Klåfinger-EU!

Varför är jag så trött idag? Är det brist på sömn? Nej, knappast. Jag brukar somna som en gris och sedan bara vakna när liberalen snor åt sig hela täcket ett antal gånger på nätterna. Är jag sjuk? Nej, inte mer än vanligt. Penicillinkuren är nästan avslutad. Har jag jobbat hårt? Ja, möjligen lite grann. Vad är det då som har hänt?

Frågan är nog ganska enkel att besvara. Någon har snott min tid! Närmare bestämt en hel timme av min tid, och den saknar jag. När det gäller sommartiden är jag som en de mest konservativa mjölk-korna. Det tar flera veckor innan kroppen har fattat vad som har hänt. Det lustiga är att jag varje år glömmer vad som hände året innan och tror att den här evinnerliga tröttheten beror på nåt annat.

Visst är sommartiden en EU-anpassningsfråga, långt före Sveriges inträde men ändå. Inte ens tiden kunde de låta bli att peta i. Min tid. Och alla andras. Snacka om att tiden är ur led.

Jonas Sjöstedt i stan!

Vilken lysande politiker vår EU-parlamentariker Jonas Sjöstedt är! Han har varit här i Kalmar idag och bl a träffat gymnasieelever på Stagneliusskolan. Det blev många frågor och en intressant diskussion. Det är inte alla politiker som får en aula fylld av mer eller mindre ditkommenderade elever att lyssna uppmärksamt och ställa frågor, men Jonas klarade det galant.

Vår kunskap om vardagen i EU är nu lite större. Det är allt en märklig institution. Den gödslar med pengar på obegripliga områden och lider av ett ständigt demokratiskt underskott. Vi vet nu att man som EU-parlamentariker kan kvittera ut 23 000 kr varje månad för resor, oavsett om man gör av med pengarna eller inte. Dessa pengar får man utöver lönen, vilken är lika hög som en parlamentsledamotslön i hemlandet. För svenskarna gäller alltså 48 000 kr i månaden, och för en italienare 120 000 kr. En ungrare kvitterar ut 10 000 kr. För samma jobb. Kul. Vi vet också att vänsterpartiets företrädare avstår från de smaskiga pensionsavtalen och dessutom minst skänker alla outnyttjade medel utöver lönen till partiet eller annan solidarisk verksamhet. Bravo!

Vi erbjöd Jonas att stanna här och hjälpa oss i valrörelsen de kommande månaderna. Han avböjde. Konstigt. Jag tycker nog att en kommande tillvaro i New York dit han flyttar i höst knappast kan vara att föredra framför ett spännande liv i vår småländska metropol.... Inte ens snacket om IKEA eller Kalmar FFs planer på ny arena kunde få honom att ändra sig. Snyft.

Vi tackar emellertid för besöket och hälsar Jonas välkommen tillbaka. Med företrädare som han i partiet kan vi vinna vad som helst! Och han flyttar ju inte till USA förrän efter valet.... Kanske kan vi locka honom tillbaka till Sverige med en ministerpost i regeringen? ;-)

Syskonkärlek och enhet?

En titt i morgontidningarna vid frukostbordet fick humöret att ramla ner i källaren. Ibland undrar man om vi har nån slags enhet eller ens enighet i Kalmars kommunala röra. Storebror trampar oss rakt i ansiktet gång på gång. Aj. Det finns tillfällen och frågor som tar mer illa än andra. Nu är vi nära den där droppen, brorsan! Syskonet till vänster börjar snart förlora tålamodet. Någon slags respekt förtjänar även vi. Låt oss slippa få reda på övergripande kommunala strategier och beslut genom läsning i lokalorganen! I vår demokratiska värld och sett genom våra demokratiska ögon är samarbete en fråga för flera parter. Kanske är det dags att även Storebror försöker leva så. Annars kan syskonkärleken få sig en rejäl törn.

Sponsring bara för mp?

Jag måste bara kommentera en liten sak till från fullmäktigemötet i måndags. Moderaterna, miljöpartiet, centern och kristdemokraterna vill att vår kommunala verksamhet ska få ta emot sponsorstöd från politiska partier. För min del är det nåt i ryggmärgen som säger NEJ. Inte i någon form ska ett politiskt parti kunna sponsra exempelvis skola, socialtjänst eller äldreomsorg. Hela frågan är ju horribel.

Ett krav som de nämnda partierna dock ställer upp på att är man inte ska ta emot sponsring från företag eller organisationer som"uppenbart skadar människor och/eller miljö". Speciellt frågan om uppenbar miljöskadande verksamhet är intressant. Moderaternas miljöpolitik, om de nu hade någon, gör att de faller på det kriteriet. Tyvärr är de inte ensamma om att behandla miljöfrågorna på detta obefintliga sätt i den borgerliga alliansen.

Kanske ska jag vara glad. Det är bara vi i Vänstern och möjligtvis Miljöpartiet som KAN och FÅR sponsra enligt förslaget. Och vi vill inte. Därmed släpper vi fältet fritt för Skogsmullarna. Var det verkligen meningen? Eller hur tänker ni övriga partier egentligen?

Gammalt och nytt

Idag har vi avtackat det avgående kommunalrådet Kjell Henriksson (s). Vi tackar för gott samarbete och önskar lycka till i fortsättningen! Som färdkost på den fortsatta resan i livet skickade vi med en röd skål med naturgodis i överflöd. Kjell är oerhört svag för godis, det är ingen hemlighet. Vi ville dock slå ett slag för en mer hälsosam last. Samtidigt fick han en liten vit och röd nalle med ett stort V-märke på magen. Vi vänsterpartister vill inte bli glömda! Jag kan också passa på att tacka för buffélunchen. Även som vegetarian gick det att äta sig mätt. Gott!

Resten av dagen har gått till diverse praktiska göromål. Vi får celebert besök i morgon av Jonas Sjöstedt, vår EU-parlamentariker, och en del förberedelser måste göras inför det. Kul! Sedan har jag justerat KFN-protokollet från förra mötet. Det är inte lika kul, men det måste göras. Det är viktigt att det blir korrekt nämligen. Det tycker både förvaltningen och jag.

Dottern hade friluftsdag idag och har ägnat sig åt bowling. Själv skulle jag inte vara sämre utan jag inledde cykelsäsongen i vårsolen. Det var riktigt skönt, fast flåset har fått sig en törn under de bilburna snömånaderna. Det ska minsann repareras. Nu kommer nya tider! Och med dem cykeltrampande och frisk luft! Det är tur att sådan fortfarande finns, förresten.....

Full dag med fullmäktige

Igår var det en alldeles för fullspäckad dag. Jag for som en skållad råtta hit och dit och hann inte sätta mig ner vid datorn en enda minut förrän det var dags att inta ryggläge, och då var det för sent för att formulera nåt i skrift på bloggen. Jag hade t o m svårt att ha ett någorlunda intelligent och sammanhängande samtal med liberalen innan mina blå stängdes, så det var riktigt illa. Vem vet, kanske vann han till slut en ideologisk debatt? ;-) Det hände dock en del igår som jag kunde ha skrivit om. Nu, som kompensation, blir det bara lite skvaller från kvällens fullmäktige. Resten ska ni få slippa! ;-)

Jodå, vi hade en trevlig stund igår kväll också, som alltid. Det är klart, den tysta minuten för att hedra Jan-Olof gjorde oss nog alla lite mer fokuserade än vi vanligen brukar vara. Det är onekligen så att politiken känns lite futtig såna dagar. Det finns annat som är viktigare än ideologisk arkeologi.

Hur som helst, jag klarade ut min interpellationsdebatt på förhållandevis kort tid och utan att göra bort mig alltför mycket (tycker jag alltså...). Däremot blev det långa och många replikskiften om Stadsfesten till sommaren samt vikten av kollektivavtal vid upphandling. Tänk att en del partier ska vara så småsnåla att de inte kan anslå 500 000 till en folkfest för Kalmarborna! Och att en av ledamöterna, för övrigt representant för Barbapapa-partiet, jämför Stadsfesten med "Kalmar dansar och ler" från 80-talet är rejält oförskämt mot seriöst arbetande tjänstemän. Stadsfesten blir inget "super och spyr"-evenemang 2006, och det var det inte 2005 heller. Det hade Barbamamma vetat om hon hade varit där!

Plötsligt skulle sedan vår lokala höger leka arbetarparti och tala väl om kollektivavtal, men naturligtvis ville de inte stödja vårt förslag om att säkerställa anställdas rätt till rimliga villkor. Så oerhört väntat. Det är en sak att snacka, en helt annan att handla. Och där fick vi ytterligare ett bevis på att det sk Nya arbetarpartiet med allianskompisar spelar med falska kort. Usch.

Som grädde på moset gjorde sedan Skogsmullarna en oväntad manöver med sponsringspolicyn och punkterade hela debatten genom att yrka på återremiss. För hur länge förtäljer inte historien. Här måste dock vän av ordning ställa sig frågan om man inte i ett organiserat samarbete borde förvarna om sånt. Å andra sidan, vår Storebror i majoriteten är väl inte alltid ett föredöme heller.

Det är tur man tillhör de rättänkande och rätthandlande på vänsterkanten. Det räddade min nattsömn. Och idag är det en helt annan dag!

Lönetak, särundervisning eller sommarskola?

Denna afton går diskussionerna i det vänster-liberala hemmet min väg. Lars Ohly har gjort ett alldeles briljant utspel och krävt lönetak för statliga direktörer. Han tycker att ingen ska tjäna mer än statsministern, vilket i så fall skulle betyda att man får "svälta sig fram" på 118 000 kronor i månaden. Så sant, så sant. Säg det till det ensamstående vårdbiträdet med tre barn och som tjänar 14 000 kronor. Idag rapporterar text-tv dessutom om en studie som säger att barn till ensamstående har det fattigare än barn till sammanboende föräldrar. Så sant så sant. Det är inte ens överraskande. Men med en lön på 118 000 per månad hade man nog inte behövt bekymra sig ens om man vore ensamstående.

Ibland säger Lars Ohly helt rätt saker! Det hände idag. Och i våra diskussioner denna afton har jag, enligt min åsikt, tydligare mer rätt än vanligt. Samtidigt är det naturligtvis svårt att försvara rottingmajoren Björklund (fp) när han vill ha auktoritativa lärare, fler specialskolor för elever med funktionshinder och särundervisning för flickor och pojkar. Det är rena stenåldern. Och inte nog med det, vår skolminister Baylan (s) vill avhjälpa elevers bristande måluppfyllelse med sommarskolor. Snacka om att ta till nöd- och akutlösningar! Vad skulle ett par veckor på sommaren kunna bidra med om man har misslyckats under nio skolår?

Nej, både (s) och (fp) gör politiska misstag denna söndag. Frågan är om förslagen är förankrade i respektive parti. Fast det är svårt att dölja att jag är rätt nöjd. Idag var det ändå vi som drog det längsta strået och sa rätt saker i rätt tid!

Miljöfrågor

Nu sitter jag och skriver på mitt interpellationssvar inför morgondagen medan det står ett gäng rågbullar i ugnen. Jag tänkte som vanligt utnyttja tiden maximalt ochgöra minst två saker samtidigt. Nåja, misslyckas jag med svaret kan jag i alla fall trösta mig med en nybakad ostmacka. Gott! Och så luktar nybakat bröd så himla gott. Det är en fråga om god boendemiljö tycker jag. Kanske kan det pigga upp liberalen när han kommer hem efter dagsverket på radiosporten också.

Apropå miljö, ja. Jag observerade en bakruta idag på väg från kyrkan. Där stod "Biltullar skadar allvarligt din privatekonomi". Jag hoppas det var ett skämt, en liten "vakna upp"-grej, men jag är inte säker. Tänk om det finns folk som på allvar tycker att deras privatekonomi är viktigare än allas vår miljö? Jag vill inte tro det, men man vet ju aldrig. Kanske finns det dom som inte fattar att man innan biltullarna infördes har prövat alla möjliga och omöjliga grepp för att få ner privatbilismen i huvudstaden, men inte lyckats. Ingen tar ut tullar, avgifter och skatter för att det är kul, utan anledningen är naturligtvis att vi MÅSTE få till en förändring. Det vore för trist om inte det budskapet är begripligt. För inte kan vi ha rätt att förstöra den livsmiljö som vi sen ska lämna till våra barn för att "privatekonomin kan skadas"? Vad ska barnen ha pengarna till om inte luften går att andas?

Nya grepp i Östran

Såg ni förresten dagens blunder i Östran? Man skulle publicera en bild på en av partiets företrädare i Emmaboda, och lyckades därvid vrida bilden 90 grader. Kul. Mikaels midja börjar i kortets vänstra sida och huvudet är till höger. Kreativt, Östran!

Nåväl, ska man tolka det något avancerade bildspråket med en korrekt analys så är det väl att han kommer in från vänster, precis som vi andra vänsterpartister. Kanske blev det inte så tokigt ändå. Frågan är dock hur tidningen ska sätta bilderna från övriga partier. Där blir det nog betydligt svårare. Ska man gå både på realpolitik och på partiernas självbilder finns risk att man måste ta till hela tidningssidan.....

Nej då, inga större problem

Så har då födelsedag och födelsedagsfest passerat. Allt fungerade bra, mest tack vare Pierres goda kunskaper i matlagningskonsten. Dottern blev nöjd med presenter (mest i form av kontanter vilka delvis omsattes direkt i ett par svart-grå-vitrutiga Converse för 600 pix. Hutlöst!).

Det har varit tyst på bloggen ett tag. Dels beror det på ett datorhaveri på jobbet (måste fixa en ny dator som inte är remdriven), dels på arrangemang kring dotterns firande. Idag har det dock främst varit tyst pga sömn. Har lyckats dra på mig en infektion mitt i allt och går på antibiotika. Det betyder sömn i tid och otid, t ex nästan fyra timmar i eftermiddags. Nåväl, det gör väl att det hela ger med sig snabbare. Jag måste vara igång och spela i kyrkan i morgon förmiddag, så längre än så kan jag inte ligga.

Fullmäktige på måndag kräver också såväl närvaro som jobb. Jag har nämligen fått en interpellation från barbapapa-partiet om fritidsgårdarna i kommunen. Visst vet jag hur jag ska svara,men problemet är att jag redan HAR svarat i otaliga diskussioner redan, och det har inte hjälpt. Det finns inget som säger att det går bättre på måndag kväll. Antingen är jag både dum, otydlig och fullständigt opedagogisk, eller så är det nåt annat som är fel. Suck.

Nej, nu väntar sängen, trots att jag egentligen skulle vilja se på konståkningen. Varför lägger man tre timmars konståkning i sträck, och det just när jag råkar vara sjuk och trött??

Fast, i det stora hela så är det väl inga större problem egentligen. Jag sover på saken. God natt.

Födelsedag och funderingar

Idag fyller dottern 17 år. Tänk vad tiden går fort! Vilken tur att det bara är barnet som växer och blir äldre. På sig själv märker man ingen skillnad, eller....? Det var som igår då man hade en för tidigt född blond baby på ca 2,5 kilo framför sig på sjukhuset i Linköping tycker jag. Idag är hon dock längre än jag. Det blonda håret är sig dock likt, men finns nu i rikligare mängd förstås. Lika go är hon också, naturligtvis. Faktum är att det bara har blivit roligare och roligare att vara förälder. Fast visst känns det då och då ett lite stick av vemod då man tänker på den där lilla tultan som då och då la en blöt mun mot halsen. Det gör hon inte så ofta längre.

Apropå småbarn, jag ska spela på ett dop på söndag. "Tryggare kan ingen vara.." och liknande. Jag blir alltid sentimental på dop. Fjantmorsa. Killen som ska vara mötesledare i kyrkan ringde igår kväll och meddelade vad som förväntas av mig inför söndagen, men första frågan rörde nåt helt annat, nämligen utrikesministerposten. "Vad ska man kunna för att bli utrikesminister?". "Nja, hur så?" svarade jag. "Jo, kan Bosse Ringholm bli det så kan väl nästan vem som helst". Ja, kanske har han rätt, jag vet inte. Jag brukar akta mig för att uttala mig i såna frågor, och nu är det ju en akutlösning för en kort tid. Vad som slog mig var ändå att den bilden av politiken är bekymmersam. Hur ska man få respekt för det politiska arbetet om det uppfattas som att vem som helst av politikerna kan ta vilka uppdrag som helst? Det kan vara värt att fundera på.

Fast inte idag. Nu är det förberedelse inför födelsedagsfest som gäller. Plus inlämning av vårjackan på välbehövlig kemtvätt. Och inköp av trådrulle för att laga liberalens lila tröja. Annars hotar han med att gå med Folkpartiets profilkläder fullt synliga. Bäst att skynda sig.

Stackars kd!

Jag läste idag i det förtreffliga lokalorganet att kristdemokraterna har blivit sura över TVs reportage om kd och "bögfaktorn" i söndags kväll. Det timslånga programmet var tydligen både vilseledande och lögnaktigt. Stackars kd.

Om jag inte minns fel var det ett annat parti som granskades i en hel serie program för ett tag sedan. Minns ni? Också de programmen var vilseledande och grundade sig på tvivelaktiga sk fakta. Upprörde det kd? Nej då, inte ett dugg. Programmet om kd var en liten vindpust i förhållande till den orkan som vi fick efter oss. Hur många gånger har man som medlem i detta vänsterparti efter dessa program blivit kallad både för kommunist, sovjetälskare och icke-demokrat? Men vem bryr sig? Inte kd i alla fall.

Ni lär få se mer av dessa "dokumentära" reportageprogram i TV och andra media fram till valet. Det gäller bara att vänja sig. Det gäller även kd. Det finns nämligen inte ett parti som inte har lik i garderoberna. Den stora utmaningen är att trots detta oönskade garderobs- och historieinnehåll formulera en politik som håller för framtiden.

Men det är klart, jag förstår kristdemokraterna. Att positionera sig och formulera sig kan inte vara lätt om man både ska ha stöd från moderniseringsfalangen OCH från den ultra-konservativa kristna högern. Jag avundas dem inte.

Klassresor och hemlöshet

Vi avslutade dagen med en föreläsning på Byteatern på temat "Klass - Är du fin nog?". Kulturjournalisten Annelie Jordahl gav lite reflektioner från sitt tankearbete från författandet av boken med samma namn. Intressant och tankeväckande. För att förstå det hela lite mer tänker jag läsa boken också. Det borde jag gjort för länge sen.

För visst existerar klassfenomenet fortfarande! Jag känner igen mig oerhört mycket från min egen gymnasie- och universitetstid. Vi kom från olika kulturer, medel- och överklassungarna och jag, och det märktes både i sätt att föra sig, diskutera, argumentera och använda språket i vid bemärkelse. Vi kan önska att klasskillnader inte finns, men den önskan och den strävan får inte förväxlas med hur det egentligen förhåller sig. Då blir man nämligen blind. Det är inte förrän vi ser verkligheten som vi kan förändra den. Och det är hög tid!

Klassresor existerar dock. Jag tillhör skaran resenärer och kan känna mig ganska hemlös ibland. Som tur är har familjens liberal gjort en liknande klassresa, och även om hans ideologi lägger hinder i vägen för honom att se det hela likadant som jag, så delar vi i mångt och mycket samma erfarenheter. Det är skönt. Det gör att jag inte alls är lika hemlös längre. Vi är ju två hemlösa som skapar ett hem åt varann. Och då gör det inget att vi får ytterligare ett perspektiv med oss i boet, det liberala. Även om jag tycker att det perspektivet är helgalet så berikar det livet. Tro't eller ej.

En sorgesam dag

Moderaterna i Kalmar har sorg. Oppositionsrådet Jan-Olof Wernersson har gått bort efter en tids svår sjukdom. Jag sörjer också. Jan-Olof var en politiker som jag respekterade högt, inte minst för att han inte bara var politiker utan också en varm människa med glimten i ögat. Han lämnar ett kännbart tomrum efter sig i stadshuset och i alla andra sammanhang där vi gnabbades om allsköns diverse politiska skiljaktigheter, detaljer som idag känns ganska futtiga. Vad som är viktigt i livet blir tydligt en dag som denna.

Livet är en gåva varje morgon. Tänk om man kunde tänka så lite oftare. Tänk om det kunde få en att välja rätt lite oftare. Man kan bara hoppas.

Återväxt eller kontinuitet

Hur är det egentligen ställt med återväxten i våra partier? Ja, vi i Vänsterpartiet satsar på förnyelse och föryngring. Det är ett friskhetstecken tycker jag. Men andra då?

Jag läste i helgen att kd har ställt samman sina riksdagslistor på flera håll i landet, bl a i Skåne. Där återfinns samma toppnamn på fyra listor, nämligen Alf Svensson. Visserligen är jag FÖR återanvändning, men det gäller främst på miljösidan, ni vet att återanvända papper och sånt, men partiledare? Nej, tack. Hur skulle det se ut om vi satte Gudrun Schyman eller Lars Werner högst upp på våra listor? Eller varför inte ta i ordentligt och använda CH Hermansson? Han har en oerhört stor analytisk förmåga och en glasklar politisk linje, men han har backat från frontpositionen. Det vågade han göra, för det fanns folk som kunde och ville ta över. Man undrar hur det egentligen står till i kd... När det gäller kd i länet så skulle man kunna göra en liten analys av den listan också, men det tänker jag inte göra. I alla fall inte i skrift.

När vi i Vänstern satsar på föryngring när våra företrädare lämnar över sina uppdrag efter lång och trogen tjänst kallas det "avhopp". När kd sätter in sin pensionerade partiledare som toppnamn i ett län där han inte ens bor kallas det... Nej just det, ingenting. Det nämns inte i några värderande ordalag överhuvudtaget. Men det kanske beror på att större delen av pressen är borgerlig, vad vet jag. Eller så tycker man helt enkelt att "kontinuitet" kan få kosta vad som helst.

Där tycker jag att man har fel. Det priset är för högt. Vi får inte hindra nya förmågor från att få förtroende och ta ansvar. Det är ju då man växer. Också som parti.

Fy för finalen!

Besvikelsen är stor! För femton år sedan hade väl låten räckt till, men idag 2006? Knappast. Ut med Sverige ur schlagerns finrum. Det är för sorgligt. Dessutom har jag ont i axeln. Vänster axel. Typiskt. Huvudet är betydligt mer vänstervridet än vanligt, dessutom i rent fysisk bemärkelse.

Fast teatern i eftermiddags var rolig! Och när det väl kommer till kritan är det viktigare.

Fast det är för trist ändå..... För en gångs skull är jag inte ensam om besvikelsen. Dottern är t o m mer arg än jag. Om det nu är möjligt.

Kultur i TV och hemma

Idag är det final i melodifestivalen. Jag håller andan. Alla som känner mig vet vilken patriot jag är i tävlingssammanhang. Nu skrivs Carola fram som given vinnare. Skona oss! Jag vill inte skämmas för att vara svensk ett år till! Snälla jurygrupper och svenska folk, skicka ett bidrag som åtminstone har chans att nå finalen i Aten och rösta inte bara på en inhemsk stjärna med utstrålning, hur himmelsk hon än är. Ska jag välja mellan blå slöjor i storm och fullständigt osensuella kortbyxor väljer jag kortbyxorna. Heja BWO!

Fast först ska jag få uppleva kultur på hemmaplan. Plastsonen ska spela teater och går just nu som en totalt osalig ande och rabblar på replikerna. Det ska bli spännande att få vara med. Antagligen begriper jag inget, men man får ju använda fantasin. Teater vidgar sinnena!

Kultur på hemmaplan, ja. Det kan också innebära att vara lycklig åhörare till den sammanboendes arior från duschen. Hemtrevligt tycker jag. Och varifrån skulle han ha fått inspiration till detta om inte via en levande kulurverksamhet?

Kultur ger livskvalitet!

Och dryga vattenräkningar....

Attraktiva Kalmar?

Igår hade vi möte i attraktionsrådet. Lugn, det låter värre än det är. Vi är några politiker som bildar en liten diskussionsgrupp kring bl a stadens utsmyckningar. Det har absolut ingenting med vår egen attraktion att göra. Absolut ingenting! Det är dock ett trevligt sammanhang med kreativa samtal och högt i tak. Inför sommaren är det en del nyheter på tapeten. Kanske får vi se lite litterära verk hängade i grönskan? Kanske blir det lite nya bilder av Kalmar här och där? Och kanske kanske kanske kan vi reta upp några av våra medmänniskor med lite möbler i nya miljöer? Den som lever får se! Kul är det att spåna i alla fall. Alla medel är tillåtna för att sätta Kalmar på kartan!

Fritid, och lite kultur...

En hel massa kloka beslut fattade vi idag i Kultur- och fritidsnämnden! I nästan total enighet kunde vi godkänna t ex avtalet med Kalmar FF angående deras matchverksamhet på Fredriksskans. Jag hade nog förväntat mig en lång diskussion, men den kom nästan av sig redan innan den börjat. Skönt var väl det. Varenda år har vi harvat igenom olika beräkningsmodeller och till slut, dock inte alla av oss, konstaterat att en fast hyra för seriespelet är att föredra. Alternativet, att få en procentsats på bruttoentrén, är en alldeles för krånglig procedur och dessutom riskerar vi ett osäkert resultat. Nåväl, idag blev det endast reservation från en av nämndens borgerliga ledamöter. Egentligen är det ganska spännande att just en liberal driver frågan om hyra efter intäkter. Borde egentligen inte resonemanget ligga närmare oss på vänsterkanten? Men så är det inte i det här fallet, med all tydlighet. Liberalerna driver i själva verket en beskattningsfråga, he he...!

Frågan om våra fritidsgårdars framtida inriktning debatterade vi ett tag. Fullständiga beslut inför budget tas i april. En sak är säker: Jag tänker i alla fall driva på för en kvalitetssäkrad verksamhet. Det är våra ungdomar värda!

Själv har jag inga problem med min fritid. Den går åt, om man så säger. Strykhögen väntar, ganska reducerad pga att Pierre tog sig an alla jeans, men resten ropar ändå tydligt och uppfodrande till mig där det ligger bredvid pianot. Vet ni vad som vore ett äkta feministiskt initiativ? Jo, om någon klok kvinna kunde hitta formeln för uppfinningen "strykfri bomull". Den som finns nu är ren fejk! Fråga mig, jag vet.... Fast när jag är klar med skrynkelberget kan det kanske bli en liten pianotrudelutt. Utan kulturen blir nämligen livet fattigt!

Om att sjunka....

Nu är det en äkta nämndsvecka! Idag hade vi Barn- och ungdomsnämnd, och i morgon är det dags för Kultur- och fritidsnämnden att sammanträda. För det mesta är det roligt och man fattar kloka beslut, men en del möten blir helt enkelt inte bra. Idag var vi på XL (Experimentlabbet) och det var riktigt roligt! Den delen, alltså. Vi byggde båtar. Hur det gick? Nja, efter den erfarenheten har vi alla viss förståelse för Titanics undergång. Titanic kom i alla fall iväg. Våra gjorde inte ens det.

Barn- och ungdomsnämndens sammanträde förflöt sedan enligt traditionell rutin, med sedvanlig utsvävning och svårigheter att hålla diskussionen på rätt bana, men det är jag van vid. Vad jag vägrar att vänja mig vid är dock ren ohövlighet. Varför har inte alla lärt sig att titta på den man hälsar på till exempel? Sånt kan sänka en halv dag. Usch!

Nå, nu tänker jag inte sänka nåt mer idag! Och i morgon är det en ny dag, och en ny nämnd. Och den nämnden brukar vi ha kul i!

Återblick på kongressen

Jag har nu äntligen tagit tag i ett av mina "dåligt-samvete-skapande" städprojekt. Jag har nämligen haft en kasse stående i sovrummet med alla mina kongresspapper i. Just idag på morgonen insåg jag att det var dags. Där fanns en salig röra av tal, motioner, motionssvar, knappar och kladdpapper. Minnena från januari och Göteborg kom åter.

Mediarapporteringen från kongressen var förbluffande. När jag efter dagens hårda slit, för det var det faktiskt frågan om för en enkel rösträknare som jag , kom upp på det sunkiga och kalla hotellrummet och slog på text-tv och fick läsa om påhoppen, de stora förlorarna och de skarpa ordväxlingarna undrade jag om media och undertecknad hade varit i samma lokal. Inte ett dugg stämde! Det var en trevlig kongress, med diskussioner naturligtvis för så ska det vara i ett parti som har högt i tak och långt till dörren, men stämningen var mycket god. Det var inte förrän sista dagen när en ensam stolle sa "stick och brinn" från talarstolen som det hettade till på ett obehagligt sätt, men det var det enda. Men så kan det alltså vara. Det man lär sig av det är att sila det man läser. Nästa gång drabbar det någon annan. Vi har fått vår beskärda del av sned rapportering, mer än väl. Nån rättvisa finns det väl i världen?

Nu är det tomt i hörnet där kassen stod, och jag är lättare till sinnet. Nästa projekt blir att suga upp allt damm som har samlat sig runt papperskassen..... Eller så väntar jag tills nån annan dag.... eller på att nån annan ser eländet....

Ideologiskt fordon?

Inser att jag kan lugna ner mig en smula. Det finns ju hopp för den nyligen utsedda kommunalrådskandidaten på motståndarsidan. Jag såg honom nämligen alldeles nyss köra iväg i en ideologiskt fullständigt (in)korrekt bil, en Skoda. Den ideologiska låsningen är alltså inte värre än att plånboken kunde öppna den! ;-)

Ur led är tiden i Oskarshamn!

Vad har tagit åt de styrande i forna tiders så röda Oskarshamn? Jag var på distriktsstyrelsemöte tidigare under kvällen och skulle där bl a planera länets första maj-aktiviteter. Då fick jag höra att vänsterns fullmäktigegrupp kommer att ha annat att göra denna röda måndag än att tåga med sina partikamrater. Jag visste redan tidigare att socialdemokraterna hade övergivit sit eget första maj-firande, men kunde väl inte tro att det var värre än så. Jo men visst, hör och häpna. Det var inte nog med galenskapen. I Oskarshamn har man lagt in ett kommunfullmäktigesammanträde mitt på dagen DEN FÖRSTA MAJ!!!!!

Mina partivänner kan alltså välja mellan att ställa sig helt utanför de beslut som fattas vid detta möte för att istället vara med i partiets tåg i Kalmar, eller att gå på fullmäktige som en god folkvald och därmed svika arbetarrörelsens allra viktigaste dag. Snacka om ett val mellan pest och kolera. Hur man än gör så blir det fel! Är det så sossarna tänker vinna fler själar till det demokratiska politiska arbetet framöver?

Vad har tagit åt sossarna i Oskarshamn? Är de helt från vettet? Eller tycker de att de redan har uppnått allt? Oj oj, ur led är tiden.

Nej, mitt råd blir: Ta med de sossar i Oskarshamn som vill hålla arbetarrörelsen levande till vårt tåg i Kalmar så kommer vi att höras i hela norra Kalmar! "Upp trälar uti alla stater....." har en hel del att säga oss än idag. Det tycker i alla fall jag, en enkel vänsterpartist i Funkabo.

Ny ordkunskap

När jag läste dagens morgonblaska fick jag lära mig lite nysvenska. Nuförtiden är det samma betydelse i uttrycken "ideologiskt väl förankrad" och "ideologiskt låst". Åtminstone på moderatiska.... ;-)

Guld och andra bullar

Vilken helg det har varit! Svisch bara, så var den över. Kul!

Annars började den väl inte så där himla bra. Senaste opinionsundersökningen bland väljarsympatierna var ingen direkt uppiggande läsning för en vänsterpartist. Men vi ger inte upp! Än är det lång tid kvar.

Fredagen avslutades med årets Guldfest. Jag skulle dela ut kommunens idrotts- och kulturpriser, och det var väl illa nog. När sedan kommunalrådet ringde på morgonkvisten och var sjuk och bad mig dela ut jämställdhetspriset också så var måttet rågat. Dagen gick i neurosens tecken. Det hela avlöpte dock väl. Jag fick till och med publiken att sjunga med i "Åh åh åh tjejer..."! Snyggt svidade, självklart med matchande färger, skred vi in på Palace, Pierre och jag (se bilden som jag hämtat från guldfestens hemsida), och kvällen blev riktigt trevlig. Självaste drottningen, för dagen iklädd knallröda paljetter (gissa vem?), förärade festen med sin närvaro.... Dansen på slutet, när den väl blev av, blev också den riktigt trivsam innan vi gav oss hem i snöyran (i nån annans taxi, men står man inte och väntar så får man väl beställa en ny?). Lördagen inleddes sedan i ett dvalaliknande tillstånd. Fast melodikrysset knäckte vi i alla fall!

Hur i hela fridens namn kan svenska folket rösta fram Willy Wonka och en knallblå fladdrande målarfärgsklick till finalen i årets melodifestival??? Okej, färgklicken kan sjunga och hon äger scenen av egen kraft, men låten??? Och Wonka, snälla snälla Wonka, borde inte nedlåta sig till att sjunga alls. Pinsamt, folket, pinsamt! Intrycket blev väl inte bättre av att Familjen Macahan direkt från syltan i Texas också gick vidare i dagens tävling. Vad har man emot en gudabenådad röst som Roger Pontare (till förväxling lik Kung Vinter) som dessutom hade tävlingens vackraste show? Pinsamt, folket, pinsamt! Kanske var det samma röster som redovisades i opinionsundersökningen (se ovan). Då förstår jag. Annars förstår jag inte alls.

Nu har jag kanelbullar hemma, över 100 stycken. De är jättegoda. Fikasugen? Jag kan vidarebefordra receptet!

Ett varmt hjärta

Snön yr utanför fönstret. Tänk att det kunde bli en sån vargavinter! Jag trivs med kylan så jag ska inte klaga. Trots det så fryser jag nåt vansinnigt numera. Vita fingrar och iskalla fötter har liksom blivit vardagsmat nuförtiden, så vegetarian jag är... Kalla händer tyder visst på ett varmt hjärta sägs det, och på något sätt föredrar jag det framför motsatsen.

Mitt hjärta klappar lite extra för våra fritidsgårdar just nu. Vi hade presidieberedning i Kultur- och fritidsnämnden idag, och vi diskuterade resursbehov på fritidsgårdssidan. De är stora! Helt klart är att vi måste föra fram allt detta inför budgetdiskussionerna och besluten i fullmäktige i vår. Om vi inte ser till att våra ungdomar har någonstans att ta vägen där de kan få tillgång till kvalitetsverksamhet, vilken signal ger vi dem då? Och vad kommer det i det längre perspektivet att kosta? Helt orimliga astronomiska summor, det är jag övertygad om. Därför måste vi tillgodose behoven så gott det bara går.

Nu kom Pierre och det är dags att åka hem. Idag är det jag som kör. Igår hade han min bil och lyckades få en parkeringsbot. På internationella kvinnodagen. Ja, vad säger man? Jo, man är varmhjärtad och förstående. Och låter bli att betala.

En bättre dag!

Idag har det varit utveckling på min blogg minsann! Tomas Jonsson, partiets egen IT-expert, har varit här och hjälpt mig med en del finlir. Bland annat har han lagt ut ett räkneverk längst ner på sidan som räknar antalet besökare. Observera att antalet började räknas idag den 8 mars. Ännu står det bara siffran 2 där... Är man så himla ointressant?!

Nåja, det blir väl bättre. Dagen har annars innehållit en hel del markarbete, med kontakter och annat, sånt där som en politisk sekreterare måste göra. Jag har till exempel kontaktat en ungdomstalare till Första maj-firandet och sett till att Jonas Sjöstedt, vår EU-parlamentariker, som kommer till Kalmar i slutet av månaden ska kunna träffa intresserade elever. Dessutom har jag varit ansvarsfull förälder och skjutsat dottern mellan kommuens olika hörn, allt i det heliga skolarbetets namn. Har man en ambitiös unge så har man. Tack och lov.

Och vet ni, jag har en ambitiös kärlek också. Just idag, på Internationella kvinnodagen, har han åkt hem före mig och börjat dammsuga hela lägenheten! Det behövdes, det kan jag lova. Och just idag var det ju extra välkommet!

Fast vi delar på det mesta i vanliga fall ändå, det erkänns. Så idag är det min tur att tanka bilen!

Och för er som undrar: Jodå, Barbamamma har fått sig en känga under dagen....

En del dagar vill man glömma

Den här dagen bjöd på både det ena och andra, men när kvällens Sudoku är avklarat så börjar harmonin infinna sig så smått även i slutet på denna dag då dottern tappade bort sin almanacka och högen med stryktvätt hade vuxit ut ur skrubben.... "Denna dag, ett liv" som farbror Melker sa på sin tid. Misslyckas man med det mesta nån dag men lyckas med ett Sudoku kan man väl ändå inte vara helt värdelös? Fast vi löser dem tillsammans, Pierre och jag, i fredligt samförstånd. Om politiken vore som ett Sudoku och om hela partiet vore som Pierre så vore inte Folkpartiet helt fel att samarbeta med även politiskt!

I morgon är en annan dag, Internationella kvinnodagen. Vilken tur att jag hann med att stryka färdigt all tvätt idag! Då slipper jag göra det i morgon... ;-) Förutom att jag ska vara chaufför åt dottern samt uppmärksamma den stora dagen ska jag skriva om och till Barbamamma. Ni som läser min blogg förstår nog ungefär vad jag menar. ;-)

God natt, sov gott! I morgon blir en bättre dag...

Nya formationer i politikens plaskdamm?

Jag är bara tvungen att en gång till reflektera en aning kring gårdagens kommunstyrelsemöte. Man pratar om och lovsjunger den borgerliga alliansens enighet. Av någon sådan syntes knappt ett spår igår. Vad gäller kommunens bidrag till sommarens stadsfest i Kalmar ville Folkpartiet avstyrka varenda krona, moderaterna kunde tänka sig att stödja en halv miljon medan kristdemokraternas två ledamöter hade varsitt förslag, 750 000 respektive 900 000. Resultatet efter denna smått roande auktion blev ett bidrag på 500 000, med lite spritt stöd från båda blocken.

Sen var det dags för sponsringspolicy. Där ville den borgerliga sidan tillsammans med miljöpartiet tillåta politiska partier och religiösa organisationer att sponsra kommunal verksamhet. Naturligtvis är det huvudlöst. Skulle vi som Vänsterparti bjuda förskolor och skolor på glass varje fredag i utbyte mot att ungarna sjunger Internationalen varje morgon?? Eller hur tänker man? Tacksamhetens tanke går till inget mindre än Folkpartiet som insåg att resonemanget är galet och röstade med oss och sossarna. Även här sprack således alliansen. Tack och lov. Vi i Vänstern kom inte ända fram med vårt förslag, nämligen att hålla förskola och skola helt ren från sponsring, men en liten bit på väg blev det i alla fall.

Mest fundersam blir jag dock över det Barbapapaliknande Centerpartiet. Medan man drar sig längre och längre åt höger i rikspolitiken drar man sig längre och längre vänsterut i kommunen. Bilden av Centern börjar bli totalt oformlig. Frågan är om de tre borgerliga kamratpartierna ens vill ha med Centern att göra efter attacken mot Folkpartiet i fullmäktige härom månaden. Relationerna är tydligt kyliga. Tänker Centern sitta kvar i en isolerad frysbox? Eller?

Det är ju inte mitt problem dock, tra la la!

Mötas och skiljas...

Har startat arbetsveckan med en hel dag full med möten, från majoritetsträff på morgonen till kommunstyrelse på eftermiddagen. Det var Kjell Henrikssons sista KS som ordförande. Han var märkbart rörd av stundens allvar. Det är honom väl unt att kunna ägna mer tid åt barnbarnen och båten. Nu lämnar han ordförandeklubban till Johan Persson. Det ska bli spännande att följa utvecklingen framöver!

Man fattade en hel del beslut idag. Hoppas att man fattade alla, och att alla fattade eller hur man nu ska säga. Jag har i alla fall förlorat min förvaltningschef på Kultur och fritid efter dagens sammanträde. Han kommer inom kort att övergå till en tjänst som verksamhetsutvecklare med anledning av de kommande stora idrottsinvesteringarna. Han kommer att göra ett bra jobb där, men han lämnar ett stort tomrum på förvaltningen. Och vi måste hitta en ny förvaltningschef snabbt. Lite tungt är det.

Inte nog med det. Min andra förvaltningschef (på Barn- och ungdomsförvaltningen där jag är andre vice ordförande) slutar också. Det fick jag veta i helgen. Alltså förlorar jag två chefer på en gång. Tja, sånt händer. Eller ska jag lyssna på mina partikamrater som menar att jag borde dra vissa slutsatser av att förvaltningscheferna slutar på de förvaltningar där jag finns? Är jag så jobbig? Jag hade mina funderingar medan jag promenerade hemåt i eftermiddags..... Mötas och skiljas lär vara livets gång.

Suck...... Det är tur att man har sin goa lilla familj i alla fall. Den betyder mer än mest! Och den tänker jag inte göra mig lika omöjlig i....

Vasalopp, politik och demokrati

Söndagens Vasalopp är över. Det är den tävling som lockar fram mest patriotism hos mig. Blir det inte en segrare från Sverige så är dagen förstörd.... Pierre tycker att jag är ologisk och allt annat än politiskt korrekt. Alla mina vackra ord om mångfald och integration faller platt bara för att jag sitter och hejar på Sverige säger han. Det bryr jag mig inte om. Jag säger som vanligt att idrott och politik inte hör ihop. Och Vasaloppet är en svensk institution. Dessutom är det en lek. Och då får man vara patriot. Det handlar ju bara om en dag om året, drygt fyra timmar första söndagen i mars. Tjo ho. Den dagen är det viktigare att segra än att delta, eller vad heter det???

Hörde att man har bildat nåt som heter Demokratisk vänster i Lund, ett kommunalt parti. Skönt att vi inte behöver göra så här i kommunen eller i länet. Vi hade en riktigt intressant diskussion om demokratins olika former igår på vår valkonferens. Demokratin måste återerövras varje dag, och jag är extra nöjd med att jag fick in ett litet avsnitt om skolans roll för de demokratiska baskunskaperna i vårt regionalpolitiska program. Baskunskaper i att skriva, räkna och läsa är odiskutabelt viktiga, men baskunskaper i demokrati är också viktiga. Det måste vi lyfta fram. Elever och studerande måste lära sig att kritiskt granska sin samtid och se orättvisor och missförhållanden för att vårt samhälle i nästa steg ska bli mer rättvist. Alla ska ha lika värde och lika möjligheter. Vi i Vänstern har en viktig roll i den processen! Det går nämligen inte av sig självt.

Men snälla, rör inte Vasaloppet.....

Lördagens upplevelser

Jaha, då var den här dagen snart slut. Partiet har haft valkonferens och fastställt listan till riksdagen. Efter omröstning stor det klart att vår lista toppas av inte mindre än fyra kvinnor. Jag fick förtroendet att stå på plats nr tre. Det passar mig riktigt bra. Nu kan jag jobba för rikspolitiken utan att själv behöva stå i centrum. Dags att kavla upp ärmarna och jobba alltså! Och nu ska vi visa på allvar att en självklarhet är just en självklarhet, nämligen "Kvinnor kan!"

Valkonferensen blev i övrigt en gemytlig historia i en lokal som blev alltmer syrefattig ju längre dagen led. Och vi ombud led vi också. Därför var det extra skönt att ta en promenad med Pierre och insupa kall frisk luft under eftermiddagen. Då kan man med gott samvete strax sätta sig framför tvn och njuta av kulturutbudet med lite god mat på bordet. Är schlager kultur? Ja, självklart! Må bästa bidrag vinna!

Ja, apropå att vara bäst. Lilian påminde mig idag om att vi borde påpeka att våra karlar är snällast i världen. Man kan ju lätt få för sig efter att ha läst vår insändartext om våld mot kvinnor att vi hatar män i största allmänhet. Så är det inte. Långt därifrån. Jag säger som jag länge har sagt: "Karlar är som luft. Man kan inte leva utan dem." Jag provade på att leva utan luft under valkonferensen. Det var inte kul. Däremot är livet med min folkpartist kul! Tänk att man kan må så gott! Gud är god!

Snart är det 8 mars!

Min partikollega Lilian och jag har skickat in nedanstående insändartext inför den internationella kvinnodagen 8 mars. Vi är inte glada och skrattande jämt (annars är det vi två som har de ojämförbart största leendena i dagens lokaltidningar) utan ibland blir vi "rediga aktivister" också. Speciellt uppstår detta fenomen när vi känner att orättvisorna haglar som spön i backen, och när det gäller kvinnors villkor så är det en hel skog med spön i backen!!! Läs och låt dig uppröras!

Våga vara människa, vägra vara rädd

Under 2004 gjorde män drygt 3 mordförsök samt dödade 1,4 kvinnor i veckan. Män misshandlade drygt 63 kvinnor per dag, nästan 6 kvinnor per dag råkade ut för grov kvinnofridskränkning och män överträdde besöksförbud 10 gånger om dagen. 49 kvinnor om dagen blev utsatta för olaga hot och män ofredade 42 kvinnor per dag. Dessutom våldtog män minst 7 kvinnor per dag, och utsatte minst 5,5 kvinnor för sexuellt tvång. 12 kvinnor om dagen ofredades sexuellt av män. Vad är det som säger att siffrorna för år 2006 förändras till det bättre? Och hur stort är egentligen mörkertalet?

Mäns våld mot kvinnor är inte en marginell företeelse eller ett uttryck för individuella problem. Det är inte ett fåtal män med egna psykiska problem som slår och kränker ett fåtal kvinnor. Det är ett allvarligt samhällsproblem som påverkar många människors liv och vardag och det är något som borde beröra oss alla. Det är ett problem som gör att kvinnors vardagsrädsla har blivit ett allmänt accepterat förhållningssätt. Det anses vara fullt normalt att försöka vara osynlig utomhus, att låta bli att ta den där promenaden man så väl behöver på kvällen och att gå med ena handen hårt knuten om nyckelknippan, väl förberedd att slå tillbaka med den när man är ute. Det är dessutom fullt normalt att inte låtsas om att de flesta fall av våld mot kvinnor sker i den privata sfären, att den slående mannen och den utsatta kvinnan har en relation och väldigt ofta delar hem med varann. Både den privata och den offentliga arenan är således påverkad av våldet. Varför är vi så få som reagerar? Varför sticker så många huvudet i sanden?

Vänsterpartiet har sedan länge på olika sätt arbetat för att ändra könsmaktordningen. I den bästa av världar har kvinnor och män samma rättigheter och möjligheter, och till den världen vill vi nå. Men fram till dess behöver vi kompensera för de orättvisa förhållanden som kvinnor lever under idag. Det innebär exempelvis säkrat och långsiktigt stöd till kvinnojourerna, införande av feministiskt självförsvar som tillval i skolan, tillräcklig tillgång till skyddat boende för hotade kvinnor och barn i alla kommuner och fungerande handlingsplaner mot mäns våld mot kvinnor i kommuner, landsting och andra myndigheter.

Vi har inte tid att vänta. Övergreppen sker hela tiden. De utsatta flickor och kvinnor vi har runt omkring oss har allt att vinna på att vi inte beter oss mer som strutsar än som tänkande och kännande Homo sapiens. Våga vara människa, vägra vara rädd!

Annat än politik?

Jag har nu berättat för min trolovade folkpartist att jag också har skaffat mig en blogg. Ja, ja, han var först. Han har redan en. Jag vet. Jag har härmats. Den oroande frågan är nu vad som kommer att avhandlas på detta nya forum. Blir det bara politik? Eller blir det även glimtar från hemmalivet?

Ja, i vårt fall får det väl medges att gränsen är något flytande. Det är inte många stunder i lägenheten som är fria från partipolitiska kryddor. Allt sker dock i en anda av fredlig samexistens och framförallt kärleksfull förståelse. Vi vet nämligen båda två att vi egentligen har rätt och kan ha överseende med att den andre har missförstått precis allting. Nästan. Hur som helst, det är stimulerande och lärorika diskussioner som har ett stort värde. Varför skulle man fungera bättre ihop om man tycker lika om allting? Skulle inte livet riskera att bli en aning trist då?

Trist kan man då rakt inte kalla vår vänsterliberala tillvaro. Därför kan det säkerligen dyka upp lite rapporter även från den här. Pierre skulle bara veta vilka tankar som formuleras i min feministiska vänsterhjärna medan jag kärleksfullt och omsorgsfullt står och stryker våra kläder!

Vi har råd!

(Här kommer en insändare som är inskickad till lokaltidningarna. Man vet aldrig när den publiceras i tryckt version, så ni flitiga bloggläsare får en förhandstitt!)

Idag jobbar 200 000 färre inom den svenska vården och omsorgen än om man jämför med läget 1990. Detta innebär problem som vi märker exempelvis genom att våra barn går i för stora grupper i förskolan eller genom att våra föräldrar får vänta orimligt länge på äldreomsorg. Vill vi ha en välfärd som fungerar och som är dimensionerad efter de behov som finns så måste vi se till att anställa fler.

En del undrar om vi har råd med det. Det är en konstig fråga. Att anställa människor är inte en kostnad utan en investering. Arbetslöshet, sjukskrivningar samt utebliven vård och behandling kostar enorma summor varje år. Kommer fler i arbete innebär det istället stora vinster, både budgetmässigt och hälsomässigt. Det är inte jobben vi inte har råd med, det är arbetslösheten och den bristande välfärden.

200 000 nya jobb skulle innebära en utgift på cirka 45 miljarder på fyra år. Det anser vi är väl satsade pengar. Det kan jämföras med den skattesänkning på 80 miljarder som den högeralliansen har utlovat de två första åren efter en borgerlig valseger. Vi får hoppas att vi slipper uppleva det. Vi i vänstern värderar människor, välfärd och hälsa högre än de som istället vill minska de gemensamma resurserna och stoppa tillbaka pengarna i redan välbeställda fickor.

Vänsterpartiet har krävt mer resurser till kommuner och landsting under de senaste fyra åren. Tack vare det har en hel del nedskärningar kunnat stoppas och vi har fått ett visst utrymme till att höja kvinnors löner. Vi vill dock mycket mer. En rejäl satsning på att minska arbetslösheten är en investering i välfärd som gynnar vårt samhälle och våra medmänniskor. Sådana satsningar har vi i sanning råd med!

Be happy!

Igår hade partiet presskonferens med anledning av vår lista till kommunfullmäktigevalet i september. Meningen var att vi skulle presentera oss själva och slå ett slag för vänsterns politik. De båda lokaltidningarna kom och vi fick bjuda på RÖTT godis. Allt gick bra. Vi har inte haft svårt att få fram kompetenta kandidater till valet. I själva verket har det varit lättare än tidigare omgångar. Visst är det märkligt efter alla negativa skriverier om interna problem som media har matat folket med? Vi känner inte av dem här i alla fall. Vi är mer laddade än nånsin.

Och det syntes i fredagens tidningar. Av det röda godiset syntes inte ett dugg. Knappt av de röda nejlikorna som prydde sammanträdesbordet heller. Istället var det bilder på vad jag skulle kunna kalla Kalmarpolitikens gladaste leenden. Vem har sagt att politik måste vara tråkigt? Vi har ju kul!

Hoppas bara ingen anklagar oss för att i hemlighet vara sponsrade av storkapitalets tandkrämsindustri... Åtminstone två av oss är i farozonen för sådana insinuationer.

Men vi är glada ändå! Heja vänstern!

På plats i bloggvärlden

Jaha, så har man gjort sitt intåg i den magiska bloggvärlden. Det där med dagboksskrivande trodde jag man kommit över i tolvårsåldern, men så var det alltså inte...

På den här bloggen kan man framöver läsa om en politikeraktivists liv och leverne. Är det politiska livet en dans på rosor? Nja, på sätt och vis men det är inte alltid en njutbar dans. Ibland sticks det rejält under fötterna. I det stora hela trivs jag jag dock riktigt bra! Jag tror att den främsta anledningen till det är att jag känner så starkt för de frågor vi i Vänstern driver, och att jag också vet att det är frågor som människor tycker är viktiga. Välfärd, trygghet, rättvisa, demokrati, mänskliga rättigheter, arbete till alla... Listan kan göras lång. Och jag tror på den!

Välkomna att följa med mig i valrörelsens alla skiften samt i andra sektorer av livet. Livet är ju inte bara politik utan en hel del annat också. Familjen, mitt kyrkliga engagemang, orgelspelandet, musiken och mycket annat kommer nog också att synas här. Allt är nämligen viktigt!