Idag är det Trettondag jul. Det är den dagen då vi kommer ihåg det ögonblick då vetenskapsmännen från Österlandet hittade fram till stallet i Betlehem där knappt två veckor gamla Jesus fanns. Det är den här dagen då man sjunger den underbara "Betlehems stjärna" med text av Viktor Rydberg om stjärnan som visade vägen:
Gånga från lamm och hem
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem".
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna
Vi sjunger oftast de inledande fraserna, men här är de sista, vers 3 och 4 i Svenska psalmbokens nr 134. Stjärnan visade människorna hem, inte bort, trots att de var på väg långt bort från sitt jordiska hem. Begreppet "hem" kan alltså vara olika saker. Även om man är långt hemifrån kan man vara hemma, ungefär på samma sätt som man kan vara ensam trots att man är bland många, fast tvärtom förstås. Det förstnämnda är positivt, det andra för det mesta negativt. Det intressanta just med trettondagen är att det är allra första gången som icke-judar hyllade Jesus. Det är alltså inte så konstigt att just trettondagens gudstjänster är förknippade med mission. Åtminstone är jag van vid det från EFS. Guds gåva är ämnad till alla och därför ska vi arbeta för att den också når fram till alla.
Vilken stjärna leder oss? Ser vi den? Känner vi den? Jag sitter och tittar ut över landskapet där snön yr och det blåser ordentligt. Inte ser jag någon stjärna här i allt det vita, men jag hoppas att jag känner den ändå, och jag litar på att den visar vägen, såväl i stort som smått. Snart börjar vardagen med det vanliga slitet och adventsstjärnorna och juleljusen plockas bort från hem och fönster. Det blir mörkare, åtminstone ett tag, men jag hoppas att den viktigaste stjärnan finns närvarande hos mig ändå. Viktiga uppgifter väntar nämligen, och jag behöver stjärneljuset för mörkret lurar, både här och där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar