Idag har det varit nomineringsval inför biskopsvalet i Växjö stift. Av 16 nominerade kandidater ska de kandidater vaskas fram som har mer än 5% stöd av elektorskollektivet. Det är första gången som jag är med som elektor i biskopsval, och det är en rolig och ansvarsfull erfarenhet. Valet avslutades kl 15 och just nu pågår rösträkningen. Jag hoppas att "min" kandidat går vidare. Svaret lär komma ca kl 16. Spänningen är olidlig!
Och nu ska vi strax vidare på födelsedagsuppvaktning. Familjens 31-åring ska firas. Det är då man minns hur det var att vara 31. Just 30 var en milstolpe i livet. Det var då jag kände att jag minsann fick duga som jag var, och den som inte tyckte att jag dög fick faktiskt ta och pallra sig iväg ur mitt liv. Det var en skön känsla och en befrielse. Jag menar inte på det viset att jag slutade att anstränga mig att göra mitt bästa, utan jag fick en insikt i att jag inte kan hålla på att försöka anpassa mig in absurdum till andra och därigenom försöka ändra på sådant som "ÄR" just jag och som därför inte GÅR att ändra. Sådant är ju ganska hopplösa företag om man tänker efter.
Men inte är jag stolt över mig själv.... Jag har dock sedan dess övat mig i att åtminstone tolerera mig. Det går så där. Fixar jag inte det så måste jag ju förpassa mig själv ur mitt eget liv, och hur skulle det gå till? Så jag fortsätter, en dag i taget. Jag hoppas att Sofie, som nu fyller 31, är bättre på det här än jag. Jag tror på generationernas utveckling nämligen. Grattis och Lycka till kära plastdotter!
***
Uppdatering:
Det blev som jag ville. Sex kandidater gick vidare, däribland den kandidat som fick min röst. Nu kan det bli spännande på riktigt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar