Pride och Växjö stift

Stiftsfullmäktiges ordförande i Växjö stift gillar inte Pride-tanken. Det framgår i mängder av olika artiklar som sprids idag. Han har svårt med homosexuell kärlek, verkar övertygad om att man "väljer" sexuell orientering och han tror att kyrkans hållning när det gäller vigsel av homosexuella par är problematisk och får människor att lämna Svenska kyrkan. Jag tycker att hans åsikter är åt skogen. Jag håller alltså inte med, varken om åsikterna eller om hans slutsatser. Det gör för övrigt inte biskopen heller då han ju personligen gick med i Prideparaden i Växjö i helgen och höll upp skylten "Stolt biskop". Jag är stolt över Växjö stift och mitt hjärta fylldes av glädje när jag såg att Prideflaggor vajade på flaggstänger både på gårdsplanen vid Östrabo och framför domkyrkan när jag var i Växjö för en vecka sedan.

Domkyrkan i Växjö torsdag den 12 maj

Biskopsresidenset Östrabo där stiftskansliet håller till

Kyrkomötet har varit tydligt i frågan, och jag har samma åsikt. Homosexuell kärlek är lika mycket värd som heterosexuell. Problemet är inte att vi har för mycket kärlek i världen. Problemet är det motsatta: Vi har för lite. Vad vi har för mycket av är hat. Det måste vi göra något åt!

Därför är det med sorg i hjärtat jag ser hur Bruno Edgarsson, för det är så centerpartisten heter, hudflängs. Hur mossiga och unkna idéer och åsikter han än hyser så har han faktiskt rätt att ha dem och att uttrycka dem. Huruvida hans åsikter gör honom olämplig som förtroendevald inom Svenska kyrkan är en sak som hans nomineringsgrupp, alltså Centerpartiet, har att hantera.

Vi kan kritisera hans åsikter, och det bör vi göra om frågan berör oss, men vi ska inte vare sig idiotförklara honom eller utesluta honom från den kärlek som vi ju vill ska omfatta oss alla. Än en gång: Skilj på sak och person. Vad jag menar är alltså att vi som står för en annan syn och som värderar kärlek så högt bör kunna hantera en oliktänkande så som det anstår vår värdegrund. Älska varandra såsom Gud älskar oss. Då kan världen förstå att Gud är både kärlek och sanning.

På vår bröllopsagenda (det är 10 år sedan i år!) hade vi en liten dikt av Nils F Nygren på framsidan. Den lyder så här:

Måste vi tänka lika

för att tänka väl om varann?

Måste vi tala lika 

för att tala väl om varann?

Måste vi tycka lika

för att tycka om varann?

Nej, det ska väl inte behövas. Låt oss diskutera i respektfull anda, vara tydliga och klara över var vi står och mötas där vi inte är överens. Exakt DET är vad vi ska göra för att praktisera den kärlek som står över allt annat. Det hindrar oss inte från att vara olika, men det kan hjälpa oss att förstå varandra. Den förståelsen kan leda till så mycket annat, till exempel till en och annan ändrad åsikt. Jag tror nämligen att man kan ändra sig, och att det gäller alla.