Idag är det bönsöndagen. Gudstjänsten i Vasakyrkan handlade förstås mycket om bön, och psalmerna var valda med omsorg just på det temat. En mer överraskande punkt var dock när delar av kyrkans styrelse mitt i gudstjänsten vecklade ut en jättebanderoll med ordet TACK i olika färger i otaliga varianter och ställde sig längst fram. På det viset ville de tacka alla som på olika sätt bidrar till kyrkans verksamhet. De delade också ut mängder av godis till oss gudstjänstbesökare. Kul idé! Ja, Vasakyrkan vilar på alla dessa ideella insatser, böner och gåvor. Det är snyggt gjort att uppmärksamma det då och då. Jag vill samtidigt rikta ett tack till styrelsen. Den arbetar också ideellt, och drar ett tungt lass. TACK!
Men, när de hade delat ut sitt godis och alla satt och smaskade som bäst, då skulle vi sjunga en psalm, och inte vilken psalm som helst. Det var nr 213, en melodi som byter taktart många gånger och som vi absolut inte är vana vid att sjunga. Det gick väl så där. Har du prövat att sjunga psalmer med halvtuggad choklad i munnen? Texten som församlingen förväntades sjunga lyder dessutom: "Att bedja är ej endast att begära, att själviskt ropa: Giv!" sekunderna efter att man kastat sig över godisskålarna :-D
Jag trampade på så gott jag kunde, och kanske hade åtminstone nån lyckats lära sig halva melodin när vi kom till fjärde versen.... men nog sjutton hade det passat bättre med en modifierad psalm 261:
Tack för kolorna jag tuggar! Tack för Snickers ibland dem!
Ja, vi njuter fulla muggar! Tack för allt jag tar med hem!
Tack för Dajm och tack för Jappen! Tack för himmelskt god choklad!
Tack för rena juleklappen! Tack för allt som gör mig glad!
Ja, i Vasakyrkan kan allt hända. Det känns kul!!!! Jag tycker om min varma församling. Tack gode Gud för att jag har den :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar