Betänk vad som händer i Afrika just nu. Människor offrar livet i sin kamp mot förtryck och för medsyskonens rätt till åsiktsfrihet, yttrandefrihet och demokratiska val. Vi har sett demokratiseringsprocessen på andra håll i världen, i Östeuropa och i Sydamerika. Man har inte lyckats överallt fullt ut, men på många håll är man på väg. Ett folk som kräver sin rätt kan man i längden inte slå ner. Folkstyret vinner, men man får offra både blod, liv och bekvämlighet. Även vi i Sverige har fått kämpa med detta. Vår demokrati har vi inte fått gratis. Den har andra betalat, med sitt blod, för ganska länge sedan.
I en demokrati är det naturligt att alla inte tycker likadant, och även om flera av oss faktiskt vill åt samma håll så är vi inte alltid överens om hur vägen dit ska, kan eller bör se ut. Vi har ju numera möjligheten i Sverige att diskutera allt detta öppet och ljudligt. Rättigheten är skyddad i själva grundlagen. Vi borde vara mer tacksamma för att vi har kommit så långt, och inte ta till enkla knep för att få tyst på meningsmotståndare.
Som Vänsterpartist får man ofta en bokstav klistrad på sig. De flesta vet vilken bokstav det är. Jag är hjärtinnerligt trött på den diskussionen och på att vara tvungen att lägga tid på att förklara varför den bokstaven inte sitter där motståndaren hävdar att den sitter. Varför ska jag behöva lägga tid och energi på en retorisk felaktighet hos motståndaren? Varför lyssnar hon/han inte på vad jag säger istället? Förmodligen för att hon/han inte vill. Hon/han vill leka med den där halmdockan istället.
Det är missbruk av demokratins spelregler. Det är varken rättvist eller framåtsyftande. Det är bara respektlöst och fegt. I själva verket vågar man inte ta den andra diskussionen, den som handlar om rättvisa, jämställdhet, jämlikhet och allas lika värde. Det är lättare att kalla oss bokstavsbarn och leka med halmdockor än att försvara en rättvisa som flyr sin kos i takt med att välfärden krymper och kvartalskapitalismen tar över.
Det skrämmande är att fegis-tekniken sprider sig och att dockleken blir allt vanligare. Är inte vår demokrati mer värd än så? Ska vi inte hellre ta tillvara de möjligheter vi har att lyssna och prata med varandra? Är det inte på något sätt mer respektfullt gentemot demokratin? Jo, det tycker jag. Absolut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar