måndag, januari 24, 2011

Vad gör vi?

I lördags var vi på en utställning här i Kalmar. Det var på galleri Monica Strandberg och den handlade om vuxenmobbing. Läs mer om utställningen via länken http://www.gallerimonicastrandberg.se/

Det var en ganska omskakande upplevelse. Vuxenmobbing existerar på betydligt fler ställen än vad vi vill tro och i betydligt fler sammanhang än vi kan föreställa oss. Det kan handla om att information undanhålls, att man slutar att prata när någon kommer in i ett rum, att det intrigeras och prasslas bakom stängda dörrar och att människor därmed inte tillåts att utföra de uppgifter de är satta att utföra. Situationen blir ohållbar.

Utställningen tog egentligen inte ställning enbart till förmån för den som upplever situationen som offer. Den fick oss också att tänka till kring förövaren och det perspektiv som han/hon kan ha. Det är ju långt ifrån alltid som en som deltar i mobbingprocesser är riktigt medveten om vad som händer. Situationen kan te sig logisk, men är inte logisk. Problemet är att vi inte pratar om det. Vi vill inte se, och låter därför situationerna växa oss över huvudet. Personliga tragedier och ruinerade liv blir följden. Det är inte rimligt.

Vi måste våga ta itu med missförhållanden. Vi måste våga se varandra och vi måste våga säga ifrån när vi ser att människor drabbas av skitsnack och orättvisor. Visst, det kanske kostar på, men kostar det inte mer att sedan veta att man inte gjorde vad man kunde för att förhindra en tragedi? Svarar man inte ett bestämt "jo" på den frågan är man nog, som det uttrycks i Bröderna Lejonhjärta, bara "en liten lort".

Vi har ansvar för varandra. Det ingår i det samhälleliga uppdrag som vi människor har och det kan vi inte fly undan. Vad gör vi för att leva upp till det ansvaret när det gäller vuxenmobbing? Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Inga kommentarer: