tisdag, september 23, 2014

Mysteriet löst!

Det blev ett upplysande dygn minsann... Jag har nu, på egen hand men främst på grund av förövarens egen klantighet, avslöjat den figur som skickade mig det anonyma mail som jag polisanmälde och dessutom publicerade på min blogg här. Det känns faktiskt ganska bra, trots att det ju nånstans känns sorgligt att det finns människor som drivs av så svarta känslor att de inte vågar stå för de handlingar de ger upphov till. Ändå MÅSTE de framföra sina kränkningar, och väljer anonymiteten som döljande snuttefilt. "Det är synd om människorna" som Strindberg låter Indras dotter upprepa gång på gång. Ja, det ÄR synd om människorna, i alla fall om en del.

MEN, och det är viktigt, det ger dem INTE rätt att skrämma, kränka, hata eller på andra sätt förstöra livet för andra som inte har någon skuld i sammanhanget. Visst kan man de allra flesta gångerna hålla det ifrån sig, men det finns tillfällen då sådant går rakt in i hjärtat, gör riktigt ont och skapar djup olust. Vem har rätt att göra så? Ingen. Oavsett bakgrund så har INGEN rätt att göra så.

Och en sak borde man förstå som nättroll, oavsett om man är amatör eller proffs: En dag blir man avslöjad. Hur känns det då? Och vem ska lastas för det? Den som löser gåtan eller den som har skapat den?

Det kan vara en fråga som är väl värd att fundera på. Jag hoppas att svaret på frågan leder till ett bättre liv. Det unnar jag faktiskt alla, både små och stora troll.

***
Uppdatering:
Och så fick jag då detta svar på mail:


Du spelar ett spel som du inte behärskar. Möjligen begriper du det själv, men ingen annan gör det. Har du inte märkt omgivningens reaktioner än?
Faktum är att du mitt i allt det tragiska är ganska rolig. Synd att du själv inte vet om det...

Nog fick jag uppfattningen att du redan hade ett kvitto - från nån annan affär... Och inte fick du nåt av mig - den bjöd jag på! Det var ett rent nöje för under skrivandets gång lärde känna dig mer och mer och mitt slutliga råd till dig är att ligga väldigt lågt i framtiden. Du blir nämligen bara konstigare och konstigare...

Basta! Skriv inte fler gånger nu - jag kommer inte att svara!

Den sista raden är roligast. Det är ju inte direkt JAG som har sökt kontakt, eller hur? Och i övrigt så tror jag att de allra flesta som känner mig, i varje fall de som inte är rädda för starka kvinnor med både hjärta och hjärna, kan säga att min mentala och intellektuella standard befinner sig inom normalspannet. Det lilla trollet som skriver till mig verkar däremot ha vissa svårigheter. Dessutom har han av allt att döma inte förstått att jag har avslöjat hans numera allt annat än anonyma skriverier. Det säger väl nåt.

Inga kommentarer: