Svar på en insändare i Östran 9 september, publicerat den 10 september
Carina Adolfsson-Elgestam och Margaretha Lööf-Johansson hänvisar på insändarsidan till en insändartext som jag inte har skrivit, men jag kan bemöta deras synpunkter ändå. Jag har nämligen fått mycket frågor angående min beskrivning i andra sammanhang av den politiska miljön, en miljö som lämnar en hel del i övrigt att önska om vi ska kunna kalla den modern, demokratisk och jämställd.
Ingen skulle vara gladare än jag om jag har fel. Efter 20
års erfarenhet av lokalpolitiken i Kalmar tror jag mig ändå ha en viss insikt i
hur beslutsprocesserna fungerar, därav min beskrivning. Jag väntar med spänning
på att det jag efterlyser ska inträffa, nämligen att en kvinna kan ta fighten
med den manliga förhärskande normen (läs makten) på allvar och också vinna den. Jag gjorde ett försök, i själva verket flera,
men priset blev högt. Det hade varit så mycket enklare för mig om jag velat och
kunnat spela det förhärskande spelet, men jag kan inte av självrespekt sänka
mig så lågt. Genom politiken ska vi bygga ett samhälle där alla får plats, inte
skapa positioner för ja-sägare. Det är min övertygelse.
Men som sagt, jag tror på en ljus framtid. Den kan dock
bara bli verklighet bara om vi kvinnor inser problembilden på allvar. Jag
upprepar Madeleine Albrights ord: ”Det finns en särskild plats i helvetet för
kvinnor som inte hjälper varandra.” Det är måhända att ta i. Om tillvaron
hinsides vet vi ju väldigt lite, men med lojalitet, raka ryggar och solidaritet
kan vi komma långt i den här världen, mycket längre än vi gör på varannan plats
på en valsedel.
Birgitta Axelsson
Edström, Kalmar
Medlem i
Feministiskt initiativ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar