Så här, tidigt på lördagen, gör jag följande reflektion:
Bittra föredettingar som saknar tiden i rampljuset är lite pinsamma, speciellt när de tar sig själva på stort allvar. Mitt råd är: Kackla gärna vidare, men det låter illa i de flestas öron. I föreningen för inbördes beundran kanske det ändå är gångbart.
Eller vad tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar