår att kommunala resurser inte räcker till?

Kinasatsningen börjar gå mot sitt slut. Kommunen måste i det här läget naturligtvis försöka rädda det som räddas kan, och det gjordes så gott det nu gick. Alla partier utom ett fattade det. Men vem är den nya entreprenören som ska ta över och undvika en fortsättning på historien om Tji Peng? Mr Who?

Fp brukar betyda Folkpartiet. Igår betydde det både FelParkerarna och Först Pank. Får vi månne höra "Ropen skalla, parkering åt alla" och "Finanskris aha, vad var det vi sa?" i kommande liberala demonstrationståg?

Tja, var detta värt ett par timmars tränande av sittmusklerna? Tveksamt. Mycket tveksamt. Demokratin är värd ett bättre öde. Det är sannerligen dags för fullmäktige att vakna!

Att våga och att stå för sanningen

Tio dagar sedan sist. Ja, det är lite dåligt. Jag erkänner. Kan någon ge mig mera tid så ska jag nog kunna få till blogginlägg lite oftare.

Just nu är jag lite trött på mig själv. Varför följer jag inte magkänslan lite oftare? För drygt två år sedan var den mycket mycket stark. Kommunens största chans genom tiderna skulle då processas och det var faktiskt nästan omöjligt att vara kritisk, fast bara nästan. Visst sjutton hade jag kunnat stå ut med att kallas utvecklingsfientlig och nej-sägare även om det är fel. Varför vågade jag inte?

Nej, istället satte jag mig i samma båt som ALLA ANDRA politiker i fullmäktige. Jag var tyst och satte mig ner i båten och gav mig ut på det kinesiska havet. Och den jag är sur på för att så skedde är mig själv. Självkritik är bara förnamnet.

Och jag är sur ännu. Men just nu är jag lika sur på andra som försöker plocka politiska populistiska poäng på att hävda att de gjorde något annat för två år sedan än de de facto gjorde. Sanningen är att ingen då aktiv parti- och fullmäktigepolitiker vågade ta strid. Det KUNDE ju ha gått vägen, och då ville alla få sin del av glansen kring guldkalven.

Nåja, man hoppas att man lär sig. Jag har i alla fall lärt mig. Jag gör inte samma grej en gång till. Och jag hålller mig för god för att försöka skriva om historien för att den ska passa mina syften eller göra min position starkare. Sanningen ska man nämligen vara varsam med.

Se upp i trafiken!

Igår blev jag påkörd. Min lilla nya vita bil blev påkörd i Funkaborondellen. Blääää. men det hände inget med bilen, tack och lov. Det var en bakomvarande bil som blev knuffad in i min stillastående bil (jag hade stannat för att släppa fram en gående på övergångsstället) då han i sin tur blev påkörd av en annan bil som inte observerade att vi stod still utan körde rakt igenom rondellen. Det var en grå kombi som jag inte hade en möjlighet att identifiera. Den bara körde iväg, till synes utan att bry sig. Klantarsel. Jag undrar hur det känns att köra ifrån en olycka som man själv har orsakat. Jag hoppas jag slipper få veta det.

Nåväl, det blev ju inga materiella skador, inte såvitt jag vet i alla fall. Men nacken, den gör ont. Eftersom jag har en whiplash-skada sedan tio år som jag har hållit i schack i flera år nu så känner jag en viss oro. Hur länge sitter det i den här gången? Långa sjukskrivningar är ingen drömtillvaro. Fråga mig, jag vet.

Alltså, det gäller att både se upp, se framåt och se bakåt i trafiken. Jag hoppas alla tänker på det.

Heja heja heja!

I onsdags var det dags för den traditionella sammandrabbningen mellan Kalmars politiska partier. NBV anordnade Drogkampen, en tävling där man får testa sina kunskaper inom området drogpreventivt arbete och samtidigt lära sig en hel del nytt. Fyra partier deltog (mp, fp, s och v). Man kan verkligen undra var Kalmars kristdemokrater, centerpartiser och moderater hade gömt sig denna kväll. Moderaterna var inte med förra gången heller, så där handlar det väl om något systematiskt, men c och kd brukar inte försitta några chanser att visa upp sig. Nåväl, det utkämpades en ädel kamp mellan de lag som vågade ställa upp. Vilka som vann? Ja, min blygsamhet kanske inte tillåter att jag berättar det, men (v)årt lag var helt enkelt bäst. Den främsta anledningen var förmodligen att jag inte deltog denna gång. Förra gången, då jag var med, gick det inte riktigt lika bra....

Jag hade istället fullt upp med att jobba med underhållningen. Kören Vox Communis ställde nämligen upp och sjöng och skapade på så sätt en lite festligare inramning än vanligt. Tack kören! Ni är fantastiska! Om ni bara visste hur mycket ni gör för det allmänna må-bra-tillståndet!

Gott med kaffe!

Visst är det gott med kaffe! Idag glömde jag av någon anledning bort att dricka kaffe efter lunchen, och det känns så här på eftermiddagen minsann. Ögonlocken blir så tunga, så tunga... Jösses vad man kan längta efter kaffe!

Men jag längtar inte efter espresso, för det är riktigt äckligt. Bittert, klumpigt och trögflytande och totalt charmlöst.

E(s)presso, alltså.

;-)

Finanskris, ja, men det finns en väg ur den

Vi upplever en finanskris. Visserligen har börsen vänt upp igår och idag, men vågar vi lita på att det håller sig? Nej, jag tror att krisen är djupare än så. Så här går det när fördelningspolitiken abdikerar och överlåter ansvaret till en nyliberal marknadsfundamentalism. Det är ett grundläggande fel i det ekonomiska systemet när marknadens jakt på kortsiktig vinstmaximering leder till att långsiktiga och hållbara investeringar får stå tillbaka. Det upplever vi nu.

Numera ska vi ju inte låta demokratiska instanser styra över penningpolitiken utan det ska vara någon form av neutral och värderingsfri expertis som ska göra det. Vi ska ha en vältvättad och välkammad riksbank som inte ska lyssna till demokratiskt fattade beslut och som därmed inte kan ställas till ansvar. Det är en sådan marknadsfundamentalism som högern och det ljusröd-gröna paret förespråkar och genomför. Vi anser att detta inte är en väg att gå om man värderar grundläggande demokratiska principer högt och tror att långsiktighet är mer hållbart är kortsiktighet. Och det gör vi.

En stor välfärdssektor sätter de långsiktiga målen framför de kortsiktiga. En välmående välfärd kan sätta fart på ekonomin så att konsumtionen kan öka igen, inte för den som redan kan konsumera utan för den som har tvingats att avstå. Rättvisa, rättvis fördelning och omfördelning kan alltså få hjulen att rulla åt rätt håll igen.

Tänk att det ska vara så himla svårt att förstå!

Fler och fler...

Poprockgruppen The Poodles, ni vet de som har spelat "One night of Passion" och "Line of Fire" i Melodifestivalen, får fler och fler medlemmar. Hela och halva om vartannat.

Jag har aldrig gillat pudlar. Men, man får väl säga som den gamle frikyrkopredikanten om läppstift och annan make-up: "Det är synd att de ska behövas men nog är det skönt att de finns."

Som sagt.

;-)

Mobilisering!

Fy, vad man blir trött ibland, men så plötsligt är det nåt litet hopp som glimrar till och så får man lite gnista igen. Idag är en sån dag, efter många dagars riktigt elände.

Kritiken på den eklaterade förlovningen häromdagen lät inte vänta på sig. Flera SSU-distrikt reagerar starkt, fackföreningsrörelsen med LO-bossen i spetsen påminner sig vad som hände sist när s spelade bort sin ideologi åt höger i valet 1998 och många känner sig vilsna när det gäller vilket alternativ som egentligen finns till den sittande högerregeringen. Inte heller inom mp lär det vara tyst. Många miljöpartister ute i landet undrar nog vart de ska ta vägen när miljöfrågorna hamnar i skymundan hos det egna partiet och när de samarbeten som man faktiskt har med den borgerliga sidan lokalt och regionalt inte är önskvärda med en ny inriktning på riksplanet. Inte heller kravet på EU-utträde finns ju kvar, och orsaken till det är väl uppenbar när vi ser vad som hände i onsdags. Mp riskerar således att tappa sympatisörer både åt höger och åt vänster.

Ja, ja, riksplanet är väl en sak och lokalplanet är en annan. Så brukar det ju vara, och så är det för oss. Det fungerar ju här i lilla Småland, i Kalmar län och i Kalmar kommun, åtminstone för det mesta. Lite trist är det ju att det inte fungerar hela vägen upp i toppen. Vi får väl jobba på det, som man brukar säga.

Hur som helst, spelplanen har ändrats. Vårt fält har blivit avsevärt mycket större. Och tro mig, vi kommer att mobilisera. Mobilisering är bättre än mobbing.

;-)

Dagens ord

Makten framför allt.



Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker.



Med såna vänner behöver man inga ovänner.



En sosse gör ju ingen glad, som Baloo sjunger i en variant på YouTube som dotterm visade mig idag: http://www.youtube.com/watch?v=OWVSOvqlB_Q

En dag som denna är det såna tankar som surrar i hjärnan. Apropå det, man är ju glad att man har en. Det har ju tydligen inte alla.

Klagovisa

Tillvaron och samvaron skulle vara så erhört mycket enklare och trevligare om alla kunde hålla sig till sanningen. Otaliga försök att frisera ageranden, händelseförlopp och ställningstaganden så att de passar de egna syftena leder ju bara till att förtroendet sjunker för en själv. Är det så himla svårt att fatta???

För nånstans sitter det en liten långsint räknenisse med minne som en häst. Och när en sådan börjar lufta sina slutsatser offentligt så kan det börja blåsa så det smäller i glasrutorna!

Eller är det helt enkelt så att den manliga otrohetsgenen ställer till det i alla typer av relationer? Stackars krakar!

I så fall.

Om den finns alltså.

Men det tror inte jag. Jag tror det handlar om bristande respekt och bristande hänsyn samt lite för stora och för många Egon. Så det så.

Rättvisa a' la kd och Sacrédeus

Apropå budgeten:

Den kristdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus hånar pensionärernas krav på rättvis skatt:

- Vad är egentligen den här skatterättvisan? säger han. De som kom ut i arbetslivet tio, tjugo år före mig hade mycket lägre skatt än vad jag hade när jag började jobba.
- Med den verkligheten i bagaget borde inte pensionärerna prata om rättvisa, säger alltså Lennart Sacrédeus.

Alltså, jag har ju inga högre tankar om Sacrédeus från början, men det här tar väl ändå priset. En gång i tiden var kd med på tåget om pensionsuppgörelsen. Det var 1999 och då sa man minsann att det skulle vara lika skatt. Idag är det andra tongångar. Utan jobbskatteavdrag får man högre skatt. Och så är läget för pensionärer som med ålderns rätt har just pension istället för arbete.

Så här är det alltså: Om pensionärerna jobbar så får de lägre skatt. Detta föranleder mig att betänka det man diskuterade i Finland på 80-talet. Befolkningspyramiden såg ut som en svamp. Då föreslog någon snabbtänkt person att man skulle höja pensionsåldern. Varför det, undrar någon. Jo, av den enkla anledningen att det kanske kunde sänka pensionskostnaderna, både i den ena och den andra änden.

Men människosynen då? Den hade man nog glömt. Har kd och Lennart Sacrédeus också gjort det eller är det den äkta människosynen hos kd som tittar fram?

Hujedamej.

Här kommer jag!

När jag kom cyklande upp för gatan fram till vår partiexpedition i förmiddags lade jag märke till att bilarna körde vääääääldigt sakta. Efter en stund identifierade jag problemet. En av stadens äldre sk a-lagare gick mitt i vägen med sin rullator, till synes fullständigt omedveten om trafiken bakom. Nu är ju gatan en "gårdsgata" vilket betyder att biltrafiken ska anpassa sig till gångtrafiken, men just den här situationen är ändå ovanlig, för att inte säga unik. Av ren självbevarelsedrift så brukar gående kasta sig in mot husväggarna när motorljud hörs i fjärran. Detta gällde inte idag. Den här fotgängaren tog det lugnt, och bilarna fick lika lugnt vänta. Lugnt och lugnt förresten, det kan man ju inte veta. Men vänta fick dom i alla fall.

Man får sig en tankeställare. Han var ganska klok, gubben. Man borde ta plats betydligt oftare, ställa sig i vägen, breda ut sig och visa vad man står för och vem man är. Speciellt gäller det i tider när man får klart för sig att det inte går att lita på någon annan än på sig själv. Om man inte står upp för sig själv, vem gör det då åt en?

Fast jag har ju ingen rullator att stödja mig på. Än alltså. Men när jag blir pensionär, eller det kanske blir tidigare om min krossade vänsterfot bestämmer sig för att lägga ner verksamheten, då ska det ta mej sjutton bli åka av för rullatorn och mig! Mitt i vägen går jag, för HÄR KOMMER JAG!

Balans?

Idag har regeringen presenterat sin höstbudget. På flera olika platser runt om i landet arrangeras presskonferenser och presentationer. Det är länge sedan Gunnar Strängs tid då allt ljus fokuserades på finansministerns vandring med nådiga luntan. Nu är det full spridning som gäller. Inget fel i det.

Men vad säger bilden på följande länk?
http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/regeringen-fryser-kommunalt-statsbidrag(866921).gm

Har den röda stämpeln på det röda laget blivit alltför stark? Behöver den balanseras? Man kan onekligen undra, eller hur?

En frusen och regnig dag i september

Varför ter sig livet som om det är nåt som pågår medan man gör en massa annat? Det som äter upp tiden, energin, glädjen och kamplusten är ju bara småfnoss om man jämför med det som är vikigt i livet, i tillvaron och i världen. Eller är det bara en lindrig form av höstdepp som har drabbat en?

Ja, jag vet inte riktigt. Man kan knappast avgöra sådant själv, men jag tror inte att det är så. Det är mer en känsla som har smugit sig på en liten bit i taget. Det är dags att stanna upp nu och tänka till, och det tänker jag göra idag.Vad händer? Vad vill jag? Vart ska jag? Och, inte minst, varför?

Igår kväll lyssnade jag på Jerusalem, en av mina ungdomsfavoriter. Inspirationen kom från sångövningen tidigare på kvällen med Vox Communis (Tack för att ni finns!) då vi började öva på en välkänd gammal spiritual: "Joshua fit the battle of Jericho" i tre stämmor. Redan efter ett par vändor lät det bra! Och det är ett härligt suggestivt ös i själva låten. Den kommer att bli en favorit! Hur som helst, historien bakom låten är ju att Josua skulle inta Jeriko, men hindrades av stadens murar. Istället för att slåss fick Josua veta att han skulle leda folket runt Jeriko i tystnad i sex dagar. På den sjunde dagen skulle man stöta i lurar och då skulle murarna rasa samman. Och det hände! Jerusalem har gjort låten "It's mad" på samma tema. Folket skrattade åt Josua, "ni är inte kloka, dårar och tokar....Vad är det för Gud ni har? Nu har ni gått runt i sex dagar..." men på den sjunde dagen föll ju murarna. Essensen kan alltså vara: Även om det ser tokigt ut så kan det faktiskt gå vägen med alternativa metoder och om Gud är med. Och det gör inget att folk skrattar. Ibland kan man bjuda på att man är lite tokig.

Jag lyssnade på fler låtar av bara farten. Gamla minnen, aktuella känslor... "Jag är en krigsman uti Herrens armé, jag slåss vid fronten för hans kärleksrike. Den strid jag kämpar är en strid utan blod och vapnet som jag fått är kärlekens ord." Jag tycker om kamp-metaforen. Jag har inga problem med den, så länge den är en metafor och inte omsätts i reellt våld. Som metafor blir den tydlig och rak. Det är en kamp som pågår, och den vill jag delta i: "Jag vill inte ligga på nåt sofflock och se när mina syskon slåss i Herrens armé. Nej, jag vill va där stridens lågor är heta. Visst är det hårt, men det är det värt ska du veta."

Men var drivs den kamp som jag ska vara med i? Innanför kyrkans väggar? På stan? I sammanträdesrummen? I kommunfullmäktige? Eller överallt? Ja, det är frågan. Inte OM kampen finns, utan VAR.

Mikael Wiehe fångar också en hel del i sina texter, t ex:

Jag sjunger om den ödslighet där mänskan vandrar kring

Om murarna som skyddar men som också spärrar in

Jag sjunger om dom mäktiga som härskar som dom vill

Om allt man skulle ändra på om modet räckte till

Ja, om modet räcker till. Om orken räcker till. Om modet och orken var lika stora som viljan, men ibland är det svårt. Speciellt om man känner sig lite ensam när man jobbar. Och speciellt när det är en frusen och regnig dag i september...