tisdag, maj 01, 2012

"En morgon"

Äppleträden blommande högtalare.
På gräsmattan hoppar en koltrast
och drar mask ur morgonen.
En damcykel vilar ut hos maskrosorna.
Göken ropar
kyrkklockorna lyssnar.
Men vem
har tid
med en morgon som den här?


(Bengt Cidden Andersson)

Nu exploderar naturen. Nu borde man vara ledig. Nu borde man utnyttja varje sekund till att njuta av den spirande våren. Nu borde man kasta bort Luther från axeln och sluta vara så förbaskat arbetstrogen. Nu skulle man ge sammanträdesshemat fingret och säga: Våren är här. Nu har jag bara tid för väsentligheter!

Men det går inte. Vi har inte tid. Vi har annat att göra, och naturen får sköta sig själv i sitt fåfänga försök att glädja oss med sin skira blomning. Vi återgår till våra slutna sammanträdesrum och låtsas att verkligheten finns där.

Eller har jag helt enkelt bara fel? Sjutton vet. Men en aning frustrerad är jag, hur som helst.

1 kommentar:

Thore Berggren sa...

Påminner mig om en sträng jag läste i en bok för länge sedan (jag tror att det var Snöljus av Lars Andersson:

Han hade för vana att aldrig bära armbandsur. När någon påtalade detta för honom, försvarade han sig oftast med ett "jag ger väl fan i tiden!" Ju äldre han blev desto mer blev han dock varse att det var en öppen fråga vem som egentligen gav fan i vem.