Gårdagen var en osannolik dag. Ett SM-guld i fotboll, det första för Kalmars del någonsin, och för första gången fick jag vara med om att bli fysiskt attackerad av politiska skäl. Det var sannerligen en kontrasternas dag.
Vi kommer att ta upp en diskussion med polisen. Vi har många, många frågor om hur det kunde komma sig att polisen agerade som den gjorde. Attitydfrågan är en. Prioriteringsfrågan är en annan. Jag tror att fler med mig upplevede absurditeten av att se EN samvetsgrann polisman ta upp en regelrätt anmälan på plats av några av de attackerade ungdomarna medan TRE ANDRA poliser vände ryggen till och lät sig fotograferas av en lindrigt nykter fotbollssupporter. Polisen i mitten hade en rödvit halsduk om halsen och alla tre skrattade. Jag undrar om supportern fick med ungdomarna som bakgrund till bilderna. Jag undrar om han när han ser bilderna möjligen funderar över vad som egentligen hände.
Och jag undrar om samhället i övrigt egentligen tycker att det är OK att polisen prioriterar att bli fotograferad istället för att utföra det jobb de faktiskt har? Och är det egentligen inte meningen att man ska få svar i telefonen när man larmar 112?
Ja, frågorna är många. Nu vill jag medverka till att vi får ett bättre läge nästa gång. Jag tänker inte kasta mer skit på polisen utan istället försöka få till ett bättre samarbete. Ingen blev fysiskt skadad. En banderoll och ett stort antal facklor blev förstörda. De rådde inte på vår ljudanläggning, ha ha. Det kunde ha varit värre.
Det värsta är att de där människorna får ta rättvisan i egna händer. De gör det pga rädsla, osäkerhet, känslor av hopplöshet och en hel del skam. De behöver kvalificerad hjälp. Nån gång hoppas jag att de får det. Fram till dess måste polisen hjälpa oss att garantera säkerheten för dem av oss som vågar säga emot. Det är inte för mycket begärt i en demokrati som vill bevara sin öppenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar