Nej, det går inte att regissera omvärlden. Den är som den är, och vad det handlar om är att hantera den på bästa sätt. Jag minns när jag gick på akupunktur för länge sedan mot smärtorna efter min whiplashskada och jag i väntrummet satt och bläddrade i vishetslitteratur av olika slag. jag minns en liten bok som man kunde bläddra i och läsa ett par rader per sida, naturligtvis för att man skulle få tid att betänka varje enskilt ord. Där stod bland annat: Du kan inte ändra på en enda människa utom dig själv, och redan det är svårt nog.
Och det är minsann sant. Men hur gör man då, när man blir vilsen över att andra som man på något sätt måste anpassa sig efter, agerar på sätt som man har svårt att acceptera? När spelregler förändras under speltidens gång? När ens egna planer måste ställas på huvudet bara för att någon annan tänker på ett helt annat sätt? Tja, man kan ju sitta och gnälla över situationen. Och gnälla lite till. Och så vänja sig vid att vara gnällig och låta det bli ens egen karaktär. Eller så tänker man att svårigheterna är de andras problem och att det är min sak att försöka hitta vägar i den här snårskogen vars grenverk man har svårt att få någon överblick över.
Jag väljer det sistnämnda, även om det kanske blir jobbigt. Idag har jag just mist en vecka, till exempel. Det är lite visset, men om jag sitter och bara gnäller över det så förlorar jag ju bara ännu fler dagar. Och vem har förlorat mest då? Och att människor inte agerar som jag tycker att de borde, är det verkligen värt att bli bitter för?
Nej, det är det inte. Mitt liv är mitt, och det råder jag över. "Den himmel jag trodde fanns ska jag hitta där nånstans" som Gabriella sjunger (text: Py Bäckman) i Såsom i himlen, och den himlen tänker jag inte låta vare sig omständigheter eller politiska motståndare förstöra. Aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar